OCCASIONAL PAPERS IN ARCHAEOLOGY 44

Lotta Mejsholm

Grnsland
Konstruktion av tidig barndom och begravningsritual
vid tiden fr kristnandet i Skandinavien
Dissertation presented at Uppsala University to be publicly examined in Sal IX, Universitet-
shuset, Uppsala, Saturday, April 25, 2009 at 10:15 for the degree of Doctor of Philosophy.
The examination will be conducted in Swedish.

Abstract
Mejsholm, L. 2009. Grnsland. Konstruktion av tidig barndom och begravningsritual vid
tiden fr kristnandet i Skandinavien. (Borderland. Constructions of Early Childhood and
Burial Rituals during the Christianisation in Scandinavia). Institutionen fr arkeologi och
antik historia. Occasional papers in archaeology 44. 298 pp. Uppsala.
ISBN 978-91-506-2061-0.

This thesis explores the process of Christianisation in Viking and Medieval Scandinavia
through the social constructions of infancy and the beginnings of human life, as expressed in
the ideals and practices seen in written and archaeological evidence.
Childhood is regarded as a social construction defined by, and therefore also reflecting,
contemporary society. Christianisation is seen as a process, heterogeneous in time, space and
manifestations. A point of departure has been to approach each piece of evidence as a closed
phenomenon comparable only to itself. This approach has been particularly relevant when
examining syncretic burial customs.
The emerging Christian institutions provided alternatives to the pre-Christian perceptions of
birth control and initiating passage rites, most strikingly expressed in the criminalising of
infanticide and the introduction of infant baptism. In this thesis, the strategies, processes and
ideological foundations behind these changes are investigated and understood in terms of
agency, ideal and practice. The results demonstrate that the process of social change brought
by Christianisation was expressed in conservative, innovative as well as conciliatory fashions.
It is argued that initiation rituals as well as regulations on child abandonment and burial
practices were strategic tools used to modify the central aspects of the Viking-Age perception
of infancy. Traces of conflict or conciliation are primarily found in issues relating to children
as agents of the family and inheritance lines, which suggest that the ongoing establishment of
the Church in some respects challenged the traditional autonomy of the households.

Keywords: Viking Age, Scandinavia, Christianisation, mortuary practices, syncretic, cultural

construction of age, rites of passage, child abandonment, infancy

Lotta Mejsholm, Department of Archaeology and Ancient History, Box 626, Uppsala Univer-
sity, SE-75126 Uppsala, Sweden

Lotta Mejsholm 2009

ISSN 1100-6358
ISBN 978-91-506-2061-0

urn:nbn:se:uu:diva-98163 (http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-98163)

Omslagsbild: Lisa Lenkel

Printed in Sweden by Edita Vstra Aros, Vsters, 2009

Innehllsfrteckning

Frord..............................................................................................................9
Prolog............................................................................................................11
1. Inledning ...................................................................................................15
Arbetets syfte och frgor ............................................................................15
Arbetets disposition ....................................................................................17
2. Att studera barndom i relation till kristnandeprocessen bakgrunder
och metodologiska utgngspunkter...............................................................19
2.1 Barndom som forskningsperspektiv ...................................................19
Jakten p leksakerna om barn och materiell kultur.................................19
Barndom som socialt utrymme och biologisk livsfas................................21
Forskningsperspektiv och modeller ...........................................................25
Produktion och reproduktion frndring och kontinuitet.......................29
2.2 Kristnandet som samhllsprocess.......................................................30
Kristendom och hedendom.........................................................................31
Kristnandet som process.............................................................................31
Det mngfacetterade kristnandet och dess aktrer ....................................34
Uttryck och vertygelse..............................................................................37
2.3 Gravbegrepp och gravkoncept............................................................39
Graven som materialitet .............................................................................39
Frkristen och kristen gravideologi............................................................42
vergngstidens gravar och den synkretistiska referensramen ................45
2.4 Ett kvalitativt frhllningsstt ............................................................51
Historisk antropologi mentala bilder.......................................................52
Begravningsplatser som slutna kontexter ..................................................54
3. Materialdiskussion ....................................................................................57
3.1 Textmaterial .......................................................................................57
Vstnordisk prosa och dikt .........................................................................57
Medeltidslagar ............................................................................................59
3.2 Gravmaterial.......................................................................................61
Fjlkingegravfltet......................................................................................62
Kattesundskyrkogrden ..............................................................................63
Underskningsdel A: Barnutsttning, social introduktion och
kvalifikation framstllningar av tidig barndom i medeltida textmaterial.........67
4. Barnutsttningens mentala struktur...........................................................71
Saga eller verklighet? .................................................................................71
4.1 Frestllningen om selektiv kvinnlig infanticid .................................72
4.2 Aktrer och motiv ..............................................................................79
4.3 Icke-existens i socialt och kulturgeografiskt grnsland......................84
Handlingens normverk ...............................................................................86
Utsttningens geografi................................................................................89
4.4 Kompromisser i lagform ....................................................................91
Undantagens form och strategi...................................................................92
Strategins konsekvenser .............................................................................98
5. Avgrande ritualer ..................................................................................103
5.1 Officiella ritualer ..............................................................................104
Vattensning och namngivning................................................................104
Att lggas p mark och golv samt knsttning/tingsledning ...................107
Offentlighetens betydelse .........................................................................109
5.2 Den frsta mltiden en inofficiell passage ....................................111
Stta ut eller fda upp ...............................................................................111
I mitt hus tog han moderns brst..............................................................113
Arvsrtten och den frsta mltiden ..........................................................114
5.3 Materialiserade definitioner .............................................................116
5.4 Dopet och ritualerna .........................................................................117
Det kristna dopet och primsigningen .......................................................117
Ty hedning m ej rva...........................................................................121
6. Social kvalifikation och hushllets beroendesfr....................................127
6.1 Att kvalificera sig .............................................................................128
6.2 Hushllets beroendesfr ...................................................................130
Avslutande diskussion: Underskningsdel A ............................................133
Underskningsdel B: Kristnandeprocessen och det vidgade
gravbegreppet gestaltning av tidig barndom i arkeologiskt material .......137
7. Meningen med graven.............................................................................141
7.1 Frnvarande och nrvarande barn ....................................................141
Den arkeologiska arbetsprocessen ett representativitetsproblem? .......141
Ett kulturbundet mnster ..........................................................................143
7.2 Betydelsebrande frn- och nrvaro.................................................153
Frkristna begravningsbegrepp................................................................153
Kristna begravningsbegrepp.....................................................................161
Graven och barndomen ............................................................................162
8. Mellan tv traditioner Gravfltet i Fjlkinge .......................................165
8.1 Materialets bakgrund och sammansttning ......................................165
Gravfltets karaktr och element en yttre ram......................................168
8.2 Gravars och kroppars gestik .............................................................171
Freml som konstanter och variabler .....................................................173
Kroppssprkets konstanter och variabler .................................................174
Jordfstningen...........................................................................................176
8.3 ldersrelaterade strukturer ...............................................................181
Krl i barnens gravar ................................................................................181
Brnstenens sociala metaforik..................................................................187
8.4 Sociala ldrar sociala sfrer...........................................................194
En grnsverskridande lderssfr.............................................................194
Hushllets yngsta nyfdda eller socialt ofdda?...................................198
8.5 Mellan tv traditioner .......................................................................201
9. I kyrkans nrhet Kattesundskyrkogrdens sociala topografi ...............203
9.1 Rumslig ideologi och social hierarki................................................203
9.2 Materialets bakgrund........................................................................205
Det tidiga Lund och Trinitatis kyrkokomplex .........................................205
Kattesunds kyrka och kyrkogrd..............................................................208
9.3 Fasta normer fast vertygelse? ......................................................210
Ett homogent gravsprk............................................................................210
Ambivalenta uttryck .................................................................................211
9.4 Det sakrala rummet som social arena...............................................215
Social lder som rumslig organisatorisk princip......................................215
Nrheten till det heliga som rumslig organisatorisk princip ................226
9.5 Spdbarnen och nrheten till det heliga ideal och praxis...........231
Avslutande diskussion: Underskningsdel B.............................................237
10. Kristnandeprocessen ur ett barndomsperspektiv...................................241
Epilog..........................................................................................................245
Summary .....................................................................................................251
Kll- och litteraturfrteckning ....................................................................263
Kllor......................................................................................................263
Litteraturfrteckning ..............................................................................271
Frord

Att skriva en avhandling kan liknas vid en lng och bitvis ganska ensam
vandring. Resan underlttas i allt vsentligt om man, som i mitt fall, har tu-
ren att rka mnniskor som med engagerat intresse frser en med vandrarens
ndvndiga utrustning, pekar ut sevrdheter och fallgropar, eller fr den
delen bara sllskapar ett stycke p vgen. Till alla er som varit mina veten-
skapliga och mnskliga lromstare under denna forskarutbildning vill jag
rikta mitt varmaste, uppriktiga tack!
Mina handledare, Anne-Sofie Grslund, Anders Carlsson och Svante Norr
har med sina respektive kunskaper och styrkor haft en central roll genom
hela arbetsprocessen. Mitt djupaste tack fr allt!
Eftersom jag emellant har befunnit mig p oknd vetenskapsmark, har ni
vgvisare inom diverse utomarkeologiska mnesdiscipliner varit av obe-
skrivligt vrde. Tack Marco Bianchi fr sprkvetenskaplig handledning,
Caroline Arcini och Anne Ingvarsson-Sundstrm fr osteologisk expertis
och diskussion, Agneta Ney och Christine Ekholst fr kllkritisk vgledning
till det skriftliga kllmaterialet, Olof Sundqvist fr diskussion kring religi-
onsvetenskapliga angelgenheter och Elisabeth Rynning fr vrdefulla syn-
punkter p dagens juridiska och etiska balansgngar i frga om det mnskli-
ga livets brjan.
Mer handfast hjlp har besttts mig i olika arbetsuppgifter som legat lngt
bortom egen frmga. Tack Sven Isaksson fr lipidanalyser av gravkrl,
Marco Bianchi fr hjlp med versttning av fornnorska lagtexter, Alexand-
ra Sanmark fr den engelska sprkgranskningen, Daniel Lwenborg fr rd
och hjlp med statistiska sprsml, Andreas Gyllenhammar fr teknisk sup-
port och till Oscar Trnqvist och Lisa Lenkel fr bildbearbetning. Lisa: tusen
tack fr omslagsbilden!
Ett varmt tack ocks till ocks Maria Cinthio och Caroline Arcini som de-
lat med sig av arbetsmaterial och sin personliga knnedom om mina kllma-
terial. Detta gller ven Bertil Helgesson, som tlmodigt svarat i telefon och
delgivit mig information om en snart tjugo r gammal utgrvning.
Jag vill ocks rikta ett stort tack till alla bibliotekarier och arkivmstare
vid Uppsala Universitet, ATA, Kulturen i Lund och Historiska Museets i
Lund fremlsmagasin som engagerat sig lngt utver den egentliga yrkes-
rollen fr att bist mig i det eviga skandet efter information. Ett srskilt
tack till Ylva Olsson, Conny Johansson Hervn och inte minst Lena Hall-
bck och Britt-Marie Eklund p Karin Boye-biblioteket.

9
 Ett stort antal kollegor har lst och kommenterat mina texter och tlmo-
digt delgivit sina erfarenheter och synpunkter om materialet. Tack Lars Ers-
grd, Jon Viar Sigursson, Helena Hedelin, Shannon Lewis-Simpson, Ann-
Catherine Bonnier, Bo Grslund, Frands Herschend, Kristina Jonsson, Su-
sanne Theden och Helena Victor fr att ni delat med er av er tid och erfa-
renhet. Och tack Ola Kyhlberg fr ditt kritiska ra, fr allt std och din
smittsamma optimism infr den arkeologiska vetenskapsuppgiften. Fr vr-
defulla diskussioner och std vill jag ocks tacka vnnerna och kollegorna
Anna Karlstrm, sa Strandberg, Thomas Eriksson, Daniel Lwenborg,
Henrik Berg, Annika Larsson, Cecilia Ljung, Anna Gatti, Linn Lager, Jo-
hanna Grut, Frida Bergstrm med mnga flera.
Min djupaste tacksamhet ocks till Ylva Granath, som lst och kritiserat
allt frn anskans frsta utkast till frdigt slutmanus. Utan din skarpa blick
och uppriktiga tunga hade boken i lsarens hand varit betydligt lsare i fo-
garna, och jag en avsevrt mer vilsekommen doktorand.
Ensam gr man ltt vilse, som sagt. Till alla vnner, familj och andra som
tlmodigt vandrat med mig, ett stort tack! Detta srskilt till Albert Holwa
fr ovrderligt std, till systrar och frldrar av alla slag fr uppmuntran,
tlamod, barnvakt och praktisk handrckning. Ida, fr den uppoffrade natt-
smnen och korrekturlsningen och inte minst fr att du alltid finns p andra
sidan luren: tack, skl och frlt!
Och till Astrid, mitt hjrtas frjd och gldje: tack fr tlamodet, alla kra-
mar och de frstulna lappar (javilhajulmustjenast. undertknat astrid) som
har ryckt mig tillbaka till de levande barnens vrld nr s har behvts.
Jag har tacksamt mottagit vlvilligt ekonomiskt bistnd fr arbetets ge-
nomfrande frn Valsgrdefonden, Mrten Stenbergers fond, Rektors Wal-
lenbergmedel (Uppsala Universitet), Berit Wallenbergs stiftelse, Ellen Keys
stiftelse och Lennart J Hgglunds stiftelse. Tryckbidrag fr avhandlingen har
erhllits frn Kungl. Gustav Adolfs Akademien fr svensk folkkultur.
Avslutningsvis ett par ord till mina frldrar, Annika och Henrik, fr att
det var ni som i tidens begynnelse glntade p drren till bckernas vrld.
Jag tror faktiskt inte att ngon Akademi i vrlden hade lyckats att hos mig
vcka den upptckarlust som r all forsknings frutsttning, om ni inte frst
hade anmodat Kapten Nemo och hans besttning att p sin vrldsomsegling
passera just min barnkammare. I brist p egna, s lnar jag de sista orden
frn den smlndska ordmstarinna som ocks r min dotters namne: Mina
Kra frldrar! Ert barn snder hrmed sitt hjrtas dmjuka och innerliga
tack fr allt.

Uppsala, alla hjrtans dag 2009

Lotta Mejsholm

10
Prolog

Vad har barnet egentligen i arkeologin att gra? Denna ovanligt raka
frga stlldes till mig p mitt frsta forskarseminarium som nybliven dokto-
rand. Frgan kan upplevas som provocerande, fr visst har barnen samma
existensberttigande som andra grupper inom alla omrden i vrt samhlle?
Frgestllningen r dock hgst motiverad med tanke p i hur liten utstrck-
ning barn, barndom och barnperspektiv omfattas av den skandinaviska arke-
ologin idag.
Det existerar frvisso en skandinavisk arkeologisk litteratur som handlar
om barn, ven om de flesta har en begrnsad omfattning och ett stort antal
arbeten r studentuppsatser. Ngra terkommande teman kan dock urskiljas.
Det frsta rr barndomens stegvis orientering mot vuxenvrlden och baseras
huvudsakligen p freml i gravar. Den kanske allmngiltiga slutsatsen att
frhistoriska barndomar rr sig gradvis mot vuxenhet rymmer dock i sjlva
verket ocks en utvecklingsteoretisk hllning som kommit att ifrgastts
inom andra forskningsflt, eftersom ett sdant synstt gr barnen till human
becomings eller vuxna i vardande, snarare n human beings, det vill sga
individer i nuet (Qvortrup 1987). Vidare har barns lek och leksaker rnt ett
ptagligt intresse, trots att det ofta framhlls att det arkeologiska underlaget
fr sdana diskussioner egentligen r ytterst bristflligt. Att diskussionen om
barns leksaker nd har varit s central ska frmodligen frsts mot bak-
grund av den hgt specialiserade materiella barnkultur som finns i vrt eget
samhlle, vilken i sig troligen, historiskt sett, r helt unik. Den leksaksfoku-
serade forskningens relevans har dock sllan problematiserats; egentligen
har den arkeologiska forskningen kring barn endast i undantagsfall varit
freml fr ingende teoretiska diskussioner, varfr utvecklingen p detta
omrde ocks ver lag har gtt mycket lngsamt (jfr Lillehammer 2000, 17-
19; Sofaer Deverenski 2000b, 5-11).
Den moderna barndomsuppfattningen bottnar i ideala frestllningar om
barndomen som en skyddad period av lek, oskuld, biologisk omogenhet,
passivitet och beroende (se t.ex. Prout & James 1997, 10-14; Poluha et al.
2000, 15; Sofaer Deverenski 2000b, 5-11). Sociologen Jens Qvortrup menar
att barn inte ses som fullstndigt integrerade i det moderna samhllet frrn
de upphr att vara barn och blir vuxna och att de drfr utgr en starkt mar-
ginaliserad kategori (Qvortrup 1987). Min bestmda uppfattning r att dessa

11
ider i hg utstrckning har pverkat den arkeologiska forskningens utform-
ning och att det kanske r av detta skl som barn som studieobjekt inte har
frrats samma vetenskapliga diskussion och stringenta tolkningsunder-
byggnad som andra sociala kategorier.
Som en fljd av den feministiska kritiken och genusarkeologins etablering
har ambitioner att ocks inkludera andra tidigare frbigngna osynliga kate-
gorier ssom barn och ldre i kunskapsproduktionen om frhistoriska sam-
hllen formulerats (se t.ex. Moore & Scott 1997). I praktiken r det dock
bara den genusproblematiserande forskningen som har etablerats som forsk-
ningsriktning (Lillehammer 2000, 17). Barnen uppges ofta i den arkeologis-
ka litteraturen som osynliga, frnvarande p gravflten och deras aktiviteter
anses i allmnhet svra att urskilja i den materiella kulturen.
Det r som om den teoretiskt grundade debatt vars avsikt var att rda bot
p osynliggrandet istllet har bidragit till att konservera detta tillstnd. Om
uppdraget r att leta efter ngot som r osynligt r ju risken pfallande stor
att det osynliga frblir i de osynligas skara, med hnvisning till att det r
svrt att urskilja.
Man kan drmed sga att det rder en uppenbar skillnad mellan ideal (vad
vi skulle vilja) och praxis (vad som blir gjort), ett slags vi vill men kan inte-
tillstnd. Detta frhllande r kanske inte s frvnande med tanke p vil-
ken funktion den nrvarande forskaren har i forskningsprocessen i kombina-
tion med det faktum att vi som kunskapsproducenter ocks r samhllsvarel-
ser, fostrade och verksamma inom en specifik kulturell kontext.
De senaste rtiondena har barns rttigheter och barndom som forsknings-
mne och politiskt begrepp kommit att f en allt strre plats i den offentliga
debatten. FN:s konvention om barns rttigheter som antogs 1989 har bland
annat lett till att begrepp som barnets bsta och barnperspektiv har im-
plementerats i lagverk och myndighetsfrordningar fr att frtydliga och
tillgodogra barns behov och rttigheter. Trots denna ideologiska ansats har
samma period ocks rymt en praktik som avviker frn det ideal som fram-
stlls i styrdokumenten. Inga jobb r s dligt betalda som de barnrelaterade,
barngrupperna i skola och frskola r oroande stora, BB-vistelserna efter
frlossning rekordkorta och s vidare. Dessutom har barnets bsta kommit
att bli ett kraftfullt retoriskt begrepp som i ett flertal fall har anvnts som
argument fr att skapa acceptans fr lagndringar som i praktiken istllet
inneburit en ptaglig frsmring fr barn som individer i specifika situatio-
ner. Detta frhllande gller exempelvis frndringen i utlnningslagen dr
barnkonventionen anvnts som argument fr att beskra barns rtt till uppe-
hllstillstnd (Schiratzki 2003, 35-37). Barnets bsta har sledes framfr
allt blivit ett gngbart politiskt grepp som vid behov kan underordnas och
verka partiskt fr konkurrerande intressen.
Den artikulerade samhllsideologin som kringgrdar vra yngsta medbor-
gare tycks drmed ha stark politisk och retorisk kraft som inte alltid motsva-
ras i vra vardagliga grningar. Samma typ av avstnd mellan ideologi och

12
praktik eller mentalitet kan ses till exempel i jmstlldhetsfrgan. Hade jm-
stlldhet mellan kvinnor och mn varit en s framskjuten frga i praktiken
som den r i politiska agendor, skulle den vxande lneklyftan mellan mn
och kvinnor istllet ha varit minskande. Styrkan i den uttalade viljan motsva-
rar inte den prioritet som mrks i praktiken.
Det har talats om att den knsmaktsordning som strukturellt ger mn fre-
trde fre kvinnor har en motsvarighet i vad som kallats generationsord-
ningen, det vill sga vuxna individers strukturella verlge i frhllande till
barn (se t.ex. Qvortrup 1987; Johansson 2005, 23-26). Filosofen Michel
Foucault (1972) har ocks menat att det mest effektiva maktutvandet inte
verkstlls genom frtryck, utan genom makten ver definitionerna. I det
avseendet kan man sga att vi som forskare har ett dubbelt maktvertag,
eftersom vi verlag r vuxna individer och i egenskap av specialister har
makt ver utformningen av definitionerna av vem som r eller inte r ett
barn och vad det innebr. En sdan maktposition krver noggranna ver-
vganden. Om vi vljer att applicera nutida frestllningar om barn p frhi-
storiska kontexter riskerar vi inte bara att cementera rdande frestllningar,
vi gr ocks miste om tillfllet att bidra till den aktuella samhllsdebatten
med ett historiserande perspektiv och drigenom tillfllet att markera svl
arkeologins nutidsrelevans som barnets vrde som samhllsaktr.
Det finns all anledning att frvalta makten ver definitionerna vl och
med vetenskaplig underbyggnad. Eftersom definitionen av nr barndomen
brjar r ett omdebatterat mne i dagens samhlle, med betydelse fr bland
annat abort- och begravningslagstiftning, torde framstllningar av dessa fr-
gor gllande frmmande (i detta fall frhistoriska) kulturer vara av stort re-
flexivt vrde. Det innebr naturligtvis inte att vi ska freskriva hur dagens
definitioner ska formuleras, men vi kan mycket vl bidra med en historisk
kommentar, vilket jag har fr avsikt att gra i det hr arbetets epilog.
S, vad har barnet egentligen i arkeologin att gra? Ska vi begagna den
arkeologiska vetenskapen fr att bekrfta moderna vrderingar? Eller anvn-
da barndomsperspektivet till att inte bara befolka frhistorien utan ocks
utnyttja mjligheten att skapa en historisk relief till etiska och moraliska
problem, aktuella fr vr egen nutid? Nr det gller barnens osynlighet r
denna i frsta hand en akademisk konstruktion. Vi kan med skerhet sga att
barn i frhistorien existerade, att de syntes och dessutom utgjorde en bety-
dande del av befolkningen. Vi kan, om vi vill, vlja att ha det som utgngs-
punkt vid arbetet med det arkeologiska materialet. Valet r fritt, men det r
ofrnkomligen ett val.

13
1. Inledning

Arbetets syfte och frgor

En uppgift fr all historieskrivande verksamhet r att bidra med ett reflekte-
rande perspektiv till vr nutid. Uppgiften kan tyckas srdeles viktig nr det
gller grupper vars historia nnu bara r bristflligt skriven, eller i frgor dr
vi i dagslget str infr en pgende samhllsdiskussion med moralisk pro-
blematik. En samhllskategori som uppfyller bda angelgenhetskraven r
den vi kallar fr barn.
Det hr avhandlingsarbetet syftar till att belysa det komplexa skede som
fljde p kristendomens etablering i Skandinavien utifrn ett specifikt ana-
lysperspektiv, nmligen hur den kulturbundna konstruktionen av barndo-
mens tidigaste faser och definitionen av sjlva mnniskoblivandet frndra-
des under loppet av den vikingatida och medeltida tidsepoken.
Barn och barndom r kulturellt konstruerade kategorier vars innehll
och avgrnsningar definieras av det omgivande samhllet. I egenskap av
kulturell konstruktion berrs barndomen rimligen ocks av strre politiska,
ekonomiska, sociala eller religisa samhllsfrndringar. En sdan frnd-
ring r i alla avseenden kristnandeprocessen. Ngra konsekvenser fr barn-
domens konstitution som r tmligen vl knda och som utan strre tvek-
samhet kan relateras till denna process r introduktionen av barndop och
frbudet mot barnutsttning som kan ses i ett flertal medeltida textkllor. Till
det yttre tycks den kristna kulturen genom dessa element ha genererat en
mrkbar frndring av den tidiga barndomens sociala kod inom det skandi-
naviska kulturomrdet. Nr det gller de bakomliggande motiven och de
egentliga effekterna av denna frndring r dock kunskapslget relativt
svagt.
Det finns ocks en uppenbar risk att fenomen som exempelvis barnutstt-
ning implicit vrderas utifrn vr nutida etik och moral, vilket kan leda till
att frhistoriska samhllen som praktiserat en sdan form av barnbegrns-
ning utan nrmare reflektion uppfattas som barbariska eller mindre civilise-
rade. Mina tidigare yrkeserfarenheter som sjukskterska inom barn- och
kvinnomedicin har hrvidlag bidragit med en viktig plattform fr en av arbe-
tets grundlggande utgngspunkter: den kulturella acceptansen fr en barn-
begrnsande praktik r inte i frsta hand en frga om samhllets mnsklighet
eller omnsklighet, utan en frga om hur det mnskliga livets brjan definie-

15
ras och avgrnsas. Jag ska terkomma till denna nutida parallell avslutnings-
vis.
Barndomens socialiseringsprocess kringgrdas i princip i alla samhllen
av passageritualer som markerar vergngen frn ett socialt stadium till ett
annat. Omgivningens stt att frhlla sig till barnets sociala utveckling som
familje- och samhllsmedlem pverkar ocks utformningen av normer och
regler fr begravning och barnbegrnsning. Lag- och normverk gllande
utsttning som barnbegrnsningsmetod och introducerande passageritualer
samt begravningsritualers utformning med referenser till svl frkristna
som kristna idformer utgr drfr centrala teman fr den hr studien. Min
mlsttning r att genom detta specifika analysperspektiv belysa kristnandet
som samhllsprocess.
Freliggande avhandlingsarbete r drmed inte en ansats att skissera den
vikingatida eller medeltida barndomen i sin helhet, utan en samhllsstudie
med den tidiga barndomen som analysperspektiv.
De vergripande frgestllningarna kan sammanfattas p fljande stt:

De allmnt knda frndringarna som gde rum under sen vikingatid och
medeltid (infrande av barndop och frbud mot barnutsttning) antyder
att traditionella frhllningsstt och praktiker gllande den tidigaste barn-
domen kom att omformuleras med anledning av kristendomens etable-
ring. Hur gestaltas denna process i medeltida skriftliga kllor och gravma-
terial med synkretistisk eller tidigkristen prgel?
Det finns anledning att stlla sig frgan om den frndrade praktiken gl-
lande den tidigaste barndomen hade ngon som helst betydelse fr mnni-
skor och de vergripande sociala strukturer som organiserade deras var-
dag. Vilka komponenter i den sociala mnniskoblivandeprocessen kom
egentligen att berras av religionsskiftet och med vilka konsekvenser?
Kristnandet var inte en passiv hndelse utan en process vars aktrer och
motiv r centrala fr frstelsen av samhllsdynamiken. Vad ger frhl-
landet mellan ideal (uttryckt i exempelvis ideologiska utgngspunkter och
normativa lagtexter) och praxis (ssom den bland annat framtrder i
gravmaterial) fr bild av kristnandet som ideologisk och mentalitetsms-
sig process?

Frgestllningarna kommer i det fljande att belysas genom analys av ideal

och praxis gllande introducerande passageritualer, begravningsritualer och
barnutsttning s som de framtrder i skriftliga och arkeologiska kllmateri-
al. Srskilt utrymme kommer ocks att gnas t vergngstidens begrav-
ningstradition som i sig krver srskild metodologisk problematisering.

16
Arbetets disposition
Inledningsvis diskuteras centrala metodologiska och teoretiska stllningsta-
ganden gllande arbetets tre huvudsakliga forskningsflt, nmligen barndo-
men som forskningsperspektiv, kristnandet som samhllsprocess och de
ideologiska skillnader som freligger mellan frkristen och kristen begrav-
ningstradition (kap 2). Hr terfinns ocks centrala definitioner och begrepp
som anvnds i arbetet samt en ngot mer problematiserande diskussion gl-
lande frkristen och kristen begravningsideologi och vergngstidens gravar.
Avslutningsvis definieras och summeras i detta bakgrundskapitel det huvud-
sakligen kvalitativa frhllningssttet till svl skriftliga kllor som gravma-
terial. Drp fljer en vergripande presentation av kllmaterialen (kap 3).
Valet att dela underskningen i tv delar (A och B) grundas p de bda
kllkategoriernas olika karaktrer. Den textbaserade analysen terfinns i
underskningsdel A, vilken utformats som tre temakapitel. Hr behandlas
barnutsttningens mentala struktur och de tidigmedeltida lagfrbudens ut-
formning (kap 4), frkristna och kristna introducerande passageritualer (kap
5) och normverk kring en specifik social sfr med komparativt vrde fr
frstelsen fr senvikingatida och medeltida konstruktion av det tidigaste
barndomsstadiet (kap 6).
Underskningsdel B baseras huvudsakligen p arkeologiskt kllmaterial.
Sociala lderskategorier tolkas hr utifrn en annan typ av passageritual,
nmligen individens sociala vergng frn levande till dd genom begrav-
ningen. Ocks hr formuleras underskningen som tre temakapitel. Det fr-
sta r en kvantitativ underskning av frekvensen dokumenterade gravar med
unga individer, srskilt spdbarn, som kan ses under olika perioder (kap 7)
syftande till att illustrera ett kulturellt bundet begravningsmnster. De tv
fljande kapitlen r fallstudier med delvis olika utformning. Den frsta fall-
studien behandlar det senvikingatida gravfltet i Fjlkinge, Skne (kap 8).
Fjlkingestudien r av ndvndighet ocks inriktad p frstelsen av ver-
gngstidens problematik, varfr en betydande del av underskningen gnas
t att identifiera normerande strukturer inom den synkretistiska begravnings-
platsen. Analysen av den tidigmedeltida kyrkogrden Kattesund i Lund (kap
9) krver ett delvis annorlunda angreppsstt, varfr rumsliga strukturer r i
fokus fr denna underskning som ocks avslutas med en summarisk jmf-
relse med ngra andra tidigmedeltida gravmaterial.
Avslutningsvis (kap 10) diskuteras underskningsresultaten i frhllande
till kristnandet som samhllsprocess och, inte minst, nyttan och ndvndig-
heten av barndomen som frstelseperspektiv i samhllsstudier.

17
2. Att studera barndom i relation till
kristnandeprocessen bakgrunder och
metodologiska utgngspunkter

2.1 Barndom som forskningsperspektiv

Jakten p leksakerna om barn och materiell kultur

Anne-Sofie Grslunds uppmrksammade artikel om Birkas barngravar (A-S
Grslund 1973) och Grete Lillehammers teoretiserande arbeten kring arkeo-
logiska barndomsbegrepp (t.ex. Lillehammer 1986; 1989; 2000; 2005) be-
traktas allmnt som epokbildande. Grslunds studie var det frsta arkeolo-
giska arbete som riktade ett vetenskapligt skljus p barnen som grupp och
Lillehammer har framhllits som en representant fr den tidiga feministiska
teoribildning som hvdade ndvndigheten av en medveten arkeologisk
forskning kring barn i frhistorien (jfr t.ex. Gilchrist 2004, 150-151).
I den skandinaviska litteraturen i vrigt mrks frmst ett diskussionsfokus
kring svrigheterna med att hitta barnen och att identifiera en materiell kultur
som kan tillskrivas denna grupp (t.ex. Linderoth 1990; Linder 1995; Callow
2006; Mygland Samset 2007; se ocks Lillehammer 1986, 7-10 med referen-
ser till ldre arbeten). Frvntningar p en sdan specifik kulturs existens
och innebrd har till stor del formats av det moderna samhllets frutstt-
ningar, dr den materiella barnkulturen utgr en hgt specialiserad och frn
vuxenvrlden separerad subkultur (Sofaer Deverenski 1994, 10).
I arkeologiska studier om barns materiella kultur har olika fremlstyper,
som av olika skl har tolkats som leksaker, frn grav- och boplatskontexter
varit i fokus. Inte sllan har denna kategori utgjorts av smskaliga freml
eller miniatyrer, vars storlek har gjort att de har tolkats som lmpliga fr
barns lek och trning. Miniatyrfreml r annars en fremlskategori vars
starka symbolvrde och relation till gudavrlden diskuterats frekvent (se t.ex.
Arrhenius 1961; Nsman 1973; A-S Grslund 2005; B. Jensen 2008). An-
mrkningsvrt nog har tolkningen av miniatyrer i barngravar skilt sig frn
dem som terfunnits i vuxengravar, d den symboliska dimension hos minia-

19
tyrerna har varit central vid tolkning av vuxengravarna men lmnats drhn
vid tolkningen av barngravkontexten, dr den fr barnet passande storleken
p fremlet istllet har betonats (jfr Gilchrist 1999, 91).
Ett exempel p detta kan ses i diskussionerna kring en vendeltida grav i
Leirhol, Norge. Graven innehll ett antal freml i liten skala, bland annat
ett svrd, och d skelettresterna frn utgrvningen hade frkommit tolkades
den underskta konstruktionen utifrn fremlens storlek och karaktr som
en manligt kodad barngrav (Gjessing 1934, 60; Hagen 1953, 294). Senare
genomfrdes en rntgenunderskning av svrdet, vilket visade sig sakna
inlagt eggstl och som drfr inte kunde sgas vara anpassat fr praktisk
stridsaktivitet. Underskningsresultatet, som borde ha pkallat en ickefunk-
tionell, symbolinriktad diskussion, ansgs istllet strka leksakstolkningen
och drigenom ocks det nrvarande (gosse-)barnet (Fredriksen 1979).
Joanna Sofaer Deverenski (1994; 1997; 2000b) har frt ett ingende reso-
nemang kring barn och materiell kultur ur ett arkeologiskt perspektiv. Hon
ppekar att trivialiseringar av vrdet hos freml, som exempelvis d en
miniatyr beskrivs som leksak, leder till att tolkning och diskussion reduce-
ras till kuriosum och drmed frlorar i vetenskaplig relevans (Sofaer Deve-
renski 2000b, 7). I frlngningen innebr det att om barns materiella kultur
frvntas vara konstituerad endast av leksaker och freml i passande storlek
reduceras inte bara fremlens signifikans, det leder ocks till att barndomen
som forskningsobjekt frblir ett kurist fenomen, hierarkiskt underordnad
andra samhllsstrukturella frgor som i allmnhet tilldrar sig forskares in-
tresse.
Att med skerhet identifiera en artefakt som en ndamlsenligt tillverkad
och funktionellt definierad leksak i ett arkeologiskt material r dessutom
en ytterst komplicerad uppgift. Det gller kanske srskilt d fremlen ter-
finns i boplatskontexter, utan ngon direkt koppling till barn som grupp (Lil-
lehammer 1986, 6-9; Egan 1996; Sofaer Deverenski 2000b). I de flesta fall
terfinns dock de tnkta leksakerna och miniatyrerna i gravkontexter, vilket
gr leksakstolkningen om mjligt n mer anstrngd. Det begravda barnet r
inte i frsta hand en representant fr det levande, lekande barnet, utan ett
objekt fr en symbol- och ritualmttad begravningshandling.
Antropologiska studier har visat att leksaker som urskiljbar fremls-
grupp inte ndvndigtvis existerar inom alla kulturer (Norman 1996, 133-
136). Av de studier som gjorts framgr dock att en sdan specifik definition
kan ha funnits under yngre jrnlder, ven om resonemangen ver lag prg-
las av kllkritiska och teoretiska svagheter. Det gller kanske frmst freml
som tolkas som leksaker om de terfinns i frvntad eller bekrftad nrvaro
av ett barn, men tillskrivs andra epitet eller funktioner i andra kontexter.
Freml som p ngon som helst grund kan tolkas som leksaker terfinns s
sllan i underskta barngravar att man mste dra slutsatsen att sdana i all-
mnhet inte tillskrevs ngon aktiv funktion i begravningsritual och gravar-
rangemang. Barnets materiella verklighet tycks istllet ha varit integrerad i

20
det vuxna samhllets materiella kultur, vilket framgr av de generella likhe-
ter som freligger mellan barngravar med freml och de vuxnas motsvarig-
heter. Drfr mste barngravens artefakter och dess meningsbrande element
med ndvndighet relateras till gravsprkets samhllsgemensamma materiel-
la signaler, med lika stor betydelse fr frstelsen av det omgivande samhl-
let som de vuxnas gravar.
Freml i gravarna har ocks anvnts fr att identifiera olika barndoms-
stadier utifrn till exempel AF- och AOT-analyser (se t.ex. Sallander 1995;
Welinder 1998; K. Andersson, 1999). Problemet med sdana analyser r
dock att resultaten blir utsltat generella om de inte fregs av teoribildning
och grundlig problematisering av begrepp. Generaliteten blir alltmer ptaglig
i de fall d breda osteologiska ldersgrupperingar anvnds som utgngspunkt
och resultatet blir det allmngiltiga konstaterandet att barndomens orienter-
ing mot vuxenvrlden skedde stegvis.
Om man i enlighet med mnga andra (t.ex. Lillehammer 1986; 1989;
2000; 2005; Kanvall 1995; Sofaer Deverenski 1997; 2000a; Gilchrist 1999,
79-108) ansluter till teorin om den socialt konstruerade barndomen, borde de
samhlleliga frutsttningarna fr en sdan konstruktion betraktas som en
grundlggande tolkningspremiss. P det sttet r studiet av barndomen bero-
ende av en bredare samhllsforskning, till vilken barndomens konstitution
och plats i samhllet ocks kan lmna vrdefulla bidrag. Frst med en pro-
blematisering av begrepp och teori och med utgngspunkt i samhllets ver-
gripande ideologi och mentalitet kan barndomskonceptet, i en given kultur
vid en given tidpunkt, studeras.

Barndom som socialt utrymme och biologisk livsfas

En problematisering av begrepp rrande lderskategorier och drtill hrande
sociala konstruktioner r ndvndig om dessa ska kunna anvndas som ana-
lytiska verktyg. Sociala vetenskaper som sociologi, genusvetenskap och
utvecklingspsykologi har bidragit till dekonstruktion och nyansering av ett
flertal viktiga operativa begrepp som genus, lder, familj, hushll, frldra-
skap med mera (se t.ex. Bolen 1992; Arwill-Nordbladh 1998; Gilchrist 1999;
Beausang 2005; Regulska 2005) vilket tydligt illustrerar det vetenskapliga
vrdet av ett medvetet frhllningsstt till de begrepp som anvnds inom den
samhllstolkande arkeologin. Grete Lillehammer (t.ex. 1986; 1989; 2000;
2005) har varit tmligen ensam i Skandinavien om att fra en sdan teoretisk
diskussion kring barn och barndom utifrn en arkeologisk horisont (se dock
ven Kanvall 1995 och Ingvarsson-Sundstrm 2003). D en mer intensiv
diskussion har frts i den utomskandinaviska forskarvrlden har teoretiska
resonemang och utgngspunkter i det hr arbetet till stor del, frutom Lille-
hammer, inspirerats av den anglosaxiska forskningen (t.ex. Sofaer Deve-
renski 1994, 1997, 2000a, 2000b; Moore & Scott 1997; James et al. 1998;
Crawford 1999; Gilchrist 1999; 2004; James & James 2004).

21
 I arkeologiska sammanhang har man utifrn materialets beskaffenhet talat
om det tvdelade barnbegreppet; det biologiska barnet (det osteologiskt tolk-
ningsbara, lmningar efter den mnskliga kroppen) och det kulturella barnet
(arkeologiskt tolkningsbart utifrn t.ex. en gravkontext) (Sofaer Deverenski
2000b, 7-11). Det biologiska och det kulturella barnet utgr tv begreppska-
tegorier som krver olika kllkritiska och teoretiska vervganden. Men
analysbegreppen representerar framfrallt tv perspektiv av samma studieob-
jekt varfr diskussionen om ett frhistoriskt barndomskoncept mste brja
med frhllandet mellan dessa bda aspekter.
Philippe Aris (1962) var med sin numera klassiska studie om barn och
barndom frn medeltid och framt den frste som tydligt illustrerade barn-
domens konstruktionsmssiga karaktr. ven om Aris material, metod och
resultat sedan dess har kritiserats (se t.ex. Pollock 1983) s lade han med sitt
arbete grunden fr den kommande vetenskapliga diskussionen och placerade
fokus p barndomens relationsbundna frhllande till samhllskontexten.
Det frmsta resultatet av den diskussionen r att barndomen numer inte en-
dast kan betraktas som en biologiskt definierad livsfas, utan som en politiskt
och socialt betingad och kulturellt definierad fas, stadd i stndig frndring.
Barndomen kan beskrivas som det strukturella eller institutionella ut-
rymme dr barn som kollektiv befinner sig, men ocks som ett generations-
utrymme som mnniskor vxer igenom och s smningom lmnar bakom
sig, vilket r en generell aspekt som alla samhllen har att frhlla sig till.
Det r inom detta institutionella utrymme som barnets interaktion med det
omgivande samhllet sker (James & James 2004, 14, 20-21).
Social lder har drmed ett parallellt och i hg grad interaktivt frhllande
till konstruktioner av socialt kn, klass, etnicitet och andra kulturellt definie-
rade kategorier (jfr t.ex. Sofaer Deverenski 1997; Gilchrist 1999; 2004).
Individens unika sammansttning av identitetsformande element r ocks
synnerligen frnderlig under livets lopp. Den intersektionella eller samman-
satta identiteten r drmed en icke-statisk social konstruktion som kan liknas
vid en uppsttning variabla sociala roller med konsekvenser fr den levda
praktiken och hur individen uppfattas av sig sjlv och andra (jfr begreppet
personhood, t.ex. Fowler 2004; Gilchrist 2004, 147-150). De multipla
kategorierna, varav social lder endast r en, r sledes i grunden kulturellt
bundna.
Den universella, biologiska ldersaspekt som istllet r oberoende av kul-
turellt sammanhang, r att barndomen utgr den livsfas som frmst utmrks
av kontinuerlig fysisk, motorisk och psykisk utveckling. Ur ett forsknings-
perspektiv r dock den biologiska aspekten lika problematisk som den kultu-
rella. Det gller inte minst d den biologiska nmnaren anvnds som ut-
gngspunkt fr tolkningar av kulturella kontexter i arkeologiska material.
Anne Ingvarsson-Sundstrm har i sitt arbete om barn i grekiska gravmaterial
frn bronslder uppmrksammat problemet med det inkonsekventa be-
greppsbruket i osteologiska och arkeologisk rapporter och studier, dr defini-

22
tioner har gjorts utifrn olika kriterier och ibland utan kriterier. Detta frhl-
lande, vilket ocks gller det skandinaviska materialet, frsvrar utgngsl-
get fr jmfrande studier d mnster gllande kulturella yttringar kopplade
till biologisk lder riskerar att skymmas eller frvanskas (Ingvarsson-
Sundstrm 2003, 23). Detta frhllande har i hg grad pverkat valet av
material och metod i mitt arbete (se vidare kap 3).
Termen barn r, till skillnad frn barndom snarare ett deskriptivt n
ett analytiskt begrepp. Begreppet barn refererar till en livsfaskategori och
definieras i freliggande arbete generellt som biologiskt icke-vuxna indivi-
der under 15 rs lder (jfr tabell 2.1), d inget annat anges. Begreppet an-
vnds sledes som ett deskriptivt verktyg utan vrdering av hur individen
uppfattades av sin samtid.
Mnniskans kronologiska lder anges i kalenderr (mnader, veckor) och
berknas i osteologiska analyser utifrn individens fysiologiska/biologiska
lder. Osteologiska tolkningar av kronologisk lder utgr frn individens
fysiologiska mognad och innebr stora individuella variationer d kroppen
utvecklas och ldras olika fort. Osteologisk ldersbestmning till kalenderr
r drmed, precis som den arkeologiska tolkningen av ett kulturellt samman-
hang, just en tolkning och drmed frknippad med en specifik metodologisk
och kllkritisk problematik (jfr Ingvarsson-Sundstrm 2003, 22-24). Lyck-
ligtvis r den individuella, biologiska diskrepansen mindre under barndoms-
perioden, dessutom utmrks det unga barnets utveckling av en rcka utveck-
lingssteg i sm intervall vilket gr det mjligt att ange mindre barns krono-
logiska lder med strre precision, ibland till mnad, om det rr spdbarn
eller foster och materialet r vlbevarat (Acsdi & Nemeskri 1970, 103;
Brothwell 1972, 57). Osteologisk indelning i ldersgrupper (t.ex. Infant,
Infans I och II, Juvenilis, Adultus o.s.v.) baseras p karaktristiska steg i
kroppens biologiska ldrande och kan vara enda mjligheten att ungefrligen
ldersbestmma individer om materialet r fragmentariskt. Anvndning av
sdana osteologiska ldersgrupper vid studiet av socialt konstruerade lders-
begrepp r ytterst problematisk av flera skl. Underlaget fr strre jmfran-
de studier, som kan tyckas gott d samma analysbegrepp anvnds i olika
arbeten, r i realiteten svagt d flera olika system fr indelning av grupperna
freligger (se t.ex. Sjvold 1977; Sellevold et al. 1984; Arcini 1999, 48-52).
Termen social lder har en motsvarighet i termen socialt kn (genus),
d bda anvnds fr att beskriva den kulturella dimensionen av lder och
kn. Individens sociala mognad eller lder kan vara relaterad till en kronolo-
gisk lder (t.ex. myndighetslder), fysiologisk utveckling (t.ex. framsprick-
ning av frsta tanden, frsta menstruationen) eller motorisk eller social mog-
nad (t.ex. lra sig tala eller ta sjlv). Trots de individuella skillnaderna i
frhllandet mellan biologisk och kronologisk lder, kan stadier som har
uppfattats som socialt avgrnsade spras i det arkeologiska materialet om det
sker med medvetenhet om de kllkritiska aspekterna. I det avseendet r dr-
emot anvndandet av osteologiska ldersgrupperingar synnerligen problema-

23
tiskt. Det r knappast ngon slump att sociala ldersgrupper som identifieras
i olika empiriska studier pfallande ofta sammanfaller med osteologiska
ldersgrupperingar om sdana anvnds som grund fr tolkningen. Eftersom
de osteologiska grupperingarna i sig saknar social relevans, blir ocks en
analys baserad p dem som sagt ofta begrnsad till det relativt allmngiltiga
resultatet att barndomen tycks ha rrt sig trappstegsvis mot vuxenhet. Tolk-
ningen av de sociala stadiernas grnser sammanfaller d ocks med de osteo-
logiska gruppernas grnser. Om mlsttningen med en arkeologisk tolkning
r att definiera kulturella ldersstadier, r det drfr av avgrande betydelse
att den osteologiska analysen inte p frhand har formulerat dessa stadiers
sammansttning och avgrnsning.
I de svenska landskapslagarna anvnds ibland benmningar p barn i l-
dersgrupper som nrmast baserats p beteende med outtalad koppling till
fysiologisk eller kronologisk lder. plis brn1 (ppelbarn, barn i leklder,
eg. barn som leker med pplen) och grtting2 (vaggbarn, barn som grter)
kan nmnas som exempel. Den sociala ldersgrupperingens frhllande till
kronologisk lder framgr i vissa fall av lagtexten och visar att vr moderna
begreppsapparat inte har ngon relevans fr medeltida frhllanden. Termen
vaggbarn anvnds till exempel som benmning p barn upp till tre rs
lder i Vstmannalagen,3 men ger troligen en annan association till en nutida
lsare. En social lderskategori har dock inte med ndvndighet en verbali-
serad definition, den tillhr den samhllsgemensamma norm som jmte
andra distinktioner som genus, familjetillhrighet, yrke, med mera bestm-
mer individens plats, rttigheter och skyldigheter.
Spdbarn utgr den kanske minst problematiserade och diskuterade l-
derskategorin i arkeologisk forskning. Medan grnserna mellan barndom och
vuxenhet har problematiserats i ett flertal studier (t.ex. Mundal 1988; E.
Nsstrm 1996; Theden 2009) har barndomens brjan behandlats med en
mer deterministisk syn, trots att antropologiska och sociologiska studier har
visat att ocks konceptualisering av spdbarn r ytterst kulturbunden och
rymmer en vid, global variation (Norman 1996, 85-95; Poluha et al. 2000,
16-19 med referenser).
Eftersom den hr avhandlingen behandlar sociala distinktioner finns det
en risk med att anvnda ledande arbetsbegrepp som foster eller spdbarn
som utgr frn ett modernt idinnehll. Fr att kunna hantera och diskutera
materialen r det dock ndvndigt med en operativ arbetsterminologi. Avsik-
ten med definitioner och avgrnsning av ldersgrupper (se tabell 2.1) r
drmed inte att frfina den arkeologiska begreppsapparaten, utan att tydlig-
gra den terminologi som kommer att anvndas i freliggande arbete. Hur

1
SkL, kap 49, s. 38, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 12 samt not 98, s. 31
2
DL, Manhelgdsbalken kap 3:1 s. 17, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 30 samt not 17,
s. 41
3
VmL, Manhelgdsbalken kap 11, s. 145, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 70

24
vergngen mellan barn- och vuxenstadiet, hr generellt angivet till femton-
rsldern, har definierats i kulturellt hnseende hamnar utanfr den hr stu-
diens huvudfokus och lmnas drfr tills vidare utan srskild problematise-
ring eller begreppsvervgande. Ungdomar/vuxna som berrs i studien fun-
gerar i frsta hand som kontrastgrupp till de yngre individer som r i fokus
fr frgestllningarna. Biologiskt ldre och/eller sjuka individer kommer i
viss utstrckning att ha en jmfrande funktion i diskussionen om den tidiga
barndomens meningsinnehll. I dessa fall anges dock de observationer som
diskussionen grundas p (t.ex. patologiska avvikelser och bedmd kronolo-
giska lder eller textmssig formulering). ldre individer omfattas drmed
inte av en frutbestmd avgrnsning i frga om kronologisk lder eller kultu-
rellt innehll i freliggande arbete.
Termen spdbarn avser individer frn noll till ett rs lder medan ny-
fdd hnvisar till de frsta fyra veckorna efter fdelsen. Termen foster
anvnds fretrdesvis tfljd av fostermnad ssom den tolkats osteologiskt.
Foster anvnds ocks i bemrkelsen ofdd som beskrivning p barn som
terfunnits i ofrlst lge i en kvinnas bckenregion eller i vissa fall mellan
lrbenen (se vidare kap 2.3). Jag vill vidare pongtera att det freligger ngot
av en grzon mellan begreppen foster och nyfdd d vissa barn kan ha
ftts fr tidigt, men nd verlevt en period efter frlossningen. Dessa barn
borde d, socialt sett, snarare definieras som nyfdda, men tolkas utifrn den
fysiologiska ldern som foster. Jag vill ter pongtera att begreppen an-
vnds deskriptivt och definieras d inget annat anges enligt fljande:
Tabell 2.1 Begreppsdefinitioner
Begrepp: Definition: Referens:
Foster 0-9 graviditetsmnader eller ofdd Arcini 1999, 52
individ
Nyfdd 0-4 veckor efter fdelsen Modifierat efter Ingvarsson-Sundstrm
2003, 28
Spdbarn 0-1 r Ingvarsson-Sundstrm 2003, 28
Barn Icke-vuxen individ, <15 rs lder Hedelin 1997
Vuxen >15 rs lder Hedelin 1997

Forskningsperspektiv och modeller

Grete Lillehammer (1989; 2000; 2005) och andra menar att barn och barn-
dom som studeras i arkeologiska sammanhang mste betraktas som kulturel-
la konstruktioner som definieras och fylls av innehll av den samtid i vilken
de fungerar. Hon har ocks pongterat vikten av att behandla det arkeologis-
ka barnet som aktr, innovatr och kulturbrare, det vill sga som en aktiv
agent som samverkar med sin omgivning. Att se barnet som en kompetent
aktr r en av mnga forskare fresprkad modell, inte minst inom den ge-

25
nusteoretiskt inspirerade forskningen, men en bred uppsttning av frgor
kring hur barndom konstitueras som socialt utrymme har av andra hvdats
vara lika ndvndigt (James & James 2004, 58; Lillehammer 2005). De
grundlggande utgngspunkterna fr freliggande studie kan inte beskrivas
som aktrsorienterade i egentlig mening. Detta beror delvis p att den l-
dersgrupp som r i fokus fr underskningen av naturliga skl har begrnsa-
de frutsttningar att agera som aktrer, men i frsta hand beror det valda
underskningsperspektivet p att freliggande arbete ska ses som en sam-
hllsstudie, skildrad genom barndomens konstitution ssom den formats i
enlighet med samhllets sociala koder.
Om studiet av barn och barndom ska kunna uppvrderas som forsknings-
perspektiv r det av avsevrd vikt att barndomskonstruktionen tilldelas inte-
grerad plats i den vergripande samhllsstrukturen. Freliggande studie an-
sluter, som lsaren skert redan noterat, till den genusteoretiskt grundade
uppfattningen att barn som grupp tidigare har marginaliserats och osynlig-
gjorts, samt att implicita eller explicita antaganden om nyfdda barns vr-
de i det frkristna och tidigkristna samhllet vl kan vara ett resultat av den
androcentriska diskursen.
Studiet av barn och barndom inom det arkeologiska fltet har en genuste-
oretisk forskningshistoria med utgngspunkt i att bde genus och social lder
utgr socialt konstruerade konstruktioner och att barn med rtta rknas till de
grupper som lnge frbisetts av den androcentriska forskningen (se t.ex.
Baker 1997; Moore & Scott 1997; Gilchrist 1999; Scott 1999; Sofaer Deve-
renski 2000a; Lillehammer 2005). Det kan dock finnas en risk att inordnan-
det under ett strre vetenskapligt paraply fr en marginaliserande effekt p
en relativt ny forskningsriktning, vars teori och metodbildning nnu r i sin
linda. Som jag ser det r det angelget att frstelseperspektiv och frklar-
ingsmodeller fr studier av social lder frmst vljs och anpassas fr de ak-
tuella frgestllningarnas syfte.
Att frgan om spdbarns sociala knsroller har en framtrdande roll i dis-
kussionen om barnutsttning, franleds av att tidigare forskning tillskrivit
denna faktor stor frklarande vikt (se kap 4). Den relativt omfattande forsk-
ningshistoriska problematik som kringgrdar barnutsttningstemat har sle-
des lett till att frgan kanske behandlas ngot mer utfrligt hr n vad de
centrala frgestllningarna egentligen krver. Den vergripande frklar-
ingsmodellen fr arbetet i stort r dock inte genusteoretisk, utan snarare
samhllsstrukturell. Jag vill rikta fokus mot den eventuella effekt som krist-
nandet i egenskap av samhllsprocess kan ha haft p den tidiga barndomens
konstruktion, med frhoppningen att detta perspektiv kan bidra till vr fr-
stelse av kristnandet och det vikingatida/tidigmedeltida samhllet och dess
aktrer. Kodifiering av lagar, kyrklig mission, etablerandet av Kyrkan som
samhllsinstitution och uttryck fr folklig anpassning och religis adaption i
begravningsritualen ses i freliggande studie som representationer av denna
process.

26
 Barndom har studerats utifrn en rad perspektiv som sammanfattats av
sociologerna James et al. (1998). Modellen i figur 2.1 beskriver denna
forskningshistoria. Modellens horisontala linje rr sig frn ett universellt
perspektiv dr globala strukturer och generalitet r i fokus, till ett individu-
ellt och lokalt fokus. Ytterligheterna r drmed ena sidan ett skande efter
kulturobundna, generella barndomsstrukturer och andra sidan kontextuellt
frankrade, specifika freteelser. Den vertikala linjen rr sig frn ett agent-
perspektiv till strukturperspektiv.

Figur 2.1. Barndomsperspektiv. Delvis efter James et al. 1998 och James & James
2004.

D dessa bda perspektivskalor frs samman utkristalliseras fyra grundmo-

deller fr barn- och barndomsstudier. Det mste dock ppekas att dessa per-
spektivmodeller sllan terfinns i renodlad form i faktiska studier. Det r
naturligtvis svrt att diskutera till exempel agentskap utan att samtidigt ta i
beaktande hur det sociala utrymme ser ut inom vilket ett sdant agentskap
utvas. Modellerna terges hr med de engelska termerna fr undvikande av
begreppsfrvildning.
Den frsta grundmodellen (Tribal child) representerar studiet av hur bar-
nets agentskap uttrycks och utvas eller kontrolleras och pverkas i en given
kontext. Barns kultur (materiell och social), sprk, lek med mera har varit i
fokus fr studier utifrn detta agentperspektiv, liksom hur agentskapet fr-

27
hller sig till faktorer som hlsa, genus, etnicitet, klass (James & James
2004, 59 med referenser)
Den andra agentperspektivmodellen (Minority group child) rr istllet
frenande faktorer gllande barns agentskap som minoritetsgrupp gentemot
vuxenvrlden oberoende av kulturell kontext. Frgor om till exempel barn-
dom som ett utanfrskap i frga om brist p politiska, ekonomiska och socia-
la rttigheter har varit i fokus fr detta forskningsperspektiv (James & James
2004, 59).
Den tredje modellen (Social structural child) behandlar barndomen som
universellt fenomen, som livsfas och socialt utrymme utifrn ett strukturellt
perspektiv. Detta forskningsperspektiv mjliggr bland annat globala och
komparativa studier om barndomen som socialt system i frhllande till
andra grupper (James & James 2004, 60).
Den fjrde modellen (Socially constructed child) rr det kontextuellt kon-
struerade och situerade barndomskonceptet. Frgor om hur barnet definie-
ras, och vad som konstituerar barn och barndom i ett specifikt kulturellt
sammanhang, behandlas utan frutbestmd uppsttning av kriterier fr defi-
nitionerna inom denna forskningsriktning. Det r i det avseendet en ytterst
relativistisk modell, dr produktion och reproduktion i en given kontext be-
handlas utifrn mlet att underska det kulturellt specifika i ett samhlles
barndomsbegrepp (James & James 2004, 60 med referenser).
Arkeologiska studier av barn och barndom kan, och har, bedrivits utifrn
alla dessa olika perspektiv. Agentperspektivet r i dagslget det kanske mest
fresprkade, vilket kan ses som en fljd av den rdande genusdiskursen
eftersom studier av sociala lderskonstruktioner r intimt frknippade med
genusteoretiska utgngspunkter (se t.ex. Gilchrist 1999; Lillehammer 2000).
Jmfrande studier och skande efter universaliteter r ocks en vanlig mo-
dell i arkeologiska sammanhang, till exempel vid analys av antropologiskt
material fr analogibildning. Den fjrde modellens perspektiv terfinns i ett
stort antal arkeologiska studier om barndomsfaser utifrn gravmaterial
frn olika perioder (se t.ex. Sallander 1995; E. Nsstrm 1996; K. Andersson
1999).
I freliggande studie r det barndomskonceptet, dess sociala innehll, in-
teraktion och funktion i frhllande till omgivande sociala strukturer som
str i fokus. Arbetet kan drmed placeras inom det kontextuellt specifika och
strukturinriktade perspektivet (Socially constructed child). Min avsikt r att
underska hur tidig barndom har definierats och fyllts med meningsinnehll
under vikingatid och tidig medeltid och om, och i s fall hur, dessa begrepp
frndras utifrn den omsvngning i social praktik som kan tillskrivas krist-
nandeprocessen och dess drivkrafter.
Aktrsperspektivet tillmpas sledes inte i meningen att barnets eget
handlande bildar utgngspunkt fr studien. Jag menar dock att med utgngs-
punkten att barndomens konstruktion, med omgivande normverk, har haft en
integrerad plats inom samhllsstrukturen mste ven denna konstruktion ses

28
som en aktiv bestndsdel i den dynamiska samhllsprocessen. Drfr r ock-
s en socialteoretiskt frankrad diskussion om vilka faktorer som pverkar
produktion och reproduktion av barndomens koncept, och hur en sdan fr-
ndringsprocess kan se ut, ndvndig.

Produktion och reproduktion frndring och kontinuitet

We would also suggest, () that an analysis of social policies and practices

in any state, whether it be religious or secular, will reveal the extent to which
childhoods are, and historically always have been, rooted in, constructed by,
and experienced through the lens provided by the culture of a given society.
() Thus although the precise dynamics of this relationship between law and
culture are not always clear, that there is such a relationship, and that the law
and social policy play central roles in the social construction of childhood, is
beyond dispute. (James & James 2004, 104)

Sociologerna Allison och Adrian James (2004) har visat att barndom, i egen-
skap av socialt utrymme, konstrueras utifrn system av principer fr social
ordning som i praktiken reglerar mnniskors beteenden, attityder, vertygel-
ser, normer och relationer i en given social och politisk kontext. Sdana
princip/praktiksystem kommer hrefter att benmnas som sociala koder (eg.
Law, jfr James & James 2004, 64-67).
I frga om det teoretiska perspektiv som fretrdesvis kommer att tillm-
pas i freliggande studie (jfr fig. 2.1, modell 4), hvdar James och James att
den sociala koden har srskilt stort underskningsvrde eftersom den defini-
erar hur sociala ldersgrupper fungerar inom en given kontext (James &
James 2004, 66-67).
Den sociala koden systematiserar vardaglig interaktion mellan barn och
vuxna, eftersom den sociala praktiken regleras utifrn en given ordning som
drigenom ocks formulerar begripliga begreppssystem. Koden normerar
ocks relationen mellan individ och struktur och skapar drmed ett ramverk
fr social kontinuitet och frndring (James & James 2004, 48-55). Frutom
gemensamma attityder, normer, beteenden och regler innefattar det sociala
kodverket ocks muntligt eller skriftligt formaliserade lagar. Lagar som ut-
tryck fr den sociala koden ses generellt som en betydelsefull faktor i frga
om frndring och standardiserade uppfattningar om rtt och fel i ett samhl-
le. Ett exempel p detta r att vuxenskap i dagens samhlle i hgre grad
definieras utifrn juridiska distinktioner n biologiska, utvecklingsmssiga
faktorer (t.ex. rstrtt, myndighetslder etc.) (James & James 2004, 33, 51-
57, 64-67). Arbetsbegrepp som barndomskoncept eller barndomens social
kod motsvaras i freliggande studie drmed inte i frsta hand av biologiska
eller kronologiska definitioner, utan av den samling normer, attityder, vrde-
ringar, praktiker, traditioner och lagar som kringgrdat en biologiskt icke-
vuxen livsfas och fyllt den med socialt innehll.

29
 Barndomens normsystem r sledes varken universellt eller statiskt. Fr-
ndring av den sociala koden och vilka faktorer som sedan leder till genom-
gripande kulturell frndring r dremot lngt ifrn frutsgbart. Om exem-
pelvis en lagfrande instans visar ett svagt engagemang i att flja upp en ny
lag och medborgargruppen inte heller krver att den upprtthlls, kan den
tilltas kollapsa. Om det dremot freligger en stark motivation frn verhe-
ten att upprtthlla en ny, nnu inte medborgerligt frankrad lag r det
mycket troligt att man infr intensifierade ptryckningar (James & James
2004, 55-56).
Nr ett lagverk vl r integrerat i det sociala systemet och dess vrdenor-
mer, kan det ses som en representation fr ett specialiserat tankesystem med
relevans fr social praxis, tminstone i ngot avseende. Som senare ska dis-
kuteras, finns det anledning att hlla isr uttryck fr ideala framstllningar
eller ideologiskt grundade ambitioner, ssom de kan te sig i skriftkllor, och
social praxis s som den framtrder i det arkeologiska kllmaterialet.
I vilken utstrckning detta resonemang r direkt applicerbart p ett frhi-
storiskt, ickelitterrt samhlle, ligger bitvis utanfr det hr arbetets ramar att
vrdera, och r egentligen inte heller av ngon avgrande betydelse. Ett an-
tagande som dock borde ha generell giltighet r att lagar, p vilket stt de n
m formuleras, ingr ssom en del i den mekanism som producerar och re-
producerar barndomsbegreppet i en given kulturell och politisk kontext.
Drmed r ocks en analys av den medeltida lagregleringen och dess priori-
teringar av betydelse fr frstelsen av barndomens konstitution vid tiden fr
kristnandet i Skandinavien.

2.2 Kristnandet som samhllsprocess

Den tidsperiod som freliggande studie avser r starkt prglad av kristnan-
deprocessens frlopp. Religionsmtet och den pfljande etableringen av en
kristen kyrklig organisation fick samhllskonsekvenser lngt utanfr sjlva
kultutvningen och tycks bland annat ha medfrt stora frndringar fr spe-
cifika sociala kategorier, som trlar och kvinnor (se t.ex. Nevus 1974; B.
Sawyer 1992; A-S Grslund 2001, 84-86).
Min hypotes r att ven barn som grupp srskilt kom att berras av pro-
cessens sociala effekter. Med anledning av den ovan skisserade bilden av hur
frndringar i den sociala koden har relevans fr kulturellt definierade be-
grepp, r sjlva processen i sig en viktig faktor fr frstelsen av den frnd-
ring av den tidiga barndomens definitioner som kan ha gt rum under den
sena vikingatida och tidigmedeltida perioden.

30
Kristendom och hedendom
Kristnandeprocessen i det skandinaviska vikingatida kulturomrdet r ett
komplext forskningsflt som har studerats utifrn otaliga perspektiv och
kllor. Den rika flora av forskningsbidrag som freligger visar tydligt att
risken fr anakronismer, onyanserade polariseringar och begreppsglidningar
r verhngande om inte utgngspunkter och begrepp tydliggrs och definie-
ras.
Jag har valt att inte anvnda begreppet hedendom som beteckning p
den frkristna religionen och samhllsideologin av tv skl. Fr det frsta
hade begreppet liksom nu redan under perioden ifrga en stark, negativ
laddning, inte minst eftersom det skapades i dikotomi till den nyintroducera-
de kristendomen (Hultgrd 1991, 161; Steinsland 1991, 209-210). Fr det
andra r det ett begrnsande begrepp som dljer skillnader i de bda religi-
sa systemen. Under den frkristna perioden betecknades det religisa trossy-
stemet inte som en religion d en motsvarande term saknas i de fornnordiska
sprken, istllet hnvisas till sir, sed eller skick (Steinsland 1989, 206).
Drfr anvnder jag begreppet frkristen tradition som beteckning p det
vikingatida religions- och kultursystem av normer och bruk som var frhrs-
kande i det skandinaviska kulturomrdet, Island inrknat (jfr Blomkvist 2002
fr det jmfrbara begreppet ritualiserad tradition). Det samiska och finska
kulturomrdet rknas hr inte primrt till denna tradition, trots att senare
forskning har visat p starka berringspunkter (t.ex. DuBois 1999; Price
2002).
Som religisa system r kristendomen och den frkristna traditionen i
grunden olika. Om man definierar religion (hr ven jmfrbart med fr-
kristen tradition) i vid bemrkelse som ett system innefattande en kulturs
ideologiska struktur, normer och klassifikationssystem, s framtrder skill-
naderna tydligt (jfr Schjdt 1989, 191). Den frkristna traditionen var en
etnisk religionsform med bas i kult och rit som innefattade en flora av olika
rituella praktiker och trossystem, medan kristendomen var (och r) en uni-
versell frlsningsreligion med bas i dogmer och lror. Den utgick ocks frn,
och var organiserad som, en vernationell institution, medan den frkristna
traditionen var anpassad till yngre jrnlderssamhllets tyngdpunkt p slk-
ten, odalsprincipen och de lokala eller regionala tingen (Steinsland 1991,
338-339). Den frkristna traditionen hade drmed en betydligt starkare
grund i den levda vardagstillvaron och tycks ha varit s djupt integrerad i
samhllsnormer och praktik, att religisa och andra sociala strukturer inte
lter sig skiljas t.

Kristnandet som process

Jens Peter Schjdt (1989) har betonat vikten av att inte frenkla kristnandet i
Skandinavien till ett regelrtt religionsskifte. ver lag skiljer sig meningarna

31
t vad gller graden av konflikt/brott och kontinuitet under vergngsperio-
den (se t.ex. Schjdt 1989; Steinsland 1989; 1991).
Tiden fr kristnandeprocessen har indelats i faser av olika forskare. Kyr-
kohistorikerna och biskoparna Fridtjov Birkeli och Jan Arvid Hellstrm har
var fr sig freslagit liknande indelning i infiltrationsfas, missionsfas och
organisationsfas respektive individuell fas, kollektiv fas och kyrkorttslig fas
(Birkeli 1982; Hellstrm 1996). Ngot mer processinriktad r dock Jn Vi-
dar Sigurssons indelning i en kontaktfas, kulturell frhandlingsfas och or-
ganisationsfas (Sigursson 2003; 2004). Jag menar dock i likhet med Lars
Ersgrd att fasindelingar kan ha en deterministisk effekt som riskerar att
osynliggra det reciproka frhllandet mellan tradition och nykristendom
(Ersgrd 2006, 28). Kristnandet kommer drfr att ses som en heterogen,
icke-linjr process i sin helhet.
Religionshistorikern Anders Hultgrd har beskrivit kristnandet som en
process med samma karaktristik som generellt kan ses som betecknande fr
religionsmten, med inslag av bde kontinuitet och brott samt frekomst av
religisa vergngsformer (Hultgrd 1991). Perioden kommer drfr i fre-
liggande studie att betraktas som en vergngsperiod med synkretistisk pr-
gel, dr den vergripande idvrlden rr sig frn en vervgande frkristen
frankring i brjan av perioden till en vervgande kristet formulerad id-
vrld mot dess slut (Schjdt 1989, 187, 189). Det aktuella tidsintervallet har
ftt ren 800 respektive 1200 som ungefrliga referenspunkter, trots att in-
fluenser och kontakter med kristendomen fanns redan tidigare och beknnel-
sekristendomens egentliga utbredning ocks efter 1200-talets slut kan ifrga-
sttas, ven om kyrkan vid den tiden hade institutionaliserats.
Inom religionsvetenskapen finns en uppsttning operativa begrepp fr
studier av religionsmten. Begreppet diffusion, som trots att det frutstter
en i det nrmaste passiv verfring av kulturelement, har ven p senare r
fredragits i vissa studier av yngre jrnldern i Skandinavien (Hultkrantz
1973, 160-182; Kaliff & Sundqvist 2004). Termerna ackulturation, och sr-
skilt religis ackulturation, har istllet fredragits av andra, d begreppen
riktar ett fokus p sjlva frndringsprocessen (t.ex. Hultgrd 1992). Ackul-
turation innebr kultursammanslagning eller rttare den process som kan
leda fram till assimilering av tv kulturer (Hultkrantz 1973, 210-214). Ack-
ulturationsbegreppet kan nyanseras efter funktion, grad eller perspektiv s-
som exempelvis spontan eller ptvingad, positiv eller negativ, extern eller
intern ackulturation, eller de mer riktade begreppen dekulturation och enkul-
turation som avser en frsvagning av den inhemska respektive frstrkning
av den frmmande religionen (Hultkrantz 1973, 212-214; Rydving 1995, 9-
18).
Ackulturation har ocks anvnts som beteckning p ett tillstnd som fre-
gr synkretism (Hultgrd 1992, 50). Termen synkretism har av vissa forskare
undvikits eller urskuldats, d det genom historiens lopp belastats med vrde-
rande teologiska aspekter och anvnts som uttryck fr misshagliga, icke-

32
renlriga eller uppblandade religionsformer (Hultgrd 1992, 50; Rydving
1995, 11 not 43; Kaliff & Sundqvist 2004, 11). Enligt ke Hultkrantz defi-
nitioner har synkretism en i stort sett parallell betydelse med ackulturation,
men med fokus p den definitiva anpassningen (Hultkrantz 1973, 210, 214).
Tidsepoken dr samhllet som helhet br en uttalad prgel av nrvaron av
bde frkristen och kristen idtradition, men med regional, tidsmssig och
individuell variation, borde drmed i sin helhet kunna beskrivas som ackul-
turativ. Eftersom begreppet har givits s varierande innebrd och drmed till
dels urvattnats (jfr Rydving 1995, 10), kommer jag dock genomgende istl-
let att anvnda begreppet synkretism, innefattande den kulturella, icke-
religisa samhllsaspekten. Termen anvnds frmst som beteckning p det
materiella uttryck som syns p enskilda begravningsplatser dr element och
influenser frn bda idvrldarna r tydligt integrerade. Jag vill dock pong-
tera att den negativa laddning som begreppet tidigare belastats med inte an-
ammas i freliggande studie. Begreppet anvnds istllet som ett vrdeneutral
beskrivning av integrerade eller reciproka uttryck fr frkristen och kristen
idtradition i skriftlig eller materiell form.
Anders Hultgrd har ppekat att termen frutstter en s djupgende fr-
ndring att sammansmltningen verkligen berr religionens (eller kulturens)
krna (Hultgrd 1992, 51). Detta frhllande har troligen franlett en tvekan
bland arkeologer infr att anvnda begreppet synkretism som verktyg vid
analyser av materiell kultur, d graden av sammansmltning sllan kan
uppskattas. Istllet har identifiering och srskiljning av kristna och frkristna
kulturelement kommit att hamna i fokus. Jag menar dock att den verhng-
ande risken fr polariserade vertolkningar som freligger om man pressar
det arkeologiska materialet till klassificering av kristna och frkristna
freteelser eller individer, r betydligt mer problematisk n ett eventuellt
misslyckande i uppgiften att bedma graden av sammansmltning av de
bda ideologiska systemen. Det r fga verraskande att mlsttningar som
att finna en frsta kristna generation eller att skilja kristna frn icke-kristna
individer p begravningsplatser med vergngskaraktr, sllan kan uppfyllas
p annat stt n som hypotetiska slutsatser.
Enligt Anders Kaliffs beskrivning att [e]n levande religion genomsyrar i
stort sett all verksamhet i ett samhlle och avstter spr i denna. Den har ju
som frmsta funktion att tolka och frklara verkligheten (Kaliff 1997, 12)
r det mycket tveksamt om man kan definiera det senvikingatida eller ens
det tidigmedeltida samhllet som i srskilt hg grad kristet; frst under hg-
medeltiden kan en sdan definition mjligen spegla kristendomens position i
Skandinavien. I linje med Schjdt menar jag att det innebr ett nrmast ab-
surt frenklande att ska och identifiera absolut frkristenhet eller kristenhet
i en kultur som befinner sig mitt i en transformationsfas (jfr Schjdt 1989,
196-197). Att istllet anvnda det synkretistiska frhllandet som utgngs-
punkt, som den yttre referensram till vilken olika fenomen frhller sig,
framstr drvidlag som en betydligt mer framkomlig vg. P det sttet kan

33
en fenomenologisk diskussion fras gllande exempelvis motiv och strategi-
er, adaption av kristen tradition eller revitalisering av traditionella kultur-
element.
Det synkretistiska idinnehllet betraktas drmed inte som ett primrt stu-
dieobjekt i sig, utan som en grundlggande frutsttning fr studiet av mn-
niskors frhllningsstt till den pgende samhllsfrndringen och drmed
de specifika freteelser som har relevans fr de hr aktuella frgestllningar-
na. Ocks Ersgrd har uttryckt liknande tankegngar d han pongterat vik-
ten av att studera mtesprocessen utifrn dess unika villkor och vrdet av att
rikta fokus mot hur olika element, exempelvis inom vergngstidens grav-
skick, fungerar inom denna kontext snarare n tillskriva dem specifik reli-
gis identitet (Ersgrd 2006, 27-30; jfr ocks Geary 1994, 33).
I det kommande arbetar jag utifrn hypotesen att trots att barndomens so-
ciala normverk inte utgr en direkt religis frga kom religionsmtet troligen
att f en genomgripande effekt fr barndomens definitioner, d betydelsen av
ritualer i livets brjan och begravningspraktik inte r begrnsad till den reli-
gisa samhllsaspekten. Jag menar att utifrn en synkretistisk referensram
kan frhllandet mellan frkristen tradition, kristna influenser och institutio-
nalisering, anpassning och adaption, kontinuitet och brott inte bara beskri-
vas, utan i hgre grad ocks problematiseras.

Det mngfacetterade kristnandet och dess aktrer

Flera forskare har betonat vikten av att precisera vilken aspekt av kristnandet
man studerar och frn vilket perspektiv, d processen r mycket komplex
vad gller uttryck, vertygelse, socialt skikt och betraktarperspektiv (Schjdt
1989; Hultgrd 1991; A-S Grslund 2001, 30). Det r inte srskilt frvnan-
de att vissa forskare i sina material tydligare ser brott n kontinuitet eller
konflikt snarare n en fredlig, lngsam process eftersom processens intensi-
tet inte var helt likartad ver kulturomrdet och dessutom tog sig olika ut-
tryck i skilda sociala grupper vilket mste antas terspeglas i kllmaterialen
(jfr Sanmark 2004; Sigursson 2004).
Det r till att brja med viktigt att skilja p ett officiellt antagande av kris-
tendomen och en normativ anpassning hos befolkningen. Trots det officiella
antagandet av kristendomen p Island kring r 1000 e. Kr. fortsatte sannolikt
en stor del av befolkningen att identifiera sig som icke-kristna, bde vad
gller den egna idvrlden och vad gller uttryck och handling (Hastrup
1985). Frn Jmtland, Danmark, Norge och Island finns uppgifter om att
man i omrdet vid en given tidpunkt, via en enskild makthavande instans har
antagit kristendomen. Motsvarande uttryck gllande till exempel begrav-
ningspraktiken har dock inte kunnat belggas p ngon av platserna (G. An-
dersson 2004, 15 med referenser). Detta torde vara en logisk konsekvens av
det faktum att uttrycken formaliserats och kodifierats genom tv helt olika
typer av kllmaterial: skriftliga kllor och runstenar med en uttalad kommu-

34
nicerande och officiell karaktr och begravningspraktiken vars kommunika-
tionsriktning och -mottagare troligen var mer avgrnsade.
Men de olika bilder som kllmaterialen kommunicerar r kanske framfr
allt ett uttryck fr deras skiftande tyngdpunkt i olikverkande medvetande-
strukturer. Begreppen ideologi och mentalitet har av olika forskare tillskri-
vits ngot skiftande innebrd (jfr t.ex. Lnnroth 1987; Schjdt 1989, not 11;
Kaliff 1997, 11-12; A-S Grslund 2001, 11-14 med referenser), bda be-
greppen fungerar dock som benmning p mnskliga vrdeuppfattningsys-
tem. Hr definieras ideologi i linje med A-S Grslund (2001) som en medve-
ten och artikulerad normativ struktur, ofta med viss koppling till socialt
skikt. Mentalitetsbegreppet som grundades av Annales-skolan p 1920-talet,
syftar istllet till att beskriva ett kollektivt delat system av normer och attity-
der uttryckt i vardagliga, vanemssiga beteenden och som till skillnad frn
ideologi kan fungera p ett oreflekterat plan. Mentaliteten delas av kollekti-
vet oavsett socialt strata, ven om s kallad klassbunden mentalitet fre-
kommer som fenomen. Medan ideologiska frndringar kan ske relativt
snabbt, s karaktriseras mentalitetsmssiga frndringar av stor trghet.
Utifrn en sdan definition kan det politiska, officiella antagandet av kris-
tendomen som berrts ovan beskrivas som ett ideologiskt skifte (A-S Grs-
lund 2001, 11-13). Begreppet social kod som definierats tidigare i samband
med diskussionen om principerna som formar barndomskonstruktionen, ses
som ett resultat av samverkan mellan ideologiska och mentalitetsmssiga
strukturer d dessa, via normerande begrepp, omstts i praktik.
Distinktionen mellan ideologi och mentalitet r viktig av flera skl, inte
minst eftersom kllmaterialen ocks representerar fundamentalt olika struk-
turer och drfr ger olika bilder av kristnandeprocessen. Kommunicerande
kllor som runstensmaterial och de flesta skriftliga material representerar i
princip uteslutande det vre, sociala skikt varifrn ocks initiativen till krist-
nandet drevs, medan ett arkeologiskt material som berr mnniskors begrav-
ningspraktik kanske i hgre grad motsvarar ett kollektivs vardagliga uppfatt-
ning om var i processen man befann sig. Den frra kllkategorin kan drfr
sgas vara av vervgande ideologisk natur medan den senare snarast reflek-
terar en mentalitetsmssig struktur (jfr A-S Grslund 2001, 13).
Det finns dock all anledning att ifrgastta bilden av gravpraktiken som
en uteslutande mentalitetsmssig uttrycksform. Ett exempel p hur komplext
tolkningsfrhllandet mellan ideologiska och mentalitetsmssiga strukturer
kan vara i frga om gravmaterial, kan hmtas frn det av Gunnar Andersson
underskta gravmaterialet frn Valsta i Norrsunda socken (G. Andersson
2004).
Gravfltets yngre del speglar ett synkretistiskt frhllningsstt med starka
drag av svl frkristen tradition som kristna element. Centralt p gravfltet
ligger en stor hg (A1), s centralt placerad och avvikande i storlek att An-
dersson tolkar denna som en mental referenspunkt fr det dtida lokalsam-
hllet. Hgen r ursprungligen anlagd p 800-talet och innehll d en brand-

35
grav, men teranvnds kring r 1100. I dess mitt placeras d tre kistor som
tillsammans formar ett kors, semantiskt liknande runstenarnas benediktions-
kors. De artefakter som p grund av sentida plundring terfanns spridda i
anlggningen vittnar om en hgstatusbegravning med kraftfullt markerad
kristen referens (G. Andersson 2004, 50, 128-131). Gravens betydelse som
social hgstatusmarkr r otvivelaktig, liksom det avvikande starka kristna
uttrycket. Den yttre formen fr budskapet, hgen, anknyter dock tydligt till
frkristen tradition och det traditionella makt- och statussprket. I den syn-
kretistiska miljn br graven drfr troligen uppfattas som en stark ideolo-
gisk manifestation med kristna frtecken.
Inte heller i de medeltida textkllorna, som p senare r anvnts som un-
derlag fr historisk-antropologiska mentalitetsstudier gllande frkristen
tradition, r distinktionen mellan mentalitetsmssiga och ideologiska uttryck
sjlvklar. I sagamaterial s vl som lagar syns exempel p samma strategiska
anvndning av traditionellt etablerade formler fr framstllningar av kristen
ideologi liksom i det ovan skisserade gravmaterialet, vilket kommer att dis-
kuteras nrmare i samband med lagfrbud mot barnutsttning (se kap 4; jfr
ocks B. Sawyer 1992, 16-17 med referenser). Medan det r tveksamt om
man under den period som denna studie omfattar nnu kan tala om en etable-
rad kristet frgad mentalitet i den bemrkelse som tidigare definierats, kan
dremot tydligt kristna ideologiska uttryck ses i svl den skriftliga som den
materiella kulturen. Den kristna ideologins fretrdare str, som tidigare
nmnts, frmst att finna bland samhllets elit.
Missionsaktivitet, kungamakt, lagmn och senare en mer eller mindre fast
organiserad kyrklig institution har med olika medel och med skiftande fram-
gng drivit kristnandeprocessen i dess olika frlopp (jfr Sanmark 2004, 75-
117). Aktrerna kan i enstaka fall identifieras, som den lagman Eskil som
uppges ha redigerat ldre Vstgtalagen vid ngot tillflle eller de norska
kungar som tillskrivs specifika lagpassager, men oftare r kristnandeproces-
sens aktrer anonyma eller med tveksamhet identifierade. Samma frhllan-
de gller fr dem som besatt en motsatt stndpunkt, srskilt d det r rimligt
att anta att befolkningen utanfr den landgande samhllsgruppen hade
mycket litet inflytande p lagarnas utformning.
Precis som med det arkeologiska kllmaterialet krver det skriftliga mate-
rialet att man arbetar utifrn en synkretistisk referensram, srskilt nr det
gller de frgor som uppenbarligen var orsak till meningsskiljaktighet mellan
traditionshvdare och kristendomsfresprkare. I den mn den kristna ideo-
logins fretrdare definieras som en kyrklig institution avses inte uteslutande
den kyrkligt organiserade strukturen med pvestol, rkebiskopar, lydbisko-
par och prster, utan ven vrldsliga funktionrer som kungar och lagmn.
Den part som i en konfliktsituation rimligen borde kunna identifieras som
fretrdare fr en mer traditionell stndpunkt, omfattar troligen inte heller en
samlad tingsmenighet utan snarare representanter fr hvdandet av en annan,
mer konservativ mening. Det r dock de bakomliggande strukturer som re-

36
presenteras av olika syn p frgor om barndomen och hur dessa synstt in-
teragerar och uttrycks i text och materiella lmningar som r i fokus fr detta
arbete, snarare n de individuella aktrerna.

Uttryck och vertygelse

De indikationer som vi finner i olika kllmaterial p att den skandinaviska
befolkningen under vergngsperioden i kande omfattning anammade den
kristna kulturen mste behandlas med stor frsiktighet och medvetenhet om
vem och vad vi studerar. Detta gller srskilt i frga om privata och officiella
uttryck fr en sdan anpassning.
Officiella, uttalade antaganden av kristendomen som nmnts ovan, ut-
trycker i frsta hand en vilja att i handling anpassa sig till kristna ideal. Den-
na uttalade eller i handling demonstrerade villighet motsvaras inte med nd-
vndighet av individuell vertygelse eller frestllning om att vrlden r s
beskaffad som det kristna budskapet fresprkar. Det finns starka skl att
utg frn att kristendom i form av inre vertygelse inte kom att spridas i de
breda folklagren frrn betydligt senare (jfr t.ex. Hastrup 1985; Schjdt
1989; Sanmark 2004).
Alexandra Sanmark har i en studie av de ldsta norska kristenrttsbe-
stmmelserna visat att dessa i frsta hand var inriktade p att reglera mnni-
skors vardagsliv. Genom att i detalj styra det vardagliga livet, kunde kristen-
domen etableras i frga om beteenden och uttriktade handlingsmnster.
Detta framgr inte minst av lagregleringen gllande denna vardagspraktik
som var betydligt striktare formulerad n den som rr frbud mot frkristna
kulthandlingar. Hon betonar ocks att den individ som i sitt agerande upp-
fyllde de uppstllda kraven p kristet beteende troligen ocks betraktades
som en god kristen (Sanmark 2004, 264-277).
Det finns drmed en betydande diskrepans mellan privat vertygelse/tro
och offentligt agerande. Kllorna speglar kanske till strsta delen offentlig-
heten, men nr det gller gravmaterial r det rimligt att anta att dessa repre-
senterar bde privata och offentliga motiv. Det r ocks viktigt att ta i beak-
tande den anpassning av kristendomen till rdande skandinaviska frhllan-
den som tydligt uttrycks i till exempel de ldsta folkkyrkliga texterna som
homilielitteraturen (Hultgrd 1992, 56-64; Sigursson 2004, 3-7). En sdan
msesidig anpassning var troligen ndvndig i ett tidigt skede fr att kristen-
domens fresprkare skulle uppn nskad effekt och r mjligen ocks vad
vi ser spr av i gravmaterialet, dr vi omjligen kan veta vem eller vad som
huvudsakligen har format de vergngsformer som trots allt r uppenbart
nrvarande.
Ocks Jens Peter Schjdt har pongterat vikten av att skilja vertygelse
frn uttryck. Han menar att frkristna traditionselement till stor del har kun-
nat behlla sin struktur genom att skifta rituell kod och inventarier, vilket
emellant betecknas som Interpretatio Christiana (Schjdt 1989, 193-196;

37
se ocks Nilsson 1987). Ett exempel p en sdan process kan ses i den Ma-
riadyrkan som etableras tidigt under kristnandeprocessen. Dyrkan av moder
Maria hade en stark grund i den frkristna fruktbarhetskulten, med Frja
som frgrundsgestalt. Mariakulten hade ocks starka folkliga drag, frknip-
pat med vad vi idag kallar fr folktro. Hennes funktion som beskyddare vid
barnafdsel och i fruktbarhetssymboliken r klart frikopplad frn den offici-
ellt ledda kristna religionsutvningen. Genom att byta rituell kod kunde s-
ledes i detta fall strukturen i kulten bibehllas utan konflikt mellan tradition
och frndring. Det r ocks fljdriktigt att Marias egenskap som den frukt-
bara modern under den tidiga medeltiden framhlls som ett betydligt mer
attraktivt karaktrsdrag n jungfruligheten, vilken istllet kom att betonas
starkt under senare perioder (B-M Nsstrm 1996). Skillnaden mellan tro
eller frestllning och handlingsmnster mste drfr hllas fr en mycket
viktig aspekt vid tolkningar av material frn vergngsperioden.
Med dessa analysbegrepp i tanke vill jag kort tervnda till gravfltet i
Valsta. Hur ska den starka ideologiska manifestationen i gravhg A1 betrak-
tas utifrn detta perspektiv?
Kristnandet i de skandinaviska lnderna var efter europeisk modell i
hgsta grad frknippat med eliten. Kungamakt och magnater hade en inno-
vativ nyckelroll vid kristendomens infrande och hade ocks med strsta
skerhet mest att vinna p detta (se t.ex. P. Sawyer 1982, Lindkvist 1996;
Sanmark 2004, 77-90; Steinsland 2004). Graven A1, som klart tillhr ett
socialt hgstatusskikt, uttrycker ett skarpt stllningstagande och kan nrmast
betraktas som en materiell manifestation. Det r hgst troligt att man har
anvnt sig av tillfllet och begravningens officiella aspekt fr att illustrera
vad samhllets vre skikt frvntade sig ocks av dem som stod i underord-
nat frhllande. Gravarna som omger A1 r mindre tydliga i sin konnotation
och strax efter iscensttandet av den korsformiga kistbegravningen upphr
man att anvnda platsen fr begravningar. Mjligen ska detta tolkas som att
det budskap som uttrycks i grav A1, fretrdesvis representerande ett ledan-
de samhllsskikt, r den idag mest synliga lmningen av denna samhlls-
grupps tongivande stllningstagande och att man strax efter denna begrav-
ning uppndde intentionen att infra en mer tillfredsstllande kristen begrav-
ningpraktik i nrheten av en kyrkobyggnad. Magnaternas trohet mot kungen
demonstrerades bland annat genom praktiserandet av kristna bruk och det r
hgst troligt att frhllandet mellan ver- och underordnad kan ha fungerat
p samma stt p lokal niv (jfr A-S Grslund 2004).
I ljuset av den tidiga kyrkans anpassning av budskap till skandinaviska
frhllanden och det tydliga fokus som lg p reglering av mnniskors hand-
lingsmnster, snarare n frestllningsvrlden, kan det ligga nrmare till
hands att tolka elementen av kristen pverkan i gravskicket under ver-
gngsperioden som ett resultat av en anpassning efter lokala maktfrhllan-
den, n som en framvxande folklig kristen vertygelse.

38
 Lars Ersgrd (2006) har invnt mot ett sdant tolkningsperspektiv och
menar att forskningen i denna frga i allt fr hg grad formats av ett pole-
miskt synstt:

Knnetecknande fr dessa forskare r vidare en syn p kristnandet som en

manipulativ process. Frslagna och berknande missionrer i maskopi med
en lika berknande, social elit antas ha manipulerat den vriga befolkningen
och genom att i kyrkorna blanda nya och gamla element har man smygv-
gen kunnat vinna ver denna befolkning till den nya tron. (Ersgrd 2006,
105-106)

Ersgrd stder sitt resonemang med en diskussion bland annat baserad p

frekomst av fragment av eskilstunakistor som terfinns i kyrkovggarna,
och menar i motsats till andra forskare att denna teranvndning inte ska ses
som strategisk (kristen) ideologisk framstllning, utan som ett uttryck fr
integrerade symbolvrden (Ersgrd 2006, 104-108). Trots Ersgrds vlfor-
mulerade tolkning och nyanserade frhllningsstt gllande frhllandet
mellan frkristen tradition och kristen innovation inom kulten, ger det sam-
lade kllmaterialet inte uttryck fr ngon stark folkreligiositet eller utbredd
beknnelsekristendom, srskilt inte under tidig medeltid. De tidiga kyrkorna
med tillhrande gravplatser var inte vad man kan kalla folkliga kultplatser,
utan sakrala rum som i hg grad frvaltades av kultspecialister. De aktrer
som i Ersgrds fall identifieras som kyrkornas medfinansirer, och vars slkt
i och med eskilstunakistornas nrvaro i kyrkorummet finns representerad,
tillhr ocks den specifika grupp inflytelserika mnniskor som i hg grad
kan tillskrivas kristnandeprocessens drivande mekanismer.

2.3 Gravbegrepp och gravkoncept

Fljande diskussion kommer att berra tre teman som r grundlggande fr
de kommande arkeologiska fallstudierna, nmligen aspekter av barngravens
materiella problematik och de ideologiska motiv som ligger till grund fr
min frstelse av den frkristna respektive den kristna begravningskulturen,
samt de specifika metodproblem som r frknippade med vergngstidens
gravar. Som tidigare nmnts r dessa frgors relevans ocks beroende av det
aktuella underskningsperspektivet, varfr denna inledande diskussion fljs
av en integrerad analys och vidare problematisering i den arkeologiska un-
derskningsdelen B.

Graven som materialitet

Vr egen tids uppfattning om gravens funktion och natur har starkt prglat
och format svl begreppsanvndning som tolkning av frhistoriska lm-
ningar frknippade med mnskliga kvarlevor. Redan i fltsituationen, d en

39
anlggning definieras som grav sker egentligen en avancerad tolkning (jfr
Kaliff 1997; 2005). Problemet framtrder kanske tydligast vid tolkning av
fenomen som bentomma gravar, kenotafer och andra gravliknande anlgg-
ningar (jfr t.ex. Engstrm 2007a).
Det finns otaliga exempel p tomma nedgrvningar, gropar med kol, an-
lggningar med sm oidentifierbara benrester och s vidare som vid under-
skning givits epitetet spdbarnsgrav?. Denna kategorisering grundas p
tv vergripande frvntningar: att i den aktuella gravfltsmiljn finna gra-
var och att finna barn inom den begravda populationen oavsett om dessa kan
identifieras genom empiriska fynd. Det finns frvisso anledning att utg frn
att tafonomiska processer i hgre grad har en negativ inverkan p begravda
kvarlevor efter barn och framfr allt spdbarn (jfr t.ex. Sjling 2007, 126
med referenser). Fr den kulturella frstelsen av hur barndom som kulturell
konstruktion framstlls i begravningsritualen r dock en sker osteologisk
identifiering och ldersbestmning en grundlggande frutsttning. Det finns
dessutom all anledning att allvarligt ifrgastta frvntan att terfinna full-
stndiga populationer p gravflt frn olika perioder och omvrdera den
faktiska information som kllmaterialet ger (se vidare kap 7).
Vl medveten om gravbegreppets komplexitet och definitionsmssiga
problematik anvnder jag begreppet generellt som beteckning p anlgg-
ningar som arkeologiskt kan relateras till mnskliga kvarlevor och tillhran-
de begravningsritual. Hypotetiska tolkningar som endast baserats p frvnt-
ningar att finna barn i ett i vrigt barnlst material kommer dremot att be-
handlas restriktivt.
Peter Carelli har definierat vad han kallar profana gravar som en polari-
tet till sakrala gravar i medeltida gravmaterial (Carelli 1995). Profana gra-
var utgrs inom Carellis definition av vilorum som medvetet frlagts utanfr
den helgade kyrkogrden av individuella skl (fr att t.ex. dlja ett mord)
eller av offentliga skl, som att begrava avrttade p ett icke-hedrande stt.
Carelli placerar ven fynd av nyfdda spdbarn i till exempel kyrko-
grdsmurar och kyrkovggar inom kategorin profana gravar. Fynd av
kvarlevor frn naturligt avlidna kan inte p arkeologisk vg urskiljas frn
exempelvis avlivade spdbarn ven om tolkningsfretrde grna ges den
senare kategorin, srskilt om dessa avviker frn den omgivande kontexten. I
fall d barn, naturligt avlidna eller aktivt avlivade, terfinns i just kyrko-
grdsmurar eller gmda i kyrkovggar r dock intentionen bakom depone-
ringen tydlig; man har haft en nskan att placera barnet s nra den vigda
marken/platsen inom kyrkogrdshgnaden som mjligt ven om en regelrtt
institutionell begravning inte kunde komma i frga. Med tanke p intentiona-
liteten i handlingen r den mest rimliga definitionen just grav och i frga
om dess profana eller sakrala karaktr r det starka sakrala motivet det mest
vervgande. Jag stller mig dock tveksam till de polariserade begreppen
profan/sakral i frga om begravningar under tidig kristen tid. Termen pro-
fan i betydelsen vrldslig antyder en frnvaro av sakral laddning, vilket

40
alldeles tydligt inte r fallet. Snarare borde benmningen vara anti-sakral
eller icke-sakral fr att bst beskriva motivet bakom placeringen, om den-
na medvetet frlagts till ovigd jord.
Motiven bakom den handling som leder fram till vad vi sedan arkeolo-
giskt identifierar som grav r centralt fr hur begreppet anvnds och fr
diskussionen i den hr studien. Ett sllan diskuterat fenomen, som dock inte
r alltfr sllsynt i arkeologiska gravmaterial, r s kallade kistfdslar (se
dock Sellevold 1989, 89-94). Frekomst av en vuxen kvinna och ett spd-
barn i samma grav r ett relativt vanligt fenomen p medeltida kyrkogrdar
och sena vikingatida gravflt. Om dessa bda har blivit begravda tillsam-
mans, eller om graven r konstruerad fr en gravid kvinna, r en viktig frga
fr hur gravens innebrd och mening ska frsts. Det ofrlsta fostret kan
terfinnas i bckenregionen p kvinnan, det kan dock noteras att det inte
ndvndigtvis behver ligga med huvudet nedt. Mnga gnger terfinns det
fullgngna fostret eller nyfdda barnet liggande p kvinnans arm eller mel-
lan hennes lrbenen; placeringen av barnet r dock av avgrande betydelse
fr frstelsen av graven.
r 1895 fretogs en kistppning fr rttsmedicinsk underskning i Asby
socken i stergtland, franledd av brottsmisstanke i samband med en ung
pigas dd. Kvinnan var gravid i sjtte mnaden d hon avled och hade legat i
graven i drygt sju veckor vid kistppningen. Det rttsmedicinska protokollet
meddelar att kroppens mjuka vvnader brjat sammanfalla. Mellan kvinnans
lrben ptrffades fostret som d var starkt frruttnat (Kallstenius 1999, sr-
skilt bilaga 2, 96-100). Exemplet illustrerar hur trycket som skapas i bukh-
lan under nedbrytningsprocessen kan pressa fostret genom fdslokanalen dr
den mjuka vvnaden har brjat upplsas och drmed orsaka fdsel post mor-
tem om utrymmet s tillter. Arkeologiska material uppvisar emellant
samma bild av gravar med kvinna i fertil lder med foster/spdbarn mellan
lrbenen (jfr Sellevold 1989). D dubbelgravar med andra sammansttning-
ar, exempelvis spdbarn/vuxen man, spdbarn/strre barn eller spd-
barn/kvinna i ickefertil lder inte r ovanliga, men en medveten placering av
barnet mellan lrbenen p den ldre individen mig veterligen aldrig har note-
rats i sdana fall, mste mjligheten av s kallad kistfdsel beaktas vid tolk-
ningen av gravar dr en kvinna i fertil lder terfinns med spdbarn mellan
lrbenen. Arrangemanget av begravningsritualen och gravrummet har d
varit avsett fr en individ, en gravid kvinna, vilket br vara utgngspunkten
fr svl statistisk sammanstllning ver begravda p platsen, ldersfrdel-
ning och s vidare, som fr tolkningar av den enskilda graven.
Det rumsliga frhllandet har drmed en avsevrd betydelse fr tolkning-
en av det arkeologiska materialet. Platsbegreppets specifika och centrala
funktioner inom de frkristna och kristna begravningsideologierna kommer
att diskuteras nrmare lngre fram (se srskilt kap 7 och 9).
Ocks gravinventarier utgr en aspekt av gravens materialitet som krver
medvetna vervganden. Antal freml eller fremlstyper har inte sllan

41
anvnts relativt oproblematiserat som ett mtt p den ddes sociala status.
Detta gller, som tidigare nmnts, inte minst vid analys av barngravar. Men
objekten i graven r inte en installation representativ fr den begravdes tidi-
gare roll eller identitet som levande, utan ett urval freml vars kontext i
frsta hand r begravningsritualen. Den ddes sammansatta identitet (jfr
t.ex. Fowler 2004) genomgr i begravningssituationen en genomgripande
transformation, varfr de levande sociala rollerna rimligen endast delvis kan
reflekteras i gravens utformning. ven om fremlen i viss utstrckning kan
ha ingtt i den begravdes personliga utrustning i livet, har ngon gjort ett
medvetet och meningsfyllt urval till den kommande begravningssituationen
och den begravdes nya identitetssammansttning i egenskap av avliden an-
frvant. Eftersom begravningen utgr ett transformationsmoment dr en roll
(som levande) lmnas fr intrdet i en ny (som dd) br graven ses som ett
uttryck fr de begravande aktrernas frhllande till dessa multipla kategori-
er (jfr Fahlander 2003, 71-86, 119; Fowler 2004, 77-100). Gravens freml
kommer drfr i freliggande fallstudier att frsts utifrn denna kontext,
som rekvisita fr begravningsritualen och dess motiv, vilket ocks gller
gravens utformning och placering.

Frkristen och kristen gravideologi

Vilka primra avsikter har motiverat de handlingar som i arkeologiska un-
derskningar identifieras materiellt i form av konstruktioner innehllande
mnniskoben (hdanefter benmnda gravar)?
I gravmaterial frn strre delen av jrnldersperioden, prglas de nrva-
rande kvarlevorna av mnniska av det rdande kremeringsgravskicket. Kre-
meringen syftade till separation av kropp och sjl, och genom den snabba
och nstan totala destruktionen av kroppen var eldbegngelsen ett kraftfullt
uttryck fr den ddes transformation (se t.ex. B. Grslund 1989, Kaliff
1997). I jmfrelse med inhumering kan en begravningsritual som innefattar
ett kremeringsmoment ses som en ngot mer komplex process, kanske med
starkare inslag av dramatik, som krvde flera steg: frberedelse av den av-
lidna och blplatsen, sjlva kremeringen, det rituellt reglerade handhavandet
av de kremerade benen och konstruktion av yttre gravmarkering. En ritual
innefattande kremeringsmoment br, genom sin komplexitet, ha lmpat sig
ytterst vl fr kollektivt frgade manifestationer och drtill knutna motiv
syftande till produktion och reproduktion av sociala strukturer, till vilket jag
ska terkomma.
Jag vill inte pst att en inhumering per definition ndvndigtvis r mind-
re komplex eller inte skulle medge starka manifestationer av sociala struktu-
rer. Vl knda exempel p inhumeringsformer dr ritualen med goda skl
kan antas ha inneburit mycket kraftfulla moment av den arten r kammar-
gravarna, med sin karaktr av lit de parade (jfr Kyhlberg in prep). ven om
kremeringsgravskicket r dominerande under strre delen av frkristen yng-

42
re jrnlder, frekommer skelettbegravningar ocks sporadiskt under hela
perioden (t.ex. A-S Grslund 2001).
Agneta Bennett (1987) argumenterar fr att en accentuering av individens
nrvaro i graven sker under folkvandringstid, bland annat p grund av att de
kremerade benen inte lngre skiljs frn blresterna och gravens yttre kon-
struktion byggs direkt ver kremeringsplatsen. Hon menar att den omformu-
lerade begravningspraktiken i frsta hand ska ses som ett uttryck fr en fr-
ndrad eskatologi (Bennett 1987, 185-190). Under den folkvandringstida
perioden tycks drmed en ny begreppsbildning formuleras kring graven som
institution, i vilken den dde i hgre grad r nrvarande, och gravarnas yttre
konstruktioner fr en i allmnhet mer vlvd och synlig profil. Drigenom
artikuleras och exponeras uttrycken fr minnet av den dde, vilket synbarli-
gen r ett centralt moment fr yngre jrnlderns gravar.
En rad olika studier har uppmrksammat motiv inom den frkristna yngre
jrnlderstraditionen dr den dda individen snarast har en agentfunktion i
kollektivets tjnst, som med sin nrvaro frstrker/frkroppsligar handlingar
syftande till att representera och konstruera strukturer som i frsta hand fr
ses som giltiga fr de efterlevande (se t.ex. Zachrisson 1994; Skre 1996;
Artelius 2000; Gansum 2004; Kyhlberg in prep). Detta innebr inte att den
ddes transformation r marginaliserad, det r istllet med hjlp av denna
metafysiska hndelse som ven andra ritualiserade handlingar aktiveras, men
de motiv som framkommer i anfrda forskningsarbeten r primrt kollektiva
och knutna till grdsenhetens mikrokosmos.
Konstruktion och reproduktion av frfder, och drigenom manifestering
av slktlinjer och upprttandet av de levandes ursprung, r ett terkommande
motiv i de anfrda studierna. Detta motiv har en mycket tydligt stabiliseran-
de funktion fr samhllsbrande strukturer som rtten till mark, arvsgng
och social hierarki. Torun Zachrisson har betonat att odalsrtten inte ska ses
som ett begrnsat begrepp som endast omfattade en familjs arvsliga rtt till
land, utan som en vergripande samhllsbegreppslig och ideologisk struktur
(Zachrisson 1994). Hgmonumenten p gravflten r det tydligaste materiel-
la uttrycket fr en sdan struktur, varfr den frkristna yngre jrnldersbe-
gravningen ocks kan beskrivas som ett iscensatt eftermle och grdsgravfl-
ten som mentala minneskartor ver familjens/slktens ursprung och anseen-
de (Sundqvist 2000, 140-141; Kyhlberg in prep). Dagfinn Skre har i sin om-
fattande studie av norska frhllanden vidare betonat att detta ideologiska
uttryck beropades och frvaltades av en specifik samhllsgrupp: de fria,
jordgande mnniskorna (Skre 1996). Terje Gansum har drtill visat att det
ideologiska uttrycket som hgen representerar var s vittgende att hgen
kunde fungera som en sjlvstndig ideologisk markr fr dessa strukturer,
ven utan fysisk nrvaro av mnskliga kvarlevor (Gansum 2004). Den be-
gravda individen kan inom ramen fr ett sdant frestllningskomplex nr-
mast definieras som gravobjekt och begravningsritualens motiv som verv-
gande kollektivistiska.

43
 Sammantaget formulerar de anfrda arbetena en ideologi starkt frknip-
pad med fria, jordgande mnniskors manifestationer av tillhrighet, judici-
ella strukturer och gorttigheter genom beropande av historicitet vars ut-
tryck ocks, till skillnad frn den kristna livs- och ddsuppfattningen, r
tydligt cykliskt.
Liksom tidsuppfattningen inom ramen fr den kristna eskatologin var ir-
reversibelt linjr med en brjan och ett oterkalleligt slut (Eliade 2002; Gu-
revich 1985; Hed Jakobsson 2003, 239), prglades ocks den medeltida fre-
stllningen om livet, dden och efterlivet av en ptaglig linjritet. Livets
brjan, i substantiell religis mening, definierades av intrdet i den kristna
gemenskapen genom dopet. I relation till dden, som frutsttning fr ter-
uppstndelsen, sgs livet frmst som en frberedelse infr detta slutliga ml
(Paxton 1990, 202-203; Binski 1996, 8-11).
Frestllningen om teruppstndelsen efter dden frutsatte ett integrerat
frhllande mellan kropp och sjl. Med Kristi uppstndelse som frebild,
representerade den fysiska kroppen ven ett evigt sjlstillstnd i en, frvisso
ambivalent, men oupplslig symbios (Binski 1996, 21, 199-203). Som en
konsekvens av uppstndelsemotivet vrdesattes drmed graven i frsta hand
som vilorum, varfr kroppens bevarande och platsen fr gravens belgenhet
fick central betydelse (jfr t.ex. Nilsson 1987; 1996). Inom ramen fr en s-
dan frestllningsvrld blir den begravde oundvikligen det gravsubjekt fr
vars tnkta nytta begravningsritualerna och sjlva graven uteslutande riktas.
Ocks utformningen av den kristna graven r en konsekvens av den
grundlggande idn om kroppens, och drfr i ngon mn ven sjlens, vi-
lande vntan i graven. Bevarandetanken str i konflikt med destruktion av
kroppen varfr kremeringsgravar inte terfinns p kyrkogrdarna. Frutom
att samtliga knda gravar p kyrkogrdarna r jordbegravningar, utgr ocks
kroppens placering i rygglge och gravens orientering i vst-stlig riktning
en mycket fast norm, ven om enstaka undantag frekommer i de tidigaste
skedena (Kieffer-Olsen 1993, 73-74; Carelli 1995, 44; Cinthio 2002). Att
armstllningar till och med kan anvndas som underlag fr datering av kyr-
kogrdsgravar (se Redin 1976; Kieffer-Olsen 1993, 74-78) kan ses som en
illustration av hur normfast medeltida begravningspraktik egentligen var.
Kroppens placering p rygg i en grav vars fotnda var riktad mot st an-
ses grundad i tron p Kristus frvntade ankomst med morgonrodnaden p
Yttersta dagen, och p att den dde genom placeringen drfr skulle blicka
mot st (A-S Grslund 1985; Nilsson 1987, 142). Trots att gravorientering
och kroppslge inte har explicit frankring i den formaliserade teologin (A-S
Grslund 1985; Nilsson 1987, 142), r den konsekvens med vilken kroppar-
na arrangerades i rygglge i vst-stligt orienterade gravar redan p de tidi-
gaste kyrkogrdarna en indikation p att dessa element motsvarar mycket
tidiga, strikt formaliserade och kollektivt uppfattade ider. Frgan om sprid-
ningen av dessa ider kring begravningspraxis kan ha utgtt frn en mer
central, institutionell struktur kan inte besvaras p ett frenklat stt, men det

44
r tydligt att normerna fr den kristna begravningen grundades p ett uni-
formt kunskapskomplex.
I samband med det definitiva anammandet av kristen begravningspraxis,
det vill sga d gravarna anlggs p avgrnsad plats i anslutning till en kyr-
kobyggnad, sker en markant och slutgiltig betydelseverfring gllande gra-
varnas kontext. Oavsett om begravningsritualen ocks tidigare frrttats av
kultspecialister eller ej, frflyttades begravningen och graven frn det histo-
riserande sammanhanget vid grden till en hgt specialiserad och avgrnsad
religis sfr (Vibe Mller 1991; jfr dock Ersgrd 2006). Gravens plats inom
kyrkogrdens hgn stod i direkt beroendefrhllande till kyrkobyggnaden
och den kult som frrttades dr (Nilsson 1989, srskilt 37-40, 50; 1996,
368-371), varfr den ideologiska omstruktureringen r ptaglig ven om
kyrkogrdar rent geografiskt emellant har anlagts p eller intill ldre grav-
flt.
Kyrkogrden som avgrnsat sakralt rum organiserades kring kyrkan enligt
vad Anders Andrn (2000) har kallat principen om nrheten till det heliga,
vilken kan ses som en sammanfattning av den medeltida gravideologin. Det
var dock inte kyrkan som rum, utan de frbner och sjlamssor som fram-
bars vid altarna, som ansgs gagna den begravda individens fortsatta existens
(Nilsson 1989, 160; 1996, 374-379). Det fanns sledes all anledning att ef-
terstrva en viloplats s nra det heliga som mjligt. Andrn menar att den
ideologiska strukturering av rummet som kyrka/kyrkogrd/grav utgr, bara
r en aspekt av en vergripande rumslig ideologi som ocks innefattar frids-
och asyllagarna samt att rummets strategiska organisation framfr allt syfta-
de till att disciplinera levande och dda frsamlingsmedlemmar (Andrn
2000, 21).
Frstelsen av kristna ideologiska uttryck baseras frmst p skriftliga kl-
lor, och mjligen delvis vr frfrstelse fr den kristna dialektiken. Frgan
om den hierarkiska ordning som kyrkogrden kommunicerar, enligt princi-
pen att gravplacering i frhllande till kyrkobyggnaden, r synonym med
social hierarki i det levande samhllet r dock allt annat n oproblematisk (se
vidare kap 9).
De frkristna och kristna begravningsmotiven tycks drmed ha ngra
grundlggande skillnader. Jag menar att nrvaro och frnvaro av specifika
grupper p gravflten frmst mste frsts utifrn dessa ideologiska frut-
sttningar, vilket kommer att diskuteras i relation till det empiriska materia-
lets sammansttning i kapitel 7.

vergngstidens gravar och den synkretistiska referensramen

I have serious doubts whether, after the establishment of the church at the
turn of the millenium, Christians were buried in pagan cemeteries to any sig-
nificant extent, and I likewise doubt that pagans were buried in any substanti-

45
 al numbers in Christian churchyards. On the other hand () one cannot say
anything at all about how widely there were both pagan communities with
their cemeteries and Christian communities with churchyards side by side in
Denmark in the 11th century. Archaeologically, however, there are no great
problems involved in distinguishing the one from the other. (Kieffer-Olsen
1997, 188)

Den danske medeltidsarkeologen Jakob Kieffer-Olsen artikulerar i sin artikel

frn 1997 en dikotomisk stndpunkt som kanske inte r helt representativ fr
den skandinaviska gravforskningen i stort. Det valda citatet illustrerar dock
en arkeologisk forskningstradition som, enligt min mening, inte tillrckligt
grundligt har problematiserat frgorna kring vergngstidens gravar.
Anders Hultgrd (1991) har framhllit att vi vid studiet av kristnandepro-
cessen mste frvnta finna bde inslag av kontinuitet och traditionsbrott
samt religisa vergngsformer. Det r just en sdan pluralism som prglar
vergngstidens begravningstradition. Gravarna under denna epok, som
infaller vid olika tidpunkt i olika regioner, skiljer sig s markant frn svl
den ldre begravningstraditionen som de senare kyrkogrdarnas gravar, att
man br betrakta denna praxis som ett eget gravskick. Denna vergende
nykonstruktion tar sig av naturliga skl olika uttryck p olika platser, varfr
det r av avgrande betydelse att varje gravplats med vergngsprgel tolkas
utifrn sin egen unika kontext.
Vi r beroende av upprttandet av definierbara kategorier fr att kunna
synliggra och systematisera strukturer och tolka tendenser i det empiriska
materialet. Upprttandet och en alltfr rigid anvndning av sdana kategorier
leder, trots medvetenhet om vergngsperiodens srprgel, ofta till att en-
skilda fenomen frses med kategorisk religis/kulturell identitet. Detta ar-
betsstt skapar uppenbara problem redan vid systematiseringen och tolk-
ningar av fel freteelse i exempelvis vad man uppfattar som en kristen
gravkontext blir hypotetiska och svvande. Ett exempel p sdana tolknings-
varianter r den inte sllan frekommande diskussionen om huruvida den
gravlagda och dess anhriga kan ha haft olika religionstillhrighet. Ett sdan
tanke r naturligtvis inte otnkbar men mycket svrt att styrka och frblir
drfr hypotetisk. Etikettering av fenomen utifrn tnkt religis identitet
leder sledes med stor sannolikhet till vaga och skeva slutsatser. Resultatet
blir en mycket otillfredsstllande hypotetisk och dikotomisk diskussion kring
kristna respektive frkristna gravar, vilket i vrigt inte kan anses ha
srskilt stor relevans fr tidsperioden i stort (jfr t.ex. Schjdt 1989; Valk
1998; Ersgrd 2006).
Om vi infr tolkningen av vergngstidens gravar istllet frskjuter refe-
renspunkten ngot och accepterar en synkretistisk referensram vid studiet av
olika element, s kan dessa frsts som en del i den unika kontexten. En
frutsttning fr ett sdant frhllningsstt r att vergngstidens gravar inte
ses som mindre vlformulerade varianter av frkristen eller kristen begrav-
ningspraktik, utan som ett unikt gravskick med referens till bda tankesy-

46
stemen. Jag vill hvda att den till synes marginella perspektivfrskjutningen
har avgrande betydelse fr vra mjligheter att frst till exempel makt-
struktur, social frndring, samhllsideologi och mentalitet och kristnande-
processen i stort (jfr ocks Ersgrd 2006).
Det r mjligt att den religionsvetenskapliga teoribildningen kring religi-
onsmten, och den drtill hrande ndvndiga kritiska diskussionen kring
analysbegreppen, kan ha verkat hmmande p formuleringen av arkeologis-
ka teorier och metoder rrande vergngstidens gravar och gravskick. Den
religionsvetenskapliga och den arkeologiska forskningen mste dock, p
grund av de skiftande frutsttningar som respektive kllmaterial ger, av
ndvndighet stlla olika typer av frgor. D jag i detta arbete vljer att an-
vnda det religionsvetenskapligt problematiska begreppet synkretism som
beskrivning av integrerade eller reciproka uttryck fr frkristen och kristen
idtradition i materiell form, s r det delvis en markering av det faktum att
arkeologin som vetenskap saknar anpassade, operativa metoder och analys-
verktyg fr tolkningen av gravmaterial med vergngskaraktr. Av respekt
fr religionsvetenskapens auktoritet i frgan har arkeologer anpassat sig till
det frhllandet att vrt kllmaterial mycket sllan eller aldrig medger en
vrdering av graden av sammansmltning och frndring i kulturens eller
religionens krna (jfr Hultgrd 1991, 51). Drfr har ocks de i vrt sam-
manhang mer relevanta frgorna om hur och varfr element frn tv olika
ideologiska system integrerats p samma gravplats, ibland i samma begrav-
ningsritual, ofta lmnats drhn (jfr Ersgrd 2006).
Liksom andra forskare menar jag att vi, tminstone i nuvarande forsk-
ningslge, har mycket sm frutsttningar att frst krnan i det idkomplex
som format begravningspraktiken (jfr Schjdt 1989; Artelius 2000, 21).
Kunde vi det, skulle vi med all sannolikhet ocks kunna avgra om en tradi-
tionsform r synkretistisk eller ackulturativ i egentlig, religionsvetenskaplig
mening. Det arkeologiska materialet, som till skillnad frn skriftligt kllma-
terial snarare representerar praxis n ideal, kan dock ligga till grund fr fr-
stelsen fr hur de materiella producenterna har frhllit sig till de bda id-
vrldarnas existentiella mening (jfr Artelius 2000, 20-21).
Det r rimligt att utg frn att de flesta mnniskor under senare delen av
vikingatid var bekanta med svl traditionella som kristna id- och uttrycks-
former och drmed omfattades av, och hade tillgng till, tv idvrldar. Det-
ta frhllande motiverar valet av en synkretistisk eller blandreligis frstel-
seram fr tolkningen av den pluralism som uttrycks i gravpraktiken.
S lnge frgestllningarna inte i frsta hand riktas mot synkretismen el-
ler ackulturationen som fenomen, det vill sga sjlva ramens exakta konstitu-
tion, utan till mnniskors frhllningsstt till en utmanad eller frndrad
ideologisk tankevrld fr denna frstelseram, inte av envishet, utan i brist
p bttre, tills vidare refereras till som synkretistisk.
Anne-Sofie Grslund har i ett flertal studier kunnat skissera vergngsti-
dens frndrade gravgestik (t.ex. A-S Grslund 1980; 1985; 1991a; 1991b;

47
1996; 2001). Det handlar d frmst om en generellt minskande mngd grav-
gods, frre kremeringar och fler jordningar, vst-stligt orienterade gravar
och fr Mellansveriges del ven flacka rektangulra stensttningar som en
ny typ av gravverbyggnad. Den generella vergngen frn kremering till
jordande har, som tidigare anfrts, frankring i den kristna eskatologin, dr-
emot ska inte varje enskild skelettgrav tolkas som resultat av kristen influens
d sdana upptrder sporadiskt under hela jrnldern (A-S Grslund 1985,
298; Nilsson 1987, 141-142). Begravning av kroppen obrnd p rygg i en
vst-stligt orienterad grav utan gravgods r element som praktiseras konse-
kvent p de tidiga kyrkogrdarna (jfr t.ex. Kieffer-Olsen 1993, 73-74; Carelli
1995, 44; Cinthio 2002), varfr dessa ritualmoment kan hrledas ur kristet
influerat tankegods ven d de frekommer i mer pluralistiska eller synkre-
tistiska begravningsmiljer
vergngstidens srskilda karaktristika r framfrallt att den synkretis-
tiska referensramen tycks ha medgivit utrymme fr tolkningar, val och nya
konstruktioner i begravningssituationen. Srskilt tydligt framtrder detta i de
vst-stligt orienterade gravarna p icke-kyrkogrdarna vars orienteringen
ofta avviker frn huvudvderstrecket, vilket troligen beror p att man har
anvnt sig av lokala referenspunkter i landskapet (A-S Grslund 1980;
1991b; Arcini & Helgesson 1996; G. Andersson 2004, 98).
Det finns ocks en tydlig inkonsekvens i frga om i vilket vderstreck hu-
vudet placerats. Enligt uppstndelsemotivet skulle kroppen placeras med
huvudet i vst, otaliga exempel finns dock p omvnd riktning. Fr Mellan-
sveriges del har Gunnar Andersson i det avseendet kunnat pvisa en skillnad
mellan tidiga stadsmiljer och frn dessa mer avlgsna landsbygder. Nrhe-
ten till de tidiga stadsmiljerna och den mer lrda kristendom som mste
antas ha praktiserats dr, tar sig uttryck i en mer konsekvent och fr tiden
korrekt kristen begravningspraxis, n den som tillmpats p lngre avstnd
frn dessa miljer (G. Andersson 2000, 138-142; 2004, 98-103). P platser
som Sigtuna, med frutsttningar fr en starkare kontroll och inflytande ver
de mnniskor som levde och begravdes, r troligen den konsekvent genom-
frda och mer korrekta vstliga huvudplaceringen ett resultat av de ptagligt
nrvarande kyrkliga organisationerna (G. Andersson 2000). Konsekvensen
av Anderssons slutledningar r att de vergngsmiljer dr man tillmpat en
mindre korrekt vst-stlig gravorientering, med huvudnden i st eller med
mindre avvikelser frn huvudvderstrecket, troligen ska frsts som tolk-
ningar, eller mindre lrda variationer, av den kristna gravideologin (jfr dock
A-S Grslund 1980).
Under vikingatidens senare del upptrder i Mlardalen en ny typ av gra-
vverbyggnad, i form av flacka rektangulra ofyllda stenramar. Dessa ter-
finns inte sllan i grupper p gravflten och innehller s gott som alltid
skelettgravar (A-S Grslund 1991b, 144; 1996, 24, 28). I ljuset av den min-
nelsefunktion som kan tillskrivas yngre jrnlderns monumentala gravver-
byggnader ger de senare flatmarksgravarna och de flacka, rektangulra sten-

48
ramarna ett helt annat intryck. De rektangulra stensttningarnas icke-
monumentala karaktr och dessa gravars, i jmfrelse med andra p samma
plats, mer artikulerade kristna uttryck talar starkt fr att denna form av
gravmarkering har tillkommit inom ramen fr vergngstidens pluralistiska
tnkande (A-S Grslund 1991b; 1996). Med tanke p den vikt som under
medeltid tillskrevs gravens belgenhet inom kyrkogrdens markering, kan de
rektangulra stensttningarna ses som ett vergngsfenomen, dr det senare
kyrkogrdsidealet kanske tagit sig ett tidigt uttryck och form inom det tradi-
tionella grdsgravfltets normverk.
Jrn Staecker (1999a; 1999b) har ocks diskuterat det markanta inslaget
av torshammarhngen i gravar som r kontextuellt anknutna till vergngsti-
den och som han ser som ett revitaliserat uttryck fr det traditionella sym-
bolsprket. Staeckers tolkning, uppkomsten av en ny gravverbyggnadsform
och mer eller mindre korrekta tillmpningar av ett kristet idealt gravsprk,
visar att det synkretistiska ramverket inte i frsta hand sanktionerade rigida
uttryck fr traditionell och kristen begravningspraxis och tillt dessa samexi-
stera inom samma gravkontext, utan att ramverket frmst skapade utrymme
fr ett kreativt och uttrycksfullt frhllningsstt till den pgende processen.
Djur som gravgods eller offer i samband med begravning, vapen och
matkrl hr till de element som, jmte kremering, i lgre grad r frenliga
med nrvaron av en kristen begravningsideologi, varfr dessa element mer
sllan frekommer i synkretistiska begravningsmiljer (A-S Grslund 1985,
299-305). Detta frhllande kan tolkas som att praktiken i ett avseende ut-
jmnats i undvikandet av konflikt mellan olika ideologiskt laddade element.
Frgan som ibland stlls, och som r berttigad, r om denna jmkning eller
frnvaro av konflikt kan vara ett uttryck fr att frndringen inte hade ngon
strre betydelse fr den materiella kulturens producenter; det vill sga: kan
den nya begravningspraktiken vara ett resultat av en oreflekterad anpassning
av mnniskors handlingsmnster?
ven i en sekulariserad tid som vr egen, dr begravningen i hg grad
fungerar inom en social sfr snarare n en utprglat sakral, r begravningsri-
tualen av stort emotionellt och ideologiskt vrde. Det visar inte minst de
starka reaktioner som fljde p avsljandet av svenska kyrkovaktmstares
hgst pragmatiska behandling av gravkistor (Uppdrag granskning, 2008).
Enligt vaktmstarna sjlva hade hoptryckandet av kistorna inte ngon ideo-
logisk grund: avsikten var inte vandalistisk, frfaringssttet var endast en
praktisk tgrd fr att undvika sttningar i jorden. nd blev reaktionerna
mycket starka, med polisanmlningar som fljd, vilket troligen grundas i att
denna hantering inte visade sig vara frenlig med vr tids uppfattning om
gravplatsens helgd och kistan som viloplats. Man kan kanske drfr utg
frn att en frndrad begravningspraxis, srskilt om frndringen skett som
fljd av pbud, krvt ett specifikt och anpassat frhllningsstt. Jag finner
det hgst osannolikt att den nya gravpraktiken som fljde p kristnandepro-
cessen skulle ha uppfattats som marginell. Det r just i detta frhllningsstt

49
och i valet av element i den sammansatta begravningsritualen och dess ut-
frande, som mnniskors syn p de samtida frndringarna materialiserats
och kan sknjas.
Resultatet av frndringsprocessen r dock att vi i sena vikingatida milj-
er, trots individualiteten i gravmaterialen, kan se en i s hg grad ndrad
begravningspraktik att man kan tala om en ny praxis eller ett synkretistiskt
vergngsgravskick.
Kristina Jennbert infrde begreppet gravsprk som beteckning p de
sammantagna uttrycksniver som en grav eller begravningsplats kommuni-
cerar (Jennbert 1988). I linje med Jennberts resonemang kan det sena vi-
kingatida begravningsskicket i vissa delar inom kulturomrdet drmed be-
skrivas som uttryckande ett synkretistiskt gravsprk. I analogi med andra
sprkformer skulle vissa frnyelseelement kunna ses som paralleller till l-
neord, vars syntax och semantik kan variera frn ln av yttre uttrycksform
till fullkomligt nyttjande av ett uttrycks originalbetydelse och konnotationer.
Dremellan br man frvnta sig en varierad flora av anvndningsstt och
syften som exempelvis samhrighetsuttryck (som nr vuxna anvnder tonr-
ingars sprkbruk fr att skapa vi-knsla), ideologiskt maktsprk (som den
tidigare diskuterade gravhg A1 i Valsta), betydelseverfringar (som d
rituella inventarier byter religis kod) och uppkomst av nya uttryck som
uttryck fr sprklig influens.
Gravelement med frkristen eller kristen karaktr kommer i freliggande
fall- och temastudier inte att behandlas som dualistiska motsatspar. Som
tidigare diskuterats i samband med exemplet frn Valsta, utgr jag frn att
aktioner och motiv skapas utifrn en gemensam synkretistisk referensram
oavsett om det sker till frmn fr, eller i opposition mot, ett kristet nytn-
kande eller bara enligt fr tillfllet rdande norm. En grundlggande ut-
gngspunkt fr analys av gravmaterialen r att majoriteten mnniskor under
den aktuella perioden p olika stt omfattades av bde den kristna och den
traditionella tankestrukturen, och drmed hade tillgng till dess uttrycksfor-
mer. Genom kontakt med, och insikt i, det traditionella gravsprkets former
och uttryck har dessa ocks vid behov kunnat anvndas fr att manifestera
en icke-traditionell stndpunkt.
De kommande arkeologiska fallstudierna har formats utifrn materialens
frutsttningar fr analys av barndom som social lderskonstruktion. De
genuint frkristna gravmiljerna under yngre jrnlder uppvisar ytterst f
barngravar, vilket r utgngspunkten fr den kvantitativa underskningen i
kapitel 7. De barngravar som nd terfinns representerar sledes snarare
undantag n regel, varfr systematiska ldersstrukturer i frhllande till be-
gravningsritualen inte kan frsts utifrn ett sdant material. I synkretistiska
och tidigkristna miljer r dremot barn och spdbarn vlrepresenterade. P
den synkretistiska begravningsplatsen i Fjlkinge var sjuttionio av 128 iden-
tifierade individer barn under tre r vilket innebr att varje ldersgrupp re-
presenteras av en ansenlig mngd gravar. Materialet r drfr idealiskt fr

50
analys av ldersbundna normstrukturer och frvntas drtill uttrycka svl
kristen som traditionell idgrund (kap 8). De strukturer som kan ses i denna
vergngsmilj kommer sedan att tjna som utgngspunkt fr den vidare
underskningen av ldersstrukturer p den tidigkristna kyrkogrden i Katte-
sund (kap 9).

2.4 Ett kvalitativt frhllningsstt

Detta avslutande avsnitt ska ses som en sammanfattande diskussion och fr-
tydligande av de teoretiska och metodologiska stndpunkter som berrts i
detta kapitel. I huvudsak prglas de konkreta metoderna av ett kvalitativt,
snarare n kvantitativt frhllningsstt.
Den roll som tilldelats barnen som sentimentaliserade, oskyldiga, lekande
varelser utan srskild relevans fr samhllsstudier har skapat ett vakuum
inom den arkeologiska forskningstraditionen. Detta tomrum karaktriseras
inte frmst av det utrymme som barn av egenvrde borde fylla, utan av frn-
varon av uppmrksamhet p barndomskonstruktionens funktion i ver-
gripande ekonomiska, sociala och kanske ven religisa samhllsstrukturer.
Barndom betraktas i freliggande studie som ett potentiellt analysperspek-
tiv, utifrn vilket den frndringsprocess som kristnandet i Skandinavien
innebar kan belysas.
Barndomsstudier kan, och br, vara en del i en bred och dynamisk sam-
hllsforskning dr sociala strukturer str i fokus. Analys av sociala frhl-
landen mste, ven om kllmaterialet r arkeologiskt, bygga p grund-
lggande stllningstaganden om sociala konstruktioner. Barndom behand-
las i freliggande arbete som en konstruktion definierad utifrn, och drfr
ocks reflekterande, sin samtid. D sociala definitioner av till exempel lder
eller kn r kulturella produkter r det ocks hgst sannolikt att dessa berrs
av strre samhllsfrndringar, ssom kristnandeprocessen. Den sociologis-
ka och den genusinriktade forskningen har visat att barndom i egenskap av
kulturell konstruktion ocks kan studeras frn ett samhllsperspektiv utifrn
lagregleringar, normer, vrderingar och praxis. En sdan formalisering av
vrdenormer kring barn och barndom betecknas i freliggande studie som
social kod eller barndomens (kulturella) koncept eller begrepp.
Normer rrande barnutsttning och passageritualer kommer att diskuteras
utifrn medeltida textmaterial fr att ge en komplementr bild av den tidiga
barndomens definition och konstruktion under den senvikingatida och me-
deltida perioden. Att just dessa fenomen har ftt central plats beror delvis p
att de r framtrdande i materialet, men den frmsta motivationen utgrs av
att definition av livets frsta skeden, nu liksom d, r nra frknippad med
nr livsprocessen kan avbrytas utan brott mot sociala normer. ven passage-
ritualerna frvntas genom sin form och introduktiva funktion definiera me-
ningsbrande sociala livsstadier och roller.

51
 Introducerade passageritualer i livets brjan str i reciprokt frhllande
till vad som skulle kunna kallas begravningsritualens dekonstruerande sym-
bolik (van Gennep 1960 [1909]), d de bda ritualmotiven representerar in-
respektive uttrdet ur det sociala livet. De arkeologiska fallstudierna syftar
till att underska hur olika stadier av den tidiga barndomen har definierats
genom konstruktionen av denna passage.
Fr att i ngon mn undvika cirkelresonemang kommer textmaterial och
arkeologiskt material huvudsakligen att behandlas i skilda underskningsde-
lar (A och B). Materialens olika frutsttningar kan annars frleda unders-
karen att utan problematisering fylla i de luckor som lmnats vid analys av
det ena kllmaterialet med enstaka uppgifter frn det andra, dessutom tende-
rar textmaterial p grund av det frment direkta tilltalet och detaljrikedomen
tillskrivas ett strre forskningsvrde och drmed ges tolkningsfretrde fre
det arkeologiska kllmaterialet. Min avsikt r dock att s vitt det r mjligt
lta materialen tala med egna rster, ven om ett ftal undantag kommer att
gras i de fall dr ptagligt starka samband mellan kllorna mste beaktas,
vilket till exempel r fallet med medeltida begravningar som ocks berrs i
enstaka samtida skriftdokument. De olika bilder som kllmaterialen frmed-
lar kommer att diskuteras samfllt och utvrderas i det avslutande diskus-
sionskapitlet.

Historisk antropologi mentala bilder

Som arkeolog med fokus p vikingatidens sociala strukturer konfronteras
man med det skriftliga kllmaterialets existens. Oavsett om man vljer att
medvetet och uttalat anvnda kllorna eller, som i mnga fall, omedvetet
anvnder sin slumpvis textinfluerade frfrstelse som grund fr tolkningar,
s terstr faktum att textkllorna existerar och bidrar till vr kunskap om det
frmedeltida samhllet. Flera arkeologer har p senare r pongterat vikinga-
tidsforskarens plikt att ocks behandla de skriftliga kllorna (t.ex. Herschend
1997; Norr 1998; Skre 2001; Andrn 2002; Price 2002, 29, 34). Kllkritiska
och metodologiska problem till trots, skulle ett totalt avstndstagande med
Margaret Clunies Ross ord vara som fr antropologen att vgra konsultera
sina fltanteckningar med hnvisning till det inslag av subjektivitet som
lurar i deras frmenta empirism (Clunies Ross 1998, 106).
Grnsverskridande arbetsstt stter, av frklarliga skl, forskarens kom-
petens och kapacitet att frst ett utomdisciplinrt flt under lupp. Neil Price
menar dock att behovet av mnesspecifik kompetens mste ses mot bak-
grund av de skilda intentioner som prglar olika mnes forskningsuppgifter:

The depth of linguistic knowledge that a philologist would regard as a prere-

quisite for such studies may simply not be necessary for an archaeological
examination of the same material. Not least, archaeologists should be able to
use the results of research in these other disciplines, applying them in their

52
 own context of material culture studies, without trying to rework philological
conclusions that are beyond their own abilities. (Price 2002, 35)

I linje med denna hllning menar jag att de mentalitetsmssiga och ideolo-
giska strukturer som kllorna frmedlar, av en arkeolog bst frsts utifrn
sakkunnigt behandlade texter. Drfr kommer textkllorna att behandlas
utifrn publikationer p svl originalsprk som i versttning (se kap 3.1).
Enstaka passager med srskild relevans fr tolkningen har ocks, med std
av sakkunnig konsultation, versatts till svenska.
Trots att det islndska sagamaterialet till stor del beskriver en tid d kris-
tendomen fortfarande inte hade etablerats och att lagmaterialet i viss mn
kan frvntas bottna i ldre rttstradition, vill jag frmst framhlla texternas
vrde som samtidsdokument. Den process som s smningom skulle leda till
en mer etablerad, kristen samhllsstruktur var p intet vis avslutad d den
epok vi kallar medeltid tar vid. Barndomskonstruktionen, i egenskap av seg
mentalitetsstruktur, kan med srskild frdel studeras utifrn ett perspektiv
som tillter bde samtidsreflektion och tillbakablickande. En grundlggande
utgngspunkt r att de passageritualer och andra begrepp som beskrivs i de
medeltida texterna har haft en levande funktion vid tiden fr nedtecknandet.
Detta frhllande blir srskilt tydligt d sdana begrepp ifrgastts eller r
freml fr konflikt. Icke-kristen tradition, i den form den kan sknjas i ma-
terialet som mental referens eller beskriven praxis, kan drmed inte sgas
vara ldre n texten sjlv. Traditionen i sig kan dock ha en historisk bak-
grund som r betydligt ldre (jfr t.ex. B. Sawyer 1992, 23).
De akademiskt konstruerade perioderna vikingatid och medeltid r
inte bara artificiella och utan relevans fr sin samtid, de kan ocks bidra till
att mnster och traditionsfrndring eller kontinuitet dljs av sjlva uppdel-
ningen. De grnser som har satts upp fr vikingatidens brjan och vergng
till medeltid har dessutom p senare tid kommit att ifrgasttas, p bde ma-
teriell och socialt strukturell grund (jfr Andrn 1989; Price 2002; Kyhlberg
in prep). Tidsperioden ca 800-1200 kommer i freliggande arbete att be-
handlas som en sammanhllen period. De ideologiska, sociopolitiska och
ekonomiska frndringar som sker inom perioden mste frmst ses som en
del i en dynamisk process i frhllande till bde kontinuitet och frndring,
snarare n som ett linjrt frlopp med ett frkristet traditionellt samhlle i
dess brjan och ett kyrkligt institutionaliserat samhlle i dess slut.
De medeltida skriftliga kllmaterialen kommer att bearbetas utifrn ett hi-
storiskt antropologiskt synstt, med hnsyn tagen till den medeltida frfatta-
rens nrvaro, kristna bevekelsegrunder och ideologiska program som delar i
en helhet. Det historisk-antropologiska arbetssttet grundas i Annalesskolans
mentalitetsforskning och har bidragit till ett skifte av fokus frn rekonstruk-
tioner av de historiska hndelser som tidigare var primra studieobjekt till ett
utforskande av en kulturs mentala landskap, normer, vrdeprinciper och

53
vrldsuppfattning. Aaron Gurevich formulerar metodens vg och ml p
fljande stt:

The central concern for the researcher, therefore, seems to be the social be-
haviour of people economic, political and religious with all its motiva-
tions, no matter how irrational and exotic these might be from the point of
view of contemporary common sense. The historian who studies an epoch
or civilization far distant from his own comes up against the Other () peo-
ple who were guided in their lives by their own values, who had their own
distinctive ideas about themselves and about the social and natural universe,
and who had worked out a world picture and a system of reactions to the
impulses they received, both of which were characteristic of those people
alone. The historian seeks a dialogue with this world which has sunk into the
past, in order to revive, to reconstruct it. The condition for success on this
path is penetration into the secret of human behaviour, the behaviour of man
in society. (Gurevich 1992, 48-49)

Min avsikt r drmed frmst att ska teckna en bild av de tankemnster och
sociala koder som framtrder i de skriftliga kllorna som helhet, snarare n
att studera detaljer eller rekonstruera och tidfsta historiska hndelser. Fr att
n en frstelse fr hur enskilda fenomen som passageritualer och barnut-
sttning fungerar i sitt sammanhang och i frhllande till den kulturella pro-
cessen krvs ocks att hnsyn tas till den medeltida litterra eller historiska
kontext i vilken framstllningarna har producerats.
Bde medeltida lagar och sagamaterial kan sannolikt i frsta hand betrak-
tas som representativa fr en kyrkligt och vrldsligt bildad samhllselit. Den
kyrkliga organisationens tidiga dominans ver skriftkulturen har starkt p-
verkat den bild som frmedlas i texterna, ibland i medvetet didaktiskt syfte
(B. Sawyer 1992, 3-4). Det r drmed inte skert att de fenomen som lyfts
fram i det skriftliga materialet har haft samma grad av angelgenhet eller
relevans fr andra samhllsgrupper. I det avseendet r gravmaterialet ngot
mindre selektivt, ven om det finns anledning att utg frn att gravplatserna
som tillkommit fre kyrkogrdarnas tid inte heller r helt representativa fr
den samlade befolkningen. Nr det gller centrala begrepp inom den sociala
koden kan man dock frvnta sig att dessa tillhrt en samhllsgemensam
mentalitetsmssig vrdestruktur, om n med skiftande aktualitet fr olika
samhllsgrupper.

Begravningsplatser som slutna kontexter

Kristnandeprocessens frlopp uppvisar stor regional och lokal variation,
vilket ocks gller begravningstraditionernas frndring. Avgrnsning i tid
och rum mste drfr, kanske nnu mer n vid studiet av andra perioder, ses
som det konkreta ramverk inom vilken social frndring kan studeras. Nr
det gller vergngsperiodens gravskick inom det nusvenska omrdet har
Mlardalens material ftt en ngot obalanserad tyngd som utgngspunkt fr

54
generella slutsatser, som exempelvis Fredrik Svanberg (2003) och Claes
Theliander (2005) velat nyansera med sina regionalt avgrnsade studier av
Skne respektive Vstergtland. Dessa bda arbeten visar med all nskvrd
tydlighet vrdet av att beakta regionala traditionsformer och kristnandepro-
cessens varierande uttryck och frlopp. Freliggande arkeologiska fallstudier
har ett fokus i Skneregionen, men avgrnsas inte specifikt till detta omrde,
eftersom material frn olika platser och tider p olika stt kan bidra till dis-
kussionen kring de frgor som r centrala hr. Jag menar dock att fallstudier
kan profilera och bejaka de unika uttryck som kanske riskerar frbises med
mer kvantitativa metoder.
P platser dr kristnandet gick jmfrelsevis snabbt, tminstone i sin offi-
ciella form, har inte gravskickets frndring samma karaktristik som p
platser dr processen var mer utdragen. Det r frmodligen inte en slump att
Mlardalsomrdet, dr processen var sreget lngsam, ocks uppvisar en
ytterst specialiserad form av vergngsgravskick vilket srskilt syns i gra-
varnas yttre konstruktion i form av de rektangulra stensttningarna. Etable-
ringen av en sdan tradition kan, inom ramen fr kristnandeprocessen, paral-
lelliseras till runstensresandet som i den mest intensiva resarperioden under
1000-talet i Mlardalsomrdet kan ses som en nygammal tradition med
kristna konnotationer (Williams 1996).
Hur ska vi studera det dynamiska frhllandet mellan tiden och rummet
och den pgende processen utifrn den materiella kultur som gravarna ut-
gr? P senare r har en socialhistorisk teori utformats i kritik mot det gene-
raliserande metaperspektiv som dominerat den socialhistoriska diskursen
(Magnsson 2003; 2006). Teorin Singularizing of history betonar vrdet av
mikrohistorien, att lta enskildheterna utgra sina egna frklaringsramar utan
att belastas av vergripande generaliseringar och drmed ocks frenklingar.
Genom ett sdant frhllningsstt tillts alla nyanser och aspekter att fram-
trda p materialets villkor, snarare n makroperspektivets (Magnsson
2003; 2006). Nyligen har ocks teorins anvndbarhet fr socialarkeologiska
studier framhllits (Mmisson in prep). Den perspektivfrskjutning som jag
tidigare freslagit som frdelaktig fr studier av vergngsperiodens grav-
tradition krver ocks nya metodologiska verktyg. Singularizing of history
utgr hr en inspirationsklla, ven om ett makroperspektiv ocks r nd-
vndigt fr den vergripande frstelsen.
I freliggande studie kommer drfr varje enskild plats att betraktas som
en sluten enhet, ett slutet fynd, med en egen inre struktur som rymmer bde
tradition och innovation och ett unikt frhllande till, och individuella ut-
tryck fr, den pgende kristnandeprocessen. P samma stt som en sluten
fyndkontext anses kunna ge unik information av kronologiskt och typolo-
giskt vrde vill jag hvda att den enskilda graven i frhllande till gravplat-
sens norm, eller den enskilda gravplatsen i frhllande till den vergripande
samhllsprocessen kan ge likartad information om relationen mellan de bda
idtraditionerna.

55
 De begravningstraditioner som kan identifieras p skilda gravplatser un-
der olika delar av perioden kommer inte att typologiseras som kristna eller
frkristna i bemrkelsen att de gravlagda individerna eller deras anhriga
kan tillskrivas en fr oss urskiljbar religis identitet. Det r sammansttning-
en och samverkan av olika ideologiska element i begravningspraktiken som
fr vara vgledande fr tolkningen av nrvarande kristen influens och fram-
fr allt fr tolkningen av mnniskors frhllningsstt till en sdan influens.
Det innebr att diskussionen om motiven bakom olika element i begrav-
ningspraktiken inom samma gravplats fr ett mer operativt utgngslge n
om man frhller sig till dessa uttryck utifrn ett motsatstnkande.
En arbetsmetod som innebr ett jmfrande moment i frga om hur be-
gravningsritualens utformning fr specifika ldersgrupper frhller sig till
vergripande normer inom samma begravningsplats krver att dessa normer
frst identifieras och definieras. Det r gravplatsens ramverk i form av kon-
stanter och variabler som mste utgra referensen fr frstelsen av lders-
specifika element i ritualens sammansttning. Det innebr att lsaren mjli-
gen kan uppleva fallstudierna som oproportionerligt utfrliga gllande gene-
rella strukturer och att alltfr lite fokus placeras p barn som grupp. Detta r
dock ndvndigt av tv skl: fr det frsta att det fortfarande saknas en till-
fredstllande metod fr att hantera vergngstidens gravar och gravplatser
som integrerade enheter, fallstudierna (srskilt kap 8) ska drfr delvis ses
som en metodprvning. Fr det andra r det ndvndigt att identifiera det
slutna fyndets konstitution (gravplatsens interna referenser) fr att frst
enskilda, i detta fall ldersrelaterade, strukturer inom enheten.
Jag menar att begravningsplatser med synkretistiskt uttryck har ett unikt
vrde d de i hgre grad n andra rymmer omformning och nyskapande av
begravningstraditioner och sledes i hg grad uttrycker ett rumsligt, tidsms-
sigt och socialt nu. Jag kommer att argumentera fr att en av de mest fram-
trdande frndringar som syns p dessa gravplatser r inkludering av barn,
srskilt i spdbarnslder. Syfte och motiv fr denna inkludering kan studeras
inom den slutna kontextens gravsprk och i frhllande till den vergripande
synkretistiska referensramen.

56
3. Materialdiskussion

Av skl som tidigare diskuterats har freliggande arbete en textbaserad (A)

och en arkeologiskt baserad underskningsdel (B). Textkllorna har en geo-
grafisk tyngdpunkt i Vstnorden, till skillnad frn de arkeologiska materialen
som r frn nusvenskt omrde. Underskningsdel A och B representerar inte
bara delvis olika regioner och perioder, materialen ger framfrallt genom
sina olikartade konstitutioner och motiv unika bilder av barndomen som
konstruktion.
Det finns naturligtvis problem med att integrera s olika material i samma
arbete, framfr allt vad gller representativiteten i tid och rum. De frgor
som aktualiseras i respektive underskning r dock framfrallt anpassade till
materialens kapacitet och innehll, det vill sga till de strukturer som materi-
alen i sig sjlva synliggr. Dessa frvntas p olika stt bidra till frstelsen
fr frhllandet mellan den tidigaste barndomens konstruktion och kristnan-
deprocessen under sen vikingatid och tidig medeltid inom det skandinaviska
kulturomrdet.

3.1 Textmaterial
Syftet med textunderskningen r att teckna en bild av den mentalitetsstruk-
tur som kringgrdat barnets tidigaste sociala ldrar och i frekommande fall
diskutera den konflikt mellan tradition och kristet nytnkande som den tidiga
medeltiden i vissa avseenden innebar. Det r i frsta hand medeltida lagma-
terial frn Norge och Sverige, samt i viss mn Island och Danmark, som
ligger till grund fr underskningen. Passageritualer i livets brjan ssom de
gestaltas i norrn prosa och dikt r ocks av vrde samt, inte minst, den litte-
rra framstllningen av barnutsttningspraktiken.
Hnvisningar till textkllorna har fr lsbarhetens skull utformats som no-
ter. I de fall hnvisning till respektive redaktion frts inom parentes enligt
Harvardsystemets princip avser referensen redaktrers tolkning eller kom-
mentar.

Vstnordisk prosa och dikt

Den weibullianska kllkritiken kom i hg grad att pverka den vetenskapliga
anvndningen av sagamaterialet under strre delen av 1900-talet, men mate-

57
rialet har under de senaste rtiondena ter aktualiserats som mentalitetshisto-
risk klla till den medeltida mnniskans kulturella normvrld (fr versikt av
sagaforskningen, se Wallette 2004).
Det medeltida prosa- och diktmaterialet har hr inledningsvis inventerats
versiktligt utifrn versttningar medan den tolkande lsningen baserats p
svl versttningar som textutgvor p originalsprk. D lsekretsen fr-
vntas kunna utgras av svl arkeologer som sprkinriktade forskare har jag
sett det som srskilt angelget att bda kategorierna genomgende refereras i
noterna.
De sagor av vstnordiskt ursprung som behandlas hr tillhr de traditio-
nella kategorierna fornaldarsagor, islnninga- eller slktsagor, kungasagor
och i begrnsad utstrckning ven samtidssagor och biskopsagor. Fornaldar-
sagorna r frhllandevis yngre kllor med mytiska och fantasifulla motiv
som utspelas i en odefinierad forntid och dateras fretrdesvis till 1300-
1400-tal (Wallette 2004, 31-32). Dessa har dock p senare r kommit att
betraktas med frnyat intresse av historiker, tack vare det mentalitetshisto-
riska vrde de besitter i egenskap av ideologiska litterra textkonstruktioner
(se t.ex. Jakobsson et al. 2003). Slktsagorna r till sitt innehll mer realis-
tiskt framstllda n fornaldarsagorna och utspelas under den islndska kolo-
nisationen och framt. Den skriftliga sammanstllningen av sagorna pbr-
jades under 1200-talet och kom under 1300-talet att samlas i mer samman-
hllna redaktioner. Slktsagorna prglas av mnga och utfrliga genealogier
och behandlar familjers, grdars eller individers den, ofta ver flera genera-
tioner, dr individernas karaktristik gestaltas exempelvis genom handlings-
och kommunikationsmnster, dygder och utseende (se t.ex. sterberg 1991;
Wallette 2004, 32-33).
Kungasagorna tillhr ocks den mer realistiska genren och frfattades
framfr allt under 1200-talet. Den frmsta redaktren fr kungasagorna r
Snorre Sturlasson (1174-1241), vars samling av kungabiografier benmns
Heimskringla efter redaktionens inledningsord. Kungasagorna har hr be-
handlats utifrn Karl G. Johanssons versttningsverk Nordiska kungasagor
(1992). De strcker sig frn de mytiska Ynglingakungarnas forntid in i fr-
fattarnas samtid och hr drmed till dels genren samtidssagor, liksom bis-
kopssagorna. Den versttning som huvudsakligen anvnts fr den versikt-
liga orienteringen av det vriga sagamaterialet r i frsta hand Hjalmar Al-
vings verk Islndska sagor ([1935-1945] 1998), som kompletterats med ke
Ohlmarks De islndska sagorna i tolkning (1962-1964) eftersom redaktrer-
na behandlar delvis olika texter.
Medan Alving i princip uteslutande har versatt slktsagor har Ohlmarks,
med visst fokus p denna kategori, ven innefattat fornaldars- och samtids-
sagor samt enstaka biskopssagor. Ohlmarks behandlar ven de viktiga ver-
ken slendingabk och Landnmabk. Dessa bda kllor har en srstllning i
den vstnordiska medeltidslitteraturen, d de skiljer sig stilistiskt och inne-
hlls- och dateringsmssigt frn vriga sagaverk. slendingabk beskriver

58
islnningarnas historia och tillskrivs frfattaren ri orgilsson (dd 1148),
medan den nu frlorade ursprungsversionen av Landnmabk tillskrivs
Styrmir Krason (dd 1245) och behandlar den frsta kolonisationen av Is-
land (Clover 1982, 149-151).
Diktmaterial i form av skaldeverser och eddadiktningen fick sin skriftliga
form under samma tidsepok som prosan, men anses traditionellt besitta ett
hgre kllvrde p grund av den bundna formen i versmtt (se t.ex. Lnnroth
1997). Skaldedikter terfinns i sagalitteraturen, i andra fall har hjlte- och
gudadikter samlats i sammanhllna verk som Poetiska Eddan. Eddadiktning-
en behandlas hr utifrn Gustav Neckels (1927) redaktion och i versttning
av Bjrn Collinder (1993). Gllande vrig sagalitteratur har publikation i
serierna slenzk fornrit och slendinga sgur konsulterats fr textnra ls-
ning.
Sagalitteraturen har behandlats enligt olika principer av olika versttare
vad gller uppdelning och rubricering. I samtliga fall r det kapitelindelning-
en i originalsprksutgvan som anges hr. Vad gller namnbruk har dock
versttarens (fretrdesvis svenska) namnformer tergivits, fr att underlt-
ta lsarens orientering i refererade verk.
D texter p arabiska och latin hndelsevis frekommer anges enbart det
aktuella versttningsverket, dr ven referens till originaltext terfinns.

Medeltidslagar
Rttshistorikern Elsa Sjholm har kommit att bli den frmsta representanten
fr den vetenskapssyn som starkt kritiserat anvndandet av medeltida skan-
dinaviskt lagmaterial som klla till ldre rttstradition inom kulturomrdet.
Hennes arbeten kom att intensifiera diskussionen om lagtexters anvndbar-
het fr studiet av ldre rttstradition (t.ex. Sjholm 1976; 1988). Sjholm
argumenterar utifrn jmfrelse med kanonisk och lombardisk lag fr att de
skandinaviska medeltidslagarna r medeltida nykonstruktioner, nrmast av-
skrifter av kanonisk och romersk rtt, utan grund i inhemsk ldre tradition.
Hennes arbete har dock kommit att kritiseras. Kritiken har framfrallt gllt
metodologiska svagheter, brist p kontextualisering, valet av kllor och brist-
flligt underlag fr tolkningen av ldre medeltida maktorganisation (fr
versikt av Sjholms argument och den huvudsakliga kritiken drav, se
Sanmark 2004, 134-137 med referenser).
Sjholms kritik till trots, tycks majoriteten forskare sluta sig till uppfatt-
ningen att de medeltida texteditionerna, med inbrdes variation, snarast re-
presenterar en hel process, med spr av ldre rttstradition, muntliga och
skriftliga revisioner och sena tillgg (se t.ex. Fenger 1987; Foote 1987; Nor-
seng 1991; Brink 2002; Sanmark 2004).
Skandinaviska medeltida lagmaterial frn Norge, Sverige, Danmark samt
Island behandlas i ngot varierande utstrckning i freliggande undersk-
ning. Sknelagen, som har gllt fr nuvarande Skne, Halland, Blekinge och

59
p Bornholm, ingr ocks i ke Holmbcks och Elias Wessns verk Svenska
medeltidslagar tolkade och versatta fr nutidens svenskar (1979) som jm-
te den fornsvenska utgvan Samling af Sweriges gamla lagar av Carl Johan
Schlyter och Hans Samuel Collin (1828-1877) utgr den huvudsakligen kon-
sulterade tolkningen av de svenska lagtexterna. D den islndska lagsam-
lingen Grgs frn fristatstiden berrs r det Vilhjlmur Finsens utgva
(1852-1879) som anvnts. Frn danskt omrde har den forndanska utgvan
Danmarks Gamle Landskapslove med kirkelovene (1933-1942) och verstt-
ningsverket Danmarks gamle Love paa nutidsdansk (1945-48) av Erik Kro-
man och Stig Iuul legat till grund fr diskussionen.
Det norska lagmaterialet har en srstllning bland de ldre nordiska
rttskllorna d det representerar den ldsta dokumenterade skandinaviska
rttstraditionen. De ldre redaktionerna av norsk lag befattar sig bland annat
utfrligt med barnutsttningsbruket, varfr analysen har ett srskilt fokus p
dessa passager. Det svenska materialet, inklusive Sknelagen, r srskilt
vrdefullt genom den geografiska nrhet till gravmaterialen som undersks
och de paralleller till ldre rtt frn norskt omrde som freligger. De svens-
ka respektive norska materialen har drfr en ngot mer framtrdande plats i
underskningen.
De ldsta norska lagarna har behandlats utifrn Rudolph Keysers och Pe-
ter Andreas Munchs redigering i verket Norges Gamle Love (1846-1895).
Jmfrelser har gjorts med flertal versttningar och tolkningar av olika
passager som Juha Pentikinens (1968) versttningar av de delar i den
norska rtten som behandlar barnutsttningsfrbudet och Else Mundals
(1987; 1989) tolkningar av samma texter. De mest centrala delarna har fr
lsbarhetens skull ocks versatts till svenska d ingen sdan versttning
mig veterligen freligger. Dateringen av lagtexterna har diskuterats intensivt,
men d detta inte r av central betydelse fr freliggande analys rcker fr
nrvarande konstaterandet att de bevarade norska redaktionerna r huvud-
sakligen ldre n de vriga bevarande medeltidslagarna. De norska lagtex-
terna dateras allmnt till 1100-talet men kan, liksom exempelvis Grgs,
innehlla element av hgre lder (jfr Foote 1987; Sanmark 2004, 133-145
med referenser).
Den huvudkodex som anvnts vid utgvan av ldre Gulatingslagens sak-
nar balkindelning, en sdan har dock tillfrts av redaktrerna som drfr
fljs hr. Referenserna hnvisar till aktuell balk och kapitelnummer. ldre
Frostatingslagen saknar ocks ursprunglig balkindelning men r indelad i 16
delar, var och en med fristende lpande kapitelnumrering. Hr hnvisas
drfr till del och kapitel, exempelvis 2:3 fr referens till andra delens (mot-
svarande kristenrttens) tredje kapitel (om nddopsfrfarande). Av ldre
Borgartingslagen finns endast kristenrttsbestmmelserna bevarade, dock i
tre olika versioner. Versionerna anges med romerska siffror fljt av kapitel-
nummer efter redaktrernas indelning: exempelvis III:1 fr hnvisning till
tredje versionens frsta kapitel.

60
 Av ldre Eidsivatingslagen r, liksom av ldre Borgartingslagen, endast
kristenrttsbestmmelserna bevarade och freligger liksom dr i tre ganska
avvikande versioner. Samma hnvisningsprincip anvnds drfr fr de bda
lagarna.
De svenska landskapslagarna avlstes vid mitten av 1300-talet av Magnus
Erikssons lands- och stadslag. De lagkodifieringar som freligger har dr-
med varit i bruk fre 1300-talets mitt. Handskrifterna dateras generellt till
1200- och 1300-talen, men frvntas ha haft ldre frlagor vars lder och
utformning r oklar (jfr t.ex. Brink 2002; se ocks Holmbck & Wessn,
respektive lag). Fr de danska lagverkens del r det texter som tillkommit
fre r 1500 som beaktats hr (genomgende text 1, se respektive lag).
De svenska landskapslagarna har, som tidigare nmnts, huvudsakligen
behandlats utifrn Schlyters fornsvenska utgvan i jmfrelse med Holm-
bck och Wessns tolkande redaktion. Angivande av lag, balk, kapitel och i
frekommande fall paragraf samt sidnummer avser den fornsvenska utgvan,
fljt av hnvisning till aktuell versttning. Samma princip gller ven de
danska lagverken. Redaktrernas balk- och kapitelindelning har i dessa fall
fljts, ven i de fall en sdan uppdelning saknas i handskrifterna. Dalalagen
har av Schlyter benmnts som en ldre kodex av Vstmannalagen och ter-
finns sledes i samma band som denna (bd 5). Texten har dock p goda
grunder identifierats som den lagsaga som gllt fr Dalarna, varfr detta inte
problematiseras vidare hr (jfr DL, Holmbck & Wessn 1979b, XIII-XVI
med referenser).
Den medeltida lagen br frmst ses som ett uttryck fr samtida angel-
genheter. Att rttstraditionen i sig ocks frhller sig till historien och till
den pgende samhllsprocessen ska dock berras nrmare i de kommande
kapitlen. Jag kommer drfr inte att vidare frdjupa diskussionen om enskil-
da lagars eventuella datering eller ldersskikt utan betraktar dem, som tidiga-
re nmnts, som samtidsdokument giltiga fr den tid i vilken de kodifierats,
det vill sga det officiellt kristna skandinaviska kulturomrdet. De norska
lagarna frvntas drvidlag representera ett tidigare skede i processen.

3.2 Gravmaterial
Den arkeologiska underskningsdelen bestr av tre skilda analyser (kap 7-9).
Den jmfrande studien i kapitel 7 bygger p en sammanstllning av trettio
olika gravmaterial vars syfte r att tydliggra tidsmssiga skillnader i frga
om antalet begravda barn p gravflten. Materialen har valts utifrn kriteri-
erna att osteologisk bearbetning med angivande av antal individer, bestm-
ningsgrad och lder ska finnas och att dateringen r faststlld. Vidare kllkri-
tisk diskussion frs i samband med analysen.
De tv gravmaterial som valts fr fallstudier (kap 8 och 9) framstr som
exceptionella p olika stt i frhllande till andra senvikingatida eller tidig-

61
kristna material. Trots de frdelar som freligger med att arbeta med geogra-
fiskt nrliggande material var detta inte en avgrande faktor fr urvalet. Det
r tidsstllningen och den tidigkristna respektive synkretistiska karaktren
jmte goda bevaringsfrhllanden som har varit vgledande vid urvalet. Jag
ser det ocks som en stor frdel att de osteologiska analyserna har utfrts av
samma person (Caroline Arcini) och drmed p samma bedmningsgrund.
Analysfokus i de bda fallstudierna motiveras ocks av materialens frut-
sttningar, vilket ska berras i den fljande diskussionen. Gravmaterialen
presenteras mer utfrligt i anslutning till fallstudierna.
Utgngspunkten fr analyserna av det synkretistiska gravfltet i Fjlkinge
och den tidigmedeltida Kattesundskyrkogrden r i stora drag gemensam:
gravplatserna ses som slutna fynd med unika frhllande till kristnandepro-
cessen. I bda fallen ses referensverket fr begravningstraditionerna som,
tminstone delvis, synkretistiskt. Kattesundskyrkogrden kan typologiseras
som kristen, d det r en institutionaliserad kyrkogrd. Den tidiga date-
ringen och de gemensamma drag som kan ses i de bda platsernas gravsprk
franleder ven en kortare diskussion kring uttryck fr traditionella idvr-
den p kyrkogrden. Den kristna rumsideologi som prglar kyrkogrdars
konstitution r av stor betydelse fr frstelsen av hierarkiska strukturer,
varfr det rumsliga frhllandet har ftt en framtrdande plats i fallstudien
av Kattesund medan fokus i frga om Fjlkingegravfltet i hgre grad riktas
mot sammansttningen av begravningsritualerna. De bda fallstudierna ska,
liksom den textbaserade underskningen, ses som enskildheter dr framtr-
dande strukturer har varit vgledande fr analysens utformning. Jag ser det
heller inte som ett problem att de bda fallstudierna har delvis olika under-
skningsfokus; det r en metodologisk konsekvens av att materialet tillts
utgra sin egen referensram.

Fjlkingegravfltet
Gravfltet, belget centralt i nuvarande Fjlkinge 35:60 m.fl. (RA 18 och
19), undersktes 1990 vid en exploateringsunderskning av lnsmuseet (nu-
mera regionmuseet) i Kristianstad. Vid grvningen totalundersktes ett om-
rde p 7000 kvm, varvid gravar frn sen vikingatid dokumenterades jmte
neolitiskt boplatsmaterial och flera huskonstruktioner frn svl 4-500-tal
som senmedeltid/tidig historisk tid (Helgesson 1996, 1-6, 12-14, 18). Samt-
liga dokumenterade gravanlggningar r skelettgravar, med eller utan kista.
Gravfltet har troligen varit i bruk under drygt 100 r frn 900-talets brjan,
med tyngdpunkt i 900-talets senare hlft (se vidare kap 8 om dateringsgrun-
der).
Analysen r baserad p Helgessons (1996) grvrapport samt dokumenta-
tionsmaterial, frmst i form av foton som frvaras p Regionmuseet i Kristi-
anstad och freml frn gravarna som frvaras p Lunds universitets histo-
riska museum (LUHM-nr: 30 391). Kompletterande uppgifter har inhmtats

62
frn grvningsledare Bertil Helgesson (antikvarie vid Regionmuseet i Kristi-
anstad). De osteologiska uppgifterna baseras p Arcinis redogrelse i rappor-
ten samt i viss mn den kompletterande underskning som utfrdes av en
studentgrupp i Lund (Kloo et al. 1999).
Inga yttre gravkonstruktioner i form av gravmarkeringar kunde noteras,
vilket kan vara ett ursprungligt frhllande eller en fljd av den sentida od-
lingsverksamheten. Denna har dock inte mrkbart strt de underliggande
gravarna som istllet var mycket vlbevarade och framtrdde tydligt i den
ljusa sanden. De goda bevaringsfrhllandena fr obrnt ben, gravarnas i
huvudsak orubbade lge och den utfrliga dokumentationen medger en ing-
ende analys av svl begravningsritualens utformning som kroppsarrange-
ring. I de fall schakt- eller kiststorlek anges, r det mtt tagna direkt efter
avbaningen och i konstruktionernas vre skikt som avses (Helgesson, munt-
lig uppg. 080214).
Hur stor del av gravfltet som underskts r oknt, men d gravplatsen
saknar naturlig begrnsning i vst fr denna betraktas som delunderskt
(Helgesson 1996, 6; Arcini & Helgesson 1996). Inom det underskta omr-
det kan dock samtliga begravda individer med relativt stor skerhet sgas
vara dokumenterade, dessa har ocks utan undantag kunnat ldersbestm-
mas. Den osteologiska bestmningen av individers kn, lder och patologis-
ka avvikelser har utfrts av Caroline Arcini (bilaga 6 i Helgesson 1996).
Benmaterialets goda kondition har medfrt att biologisk lder har kunnat
bestmmas med stor precision, vilket r en grundlggande frutsttning fr
den analys av sociala lderskonstruktioner som r central i den kommande
fallstudien. Det goda dokumentationslget gllande gravarnas konstruktions-
detaljer och arrangemang franleder ett diskussionsfokus kring just begrav-
ningsritualens utformning i frhllande till den begravda individens biolo-
giska lder. Av srskilt vrde r de vlbevarade keramikkrl som endast
terfanns i barngravar samt gravarnas orientering och kropparnas position
som med f undantag har kunnat bestmmas.
Fjlkingegravfltet lmpar sig sledes frmst fr analys av inre konstruk-
tionsdetaljer och begravningsritualens utformning i frhllande till lder.
Strukturer av rumslig karaktr r inte framtrdande p samma stt som i
Kattesund, med undantag fr frhllandet mellan ldre huskonstruktioner
och gravar vilket kommer att diskuteras.

Kattesundskyrkogrden
Lmningar efter kyrkan och kyrkogrden ster om Trinitatiskyrkan i Lund
har delunderskts vid tre skilda tillfllen: den s kallade Thuletomten 1961,
PK-bankens tomt 1974-75 och vid en kulvertgrvning i Kattesundsgatan
1974. Resultaten frn de tv frstnmnda underskningarna har publicerats
separat (Blomqvist 1963; Mrtensson 1976) medan det nnu inte freligger
ngon rapportliknande publicering fr kulvertgrvningen. Kyrkogrden r

63
drmed nrmast att betraktas som totalunderskt, snr som p tv vstst-
ligt orienterade markremsor strax norr om kyrkobyggnaden (se fig 9.1, kap
9).
Kyrkans och begravningsplatsens anvndningsperiod har daterats dendro-
kronologiskt till ca 1050/60-1100 (Bartholin 1976; Cinthio 1996). Den tidiga
dateringen och korta brukningstiden, frnvaron av omfattande strning, jm-
te den goda bevaringsgrad som det tillvaratagna benmaterialet uppvisade (jfr
Arcini 1999) och att platsen r i det nrmaste totalunderskt har motiverat
valet av den s kallade Kattesundskyrkogrden fr freliggande fallstudie.
Det finns frvisso ett ldre kyrkogrdsmaterial inom samma omrde (Trini-
tatis, anlagd ca 990), detta r dock behftat med en mer betydande kllpro-
blematik bland annat p grund av att den endast r delvis underskt och att
kyrkogrden brukades fram till reformationen.
Freliggande fallstudie r delvis baserad p de tv relativt omfattande
grvningspublikationerna (Blomqvist 1963; Mrtensson 1976). D dessa
dock saknar katalogisk redogrelse fr enskilda gravar har fltdokumenta-
tionen som frvaras p Kulturens Lundaarkiv utgjort grundmaterial fr min
underskning. Det r fretrdesvis fltritningar i plan och profil samt den
omfattande fotodokumentationen som har anvnts. D materialet r bitvis
svrverskdligt hade en samlad rapportering av underskningarna av Katte-
sundskyrkan och dess kyrkogrd varit ett synnerligen vrdefullt tillskott till
medeltidsforskningen, en sdan katalogredogrelse har dock inte varit mjlig
att gra inom ramen fr denna tematiskt inriktade fallstudie.
Vid de skilda underskningarna har separata lpnummerserier nyttjats fr
dokumentationen, vilket innebr risk fr sammanblandning vid angivandet
av anlggningsnummer. Jag har drfr frsett anlggningsnumren med kod
T (=Thuletomten, kvarteret Frgaren 22, KM: 53436) fr gravar underskta
1961 i omrdet sder om stavkyrkan och stavkyrkans sdra del, P (=PK-
bankens tomt, kvarteret S:t Clemens 8, KM: 66166) fr gravar underskta r
1974-75 omfattande huvuddelen av omrdet norr om kyrkan och K
(=Kattesundsgatan, KM: 66394) fr kulvertgrvningen 1974 som berrde
kyrkobyggnadens norra del och de nrmast liggande gravarna i norr. Jag vill
sledes gra lsaren uppmrksam p att det exempelvis finns tre olika gravar
med anlggningsnummer 1. Fr hrledning till omrde och dokumentation
hnvisas drfr till den vgledande kodbeteckningen. Figurerna i kapitel 9
baseras p fltdokumentation och den arkeologiska generalkartan ver Lund,
Kulturens Lundaarkiv.
Frutom kortfattade noteringar p ritningarna saknas nrmare beskrivning
av enskilda gravar i dokumentationsmaterialet. Vid underskningarna har
kistornas konstruktioner, och i viss mn frekomst och arrangering av grav-
kppar, varit i tydligt fokus medan vriga detaljer i gravskicket har doku-
menterats i varierande utstrckning. I detta avseende r det sledes foton och
de mer eller mindre detaljerade ritningarna som ftt ligga till grund fr ana-
lysen, vilket i sig innebr skilda moment av urval och tolkning redan vid

64
materialbearbetningen. Det kan ocks noteras att kistor i flera fall dokumen-
terats men utan att skelettdelar ritats, samt att benmaterial inte alltid tagits
tillvara.
Dokumentationen frn de tre underskningarna varierar ngot i detaljri-
kedom och metodik. Stor vikt har verlag lagts vid fotodokumentationen. I
frga om detaljstudie av till exempel kroppsstllningar och placeringen av
gravkppar utgr fotografierna dock inte ett homogent underlag. Nr det
gller kroppsstllningar r det ocks av betydelse att ett stort antal kistgravar
var mycket omrrda, vilket ytterligare bidrar till att minska antalet mjliga
observationer. I frhllande till fjlkingematerialet r drfr tolkningen av
kroppsarrangering och detaljer i begravningsritualens utformning betydligt
mer begrnsad, stillvida att diskussionen ftt inriktas p generella tendenser
och enskilda observationer snarare n kvantitativa jmfrelser mellan l-
dersgrupper.
Sociala lderskonstruktioner kommer fr kyrkogrdens vidkommande
framfrallt att tolkas utifrn den rumsgestaltning som tycks ha varit central i
medeltida begravningsideologi (se vidare kap 2.3 och 9). Materialbearbet-
ningen har drfr i hg grad inriktats p gravarnas lokalisering i frhllande
till den osteologiska informationen.
Fr lokaliseringen av gravar har fltdokumentationen jmfrts med den
arkeologiska generalkartan ver Lund och i ngon utstrckning ven med
fotomaterialet (Kulturens Lundaarkiv) samt grvningspublikationerna
(Blomqvist 1963; i viss mn ven Mrtensson 1976, gravarna p versikts-
planen saknar hr dock numrering). Lokaliseringen av enskilda gravar inom
omrdet visade sig bitvis problematisk, vilket i n hgre grad gller samban-
det mellan en arkeologisk enhet (grav dokumenterad p ritning och frsedd
med anlggningsnummer) och osteologisk enhet (identifikation av individ/-
er, frsedd med anlggningsnummer). Jag har hrvidlag ftt mycket vrde-
full hjlp av Maria Cinthio som vnligen stllt sitt omfattande arbetsmaterial
och sin sakkunskap till mitt frfogande.
Det angivna antalet knda gravlggningar inom Kattesundskyrkogrden
har varierat frn 338 (Cinthio 2002) till 332 (Mrtensson 1976, 114, se ocks
Arcini 1999, 48 som anger 336 gravar), vilket troligen r en fljd av det n-
got snriga dokumentationslget. Som mest r sledes 338 helt eller delvis
dokumenterade gravar lokaliserade inom omrdet och vid Arcinis osteolo-
giska bearbetning kunde 263 individer ldersbedmas. Av dokumentationen
framgr dessutom att en mngd lsa skelettdelar terfanns i jorden, vilka
torde hrrra frn sndergrvda gravar.
D tv eller fler individer har identifierats i skelettmaterial knutet till
samma arkeologiska enhet har kiststorleken varit vgledande vid bedm-
ningen av viken individ som primrt hr till den dokumenterade graven. I
vissa fall har kiststorleken otvetydigt angivit vilken osteologisk enhet som
br relateras till den arkeologiska, exempelvis d en vuxen och ett barn r
osteologiskt identifierade och kistan tydligt anpassad till den yngre indivi-

65
den. Om individerna bda har bedmts vara i vuxen lder har jag noterat
graven som vuxengrav, men endast rknat med en individ. Det r mjligt att
det i ngot eller ngra av dessa fall (sammanlagt tretton stycken, varav ingen
frn PK-grvningen) rr sig om en dubbelbegravning, men d inga fall av
flera individer i samma schakt eller kista har dokumenterats in situ eller no-
terats av arkeologerna i flt, finner jag det mindre troligt. Osteologiska enhe-
ter vars arkeologiska motsvarighet inte har kunnat terfinnas i dokumenta-
tionsmaterialet har avfrts frn analysen.
Nr det gller den osteologiska bearbetningen, utfrd av Caroline Arcini
och tematiskt publicerad i hennes avhandling Health and disease in early
Lund (1999), har jag ocks ftt tillgng till Arcinis och Cinthios arbetsmate-
rial, framfrallt i form av osteologiska listor med bestmning av individers
lder, kn och patologiska avvikelser, fr vilket jag r mycket tacksam. Fr
kriterier och kllkritisk diskussion gllande den osteologiska bearbetningen
hnvisas till Arcini (1999).
En fjrdedel av gravarna har inte undergtt osteologisk ldersbedmning,
eftersom benmaterial saknats eller inte kunnat bestmmas. I de fall det har
varit mjligt har istllet arkeologisk lder, eller metrisk lder tillmpats.
Mtten motsvarar kistornas eller skelettens lngd (mtt upp till 60 cm be-
dms som spdbarn, mtt mellan 60 och 130 cm som barn och ver 130 cm
som ungdom/vuxen: jfr Arcini 1999, 48). De gravar som endast delunder-
skts (srskilt frn Thuletomten dr grvningen utfrdes med kvarlmnade
schaktbnkar i rutnt) och vars storlek drfr inte har kunnat mtas, har av-
frts frn analysen. De arkeologiska ldersbedmningarna fr betraktas som
ungefrliga, men fungerar som ett viktigt komplement till den osteologiskt
bestmda gruppen som ocks tjnstgr som test- eller kontrollgrupp fr den
arkeologiska bedmningen. Den osteologiskt bedmda gruppen omfattar
247, och den arkeologiskt bedmda sjuttiofyra, individer med knd grav-
plats.
Fallstudien kommer drmed att omfatta de 321 gravar dr gravplatsen har
kunnat faststllas med relativt god skerhet genom fltdokumentationen och
dr individens lder har kunnat bedmas genom osteologisk bedmning eller
kistans/skelettets lngd.
Valet att utforma denna fallstudie kring det rumsliga frhllandet mellan
grav och kyrkobyggnad motiveras delvis av materialets frutsttningar, men
frmst av det faktum att den kristna rumsideologin tycks innefattat lder som
en av de principer som har inverkat p gravarnas placering inom kyrkogrds-
rummet. Frhllandet mellan biologisk lder och gravens placering i relation
till kyrkobyggnaden r sledes en framtrdande struktur inom denna i vrigt
relativt homogena gravmilj.

66
Underskningsdel A:
Barnutsttning, social introduktion och
kvalifikation framstllningar av tidig
barndom i medeltida textmaterial
I vrt vsterlndska samhlle finns idag ett betydande fokus p biologiska
distinktioner och bindningar mellan mnniskor. Ett tydligt uttryck fr detta
r vra juridiska definitioner av till exempel pensions-, myndighets- och
skolpliktslder som grundas p kronologisk lder, regleringar kring abort
som har kronologisk eller biologisk lder som grund och den juridiska vikten
av biologiskt slktskap.
ven om biologiskt slktskap och kronologisk lder inte saknade betydel-
se i det frkristna samhllet, tycks dock sociala distinktioner ha varit vida
mer betydelsebrande. Allianser, framfr allt i samhllets vre skikt, upprt-
tades inte minst genom ktenskapsfrbindelser som genom det bilaterala
slktskapssystemet bidrog till att skapa ett unikt ntverk av relationer kring
varje individ. Begreppsuppfattning om legitima och illegitima ttlingar blev
drmed frmst en konsekvens av ktenskapet som social och ekonomisk
institution (B. Sawyer 1992, 34-40; Jochens 1995, 20-24; Clunies Ross
1998, 68-71, 108-109 med referenser).
Vid emigrationen till Island ersattes till stor del den norska frfdersori-
enterade odalsprincipen som social grundorganisation av ett mer intensifierat
ntverksbygge grundat p socialt upprttade band som fostbrdraskap, for-
maliserad vnskap och handelskompanjonskap (Clunies Ross 1998, 109-
110). Det r drmed mjligt att den medeltida islndska litteraturen i hgre
grad betonar de sociala frbundens betydelse n vad som var fallet i kultur-
omrdet i stort. I ett strre sammanhang r det dock tydligt att det ven fre
och utanfr den islndska kolonisationen fanns en kulturell organisation i
Skandinavien som till stor del byggdes p sociala distinktioner och institu-
tioner som exempelvis allianser, ktenskap, gemensamma rituella mltider
och gvofrbindelser (se t.ex. Enright 1996; Herschend 1997, 62-87; Bagge
1998, 53-74; Clunies Ross 1998, 68-71; Nordberg 2004).
Sociala band upprttades och bekrftades i ritualiserad form och i vittnens
nrvaro. Inte minst tydligt syns detta i traditioner som sngledning vid k-

67
tenskap dr samlaget fullbordade alliansen och vid tteledning av illegitima
arvingar i den offentliga miljn vid tinget eller lgille p grden. Det r mot
denna bakgrund som ritualerna som frknippas med livsprocessens olika
skeden br ses.
De ritualer som kan spras, framfr allt i skriftliga kllor, har med all s-
kerhet haft specifika och tydliga funktioner, ven om vra mjligheter att
tolka och frst dessa i sitt sammanhang varierar. Margaret Clunies Ross
(2002) har ppekat att beskrivningar av myter r ptagligt nrvarande i den
norrna litteraturen, medan motsvarande beskrivningar av ritualer r lika
ptagligt frnvarande. Hon menar att detta till strsta delen beror p att my-
ten, i muntlig eller skriftlig traditionsform, kan genomg textuella omvand-
lingar och verleva trots tidsmssig och kulturell distans till dess ursprungs-
funktion. Ritualen existerar dremot endast d den praktiseras i realtid av
verkliga mnniskor. Skulle den genomg radikal frndring eller upphra att
praktiseras r risken stor att den snabbt faller i glmska. De inhemska, krist-
na historieskrivarna hade ocks av egna ideologiska skl olika strategier fr
distansering frn, och undvikande av, alltfr ingende beskrivning av ritualer
med frkristet ursprung (Clunies Ross 2002, 20-26).
Ritual definieras hr i sin vida bemrkelse i linje med Clunies Ross
som:

() varje handling med symbolisk innebrd, som grundar sig p vedertagna

regler och tillhandahller ett meningsfullt stt fr dem som deltar i handling-
en att hantera sdana hndelser och trosfrestllningar som formar deras liv.
(Clunies Ross 2002, 16).

Arkeologiska material har till stor del bidragit till vr frstelse av den skan-
dinaviska frkristna ritual som praktiserats i offentliga sammanhang och som
kan tolkas som kollektivt delad i ngon bemrkelse, till exempel i Borg i
stergtland, Lunda i Sdermanland och i sknska Uppkra (Nielsen 1997;
G. Andersson 2006; L. Larsson 2006). Nr det gller ritualer av passageka-
raktr relaterade till individens transformation frn ett socialt stadium till ett
annat utgrs det arkeologiska kllmaterial som kan bindas till individer
frmst av gravkontexter. Passageritualer frknippade med dden har med
framgng analyserats och diskuterats utifrn arkeologiskt material under
minst ett rhundrade.
Varje levande samhlle har ocks ritualer som markerar vergngen mel-
lan olika livsfaser och sociala tillstnd, vilket dock r betydligt svrare att
diskutera enbart utifrn materiell kultur. Vad som i ngon mn kan frvntas
ha pverkat utformningen av enskilda begravningsritualer r innebrden av
det sociala tillstnd som individen befann sig i vid ddstillfllet och ddens,
men mycket sllan livets, transformationsritualer. Fr att kunna diskutera
den tidiga barndomens sociala stadier och ritualer frknippade med trans-
formationen mellan dessa krvs drfr ett komparativt studium med det

68
skriftliga kllmaterialet. I fljande kapitel kommer freteelser diskuteras
som kan relateras till den tidiga barndomskonstruktionen, s som de framtr-
der i medeltida textmaterial. Fokus kommer att riktas mot barnutsttningens
mentala och social konstruktion och introducerande passageritualer i det
sociala livets brjan. Studiet av passageritualer och barnutsttning och den
process som ledde fram till nya definitioner och omformulering av dessa
freteelser utgr ett perspektiv p kristnandeprocessen som tidigare sllan
utnyttjats inom forskningen.
Det freligger en betydande skillnad mellan den kristna ritual som vid ti-
den fr det skriftliga materialets redigering var standardiserad i princip ver
hela det romersk-katolska omrdet och den skandinaviska tidigkristna ritual
som i ett tidigt skede var varierad till en nst intill frvildad form (DuBois
2006, 74-75). Ritual med rtter i den frkristna traditionen frefaller ha varit
s frnderlig, med stor variation ver tid och rum, att den dokumentation
som fretogs till en brjan lika mycket kan ha syftat till att frst och defini-
era detta den nya religionens tredje ben, som att beskriva en avlgsen tids
religisa praktik (DuBois 2006, 74). De uppgifter om ritualer som terfinns i
sagamaterial och lagtexter mste drfr frvntas kunna representera vx-
lande niver av standardisering. Drmed kan inte uppgifter om till exempel
brstgivningens specifika funktion, ssom den framtrder i den ena eller
andra lagredaktionen, hllas som giltiga fr hela kulturomrdet eller perio-
den fre, under och efter religionsmtet. Dremot kan den mentalitetsmssi-
ga grundstrukturen bakom en sdan ritual frvntas ha viss allmn giltighet,
vilket ocks stds av de gemensamma drag som framtrder i texterna med
skiftande lder och frn olika omrden.
Den sociala kod som har styrt ett kristet frgat medeltida barndomskon-
cept r relativt framtrdande och tydligt formulerad. Det r framfr allt sjls-
aspekten som vrnas genom dopet som inkorporationsritual och pbud om
begravning fr alla dpta avlidna barn. Det r naturligtvis mjligt att ritualer
av icke-kristen karaktr nyskapades under en vergngsperiod men kanske
mera troligt att de, i egenskap av komponenter inom en seg struktur som inte
skulle vara fullstndigt frndrad frrn lngt in i medeltid, r delar av ett
ldre, traditionellt barndomsbegrepp som i realiteten skilde sig frn det krist-
na.
Ett liknande frhllande kan tnkas vara giltigt fr barnutsttningen som
social konstruktion. Frbudet mot barnutsttning som framtrder som en av
de hgst prioriterade frgorna i den tidigkristna lagregleringen kan ses som
ett uttryck fr en strvan att omformulera och skapa giltighet fr den nya
sociala koden. Det r i konfliktsfren mellan nya pbud och frbud och vad
som kan tolkas som levd praktik, som en ldre traditionell uppfattning om
barndomens brjan kan sknjas. Lagtexterna r dock i dessa partier ptagligt
otydliga och svrtolkade. Denna otydlighet kan antingen frsts ett uttryck
fr att barnutsttningspraktiken vid tiden fr textformuleringen redan tillhr-
de det frgngna och drmed i grunden var obekant fr frfattarna eller,

69
vilket mjligen r mer troligt, att texternas ambivalenta frhllningsstt be-
ror p att praktiken vid tiden fr lagredigeringen var starkt ifrgasatt och
under omstllning. Den frmsta motiveringen till en sdan tolkningsingng
r den pfallande konsekvens som freligger p ett vergripande mentali-
tetsmssigt plan mellan lagtexter och den litterra produktionen (se vidare
kap 4).
Nr det gller litterra texter r denna konfliktsfr lika svrtolkad som di-
rekta beskrivningar av ldre tradition. Beskrivningarna av barnutsttningar
har i samtliga fall karaktren av litterra motiv. Sagamaterialets utsttnings-
episoder har drmed begrnsat vrde, men detta vrde bestr i det system av
normer som kringgrdar utsttningsepisoderna och som framtrder som fr-
vnansvrt konsekvent.
Det r dock viktigt att hlla i minnet de skilda funktioner som kllkatego-
rierna lagtext och litterr text hade fr sin samtid. Om sagafrfattarnas syften
och roll i textframstllningarna r ngot dolda, kan dremot de frgor som
berrs i lagarna frvntas ha haft en mer praktisk betydelse i ngot avseende
fr sin samtid. Att ska tidfsta olika lager i lagtexter eller litterra texter r
inte en framkomlig vg fr denna studie. Dremot finner jag det troligt, mot
bakgrund av en uppenbarligen pgende konsolidering av tradition och ny-
tnkande, att texterna som helheter beskriver en social kod i frndring. De
beskrivningar av ritualer med specifik innebrd som terfinns i lagtexterna
och som str utanfr en kristen tankestruktur mste, med tanke p den korta
livslngd den icke-praktiserade ritualen besatt, frvntas ha gt giltighet fr
den tid d lagarna kodifieras, vilket ocks mjligen gller barnutsttning.
Den forskningshistoria som berr barnets rituella introduktion och barnut-
sttning har i vissa avseenden krvt en djupare problematisering n sjlva
sakfrgorna. Detta innebr till exempel att en avsevrd uppmrksamhet har
ftt gnas frgan om barnutsttningens genusaspekt, ven om detta perspek-
tiv i sig inte framstr som centralt fr frgestllningarna om kristnandepro-
cessens effekter fr barndomsbegreppet.
Freliggande underskningsdel syftar drmed till att teckna en bild av
centrala begrepp kring den tidiga barndomen genom de mentalitetsstrukturer
som kringgrdat barnutsttning (kap 4) och introducerande passageritualer
(kap 5). Avslutningsvis kontrasteras denna bild mot en annan social sfr som
frmst representeras av individer som p grund av lder och/eller fysiskt
nedsatt frmga besatt en beroendestllning inom hushllet, samt den sociala
betydelsen av personlig meritering eller social kvalifikation (kap 6).

70
4. Barnutsttningens mentala struktur

Infanticid (ddande av nyftt barn) eller barnutsttning (vergivande av

nyftt barn, ddande utan vld) frekommer i en eller annan form i mnga
samhllen och r belagt frn alla kontinenter. Motiven kan ha ekonomisk,
social, religis eller biologisk grund, varav den avgjort vanligaste och mest
utbredda motivgrunden r den ekonomiska, inte minst i perioder av svlt
eller ekonomisk nedgng (Pentikinen 1968, 63-68; 1990, 73 med referen-
ser; jfr ocks B. Grslund 1983).
Ett religist/rituellt ddande av spdbarn berr oftast specifika kategorier
som frstfdda, tvillingar, barn fdda med tnder och s vidare. D de nor-
rna skriftkllorna endast med ett ytterst ftal undantag beskriver ett icke-
vldsamt, nrmast passivt ddande av barnen kommer det frkristna bruket
hrefter att benmnas barnutsttning (barna tburr). Infanticid anvnds i
den fljande texten som ett samlingsbegrepp och betecknar d samtliga for-
mer av avlivande av nyfdda spdbarn.

Saga eller verklighet?

De frmsta belgg vi har fr att barnutsttning var en levande tradition vid
tiden fr kristnandet r de frbud som terfinns i de ldsta kristenrtterna
frn norskt omrde. Med tanke p lagparagrafernas placering och utform-
ning, vilket jag ska terkomma till, fr man utg frn att barnutsttning vid
tiden fr lagtexternas kodifiering var ett etablerat och praktiserat bruk. Fr-
buden ger dock med ngra f undantag endast begrnsad information om
sjlva frfaringssttet och normerna som styrt detta. I det fallet r beskriv-
ningarna i det norrna sagamaterialet mer utfrliga. Barnutsttning som sa-
gamotiv r dock ett problematiskt fenomen som fr behandlas med yttersta
frsiktighet. De personer som r objekt fr utsttning, antingen planerad
eller genomfrd, skapar genom sin verlevnad eller undsttning en heroisk
bas fr den vidare beskrivningen av deras liv. Juha Pentikinen (1968, 69-
73) menar att en likhet med europeiska hjltesagor och motiv i vandrings-
sgner freligger i detta avseende. De fall av utsttning som syns i sagamate-
rialet r samtliga extraordinra i ett avseende: alla utsatta barn verlever,
vilket troligen r ett utfall av barnutsttningens funktion som litterrt motiv.
En sdan utgng kan inte rknas som representativ i praktiken.
Trots detta r en nrmare genomgng av tillvgagngsstt och omstndig-
heter kring de utsttningar som beskrivs substantiell. Lagtexterna och de

71
litterra texterna har en gemensam historia som r prglad av kontinuerlig
formning, i ett frsta skede inom ramen fr den muntliga tradition dr bde
sagalitteraturen och lagmaterialet har sitt ursprung och senare i de olika text-
redigeringar som kan ha fregtt de nu bevarade handskrifterna. Tillkomsten
av de bevarade manuskripten skedde i samtliga fall under medeltid d barn-
utsttning var frbjudet, vilket mste frvntas ha pverkat texterna i flera
avseenden.
Jag finner i likhet med Else Mundal (1987; 1989) att lagtexterna i det hr
avseendet har ett starkare kllvrde n de litterra texterna, d de rimligen
vid ett eller annat tillflle har utformats med hnsyn till existerande praktik.
Mundal ppekar ocks, i likhet med Pentikinen, att de paralleller som fre-
kommer mellan de bda klltyperna kan vara resultat av litterra ln frn
lagar till sagor, och drmed uteslutande sena konstruktioner (Pentikinen
1968, 76; Mundal 1989, 122). Denna reservation r viktig, men man br
ven beakta de bda kllkategoriernas gemensamma historia, eftersom r-
hundraden av muntlig och skriftlig tradering ocks kan ha bidragit till att
bevara ldre kulturelement i kunskapsfloran.
Nu r min avsikt, som tidigare ppekats, inte att tidfsta eller identifiera
kronologiska lager i texterna. Syftet r istllet att frska synliggra den
mentalitetsmssiga struktur som prglar texterna i den form de r bevarade,
utifrn frutsttningen att barnutsttning var en accepterad praktik fre kris-
tendomens etablering. Det finns ocks starka skl att sluta sig till uppfatt-
ningen att bruket gde rum inom ramen fr ett formaliserat, och drmed inte
slumpmssigt praktiserat, normsystem (Pentikinen 1968, 75; Clover 1988,
155; Mundal 1989, 132). Samtliga kllmaterial talar fr att barnutsttning
relativt tidigt kom att frdmas och betraktas som olagligt och att denna
normfrskjutning grundas i kristen ideologi (jfr Pentikinen 1968). Jag ser
drfr graden av influenser av kristet moraltnkande som en viktigare sr-
skiljande faktor n kronologisk datering nr det gller att synliggra och
frst principerna fr samverkan mellan frkristen och kristen tankestruktur.
Nr det gller sagamaterialet r barnutsttningsmotiven till varierande grad
formade utifrn denna struktur, men med inslag av mjliga ln frn frm-
mande litteratur. Men hade utsttningarna bara fungerat som litterra motiv
utan grund i den levda traditionens sociala koder, hade man mjligen kunnat
vnta sig en mer varierad flora av uppgifter kring exempelvis tillvgagngs-
sttet n vad som r fallet.

4.1 Frestllningen om selektiv kvinnlig infanticid

Det finns, inom den skandinaviska arkeologitraditionen, en genom genera-
tioner befst tanke om att barnutsttning under vikingatid skulle ha varit mer
inriktad p flickor n pojkar. Denna frestllning har, med ett ftal undantag,
inte varit freml fr ngot verkligt kritiskt ifrgasttande, utan nmns ter-

72
kommande som en allmnt vedertagen stndpunkt (t.ex. Hovstad 1943, 164;
Helgesson 1992, 41; B. Sawyer 1992, 39-40, 70-72; Jochens 1995, 85-86; B-
M Nsstrm 2001, 307-308).
Intressant nog terfinns samma sparsamt underbyggda men allmnt ve-
dertagna sanning i andra lnders arkeologitraditioner. Eleanor Scott har
diskuterat denna forskningstradition utifrn ett genusperspektiv och menar
att befstandet av en sdan frestllning br ses som ett uttryck fr en mans-
dominerad forskarvrlds implicita uppfattningar om kvinnliga och manliga
vrden (Scott 1997, 7-8; 1999, 67-80; se ocks Evans-Grubbs in prep). Scott
menar vidare att samma implicita forskningstradition har bidragit till att mn
tillskrivs ett socialt aktrskap, medan kvinnor och barn ges vervgande
passiva biroller (Scott 1997, 6-7), vilket ocks kommer att berras i detta
kapitel.
Utan medveten problematisering av forskarens och forskningstraditionens
roll i diskussionen kommer tesen om selektiv kvinnlig infanticid att frbli ett
antagande eller en myt, omjlig att vare sig styrka eller frkasta. Jag avser i
det fljande att diskutera de huvudsakliga argument som framfrts till std
fr denna, som jag ser det, mytologiserade uppfattning gllande vikingatida
skandinaviska frhllanden. Den diskursmssiga genusproblematiken r i sig
vrd en betydligt mer ingende diskussion n den freliggande, men mitt
syfte r inte i frsta hand att hvda en bttre eller mer fullstndig tolkning n
dem som tidigare presenterats, utan snarare att synliggra mnets komplexi-
tet. Vem som stts ut, av vem, nr, hur, var och varfr r frgor som kommer
att diskuteras i det fljande som delar av den sociala kod som kringgrdat
barnutsttning i skandinavisk vikingatid och medeltid.
Att infanticid praktiseras med kn som underlag fr selektion r inte n-
got ovanligt fenomen, det r tvrtom belagt i ett stort antal historiska och
moderna samhllen. Bruket anses ha haft sin huvudsakliga grund i samhlle-
liga vrderingar av kvinnors och mns olikartade bidrag till samhllet (Rega
1997, 238 med referenser; Scott 1999, 66). Eleanor Scott har i sin jmfran-
de studie framhllit riskerna med att grunda vrderande slutsatser om kon-
ceptualiseringar kring spdbarns sociala kn p generella antaganden om
sdana konstruktioner:

The key point here is that fairly minor shifts in social and economic contexts
(for we have not seen any major alternation in the ideology of patriarchy) can
have major effects on the perception on infants of either sex. There are there-
fore specific cultural reasons for the devaluation of female infants, rather than
a universal sense of female worthlessness. (Scott 1999, 68)

Etnografiska analogier anvnds frekvent som std fr tolkningen av ett

knsbaserat bruk inom den vikingatida kulturen, dock sllan med hnsyn
tagen till bakomliggande sociala strukturer och de etnografiska materialens
jmfrbarhet med skandinaviska frhllanden. Etnografiska sammanstll-

73
ningar, om n relativt problematiska ur representativitetshnseende, har visat
att prioritering av barn av ett visst kn kan upptrda som ett socialt stratifie-
rat fenomen dr en samhllsgrupp fredrar ett kn, som d ofta kompenseras
i ett annat samhllsskikt (Dickemann 1979; Wilson och Daly 1994, 85 med
referenser).
Det kan naturligtvis inte uteslutas att kn har anvnts som urskiljande fak-
tor fr barnutsttning i specifika situationer eller i vissa samhllsskikt ven i
Skandinavien. Ett sdant resonemang krver dock en ingende analys av
vikingatidens generella knsstruktur som std fr det grundlggande anta-
gandet att en dotter i allmnhet, utan hnsyn till social grupp, skulle ha be-
traktats som en smre investering n en son. Trots mngden litteratur kring
vikingatida kvinnor och mn, tycks inte ngon entydig konsensus freligga
gllande knsrelaterade vrden under perioden ifrga. En mer allmn slutsats
som kan dras utifrn de etnografiska materialen r dock att ven i de fall som
selektiv kvinnlig infanticid kan belggas, r det lngt ifrn entydigt att den
generella normen eller resultatet av praktiken i stort har misskrediterat kvin-
nor som grupp, ngot som tidigare forskning i hg grad har freslagit. Ris-
ken fr frenklande polariseringar nr det gller ett eventuellt knsdifferen-
tierat utsttningsbruk tycks vara lika stor som vid tolkningar av knsrollerna
i vrigt (jfr t.ex. Arwill Nordbladh 1998).
I den skandinaviska litteraturen hnvisas ofta till en antropologisk analo-
gistudie om befolkningskontroll av Bo Grslund (1983). Hans tes r att se-
lektiv kvinnlig infanticid r ett universellt fenomen och som drmed kan
antas ha frekommit ven i det vikingatida och tidigmedeltida Skandinavien.
Grslunds studie r dock inte exklusivt inriktad p vikingatida frhllanden,
utan syftar snarare till att diskutera generella genetiska effekter p knskvo-
ten som fljd av ett knsselektivt infanticidbruk. Grslund menar, i likhet
med ett flertal antropologer, att det mest effektiva sttet att hmma befolk-
ningsutvecklingen r att begrnsa antalet barnafderskor (B. Grslund 1983,
65-66, 72-73, 75 med referenser). Inom det antropologiska fltet har dock
invndningar gjorts mot tesen om att ett strategiskt och medvetet hmmande
av befolkningsutvecklingen skulle vara brukets bakgrundsmotiv, ven om
resultatet vid selektiv kvinnlig infanticid blir en minskad eller stabiliserad
befolkningsmngd (Bates och Lee, 1979).
Man mste ocks frga sig om man, i den demografiskt och ekonomiskt
expansiva period som vikingatiden utgjorde, verkligen hade ett kollektivt
behov att hmma eller kontrollera befolkningsutvecklingen p lng sikt och
utanfr den enskilda hushllsenheten? Denna frga terstr att besvara.
Ytterligare ett argument som har framfrts som std fr tolkningen av
knsbaserad barnutsttning r att manlig arbetskraft i allmnhet anses mer
vrd n kvinnlig, samt att det i det vikingatida Skandinavien skulle ha rtt ett
kvinnoverskott p grund av stora mansbortfall i strider och vikingatg
(Clover 1988; Mundal 1989, 126-127). Vad gller manliga och kvinnliga
vrden i det vikingatida samhllet rder fr tillfllet en i stort vedertagen

74
generell bild dr hushllets verksamhetssfrer visserligen varit genussepare-
rade, men dr det kvinnliga bidraget till produktion och reproduktion inte
varit lgre vrderat n det manliga (se t.ex. A-S Grslund 1989, 233-235; B.
Sawyer 1992, 74-76). Den senare tidens forskningsriktning antyder dock att
bilden av vikingatida genuskonstruktioner inom kort kan komma att framst
som betydligt mer mngfacetterad n den traditionella (se t.ex. Clunies Ross
2000; Price 2002; Klos 2006).
Argumentet att en sned knsfrdelning skulle ha frelegat p grund av
stort manligt bortfall har inget std i det arkeologiska materialet, d knsfr-
delningen p gravflten p mnga stllen frefaller jmn, vilket bland annat
har frklarats med en motsvarande ddlighet i samband med barnafdande
bland kvinnor i fertil lder (Mundal 1989, 127; A-S Grslund 1998, 236-237
med referenser). Liksom uppgifterna om kvinnoverskott hnvisas emellant
till ett tnkt kvinnounderskott under vikingatid som argument fr att selektiv
kvinnlig utsttning skulle ha varit praxis (Clover 1988, Wicker 2002). Det
skandinaviska omrdet r, i frga om knsfrdelning i gravmaterial, synner-
ligen disparat. I norska material har man funnit en betydande underrepresen-
tation av kvinnor, srskilt markant i vissa delar av landet (Wicker 2002, 212
med referenser). I den danska versikt som publicerades 1984 (Sellevold et
al. 1984) visar siffrorna fr vikingatid relativt jmn frdelning av knen och
i svenska material r siffrorna regionalt skiftande men utan ngon generell
vervikt fr endera kn. Birkagravarna, som utgr ett av de mest omfattande
svenska materialen frn vikingatid, uppvisar en svag verrepresentation av
kvinnor. Detta kan mjligen bero p att kvinnoindikerande freml r lttare
att identifiera n mansindikerande ifall osteologisk analys saknas, vilket med
ngra f undantag r fallet med birkagravarna (A-S Grslund 1980, 82).
Gravar frn yngre jrnlder r mycket problematiskt som underlag fr de-
mografiska berkningar d begravningskonceptet inte med ngon sjlvklar-
het innebar ett fr oss synligt begravningsfrfarande fr alla individer (se
vidare kap 7).
Frsk att p empirisk vg belgga en knsbaserad utsttningspraxis har
ocks gjorts utifrn studier av antalet systrar/brder som angivits som resare
av runstenar till frldrars minne (A-S Grslund 1989; B. Sawyer 1992, 39-
41). Anne-Sofie Grslund har i sin genomgng av antalet systrar och brder
p runstenarna i Mlardalen kunnat pvisa ett mnster dr frekomst av en
syster/dotter r mycket vanlig, medan tv och tre r mindre vanligt och fler
n tre systrar/dttrar inte frekommer alls. Bland de kvinnor som upptrder
som resare r hustrur och mdrar de vanligaste kategorierna, medan systrar
och dttrar frekommer betydligt mer sllan (A-S Grslund 1989, 238-240).
Att det faktiskt freligger en underrepresentation av systrar i de runstens-
texter som underskts, skulle i frstone kunna tolkas som en indikation p att
antalet dttrar i de runstensresande familjerna verkligen var lgre n antalet
sner. Fenomenet erbjuder dock en rad andra tolkningsmjligheter, d vi inte
har belgg fr att den samlade, levande syskonskaran normalt verkligen del-

75
tog i runstensresandet. Jag finner det troligt att frklaringen till den ojmna
frdelningen av omnmnda mn och kvinnor ska skas i de normer som
kringgrdat runstensresandet, snarare n i demografiska frhllanden.
Utifrn frdelningen som nmndes ovan kan man utg frn att de kvinnor
som trots underrepresentation nd deltog i resandet av en runsten till ngons
minne besatt ett eget ekonomiskt aktrskap. Forskning har dock visat att
ven ogifta kvinnor i vissa fall befann sig i detta srskilda tillstnd, ven om
det inte tillhrde den normativa ramen (Klos 2006, 25-43; jfr ocks B. Sa-
wyer 1988, 46). Judith Jesch har i sitt arbete om vikingatida kvinnoroller
ocks framhllit att kvinnor kunde delta i vad som normativt r manliga ak-
tivitetsomrden som exempelvis handel och kolonisation (Jesch 1991). Jag
finner att frdelningen av mn och kvinnor som runstensresare framfrallt
br ses som uttryck fr individernas judiciella och socioekonomiska frut-
sttningar att agera sjlvstndigt, till exempel genom arvsomstndigheter
eller nkestnd, och att vissa kategorier av kvinnor besatt en sdan mjlig-
het, medan andra endast undantagsvis gjorde det.
Carol Clover argumenterar i linje med Anne-Sofie Grslund fr att den
skillnad som freligger i frga om namngivna mn och kvinnor, framfr allt
sner och dttrar i till exempel Lndnmabk, skulle bero p en faktisk
skillnad i populationssammansttningen p Island (Clover 1988, 167-168).
Judith Jesch har invnt mot bde Clovers och A-S Grslunds studier, och
menar att knsfrdelningen gllande omnmnanden i text inte rimligen kan
frvntas representera demografiska frhllanden:

In other runic landscapes [than Uppland], often with far fewer women named,
we must wonder how the human race could continue if there were as few
women as seemingly indicated by mentions of them in runic inscriptions.
(Jesch 1994, 161).

Den islndska bosttaruppteckningen r inte en folkbokfring med jmlik

inkludering av alla individer i samhllet, lika lite som runstenarna eller de
islndska slktsagorna. De mnniskor som r nmnda vid namn, mste antas
vara det av specifika anledningar. Kvinnor nmns vid namn i frsta hand i
roller som mdrar, dttrar, hustrur och systrar till de mn som av en eller
annan anledning hade betydelse fr det officiella sociala ntverket. Famil-
jens/hushllets officiella sfr representerades under vikingatid troligen i hg
grad av husbonden, vilket dock inte innebr att husbonden ndvndigtvis
hade en hierarkiskt verordnad position i frhllande till husfruns inom-
grdsliga ansvarsomrde inom den ekonomiska krnenhet som grden ut-
gjorde (jfr B. Sawyer 1992, 74-76).
Klargrande av jordgarfrhllanden och deras ursprung, som till exem-
pel r den primra avsikten bakom dokumentationen i Lndnmabk, skulle
kunna vara det huvudsakliga motivet bakom urvalet av omnmnanden ven i
runstenstexterna. Torun Zachrisson har ocks pvisat ett jmfrbart frhl-

76
lande i frga om de monumentalt talande gravformerna frn yngre jrnlder,
vilka kan tillskrivas starka odalshvdande drag (Zachrisson 1994; jfr ocks
Skre 1996). De kllor som bevarats och som i varierande utstrckning kan
ses som giltiga fr en frkristen mentalitetsstruktur, r drmed inte helt re-
presentativa fr det reella frhllandet vad gller genuskonstruktioner d
bde de odalshvdande gravmonumenten, runstenarna och den litterra pro-
duktionen i hg grad representerar en samhllssfr som var normativt man-
lig. Jag menar att mot denna bakgrund och med vetskapen om kllornas ka-
raktr, r det inte srskilt frvnade att kvinnor och flickor r mindre synliga
n mn och pojkar som sociala aktrer i sagamaterialens genealogiska upp-
rkningar och runstenarnas minnelseformler. I en tid av separerade genus-
sfrer har kllmaterialens tillkomstkontext stor betydelse fr hur knen har
kommit att representeras.
De ldsta norska lagarna som utfrligt befattar sig med barnutsttnings-
frbudet, uttrycker inte ngra knsdistinktioner utan anvnder genomgende
knsneutrala begrepp betecknande barn (barn) eller mnniska (mar). Hade
utsttningstraditionen varit knssegregerad i s hg grad att befolknings-
sammansttningen pverkats, hade detta troligtvis ocks p ngot stt av-
speglats i kristenrtterna som ger frgan om frbud mot barnutsttning
mycket stort fokus. De kompromisser som kan ses i kristenrtterna, och som
rimligen br ses som representativa fr en angelgen motivgrund, medger
under en kort vergngsperiod och specificerade omstndigheter utsttning
om barnet var svrt missbildat, men inte fr att det var en flicka (se kap 4.4).
D de litterra texterna komponerats utifrn principer som inte kan fr-
vntas motsvara den egentliga befolkningssammansttningen, vilket ocks
gller gravmaterialet (se vidare kap 7), terstr att nrmare frska frst de
funktioner som utsttningsmotivet har i det medeltida sagamaterialet och
principerna fr kompositionen. En passage ur slktsagan om Gunnlaug
Ormstunga (Gunnlaugs saga ormstungu) har ofta anvnts som ett framtr-
dande exempel av forskare som nskat argumentera fr en knsbaserad se-
lektion vid utsttning:

Um sumarit bjsk orsteinn til ings ok
mlti til Jfriar hsfreyju, r hann fr
heiman:
Sv er httat, seigir hann, at u ert
me barni, ok skal at barn t bera, ef u
fir meybarn, en upp fa, ef sveinn
er.
P sommaren rustade sig Torstein till
tingsfrd, och innan han for hemifrn,
talade han med Jofrid:
Det frhller sig s, sa han, att du r
med barn, och det barnet ska du stta ut,
om det r ett flickebarn, men r det ett
gossebarn, skall du lta det leva.4

Citatet mste dock frsts utifrn sitt sammanhang, varfr det finns anled-
ning att titta nrmare p motivet i sin helhet. Utsttningen, som skulle ske
bara om det fdda barnet var en dotter, har i detta fall ett tydligt personligt

4
Gunnlaugs saga ormstungu, kap 3, s. 55-56, vers: Alving 1998c, s. 266

77
motiv med destro som sensmoral. Torstein, som uttalat order till sin hustru
om utsttning av barnet, hade tidigare haft en drm vilken hade uttytts som
att en flicka skulle orsaka tv friares dd. Torstein frsker undvika detta
genom att beordra utsttning i hndelse av att barnet som fds r av kvinno-
kn. Flickan rddas p hustruns order i smyg, vxer upp p en annan grd
och blir sedan, nr hustruns trots kommer i dagen, faderns gonsten. Han
finner sig i det skedda med hnvisning till att det nd gr som det ska g.5
Berttelsen speglar drmed alls inte ngon allmngiltighet gllande fretr-
desvis kvinnlig utsttning, det knsbaserade motivet har i berttelsekontex-
ten istllet en personlig, social bevekelsegrund och fungerar som ett brande
element i handlingen. Drmmotivet och mannens reaktion d barnet rddats
ansluter till destron och frestllningen om mnniskors tilldelade deslott,
vars starka position i den frkristna traditionen r vl knd (jfr t.ex. . Strm
1967; B-M Nsstrm 2001, 324-328).
Inte heller utsttningen av en flicka i Hords och Holmsbrdernas saga
(Harar saga ok Hlmverja) tycks ha barnets kn som egentlig orsaksgrund.
Motiveringen utgrs i stllet av att barnets morbror, som modern tillflligt
vistas hos och vars gifte han alltid ogillat, vill hmnas p barnafadern. Mor-
brodern blir mycket vred d han finner att barnet blivit omhndertaget, efter-
som han avsg att hna barnafadern med utsttningen. Flickan skickas istl-
let med en tiggare som barnfostrare, vilket ytterligare skulle ka frolmp-
ningen. Utsttningen fungerar hr, liksom i de flesta fall, som upptakt till det
spnningsfrhllande mellan slktgrenarna som prglar hela berttelsen.6
I tv sagor kan man notera att beslutet om utsttning tagits innan barnets
kn varit knt. I Torstein Tltstadings saga (orsteins ttr Tjaldstings)
ska fadern ut i viking och ger drfr instruktion om utsttning till den havan-
de hustrun innan han far. Barnet, en pojke, fds dock natten innan han ska
fara och uppvisar en vernaturlig mognad genom att framkvda en bn om
att f leva innan han nnu lyfts frn golvet. Drfr ndrar fadern sitt beslut
och grunden till den fortsatta hjltesagan r drmed lagd.7 Utsttningen mo-
tiveras hr av att fadern pfljande bortavaro, utan kommentar om barnets
kroppsliga konstitution eller kn.
Ocks i Finnboge Rammes saga (Finnboga saga) ges order om utsttning
innan barnets kn r knt.8 Faderns ord att barnet ska sttas ut vad det n
r (hvrt sem at er) har av Carol Clover tolkats som otvetydigt syftande p
barnets kn. Hon menar att en dotter normalt sett kunde sttas ut men i detta
fall skulle barnets kn inte ha betydelse, vilket skulle bryta mot normen och
krva ett sdant preciserande (Clover 1988, 158). Jag finner det dock fr
mera troligt att det kategoriska uttalandet syftar just p att barnet skulle st-

5
Gunnlaugs saga ormstungu, kap 3, s. 56-58, vers: Alving 1998c, s. 268
6
Harar saga ok Hlmverja, kap 8-9, s. 11-17, vers: Ohlmarks 1962, s. 291-337
7
orsteins ttr Tjaldstings, kap 1, s. 425-426, vers: Ohlmarks 1964b, s. 516-517
8
Finnboga saga, kap 2, s. 254, vers: Ohlmarks 1964a, s. 422

78
tas ut utan hnsyn till ngon som helst srskiljande faktor. I denna passage
fungerar utsttningen som bestraffning av hustrun som i frga om en ldre
dotter egenmktigt medgivit ktenskap mot faderns vilja. Fadern ptalar
bestmt att han inte vill lta ngra fler barn vxa upp fr att ges bort mot
hans vilja. I detta fall r det synnerligen socialt frgade skl bakom utstt-
ningen; det r konsekvensen av att faderns roll som giftoman och hushllets
officiella representant har blivit utmanad.

4.2 Aktrer och motiv

Ett flertal forskare har framhllit faderns roll som den sjlvklara beslutsfatta-
ren i frga om barnutsttning (Pentikinen 1968, 73-74; Clover 1988, 148;
Jochens 1995, 85). Denna slutsats har ifrgasatts av Else Mundal utifrn
kristenrtternas formuleringar. Hon ppekar att den term som anvnds i lag-
texterna fr agentskapet i detta avseende inte betecknar man, utan det
knsneutrala pronomenet mar fr mnniska. De norska kristenrtterna visar
att bde mannen och kvinnan kunde ses som ansvariga fr utstt-
ning/barndrp, tminstone under tidig medeltid (Mundal 1989, 123-124).
Det r dock tydligt att mn, fretrdesvis fder, vanligen framstlls som
aktrerna i sagornas utsttningspassager. I de episoder som studeras hr be-
ordras utsttningen i tre fall direkt av fadern. Motivationerna grundas i
drmvarsel, att straffa en olydig hustru och att fadern ska ut p resa.9 I tv
fall r det barnets morbror som tar beslutet, i det ena p grund av att det av-
lats mot moderns och familjens vilja och i det andra i syfte att hna barnafa-
dern.10 I berttelsen om Torstein Oxefot (ttr orsteins uxafts) finns dock
olika viljor representerade bland familjens manliga verhuvuden. Barnets
morfar finner barnet lovande och talar mot utsttningen som nd genomfrs
p morbroderns initiativ.
I Vatnsdlasagan (Vatnsdla saga) initieras beslutet att stta ut barnet av
en kvinna.11 Svartsjuka och social inacceptans r hr det huvudsakliga moti-
vet, d fadern har avlat barnet med sin frilla. En frnde meddelar att han har
hrt att Torgrim (fadern) p hustruns begran har ltit stta ut ett barn. Enligt
sagans framstllning r det sledes fortfarande husbonden som str bakom
ordern att barnet ska sttas ut, eller tminstone hlls som ansvarig, trots att
initiativet kommer frn husfrun. Passagen r viktig d den illustrerar hur det
officiella beslutsfattandet tillskrivs husbonden, samtidigt som den ger en
ovanlig glimt av en inofficiell beslutsgng.

9
Gunnlaugs saga ormstungu, kap 3, s. 55-58, vers: Alving 1998c, s. 264-268; Finnboga
saga, kap 2, s. 254-255, vers: Ohlmarks 1964a, s. 422-424; orsteins ttr Tjaldstings,
kap 1, s. 425-426, vers: Ohlmarks 1964b, s. 516-517
10
ttr orsteins uxafts, kap 203-205, s. 276-279, vers: Alving 1998d, s. 290-313; Harar
saga ok Hlmverja, kap 8-9, s. 11-17, vers: Ohlmarks 1962, s. 291-337
11
Vatnsdla saga, kap 37, s. 97-100, vers: Ohlmarks 1964a, s. 80-87

79
 De vikingatida kvinnorna karaktriseras i sagalitteraturen som antingen
gement hmndlystna och driftiga eller passiva och undergivna, vilket har
tolkats i olika riktningar (se t.ex. Clover 1988, 147-149 med referenser).
Trots de aktiva karaktrer som tillskrivs vissa kvinnor i sagornas narrativ, r
det rimligt att utg frn att kllornas natur bidrar till att dlja de inofficiella
strukturer som kvinnor huvudsakligen verkade inom och som drmed riske-
rar att frbises eller feltolkas. Att fadern och andra manliga slktingar oftast
beskrivs som officiella beslutsfattare nr det gller att reglera hushllsenhe-
tens storlek, betyder inte ndvndigtvis att de alltid och uteslutande har age-
rat p egen inrdan. Svante Norr har visat att den aristokratiska kvinnoroll
som framtrder i norrna skriftkllor rymmer en frvntan p dessa kvinnor
att fungera som aktrer p den politiska scenen och att detta aktrskap, till
skillnad frn mnnens, i hg grad utvades i en inofficiell kontext (Norr
1989, 123-127). Det r fullt mjligt att mns och kvinnors inbrdes och ut-
triktade aktrskap p samma stt kan ha utvats i helt olika offentlighetssf-
rer ocks p lokal samhlls- och hushllsniv. De genusstrukturer som upp-
delar hushllets och samhllets verksamhetssfrer, och som prglar represen-
tativiteten i kllorna, kan mycket vl tnkas bidra till att dlja reella frhl-
landen dr husbonde och husfru i hg grad samrtt i frgor som gller deras
respektive ansvarsomrden i vardagslivet (jfr Steinsland 2007, 368; Kyhl-
berg in prep). Det manliga aktrskapet som det illustreras i utsttningsmoti-
ven tycks ocks helt typiskt fr sagalitteraturen i stort.
Motiven fr utsttningarna som behandlas hr har i nstan samtliga fall en
tydlig social prgel, vilket dock mste frsts som ett uttryck fr dessas litte-
rra funktion. Svartsjuka och barn avlade mot moderns och familjens vilja,
drmvarsel, straff eller hmnd, r fr vrigt ocks alla motiv som i rikligt
mtt genomsyrar litteraturen som helhet. Motivens bakgrunder och utstt-
ningarnas utfall (att samtliga barn rddas) fr betraktas som litterra topoi
vars funktion r att fra handlingen vidare och att skapa en heroiserande
bakgrund fr sagans hjlte. Man kan ocks notera att berttelserna om utsatta
flickor inte har den fr pojkarna karaktristiska heroiserande underbyggna-
den, vilket ocks troligen kan relateras till de knsspecifika ideal som sagor-
na kommunicerar. I de redogjorda passagerna fungerar de kvinnliga utstt-
ningarna frmst som spnningsuppbyggande element och som illustration till
destro och slktfejd.
Gemensamt fr samtliga utsttningsepisoder r att sjlva utfrandet ver-
lts p en tredje part, i de flesta fall trlar eller huskarlar och i Hord och
Holmbrdernas saga en fosterson. Ett visst motstnd till att ta sig den prak-
tiska uppgiften kan hr sknjas. I sagan om Torstein Oxefot stller sig trlen
Freystein uttalat ytterst ovillig till att genomfra utsttningen, fostersonen i
Hords saga uppges inte vga vgra lyda och trlen i Torstein Tltstadings
saga frdrjer mjligen frloppet genom att fresl att gropen ska grvas
frst. Tillvgagngssttet vid sjlva utsttningen, som kommer att behandlas

80
nrmare lngre fram, fungerar ocks som illustration till den negativa ladd-
ning som sjlva utfrandet innebar.
Sagamaterialets tillkomstprocess, bde i form av muntlig tradition och
textredigering, sker under en period d ldre sedvanertt gllande barnutstt-
ning ptagligt utmanas av kristna ideal, vilket i hg grad gr kllorna svr-
tolkade som tidigare nmnts (jfr Pentikinen 1968, 69-70). I en familjesaga
och en smsaga (attr), vars handlingar utspelar sig fre det officiella anta-
gandet av kristendomen p Island, lmnar den medeltida frfattaren en egen
frklaring till barnutsttningsbruket i en kommentar riktad till sin samtida
publik:

Ok at var sivani nkkurr, er land
var allt alheiit, at eir menn, er flitlir
vru, en st meg mjk til handa, ltu
t bera brn sn, ok tti illa grt
vallt.
P den tiden, d hela landet var hedet, var
det sed att fattigt folk med mnga ofr-
srjda barn lto stta ut sina nyfdda, men
detta ansgs dock alltid illa gjort.12

[E]n at var lg ann tma, P den tiden var det lag,

at t skyldi bera rkra manna brn, att fattigt folks barn finge sttas ut,
ef vildi, ok tti eigi vel grt. om man s ville, men rtt ansgs det likvl
inte vara att gra det.13

Man kan tnka sig tre olika frklaringar till dessa inskjutna parenteser i be-
rttelsefldet. Fr det frsta att frfattaren vill frklara en fr den tnkta
publiken oknd praktik, vilket frutstter att bruket vid manusredigeringen
ansgs vara utrotat. Fr det andra att frfattaren vill anlgga ett moraliseran-
de perspektiv p ett bruk som, trots frbud, fortfarande praktiserades. Fr det
tredje att frfattaren vill skapa en frklaringsram till sagornas framstllning-
ar av ett bruk som i berttelsen fungerade inom en delvis annorlunda tanke-
struktur n vad som var fallet vid tiden fr redigeringen.
Vid tiden fr sagornas redigering och kommentarernas tillkomst, var ut-
sttning frbjudet enligt lag. Frbudets vikt och betydelse understryks av den
framskjutna plats som regleringen har i lagtexten (Pentikinen 1968, 78).
Drfr r det ocks hgst troligt att utsttning fortfarande praktiserades i
ngon utstrckning, varfr den frsta frklaringsmodellen inte r rimlig. Det
distanserande greppet att tala om bruket som avlgset i tid, tillhrande forn
sedvnja och gammal lag, har tolkats som ett uttryck fr ett frdmande
frhllningsstt (Pentikinen 1968, 69-70, 84; Clover 1988, 53). Framhl-
landet av att det redan d skulle ha ansetts som en icke-hedrande handling
att stta ut barn talar i viss mn mot en sdan tolkning.
I andra texter har istllet den fredmliga kristna ideologin mycket tydligt
polariserats mot ett brutalt hedniskt handlingsstt. En svr vinter uppges
exempelvis reykdalingarna ha samlats till mte om hur man ska bemta en
12
Gunnlaugs saga ormstungu, kap 3, s. 56, vers: Alving 1998c, s. 268
13
ttr orsteins uxafts, kap 204, s. 278, vers: Alving 1998c, s. 290

81
kommande svltperiod. Mnnen finner det rdigast att avlgga lfte fr att
vdret skulle bli bttre; vad som skulle lovas var dock mindre sjlvklart. Den
hedniske Ljot ville att man skulle lova att ge offer till gudahovet och att stta
ut spdbarn och drpa gamlingar (gefa til hofs, en bera t brn ok drepa
gamalmenni). Det sg dock den gode kristne skel som ett dligt frslag och
menade att ingenting skulle bli bttre av ett sdant lfte. Han freslog i stl-
let att Skaparen skulle ras genom att hjlpa de gamla och skjuta ihop medel
fr att kunna fda upp barnen, vilket ocks beslutades av mtet med viss
tvekan. Det framhlls dock att de som var rttsinnigt folk ansg att han talat
vl.14 Det finns ingen anledning att se denna episod som ngot annat n ett
stt att framhlla det verlgset mest hedrande i ett kristet tankestt. Det br
dock noteras att formuleringarna gllande barnen och gamlingarna skiljer sig
t i det att gamlingarna skulle drpas men barnen bras ut, vilket antyder att
barnutsttningen uppfattades som en specifik avlivningsform, vilket jag ska
terkomma till.
Vissa forskare har velat se beskrivningen som belgg fr att offer av barn
och gamla skulle ha ingtt i en frkristen fruktbarhetskult (Clover 1988;
Wicker 2002), en tolkning som dock fr betraktas som ytterst tveksam (jfr
Hultgrd 2003). Vad som r gemensamt fr den nmnda episoden och frfat-
tarkommentarerna r den ekonomiska orsaksgrunden, som ocks uttrycks i
utsttningspassagerna. Det r rimligt att se bakgrundsmotivet, bristen p
frsrjning, som ett stt att skapa realitet i dessa nrmast sedelrande bert-
telser. Frfattarkommentarerna kan d ses som fretrdande tv syften: dels
att skapa distans till utsttningspraktiken genom att hnvisa till forntida sed
och lag, och dels att ge en frklaringsram till utsttningen s som den be-
skrivs i de bda sagorna, nmligen att det vanligtvis sgs som en icke-
hedrande men tillten ndfallstgrd franledd av obalans mellan tillgngar
och frsrjningsbrda. Samma srskillnad mellan kristen moral och ett
primrt ekonomiskt tankestt kan, om n vagt, ven sknjas i karaktrsbe-
skrivningarna av aktrer med frdmande frhllningsstt i utsttningsepi-
soderna.
I bde Gunnlaug Ormstungas saga och Finnboge Rammes saga menar
husfruarna Jofrid och Torgerd med hnvisning till familjens rikedom att det
r illa gjort att stta ut barnet, vilket i det senare fallet ocks understryks av
kommentaren att alla mnniskor i trakten ansg att det var oerhrt gjort av s
rikt folk. Ingen av kvinnorna beskrivs som uttalat kristna, istllet beskrivs
deras karaktrer som kraftfulla (Jofrid), vnast bland kvinnor och en mycket
bra mnniska (Torgerd).15 Huruvida dessa dygder ocks kan tillskrivas ett
kristet frgat ideal fr fr nrvarande lmnas ppet. Som kontrast kan dock
den uttalat kristne frnden Torstein i Vatnsdlasagans episod nmnas. Hans

14
Reykdla saga ok Vga-Sktu, kap 7, s. 169-170, vers: Ohlmarks 1964a, s. 383
15
Gunnlaugs saga ormstungu kap 1, s. 51-52, vers: Alving 1998c, s. 263; Finnboga saga,
kap 1, s. 253, vers: Ohlmarks 1964a, s. 421

82
funktion karaktriseras av att han, genom att lova be Gud bota brodern frn
hans brsrkeri om han tar hand om och fder upp det utsatta barnet, liksom
i de ovan nmnda episoderna som en god kristen skrar barnets underhll. I
sitt uttalande att det var illa gjort att stta ut barnet, hnvisar han heller inte
till familjens rikedom.16
Det finns ytterligare en aktr som frdmer utsttning av ett barn, nmli-
gen fostersonen Sigurd som lggs sjlva verkstllandet i Hords och Holm-
brdernas saga. Hans karaktr och motiv r frvisso mera hljt i dunkel, men
eftersom hans sympatier senare i sagan alldeles tydligt ligger hos barnets
frnder, kan man tnka sig att omdmet att utsttningen var en usel grning
syftar p den frolmpning mot familjen som utsttningen hr innebar p ett
mer personligt plan.17
Liksom i den tidigare refererade episoden dr kristen dygd polariseras
tydligt mot ett grovt framstllt hedniskt tankestt, framhlls i utsttningsepi-
soderna det goda i att fda upp barnen, att skra resurser eller frhllanden
fr deras frsrjning. Hr br ocks Finnboge Rammes morbror Torgeir
nmnas. I slutet av sagan pongteras att ingen var snabbare att ansluta till
kristendomen n Finnboge och Torgeir. I utsttningspassagen r det ocks
han som med viss mda medlar barnet tillbaka in i sin ursprungliga familj
och drmed skrar hans framtid.18 Samtliga episoder anknyter drmed, p
olika stt, till det ekonomiska primrmotivet.
Det r inte mjligt att med skerhet skilja ett uttalat kristet motiv bakom
de frdmande attityderna som sagorna frmedlar frn ett mer strukturellt
normsystem dr ekonomiska frutsttningar var vgledande. Man kan dock
ana tv skilda motivgrunder dr den ena r prglad av ekonomiska argument,
som framgr av frdmandet av rika familjer som stter ut sina barn, de me-
deltida frfattarkommentarerna och de realiserande omstndigheter kring
vilken kristen dygd demonstreras. Det andra motivet prglas av de uttalat
kristna aktrerna, vars godhet karaktriseras genom att de skerstller bar-
nens frsrjning, snarare n att de frdmer utsttningen som handling. Det-
ta br ocks ses mot bakgrund av en i Europa framvxande organisation av
omhndertagande institutioner, framfrallt lokaliserad till kyrkor och kloster,
dr omhndertagandet av ofrsrjda barn framstlls som en Gudi behaglig
grning (Alexandre-Bidon & Lett 1997, 15-18). Omsorgen om barnets brg-
ning kan vl ha uppfattats som en kristen dygd.
Den ekonomiskt grundade norm som styrt barnutsttningspraktiken an-
vnds som realiserande bakgrund i framstllningen av ideala kristna hand-
lingar, men de talrika beskrivningarna med hnvisningar till bristande eko-
nomiska frutsttningar som primr orsak till utsttningen tycks i vrigt
fristende frn det idealiserade kristna tankesttet.

16
Vatnsdla saga, kap 37, s. 97-98, vers: Ohlmarks 1964a, s. 80-81
17
Harar saga ok Hlmverja, kap 8, s. 12, vers: Ohlmarks 1962, s. 297, 310-328
18
Finnboga saga, kap 6, 36, s. 260-263, 316-317, vers: Ohlmarks 1964a, s. 426-428, 460

83
 En yngre skola, framfrallt fretrdd av en kvinnlig forskarkr, har valt
att marginalisera de frsrjningsmssiga motiven till frmn fr en knsba-
serad frklaringsmodell (t.ex. A-S Grslund 1989; B. Sawyer 1992; Clover
1988; Wicker 2002; Jochens 1995, 85-93), trots den demografiska represen-
tativitetsproblematik som kan frknippas med kllor som sagor, runstenstex-
ter och begravda populationer. En ldre skola har dock, med ett starkare och
mer direkt kllstd, hvdat just brist p resurser i frhllande till hushllets
storlek som den primra orsaken, vilket ocks relaterar barnutsttning i det
frkristna och tidigkristna Skandinavien till det i etnografiska material av-
gjort mest utbredda motivet fr infanticid (Pentikinen 1968, 63-68 med
referenser). Gro Steinsland har ocks nyligen invnt mot rimligheten i tesen
om knsbaserad utsttning i det vikingatida Skandinavien, med kontextuell
hnvisning till det bilaterala slktskapssystemets funktion och knens kom-
plementra roller inom hushllet (Steinsland 2007, 368).
Det ekonomiska frsrjningsmotviet, som ocks kan knytas till medgi-
vandet av utsttningen av missbildade barn under tidig medeltid, tycks dr-
med vara det vergripande motivet fr praktiserandet av barnutsttning. Det
r dock mjligt att utsttning undantagsvis har anvnts av enskilda hushll
fr justering av antalet sner och dttrar eller av andra socialt frgade orsa-
ker inom vissa samhllsskikt. Ett sdant agerande utan att det accepterade
frsrjningsmotivet frelegat, kan d mycket vl ha uppfattats som brott mot
skick och sed. De kllmaterial som str till buds tycks dock inte stda tesen
om en ensidig knsbaserad selektering i den omfattningen att befolknings-
sammansttningen skulle ha pverkats i ngon hgre utstrckning.

4.3 Icke-existens i socialt och kulturgeografiskt

grnsland
Sagornas beskrivningar av tillvgagngsstt, plats och tid fr barnutsttning-
arna r betydelsefulla d de, i de fall nrmare uppgifter freligger, r frvn-
ansvrt konsekventa i hur utsttningens sociala normer framstlls. Fr att
kunna diskutera denna normstruktur vill jag frst kort referera huvuddragen i
de olika episodernas beskrivningar av nr, var och hur barnen sattes ut.
I Gunnlaug Ormstungas saga genomfrs aldrig utsttningen, d flickan
istllet i hemlighet skickas med en fraherde att fdas upp av en frnde. Mo-
dern avstr dock frn att ta flickan till sig, troligen fr att lgga henne till
brstet efter fdelsen, med hnvisning till att hon ska sttas ut.19
I sagan om Finnboge Ramme skaffar modern Torgerd mn fr att stta ut
barnet och lgga det ssom sedvnjan freskriver. Mnnen bar d barnet
utanfr grdsgrnsen (r gari t), lade det mellan tv stenar, med en stor

19
Gunnlaugs saga ormstungu, kap 3, s. 56-58, vers: Alving 1998c, s. 266-267

84
flat hll ver, stack en flskbit i munnen p barnet och gick sin vg. Pojken
hittas sedan av maken till Torgerds fostermor, som tar hand om honom.20
I Torstein Oxefots saga omtalas, liksom i fregende fall, inga ritualer.
Den ovillige trlen Freystein sveper barnet i ett stycke tyg och tar det till
skogs dr han ordnar ett gmstlle under en trdrot, sticker en bit flsk i
munnen och ordnar vl om det innan han lmnar barnet. Fyra dagar senare,
uppges bonden Krumm lokalisera barnet genom dess skrik, ser flskbiten
som ramlat ur barnets mun och d han frstr vilket barn det var tar han med
det hem. Han ger pojken namnet Torstein och uppfder honom som sin egen
son.21
Vatnsdlasagans utsttningsepisod beskrivs utifrn upphittarens perspek-
tiv. Vem som verkstllt utsttningen omtalas inte. Brderna som sker efter
barnet uppges rida till platsen dr en trl hade sett det ligga gmt i nrheten
av den grd som det kom frn. Barnet terfinns med en duk utbredd ver
ansiktet, ver vilken de sm fingrarna kravlade. Drav fick han namnet
Torkel Kravla.22
I sagan om Torstein Tltstading framstlls utsttningen p ett stt som av-
viker frn de tidigare beskrivningarna. Hr beordrar fadern en trl att grva
ned barnet. Trlen frgar om det inte r bttre att gra i ordning gropen frst,
vilket fadern samtycker till. Barnet ligger under tiden p golvet och av dess
kvde framgr att det hellre vill lggas till sin moder och leva. Fadern ndrar
d sitt beslut, vattenser barnet och ger honom namnet Torstein. Gropens
plats r inte angiven, inte heller om barnet skulle placeras i den levande eller
inte.23 Denna episod har ocks en parallell i det finska folkdiktningen, vilket
kan tolkas som ett resultat av litterra ln eller traditionsvertagande (Penti-
kinen 1968, 73, 87-93).
Utsttningen i Hords och Holmbrdernas saga sker efter att barnets mor-
bror invntat utfallet av barnamoderns tillstnd efter frlossningen. Han
uppges inte ha velat vattensa barnet frrn han visste om modern verlev-
de, vilket inte blev fallet. Han beordrar d sin fosterson att rida med barnet
till n och gra sig av med det dr. Fostersonen rider dock till en frndes
grd och lgger ned det vid grinden, i hopp om att barnet ska omhndertas,
vilket ocks sker. Upphittaren vattenser flickan och ger henne namnet
Torbjrg. Nr morbrodern sedan informerar sig om detta nnns han inte dr-
pa henne eftersom det rknades som mord att drpa ett vattenst barn.24
Vattensningen och drmed ocks den tillhrande namngivningen uppges
i den sista episoden vara avgrande fr om huruvida utsttningen var socialt
accepterbar eller inte. Det stora flertalet forskare har ocks understrukit just
dessa ritualers vrde som grnsmarkeringar fr nr barnet kunde sttas ut

20
Finnboga saga, kap 2, s. 255, vers: Ohlmarks 1964a, s. 422-423
21
ttr orsteins uxafts, kap 205, s. 278-279, vers: Alving 1998d, s. 294
22
Vatnsdla saga, kap 37, s. 97-100, vers: Ohlmarks 1964a, s. 81
23
orsteins ttr Tjaldstings, kap 1, s. 425-426, vers: Ohlmarks 1964b, s. 516-517
24
Harar saga ok Hlmverja, kap 8, s.12-14, vers: Ohlmarks 1962, s. 297-298

85
eller inte, ofta med std av ovan refererade episod (Reichborn-Kjennerud
1933, 83; Hovstad 1943, 162-163; Pentikinen 1990, 78-79, Jochens 1995,
81-83). De olika ritualernas inbrdes frhllande och specifika innebrd
behandlas nrmare i kommande kapitel. Man kan dock konstatera att trots
den flyktiga uppmrksamhet som gnats den inofficiella ritual som brstgiv-
ningen var, framstlls bde i Gunnlaug Ormstungas och Torstein Tltsta-
dings sagor just denna handling som alternativet till utsttning. Vikten av att
stta ut barnet innan ngra som helst inkorporerande handlingar gt rum r
dock tydlig.
Utsttningen skulle drmed utfras utan att passageritualer hade gt rum, i
den liminala fasen strax efter fdelsen d barnet nnu befann sig i ett socialt
limbo. Efter omhndertagandet ptalas dremot vattensning och/eller
namngivning, som r inkorporerande ritualer av betydligt mer officiell ka-
raktr n brstgivningen, och drmed i hgre utstrckning beskrivna.

Handlingens normverk
Nancy Wicker definierar barnutsttning i det vikingatida Skandinavien som
en vldshandling (Wicker 2002, 205-206). Andra forskare har dock noterat
att beskrivningarna mycket sllan innehller inslag eller antydan om vld,
vilket emellant, med olika stor emfas, har tolkats som en mjlig anpassad
skrivning till det faktum att barnet i berttelsen faktiskt skulle verleva fr
att hittas (Pentikinen 1968, 72; Mundal 1989, 129). De beskrivningar som
refererats ovan uttrycker ocks tydligt ett icke-vldsamt frfarande. Inte ens
instruktionen att drnka barnet innehller order om direkt vld, bara uppma-
ningen att rida med barnet till n och gra sig av med det, det vill sga kasta
det i vattnet. Att grva ned barnet i en grop skulle i frstone kunna ses som
ett tecken p att vld skulle tillgripas. Denna handling har dock en parallell
beskrivning i ldre Eidsivatingslagen, dr det undantagsmssiga avlivandet
av barn med definierade deformiteter beskrivs. Hr uppges att en grav skulle
grvas p kyrkogrden, barnet placeras dri och en stenhll lggas ver, men
utan att jord fll ned p det och att det sedan fick leva s lnge det kunde.25
Att lta barnet leva s lnge det sjlv kan r ocks principen i de vriga kris-
tenrtter som tillter utsttning av missbildade barn under srskilda omstn-
digheter. Barnet skulle d fras till kyrkan, kyrkogrden eller en avlgsen
plats och lggas ned dr fr att d, i ett fall ocks vertckt med stenar (se
vidare nedan).
Else Mundal har argumenterat fr att den terminologi som anvnds i sam-
band med utsttningsfrbud i lagtexterna kan tolkas som att utsttningen av
barnet i realiteten innebar ett aktivt avlivande (Mundal 1989, 129-130). Det
r framfr allt anvndningen av uttrycket [e]f mar berr t barn sitt heiit
ea cristit oc spillir, som fngat hennes uppmrksamhet. Innebrden av det

25
.EidsL, kristenrtten kap I:6, s. 376

86
avslutande verbet har traditionellt tolkats som lter det omkomma, men
Mundal menar att om en passiv handling hade avsetts borde den passiva
skrivningen snarare varit lta spillask. Ocks uttrycken sl t och barns
tkast, vars verbaluttryck bara frkommer i den svenska Gutalagen, tyder
enligt Mundal p att det var dda barnkroppar som bars ut. Den alternering
som kan ses i de olika lagtexterna kan tolkas som resultat av en geografisk
skillnad i frga om hur bruket praktiseras, men kan ocks bero p dialektal
variation. Vid sidan av de i Norge brukade termerna barns tslatta, och
barns tkast r det vanligaste uttrycket, srskilt i de islndska kllorna, bar-
na tburur som enligt Mundal inte ger ngon information om hur genomf-
randet av utsttningen gick till (Mundal 1989, 129).
Jag menar dock i linje med Pentikinen (1968, 75) att just uttrycken bra
ut, kasta ut och sl ut barn tydligt illustrerar konceptets prgel av passivitet
och distansering. Jag finner det i sjlva verket mrkligt att lagtexternas ter-
minologi inte i hgre utstrckning frgats av sjlva syftet med lagfrbudet.
Den aktiva formen av verbet spilla ska nog troligast ses mot den bakgrunden
och som ett uttryck fr att man nd var mycket vl medveten om utgngen
av utsttningshandlingen (jfr Rindal 2004, 117).
Andra delar i utsttningsbeskrivningarna tyder p ett distanserat frhll-
ningsstt, konstruerade uttryck av icke-aktivitet och att den verkstllande
delen av utsttningen upplevdes som negativt laddad och drfr kringgrda-
des av rituella skyddshandlingar. Placering av en flskbit i barnets mun ter-
finns i tv episoder. Tolkningar som framfrts r att flskbiten ska ses som
en livsuppehllande tgrd fr att barnet om mjligt ska verleva tills ngon
hittar det och att den har fungerat som trst eller napp (Hovstad 1943, 163;
Reichborn-Kjennerud 1933, 83; Mundal 1989, 131). Jag finner dock bda
dessa frklaringar ngot frenklande.
Folke Strm (1942) har i sitt arbete om det germanska ddsstraffet analy-
serat de ritualer som kringgrdat avlivande av mnniskor och djur i det ger-
manska samhllet. Han framhller att avrttning som handling alltid var
ytterst laddad och pverkade svl avrttaren som hans redskap, vilket fran-
ledde en rad skyddsritualer. Bland skyddshandlingarna som omnmns i de
islndska kllorna ingick att delinkventens gon tcktes fr d hans blick
kunde vlla allvarlig skada samt, av samma orsak, att den dmdes mun tpp-
tes till med ngot objekt, oftast en trbit. Med anledning av den icke nsk-
vrda belastning som bdelsrollen innebar verlts avrttningen nstan alltid
till trlar (F. Strm 1942, 242-266). Bland andra exempel framhlls sena
historiska legender om levande begravningar som tgrd fr att frhindra
pestens framfart, vilka tydligt frmedlar denna ovilja till aktiv handling och
den skuldbelastning som sjlva avlivandet innebar. Dessa legender innehl-
ler nstan alltid moment dr brd fljer det levande offret i graven. Strm
tolkar inslaget som en del i en avvrjande ritual med syfte att distansera bd-
larna frn handlingen genom lta pskina passivitet eller icke-deltagande och
drmed fristlla honom frn skuld och den belastning som ett aktivt ddande

87
innebar. Strm framhller den tydliga parallellen mellan avrttnings- och
offerbelggen och de i sagorna omtalade flskbitarna i barnens munnar (F.
Strm 1942, 206-209; jfr ocks Clover 1988, 156). I de hr diskuterade fal-
len r aktrerna lejda mn respektive en trl som uttalar motvilja till att utf-
ra utsttningen och jag finner det mycket troligt att en nskan att distansera
sig och fristlla sig frn skuld motiverar tgrden att placera fda i barnets
mun. Det faktum att ett nyftt barn inte kan tillgodogra sig en sdan fda,
eller ens frvntas kunna behlla den i munnen en lngre stund, styrker ock-
s intrycket av en fiktiv konstruktion vars nytta snarare var avsedd fr akt-
ren n barnet.
Ytterligare en parallell till Strms studie kan ses i de beskrivna tgrderna
att tcka ver eller skrma av barnet genom att placera det mellan stenar med
tckande hll, vl dolt under en trdrot och i ett fall med en utbredd duk ver
ansiktet. Det r mjligt att dessa tgrder vidtagits fr att i ngon mn skyd-
da barnet frn vilda djur, liksom i den ovan refererade lagtexten, men jag
finner det inte fr otroligt att dessa tgrder har vidtagits av samma avvr-
jande orsak som delinkventers gon bands fr i syfte att skydda bdeln frn
offrets blick, vilken ansgs kunna ha skadlig inverkan till och med i de fall
d offret var ett djur (F. Strm 1942, 242-244). Jag vill dock framhlla att
det i vrigt inte freligger ngra som helst likheter mellan barnutsttning och
reguljra avrttningar eller rituellt ddande. Det r i frga om den ovilliga,
tredje part som dessa skyddstgrder vidtas, som av rimliga skl kunde upp-
leva handlingen som betydligt mer negativt laddad n vad konceptet i sig
freskrev. Samma typ av skuldavlastande handlingsstt terfinns i folklig
tradition vid i vrigt neutrala situationer som slakt av matdjur, dr en utbredd
tradition freskriver fljande urskt till djuret fre slakten: Jag tar dig fr
mat, men icke fr hat (F. Strm 1942, 252 med referenser). Det handlar
sledes frmst om distansering och att skapa illusion av icke-deltagande,
samt ett avvrjande skydd fr den ovilligt verkstllande parten. Det norm-
verk som kringgrdar utsttningsmotivet har drmed en tydlig parallell i
litterra framstllningar av liknande litterra praktikbeskrivningar.
Att barnet lggs ned p marken kan ocks ses mot bakgrund av bruket att
lgga/lyfta barnet frn marken som betydelsebrande ritual i nra anslutning
till fdelsen (se vidare kap 5.1). Nedlggandet innebar ett symbolladdat
verlmningsmoment, vilket r srskilt tydligt i fallet med barnet som skulle
kastas i n men istllet frs till en frndes grd och lggs ned vid grinden,
det vill sga strax intill grdsgrnsen. Frfarandet har parallella skrivningar i
Frosta- och Gulatingslagarna som bda stipulerar nedlggning av barnet vid
grden som det juridiskt korrekta verlmningsfrfarandet i de fall husets
folk anmodas ta hand om det (se vidare kap 5).

88
Utsttningens geografi
Platsen fr utsttningen i sagamaterialet har gnats ovanligt liten uppmrk-
samhet, frutom det allmnna konstaterandet att barnet bars till en avskild
plats, fretrdesvis skogen. Tidigare uppgifter om att barnet avsiktligt skulle
ha placerats s att det skulle hittas och kunna tas om hand stmmer endast i
ett fall i de genomgngna episoderna. I tv av fallen uppges att barnet hittas
av en slump och i ett fall att man aktivt skt dr det har blivit sett. I Jomsvi-
kingarnas saga (Jmsvkinga saga) terfinns en episod som markant skiljer
sig frn de hr diskuterade utsttningarna eftersom den snarare utgr ett hit-
tebarnstema (jfr Mundahl 1987; Clover 1988), varfr den endast i korthet
kommer att berras hr. I denna saga placeras ett barn medvetet s att det ska
hittas av kungens mn och hndelsefrloppet vervakas ocks tills barnet
terfinns. Avsikten med handlingen r i detta fall inte att stta ut, utan att
med viss list verlta barnet till en annan beskyddare.26 Ocks den tidigare
diskuterade fostersonen i Hord och Holmbrdernas saga avviker frn utstt-
ningsordern och genomfr en verlmning i stllet, en handling vars normer
skiljer sig frn utsttningen (se kap 5.1).
Placeringen av det regelrtt utsatta eller utburna barnet r inte vagt orien-
terad till ett anonymt utanfr, utan till grnslandet mellan de kulturellt
ordnade grdarnas omrden och de icke-kultiverade domnerna utanfr.
Pojken i Vatnsdlasagan hittas vid grden Karns som han kom frn, Tor-
stein Oxefot frs till skogs men inte mer avlgset frn bebyggelse n att den
vedletande bonden kunde hitta honom och i Finnboga saga frs barnet r
gari t, utanfr grdsgrnsen. Att uppdelningen av mnniskans fysiska
nromrde till exempel i allmnning, utmark och ingor inte bara var en
praktisk organisation illustreras av att landskapslagarna tillskrev mnniskors
rttsskydd ett hgre vrde ju nrmare grdens krna ett fredsbrott blev be-
gnget (Gurevich 1992, 202; Myrdal 1999, 31-32). Begreppen innang-
ars/tangars (inga/utmark) kan ha haft en mental motsvarighet i det my-
tologiska motsatsparet migarr/tgarr (midgrd/utgrd), kring vilket
vrldsalltet var ordnat (Gurevich 1992, 202). Det mikrokosmos som utgjorde
krnan i mnniskors fysiska verklighet strukturerades utifrn symbolstarka
fysiska grnser ssom trskeln till boningshuset och garr, grdens yttre
grnsmarkering (Vikstrand 2006, 356).
De utsatta barnens konsekventa placering i nrheten av grden, strax utan-
fr dess grns istllet fr lngt ute i demarken, mste betraktas som me-
ningsbrande. I flera sagor anvnds platsen utanfr grdsgrnsen fr laddade
hndelsebeskrivningar, i sagan om Torstein Sidu-Hallssons drm (Draumr
orsteins Sdu-Hallassonar) frs till exempel trlen som ddat sin husbonde
strax utanfr grden (nir um gar) fr att avrttas.27 Ocks i Rimberts Ans-
garskrnika framstlls grdens grnsmarkering som ett laddat omrde. Det r
26
Jmsvkinga saga kap 128, s. 173
27
Draumr orsteins Sdu-Hallassonar s. 323-326, vers: Ohlmarks 1964b, s. 197-199

89
i beskrivningen av en man som i sitt hus frvarade en av de bcker som ta-
gits vid ett upplopp mot biskop Gautbert. Han drabbas av olycka och kan
hnfra denna till bokens nrvaro i hans hus, och d ingen prst finns att
verlta boken till och han inte vgade ha den kvar i sitt hus band han den p
grdesgrden.28
ven om grnser som markerade grdens och nromrdets olika delar kan
ha haft en gemensam semantik inom det skandinaviska kulturomrdet, som
de olika medeltida lagtexterna indikerar, r det svrt att dra ngra generella
slutsatser om dessa grnsers innebrd fr barnutsttningsbruket utanfr det
omrde som de litterra islndska texterna speglar. Det Island som sagorna
avser att beskriva prglas av nykolonisation vilket, som tidigare ppekats,
har inneburit en anpassning och omstrukturering av sociala mnster och
landgande och mjligen ocks till den mentala uppfattningen av det nykul-
tiverade landskapet (jfr t.ex. Brink 2004, 301-302). Det finns dock anledning
att utg frn en i stort gemensam mentalitetsmssig grundstruktur, ven om
omsttningen av denna till praxis kan ha varierat regionalt och lokalt.
I ett fall ska utsttningen verkstllas genom att barnet kastas i n. Ett lik-
nande frfaringsstt omtalas av den arabiska handelsresande At-Tartusi som
beskte danska Hedeby runt r 950 e. Kr. Han uppger att de nyfdda barn
som inte kunde frsrjas kastades i havet.29 Floden som grns mellan de
kosmiska vrldarna, som den beskrivs i de mytologiska texterna och i form
av kenningar, har ocks haft en motsvarighet i det levda landskapet. Vatten
och vtmarkselementet kunde fungera som portaler mellan vrldarna, som
transportmedel mellan dem och som kommunikationsplats mellan mnniskor
och gudar, vilket avspeglas i ett stort antal mytologiska motiv och arkeolo-
giska fynd av vtmarksoffer (se t.ex. Stjernquist 1987; Hedeager 1999; Ot-
tosson 1999; Nordberg 2004, 223-228 med referenser). Vattenelementet
utgjorde med andra ord en markant tydlig liminalzon i landskapet.
Vattnet som plats fr verkstllandet av utsttningen representerar samma
slags grnsland mellan de levande mnniskornas domner och det utom-
mnskliga som den grns mellan domesticerad och icke-domesticerad natur
som definierades med inhgnaden, garr. Drmed finns en konsensus mellan
beskrivningarna av utsttningarna, som ocks harmonierar med den handels-
resande arabens beskrivning; lika vl som barnen vid utsttningstillfllet
befann sig i socialt limbo s placerades de i ett kulturgeografiskt limbo, ter-
brdade till en social och geografisk utmark.
Det rder inte ngon tvekan om att utsttning av barn var ett accepterat
bruk i det frkristna skandinaviska kulturomrdet, drom r forskarkren
verens. Tilltandet var starkt kopplat till den sociala mnniskoblivandepro-
cessen, som under frkristen tid och medeltid var helt och fullstndigt defi-
nierad av ritualer. Terminologin och den konsensus som freligger mellan de

28
Ansgars levnad, vers: Rudberg 1926, s. 84-86
29
Al-Qazwini, vers: Birkeland 1954, s. 104

90
olika sagaepisoderna och mellan olika kllmaterial antyder att utsttningen
var konceptuellt bunden till ett fast normsystem. Tolkningar av motiven fr
utsttningen har under de senaste rtiondena varit inriktade p en mjlig
knsselektion, trots den tydliga kopplingen till de enskilda hushllens direkta
frsrjningsunderlag som textkllorna ger. En implicit genusuppfattning
tycks ocks ha satt avtryck i uppfattningen om vem som tog beslut om ut-
sttning och vilka ritualer som utgjorde avgrande sociala grnsmarkeringar
fr nr barnet kunde sttas ut.
Att vattensning och namngivning har givits en dominerande stllning i
det avseendet ska ses mot bakgrund att detta var offentliga ritualer dr man-
nen, husbonden, fretrdesvis var aktr. Brstgivningens karaktr som inof-
ficiell ritual med modern som aktr, kan i sagamaterialet endast sknjas i
indirekta skrivningar och antydningar, vilket ocks gr i linje med hur k-
nens aktivitetssfrer gestaltas generellt i textmaterialet.
Trots den sociala acceptans som fanns fr bruket som ndfallstgrd,
kringgrdades utsttningarna av avvrjande handlingar och skapandet av
illusioner av icke-aktivitet och distans. Till och med terminologin kring bru-
ket ger ett intryck av distans och passivitet, vilket tyder p att de avvrjande
handlingarna ska ses som en effekt av den sociala kodens reglerande meka-
nismer, snarare n resultatet av medeltida frfattares tillrttalggande vilket
annars vore en mjlig tolkning. Barnutsttningens sociala konstruktion re-
flekterar ocks den sociala kod som inom ramen fr frkristen tradition
kringgrdat den tidiga barndomen i sin helhet. Det r tydligt att barnet, s
lnge det inte hade inkorporerats genom vederbrliga ritualer, befann sig i
ett liminalt stadium som fregick det egentliga socialt definierade livet och
att avgrandet om huruvida det skulle sttas ut eller fdas upp var ett beslut
som sanktionerades av samhlleliga normer men motiverades, fattades och
genomfrdes p hushllsniv.

4.4 Kompromisser i lagform

Barn fick vrde, den nya lran r revolutionerande. Barnen fr en sjl. kten-
skapet upphjdes till en gudomlig inrttning och barnen kristnades genom
dopet. (Holmdahl 2000, 18).

Ovanstende citat r hmtat ur en versikt ver barndomen i historien, av-

sedd som studentlitteratur. De ptagligt okritiska slutsatserna om kristnan-
dets effekter fr barndomen som institution r inte unika fr denna skrift.
Det fokus som de tidigkristna kllorna tillskriver frgor som rr synen p
barn kan dock inte behandlas kontextlst utan mste frsts utifrn en strre
kulturell och socioekonomisk bakgrund (jfr Benedictow 1985, 25).

91
Undantagens form och strategi
I de tidiga norska kristenrtterna och beskrivningen av det islndska anta-
gandet av kristendomen intar frdmandet av barnutsttningspraktiken en
framskjuten plats. Men de material som hr ska diskuteras nrmare speglar
p intet vis ett frhllande som r exceptionellt fr den kristna ideologi som
den kommer till uttryck i det norrna kulturomrdet. Den tidiga romerska
kyrkan frdmde och motarbetade starkt all form av infanticid och utsttning
och det vxte tidigt fram en organisation kring kyrkor och kloster fr att ta
hand om vergivna barn som man uppmuntrade frldrarna att lmna i kyr-
kans vrd, hellre n att de lmnades att d (Alexandre-Bidon & Lett 1997,
15-18). Det kyrkligt organiserade omhndertagandet i Europa korresponde-
rar drmed vl med de dygder som betonas i de ovan diskuterade texterna
med starka kristna konnotationer.
Kring r 1000 antogs kristendomen officiellt vid det islndska Alltinget,
som traditionellt hlls vid Lgberg. Vid sidan av beslutet att alla islnningar
skulle lta dpa sig tillkom ocks en extraordinr kompromiss, fr att f
tingsmenigheten att enas kring en gemensam lag. I allt skulle den kristna
lagen glla, utom i frga om tandet av hstktt och barnutsttning, dr istl-
let den gamla lagen skulle ha fortsatt giltighet. Det var ocks fortsttningsvis
tilltet att blota till hedniska gudar s lnge detta gjordes i lnndom.30 Olav
Haraldsson, senare Olav den helige, reviderade den islndska lagen ngra r
senare och lade mjligen ocks grunden till de norska kristenrtterna, dr
utsttning av barn frbjds (Pentikinen 1990, 76; jfr ocks t.ex. Helle
2001). Pentikinen har argumenterat fr att statuten kring barnutsttning i de
ldre bevarade kristenrtterna har sitt ursprung i Olav den heliges kristenrtt
med ledning av den stora likhet som freligger mellan de skilda texterna och
paragrafernas framskjutna placering direkt efter inledningsorden. Han menar
vidare att det faktum att Olav inte frsatt ngon tid frn det att han kom till
makten till att han annullerade den islndska kompromissen, tyder p att den
angelgenhet som speglas i de norska kristenrtterna mste tillskrivas hel-
gonkungens ursprungliga lag (Pentikinen 1968, 77-78; 1990, 80; se ocks
Jochens 1995, 86-91; jfr dock Rindal 2004).
Gutalagens kortfattade och kategoriska frbud mot barnutsttning r den
enda lag frn svenskt omrde som i bevarad form explicit ansluter till termi-
nologin kring barnutsttning, snarare n barnamord: Det r nu drnst, att
man skall uppfda vart barn som blir ftt i vrt land, och icke kasta ut
det.(et ier nu i nest at barn huert scal ala sum fyt verer a landi oru oc
ecki ut casta).31 Till form och placering liknar den gotlndska skrivningen de
norska kristenrtterna, vilket har tillskrivits Olav den heliges vistelse och
verksamhet p n under landsflykten ren 1028-1030 (GL Holmbck och
Wessn 1979, LXXIII-LXXIV, 244 not 5).
30
slendingabk, kap 7, s. 17, vers: Ohlmarks 1962, s. 30-31
31
GL, Kyrkobalken kap 2, s. 7-8, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 205

92
 ven om man fr frvnta att lagtexterna med formuleringar av frbud
och kompromisser ger en aspekt av reella frhllanden vid tiden fr redige-
ringen, r den process som ledde frn social acceptans till kriminalisering av
barnutsttning och dess aktrer inte okomplicerad att flja. Kyrkobalkars
och kristenrtters regleringar r ett resultat av en utdragen period med mse-
sidig anpassning, gradvis adaption och i viss mn omformulering av den
katolska kyrkans ideologiska rttstnkande. D tradition och innovation inte
kunde sammanfogas i ett frsta skede ledde detta till kompromissartade for-
muleringar i lagtexterna. Den stndiga processen och dialogen mellan kun-
gamakt, kyrkans fretrdare och fretrdare fr tingsmenigheter skapade en
regional variation och en tidsmssig rrelse. Lagarna kan drmed inte fr-
vntas beskriva ett strikt linjrt frlopp eller en i detalj likartad process ver
hela omrdet. Dremot frmedlar texterna olika sidor av samma process,
som egentligen pgtt sedan senare delen av vikingatiden och skulle komma
att fortstta lngt in i medeltid.
Den process som s smningom leder fram till ett totalfrbud mot barnut-
sttning och slutligen till en omdefinition av utsttning till barnamord ut-
trycks huvudsakligen i tv typer av formuleringar i det norska och svenska
lagmaterialet. Fr det frsta sdana som berr barnets skyddsvrde genom
straffskalor, definitioner och frbud, och fr det andra utformningen av
kompromisser angende tilltande av barnutsttning under specifika frut-
sttningar. Dessa kompromissers inneboende ambivalens mste tillskrivas
nrvaron av fretrdare fr tv vitt skilda men lika angelgna stndpunkter.
Innehllet i kompromisserna kan sammanfattas med att utsttning av friska
barn frbjuds medan missbildade barn, under strikt reglerade frutsttningar
och lika strikt reglerade former, kunde sttas ut.
Detaljerade, men ngot skiftande beskrivningar av hur missbildat barnet
skulle vara fr att sttas ut, terfinns i de ldre redaktionerna av Gulatingsla-
gen, Borgartingslagen och Eidsivatingslagen. Mundal har ppekat att en
hnvisning i Nidaros stadslag tyder p att en liknande passage ocks ur-
sprungligen funnits i Frostatingslagen. Hon menar vidare att de missbild-
ningar som beskrivs r s fantastiska att de knappast kan ha frekommit i
verkligheten och att kyrkan drmed visar en kompromissvillighet som i
verkligheten sllan kunde omsttas i praktik, tminstone inte om lagen tol-
kats bokstavligen (Mundal 1989, 124-125). Jenny Jochens har ptalat mj-
ligheten att de abnorma missbildningarna som beskrivs kan hrrra frn in-
avelsfrhllanden (Jochens 1995, 91-92). Mer troligt r kanske att de mer
eller mindre fantastiska beskrivningarna har tjnat som moraliska ledord och
att syftet varit att understryka den hga grad av missbildning som krvdes
fr att utsttningen skulle vara legitim.
I de svenska lagarna terfinns i flera fall beskrivningar av det nyfdda
barnets kroppsskapnad och livskraftighet vid fdelsen. I Dalalagen stadgas:
Nu r ett barn ftt i bsta lycka, det har bde naglar och hr och drager
andan in och ut; ett sdant barn skall f dopet. (Nu r barn ft bstum

93
hllum. hawir bai horn oc haar. dragher anda till oc fran. t barn skal
dpilsi fa).32 Flera forskare har ptalat att passagen i en tidigare version, i
likhet med de norska kristenrtterna, kan ha innehllit stadganden om att ett
missbildat barn i stllet fick sttas ut (DL Holmbck och Wessn 1979, 14-
15; Wedrup 1956, sp 349). De liknande beskrivningar av barns skapnad som
framtrder i vriga lagtexter skulle i s fall mjligen kunna vara delar av
liknande, ldre bestmmelser vilket kan frvntas ha funnits ven inom det
svenska omrdet.33 Barnets fullkomliga kroppsskapnad framhlls framfr allt
i styrkandet av att barnet blivit levande ftt i samband med arvsregleringar.
Gulatingslagens text beskriver hur missbildat barnet mste vara fr att f
sttas ut, och hur denna procedur skulle utfras:

Magnus toc r sumt. at er nu vinest. Magnus: Det r nu hrnst, att varje barn
at barn hvert scal ala a lande varo er boret som blir ftt skall fdas upp i vrt land.
verer.

O(lafr). nema at se me eim orkymb-
lum boret at ennug horve anlit sem
nacke skyllde. a ingat tr sem hlar
skyllu. a scal at barn til kiurkiu fra.
oc hevia r heirnum dome. oc leggia
nir i kiurkiu. oc lata ar deyia.
Olafr: Utom om det r ftt med dessa
missbildningar att ansiktet r vnt p det
sttet som nacken borde vara eller trna
ditt som hlarna skulle [vara]. D skall
detta barn fras till kyrkan och fras ut
[eg. hvas] ur hedendomen och lggas
ned i kyrkan och lmnas dr att d. 34

Gulatingslagens freskrift om hur laga utsttning skulle g till ger vid handen att
den frsta principen r att alla barn ska fdas upp och att undantagsfallen r ex-
trema. Begreppet hevia r heirnum dome ska mjligen, liksom begreppet kristna
(se nedan), ses i samband med primsigningsritualen snarare n dopet (Sandholm
1965, 31-32). Huruvida frfarandet att lgga ned barnet i kyrkan efter primsigning
och lta det avlida var tnkt att tfljas av kyrkogrdsbegravning, s som de andra
norska lagarna freskriver, anges inte i texten men fr anses som troligt eftersom
proceduren fretogs inom kyrkans omrde.
Borgartingslagen och Eidsivatingslagen definierar ocks olika typer av miss-
bildningar som specificeras tydligt och behandlas olika:

Her hfr cristins doms bolk nn er Hr brjar kristendomsbalken som ska

ganga skal. et er uphaf lagha uarra. at vara gllande. Detta r brjan p vra
austr skulum luta oc gevaz kristi rkia lagar, att vi skall bja oss t st, och ge
kirkiur oc kenne menn. oss t Kristus, vrna kyrkor och prster
[eg. lrda mn].

32
DL, Kyrkobalken kap 6, s. 6, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 5
33
SkL, rvdabalken kap 2, s. 4, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 3; UL, rvdabalken
kap 11:1, s. 116, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 70; VmL, rvdabalken kap 12:4, s.
131, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 51
34
.GuL, kristenrtten kap 21, s. 12; min versttning

94
Fa skall barn hurt er boret urer i
enna him. kristna oc till kirkiu bera
nema t ina er me orkumblum er
alet. au skulu mykil a eim manne er
ighi ma moer matt gewa (/au skullu
mykill vera a eim manne. er modr ma
igi mat gefua.)
Varje barn som fds till denna vrld skall
fdas upp, kristnas och bras till kyrkan,
utom allena det [barn] som r ftt med
missbildningar. De [d.v.s. missbildning-
arna] ska vara stora p denna mnniska
som moder inte kan fda.

hlar horfa i ta sta. en tr i hlsta.
haka meal hra. nakke a broiste fram-
me. kalfvar a binum framan. augu aftan i
nakka. hfir sls vifar (/sls suifuer)
oc hundz hafu. t skal a forve fra (/at
forre fra) oc ryra r er haurke gengr
ifir men ne fenar. et er forue (/forfue)
hins illa.
Hlar vnda i trnas riktning och trna i
hlarnas. Haka mellan skuldrorna, nacke
framtill p brstet, lrens baksida framme
p benen, gon bak i nacken. Har [det]
sllabbar och hundhuvud. Det [barnet]
skall fras till ett forve [fjra, strandparti
som ligger torrt vid ebb] och lggas i ett
rse som varken mnniskor eller djur gr
ver. Det r den ondes forve.

Nu er et barn annat er urer blgh
boret. er blgr r er anlitz skop skuldi.
t er ollum monnum synt (/audsynt) at
sa mar ma ser igi matar afla o at aug-
sen uri (/han verdr vaxen).
Nu fds ytterligare ett barn med hinna
ver huvudet. Och hinnan [alt. plsen,
skinnet] r dr ansiktsformerna skulle
vara. Det str klart fr alla mn att en
sdan mnniska inte kan fda sig [eg.
tillgodogra sig fda] ven om den (/han)
skulle bli vuxen.

t skal taka oc til kirkiu bera. lata prim- Detta [barn] skall man ta och bra till
signa. lggia firer kirkiu dyr. kyrkan, lta primsigna och lgga ned
[det] framfr kyrkodrren.

gte hin nanaste nir till ss er ond er Den nrmaste slktingen skall vaka till
or. t skal grava i kirkiu gare oc biia dess att anden har lmnat [eg. r ur]. Det
firir sol ss sem bzt kan. skall begravas p kyrkogrden, och be fr
dess sjl den som bst kan.

Lata uera at irri uon er gu uil. Lt det ske p det stt som Gud vill.35

De beskrivna missbildningarna i lagparagrafen har animaliska drag och r i

allmnhet fr fantastiska fr att motsvara reella fysiska missbildningar. Fra-
sen belgborinn tolkas som att barnet r ftt utan de ndvndiga ansiktspp-
ningarna eller med plsliknande hud (Hertzberg 1895, 95; Fritzner 1954,
658), medan hrliki som angivs i Eidsivatingslagen (se nedan) troligen syf-
tar p harmynthet (Fritzner 1954, 151). Att utsttning tillts endast om miss-
bildningarna r s allvarliga att barnet inte p ngot stt kunde fdas uttalas
ocks tydligt i Borgartingslagen. Det kategoriska frbud som syns i samtliga
bevarade kristenrtter gller sledes utsttning av friska barn.

35
.BorgL, kristenrtten kap I:1, III:1, s. 339, 363 (fraser inom parantes avser alternativ
skrivning i version III); min versttning

95
 Laga utsttning sker fretrdesvis genom att barnet lggs ned i kyrkan el-
ler utanfr kyrkodrren, vilket r en verlmningsform som har en parallell i
den officiella verlmningsritual som ska berras senare. Platsen fr utstt-
ningen bestms i ett fall till utanfr kyrkogrdens hgn, vilket r den enda
angivelsen av detta slag i de norska lagarna. Termen forve (forre, forfue) r
dunkel till sitt meningsinnehll. Innebrden tolkades av Sophus Bugge
(1885, 211-212) som angivelse av en ohelig plats (for-v), vilket tydligtvis
har ftt ett visst genomslag. Sprkvetaren Ture Johannisson har dock genom
hrledning ur ordet forv anfrt en alternativ tolkning, nmligen att termen
syftar p den del av strandbdden som ligger torr vid ebb (Johannisson 1948,
191). Valet att hr flja Johannissons tolkning grundas inte p sprkveten-
skapliga vervganden, utan p den kontextuella likhet som freligger mel-
lan denna frklaring och sagalitteraturens platsangivelser till liminala land-
skapszoner vid utsttning, vilket jag ska terkomma till.

Um oukt liki. Om ovigd kropp.

En ef sua bers at. at barn er m or-
kymblum alet. ero kaluar a binum fra-
man. ea augu i nacka aftan. oc afgu liki
alen. oc hafa au mannz houu (/hundz
hafuut) oc manns raust.
Men om det skulle bli s att ett barn fds
med missbildningar, [och] lrens baksida
sitter fram p benen eller gonen bak i
nacken och fdd vanskapt och har de
mnniskohuvud (/hundhuvud) och mn-
niskorst.

au skal ala oc til kirkiu fra. oc skira. oc
fa sian.
oc fra a funnd biscups. oc syna honum
barnet. oc gera sian (/gera eptir i) sem
hann lggr ra til.
De skall fdas upp och fras till kyrkan
och dpas och sedan fdas vidare
och fras fram fr biskopen och visa
honom barnet och sedan gra p det stt
som han rder.

Um hrliki. Om hrliki [skapnad som en hare, har-

mynthet].

En ef at barn urer alet er hrliki er a.
hefer igi mannz hofu oc igi mannz
raust. a ma fra til kirkiu. ef syniz. oc
lata prest (/sia oc) skira. ef hann uil. oc
grafa grof i kirkiu gare. oc lggia ar
barnet i. oc lggia ar iuir hllu. sem
bazst. sua at haurke nae hunndar ne raf-
nar.
Men om detta barn blir ftt med hrliki,
inte har mnniskas huvud och mnniskas
rst. D skall [det] fras till kyrkan, om
man s tycker, och lta prsten (se det
och) dpa, om han vill, och grva en grav
p kyrkogrden och lgga barnet dri och
lgga en hll drver s gott det gr, s att
varken hundar eller korpar kommer t.

oc lata o i ior a falla fyr en daut er oc Och dessutom inte lta jord falla p [det]
lata lifa sua lngi sem ma (/vil). frrn det r dtt, och lta det leva s
lnge det kan (/vill). 36

36
.EidsL, kristenrtten kap I:5-6, II:5-6, s. 376, 395 (fraser inom parantes avser alternativ
skrivning i version II); min versttning

96
Som framgr av texterna ovan framstlls ngra srskilda begrepp som ut-
trycksmssigt nrliggande men har i sammanhanget ftt delvis skiftande
innebrd. I Borgartingslagen och Eidsivatingslagen anvnds begreppet fa
i bemrkelsen fda upp eller ge uppehlle. I frasen barn hvert scal ala a
lande varo er boret verer, som terfinns i Gulatingslagen anvnds termen
ala i bemrkelsen fda upp medan boret verer hr och genomgende i
lagtexterna endast betecknar sjlva fdslohndelsen. Verbet ala kan dremot
avse svl fdelsen som uppfdning i bemrkelsen att barnet ska srjas fr.
Utifrn diskussionen om brstgivningens markerande rituell funktion som
kommer att behandlas senare, ligger det nra till hands att se uttrycken fr
pbjuden uppfdning av barnen i relation till denna ritual. Innebrden av
dessa strofer har setts som syftande till att skerstlla barnets uppehlle eller
uppfostran, vilket i sjlva verket r innebrden av brstgivningsritualen (se
vidare kap 5.2). Placeringen av uppmaningarna om uppfdning (au skal ala
oc til kirkiu fra. oc skira. oc fa sian och fa skall barn hurt er boret
urer i enna him. kristna oc till kirkiu bera) stder mjligen tolkningen
att lagarna pbjd rituell introducering av varje barn genom den frsta mat-
ningen fljt av dop och ansvaret att sedan fda upp det inom hushllets vrn.
I Borgartinglagens tredje kapitel tillskrivs den frsta matningen en central
funktion fr att frhindra att barnet ddades av modern i nra anslutning till
frlossningen:
Vm sengfor kono oc abyrg a barne. Om barnsngskvinna och ansvar fr barnet.

Grikonor oc grankonor skulu vera ui Tjnstekvinnor och grannkvinnor ska

sengfor huerrar kono til barn er ft oc nrvara vid kvinnas barnsng tills barnet
huerua igi fyr ifra en r haua laght t r ftt och inte lmna frrn de lagt det
at moor brioste. till moderns brst.

En ef barn er andat er menn koma till
hennar annat sinni. oc ma r a sea han-
da sta ea banda. er t kuirkt ea kuft
oc mler hon i viti. a hitir moer
morenge at barne sinu.
Men om barnet r dtt nr folk kommer till
henne en andra gng och kan de drp
[barnet] se avtryck av hnder eller band
r det strypt eller kvvt och hon [modern]
talar sammanhngande [eg. med vett], d
ska modern kallas sitt barns mrdare.

hon hfir firergort fe oc frii lande oc
lausum yri. fare a land hit oc kome
aldri r sem cristnir men ero.
ui er hit mor urra en cristi at firi
faret er ss manz salo er hiin dyr.
Hon har d frgjort egendom, landsfrid och
lsre. [Hon ska] fara till hedet land och
aldrig komma dit dr kristet folk r.
Ty hedet mord r vrre n kristet, fr mn-
niskans sjl r frlorad om hon dr heden.

En ef hon mler igi i uiti a er menn Men om hon talar osammanhngande

koma til hennar gange till scripta ui pret [eg. vettlst] nr folk kommer till henne,
oc bta engu fe firir. d skall hon g och skrifta sig hos en
prst och inte bta fr detta.37

37
.BorgL, kristenrtten kap I:3, III:1, s. 340, 363; min versttning.

97
Lagtexten freskriver att kvinnor som nrvarade vid frlossningen inte fick
lmna barn och mor ensamma frrn barnet lagts till moderns brst. Om
barnet var dtt nr folk kom till henne en andra gng, det vill sga efter det
att barnets frsta mltid bevittnats, definierades ddandet av barnet som
mord svida modern inte bedmdes som otillrknelig. Anvndandet av den
traditionella ritualen tyder p att dess innebrd var s vertygande verksam
vid tiden fr lagformuleringen att modern skulle handla mot gllande sedva-
nertt om hon ddade barnet efter att det ftt brstet (jfr Mundal 1989, 135).
Hjlpkvinnorna tillskrivs hr en vervakande roll fr att frhindra modern
att utnyttja det liminala utrymmet mellan fdelse och mltid fr att avliva
barnet.
Valet att hnvisa till brstgivningen som avgrande handling vid tilltan-
de eller frhindrande av utsttning r komplext med tanke p att dopet var
den av kyrkan freskrivna inkorporationsritualen. Angelgenhetsgraden i
barnutsttningsfrbudet understryks drmed ytterligare genom vidknnandet
av en icke-kristen passageritual.
Det noggrant beskrivna frfarandet vid laga utsttning i kristenrtterna
ger ett intryck av att omsorgen om barnets sjl var hgt prioriterat. Barnet
skulle fras till kyrkan eller kyrkogrden fr att frst primsignas, i ett fall
dpas om prsten s nskar, fr att sedan lggas ned i kyrkan, framfr kyr-
kodrren eller i en ppen grav p kyrkogrden. Undantag frn denna proce-
dur uppges dock i Borgartingslagens bestmmelser om barn med animaliska
drag, som istllet skulle fras till platsen mellan vatten och land och lggas i
stenrse. Denna passage r den enda som tillter utsttning utanfr kyrkans
omrde, och tfljs fljaktligen av starkt negativa konnotationer (forve hins
illa).
I samma lags bestmmelse om utsttning av barn med kroppsbehring
uppges istllet att dess nrmaste anhrig ska vaka ver barnet tills dess ande
lmnat det och be fr dess sjl. Primsigningen, placeringen och sedan be-
gravningen p kyrkogrden och den tydliga accentueringen av nrvaron av
barnets sjl str i bjrt kontrast till barnutsttningens egentliga konstruktion.
Frnvaro av all inkorporation och vidknnande handlingar r de frmsta
komponenter som gr utsttningen till en mental mjlighet. Att barnets sjls-
liga status s tydligt markeras i lagtexterna kan drfr vara ett led i en ver-
gripande strvan att slutgiltigt utrota barnutsttningsbruket, vilket antyder att
kristenrtternas undantagsklausuler kan ha fungerat som redskap fr den
kyrkliga agendan snarare n som tillmtesgenden i en kompromissituation.
Som psykologisk strategi var detta ocks troligen vida mer effektivt n strik-
ta frbud.

Strategins konsekvenser
Fler forskare har noterat att det under processens lopp sker en frskjutning
av aktrskapet gllande utsttning/barnmord frn den traditionella husbonde-

98
rollen till modern (Jochens 1995, 92; Lvkrona 1999; se dock ven Mundal
1989, 123-124), ven om en denna rollfrdelning gllande ldre frhllanden
har ifrgasatts tidigare i detta kapitel.
Det r ocks tydligt att det passiva barnutsttningskonceptet omdefinieras
till aktivt drp eller mord, som med undantag av Gutalagen r den enda form
av avlivande av barn som verhuvudtaget behandlas i de svenska lagarna.
Den katolska kyrkans hllning r i frga om drp p dpt och odpt barn
otvetydig; det odpta barnets sjl var fr evigt frlorad varfr detta sgs som
ett betydligt allvarligare brott n drp p dpt barn (Alexandre-Bidon & Lett
1997, 16-18). Borgartingslagen understryker detta frhllande i den ovan
citerade regleringen angende kontroll av nyfrlst moder och det hrda
straff som fljde i hndelse av sdant mord. Modern frlorade i sdana fall
all sin egendom och landsfrvisades med hnvisning till att det odpta bar-
nets sjl var fr evigt frlorad.
Drp p nyfdda behandlades i pfallande hg utstrckning av kyrklig rtt
istllet fr eller i kombination med vrldslig, vilket kom att bli normerande
lngt fram i historisk tid och orsaka konflikt mellan kyrklig och vrldslig
rttsinstans. Straffet var fram till 1855 fortfarande kyrkligt i form av kyrko-
plikt (Thomson 1960, 5-7, 23-48). Ihjlliggning har av senare tiders forskare
tolkats som en dold form av avsiktligt barnmord (vom Saal 1994, 50-51 med
referenser, jfr dock Thomson 1960, 216). I ett pvligt brev frn 1170-talet till
Uppsalas rkebiskop med lydbiskopar fastsls trerig botgring fr drp eller
ihjlliggning av dpt barn men femrig om barnet var odpt (Thomson 1960,
7). I de norska kristenrtterna ses drp p odpt barn som ett allvarligt brott,
en stndpunkt som ligger nra kanonisk rtt (se ovan, jfr Pentikinen 1968,
81-86). De svenska landskapslagar som gr tskillnad i straffskalan gllande
drp/mord p odpt och dpt barn, ger dock bilden av en motsatt hllning:

99
Tabell 4.1 Straffskalor i de svenska landskapslagarna gllande drp/mord p
odpt/dpt barn.38
Landskaps- Straff fr drp p odpt barn Straff fr mord/drp p dpt
lag eller ldre barn

DL Blgmord: Grtting, < 3 r:

12 marker 80/120 marker beroende p kn
gL Odpt: 40 marker Dpt: mister liv och arv
UL Odpt: 40 marker < 7 r: 140 marker
SdmL Odpt: 40 marker < 7 r: 120 marker
VmL Odpt: 9/40 marker (40 marker om Dpt: 120 marker
drpet utfrdes fr att komma t arv).

Den kanoniska rtt som i vissa tydliga fall reflekteras i de norska lagarna
varkar vid tiden fr de svenska lagarnas redigering inte ha ftt ngot strre
genomslag. Materialet ger inte underlag fr slutsatser om huruvida en tidig,
omedelbar anpassning kan ha frelegat eller om kyrkans hllning i frgan
inte alls ftt gehr. Hade det lga straffvrdet fr drp p odpt barn ur-
sprungligen kompletterats med ett strngare kyrkligt straff i samtliga lagar,
s har det gtt frlorat och inte pverkat motsvarande vrldsliga straffskalor i
de bevarade handskrifterna. En mngd angelgenheter som drevs frn den
centrala kyrkoadministrationen, och som kan fljas i form av skriftliga upp-
maningar frn pven till biskopar inom det skandinaviska omrdet, fick ald-
rig eller mycket sent genomslag i landskapens lagar (jfr L. Carlsson 1972,
64-71; Nilsson 1998, 139-150). Frgan om det odpta barnets skyddsvrde
kan sannolikt ha varit en av dem.
I ett ftal lagar syns dock ett inflytande frn kanoniskt rttstnkande. Det
r framfr allt Vstgtalagarna som dmer frgan om barnmord avvikande
skarpt, oavsett om barnet var dpt eller ej.39 I stgtalagen och Smlandsla-
gen frs frgan till biskopsnmnd efter att frst ha avdmts i vrldslig rtt.40 I
den mn barnets skyddsvrde prioriteras ven som en vrldslig angelgenhet
mrks en koppling till arvsrttsliga frgor. Tydligast framgr det av Vst-
mannalagens srbehandling av drp p odpt barn om detta syftade till att

38
DL, Kyrkobalken kap 12, s. 10; Manhelgdsbalken kap 3:6, s. 17-18, vers: Holmbck &
Wessn 1979b, s. 9, 30-31; gL, Kyrkobalken kap 26, s. 22-23; Edsresbalken kap 21, s. 39,
vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 17-18, 41; UL Manhelgdsbalken kap 11:7, 12, s. 142,
vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 94; SdmL, Manhelgdsbalken kap 26:6; 26:14, s. 155,
vers: Holmbck & Wessn 1979c, s. 176-177; VmL, Manhelgdsbalken, kap 10:3; 11, s. 145-
146, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 70
39
.VgL, Giftermlsbalken kap 8:1, s. 35, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 99; Lydekini
excerpter, kap 132, s. 278, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 412
40
gL, Kyrkobalken kap 26, s. 22-23, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 17-18; SmL,
kyrkobalken kap 13:7, s. 109, vers: Holmbck och Wessn 1946, s. 413 se ocks s.
LXXXVIII

100
tillgna sig arv d btesbeloppet uppgick till fyrtio marker, medan drp p
odpt barn utan sdana intentioner endast skulle btas med nio marker.41
Den katolska kyrkans omsorg om det odpta barnets sjl reflekteras fram-
frallt i de landskapslagar som i vrigt tillgodoser den kanoniska rtten i
erknt hg utstrckning. vriga landskapslagars hllning uttrycks kanske
bst i den terhllsamma formuleringen frn Upplandslagen: Nu drpes ett
odpt barn; dr blir ej boten hgre n fyrtio marker. (Nu kan heit barn
drps r werr i bot hgri. n fiurtighi markr.)42 Den ovanliga
negationsformuleringen, som ocks terfinns i Sdermannalagen och Vst-
mannalagen, avviker frn straffutmtningen fr vriga mord eller drp som
generellt pbjuds i uppmanande former som vare han gill till hundrafyrtio
marker (han r gildr me hundrum. ok fiurum tiughum) eller skall
btas med aderton marker (btes t m atrtan markum).43 Magnus
Erikssons senare lands- och stadslag likstller dock mord och drp p dpt
och odpt barn, som i bda fallen pliktades med livet.44 Negationsformen och
det lga btesbeloppet gllande odpta barn skulle kunna tolkas som en
uppmaning till frldrarna att lta dpa barnen. Dessa brott r dock placera-
de och uttryckta i familjerttsliga termer, det vill sga de syftar till reglering
av frldrarnas relation till sin avkomma.
I det svenska medeltida lagmaterialet uttrycks drmed, med f undantag,
en syn p det nyfdda barnet som str i motsatt frhllande till den kanonis-
ka rttens hllning. Odpt barn kunde drpas med relativt lindriga pfljder i
jmfrelse med andra drp inom familjen, s lnge avsikten inte var att
komma t ett arv. Btesfreskrifternas formuleringar snarare begrnsar n
pbjuder bter. Det r mjligt att grunden till detta str att ska i samma
mentalitetsstruktur som tidigare sanktionerade det socialt accepterade barn-
utsttningsbruket. Det r ocks tydligt att dopet hade kommit att f betydelse
fr definitionen av barnets sociala och sjlsliga status, inte minst eftersom
distinktionen mellan de olika skyddsvrdena hnvisar till barnets tillstnd
som dpt respektive odpt.
Att barnutsttning var en angelgen frga bde fr traditionshvdare och
fresprkare av kristen rtt framgr tydligt av frgans nrvaro i den islndska
alltingsverenskommelsen och de norska kristenrtternas kompromisser.
Hvdandet av den traditionella stndpunkten mste rimligen tolkas som mo-
tiverad utifrn vrnet om det enskilda hushllets autonomi i frga om rtten
att reglera hushllets sammansttning och storlek i frhllande till resurser.
41
VmL, Manhelgdsbalken kap 10:3, s. 145, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 70, se
ocks not 63 s. 92 och gL, Edsresbalken kap 21; 23, s. 39-40, vers. Holmbck & Wessn
1979a, s. 41-42
42
UL, Manhelgdsbalken kap 11:7, s. 142, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 94; se ocks
VmL, Manhelgdsbalken kap 10:3, s. 145, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 70; SdmL,
Manhelgdsbalken kap 26:14, s. 155, vers: Holmbck & Wessn 1979c, s. 177
43
UL, Manhelgdsbalken kap 11:6, 12, s. 142, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 94
44
MEL, Hgmlsbalken kap 2, s. 274, vers: Holmbck & Wessn 1962, s. 213; MES, Hg-
mlsbalken kap 2, s. 321-322, vers: Holmbck & Wessn 1966, s. 232

101
 Kristenrtternas framskjutna placering av barnutsttningsregleringen br
ocks ses i ljuset av den vid tingsmtena reciterade lagen. I en kultur som i
allt vsentligt fortfarande var muntlig och dr hglsning av lagen utgjorde
referensen till gllande lag, mste frgors ordningsfljd ocks uppfattas som
en prioritetsrankning. De frgor som framhlls som det frsta i vr lag br
drmed ha uppfattats, och varit menade att uppfattas, som srskilt angelgna.
De kompromisser som syns i kristenrtterna mste ses som resultat av fr-
handling dr missbildade barn, som troligen innebar den strsta ekonomiska
belastningen, undantogs barnutsttningsfrbudet men dr formuleringen av
det tilltna tillvgagngssttet tydligt syftar till att framhlla barnets sjlsliga
vrde genom fregende primsigning och efterfljande begravning. Barnets
anhriga lggs vidare att vaka ver barnet tills det avlidit och lsa bner fr
dess sjl, vilket troligen syftade till att belgga handlingen, och drmed akt-
ren, med skuld.
Kyrkans frbud mot barnutsttning har emellant tolkats som ett utslag av
den mnniskokrlek och humanism som under rhundradens lopp kommit att
behftas med kristendomen. Man br dock hlla i minnet att formella fr-
bttringar av barns villkor eller uppvrdering av dess skyddsvrde inte alltid
i frsta hand har motiverats av knslomssig omsorg om barnet som individ,
p samma stt som frekomsten av tidiga tvngsdop tog mindre hnsyn till
individens frlsningsupplevelse n det vergripande mlet att ka antalet
formellt kristna (Sanmark 2004, 31-33 med referenser). I det bermda bar-
namordsplakatet frn r 1778 genomfrs en genomgripande lagfrndring
fr att minska antalet barnamord i Sverige. Frgan om en vxande osedlighet
bland befolkningen och vad man uppfattade som en kning av barnamord
orsakade en livlig politisk debatt under 1600- och 1700-talen, dr inte minst
Gustav III ivrade fr ddsstraffets avskaffande och tgrder fr att minska de
ogifta mdrarnas sociala stigmatisering. Orsaken till att detta blir en angel-
genhet fr kungen r dock i frsta hand sviktande befolkningsunderlag som
orsakade brist p arbetskraft inom nringarna och ventyrade tillgngen p
soldater till armn (Lvkrona 1999, 175-187).
Det finns anledning att sluta sig till att den tidigmedeltida kyrkans hll-
ning i frga om barnutsttning inte bara motiverades av den mosaiska lagen,
utan ocks strvan att ka antalet dpta samhllsmedborgare i allmnhet och
antalet i sjlar i himmelriket i synnerhet. Liksom Gustav III:s barnamords-
plakat innebar frre barnamord, men ocks bidrog till att fria barnafderna
frn ansvar och lgga grunden till den senare framvxten av nglamakeri-
verksamheten i stderna (Lvkrona 1999, 15, 187), innebar frbudet mot
barnutsttning mjligen att frre barn sattes ut, men villkoren fr dessa ver-
levande barn knner vi fortfarande mycket dligt.
Det finns goda skl fr en fortsatt kritisk problematisering av kristnandets
konsekvenser fr barndomen och dess sociala koder.

102
5. Avgrande ritualer

Passageriter som utmrker mnniskors transformation frn ett socialt stadi-

um till ett annat frekommer i s gott som alla samhllen. Arnold van Gen-
nep beskrev denna regelmssighet i sitt numera klassiska arbete som publi-
cerades redan 1909 (van Gennep 1960 [1909]). Mest framtrdande av dessa
r ritualer kring fdelse, pubertet, brllop och dd. Vilka stadier som marke-
ras p detta stt, var och hur grnserna definieras och ritualens utformning
mste dock frvntas vara frknippat med kulturbunden variation, varfr en
analys av passageritualer kan ge kunskap om sociala konstruktioners bakom-
liggande idstruktur.
Passageritualer brukar delas in i en preliminal separationsfas dr frigrel-
se frn ett tillstnd sker, en liminal transformationsfas som representerar
sjlva vergngen, trskeln, och som innebr avstndstagande och frstter
individen i ett socialt ingenmansland/limbo, samt en postliminal inkorpore-
ringsfas som innebr stabilisering och markerar inordning i det nya tillstn-
det. Faserna r i olika sammanhang olika tydligt framtrdande (van Gennep
1960 [1909], 10-13). Separationsriter i brjan av barnets liv har i lgtekniska
samhllen involverat exempelvis kapandet av navelstrng och hantering av
moderkaka, tvttning och placering av barnet p marken/golvet (van Gennep
1960 [1909], 50-52). De skandinaviska, medeltida texterna berr i mindre
utstrckning handlingar som utifrn van Genneps uppdelning kan tolkas som
separationsritualer. Detta kan ha sin frklaring i att de, till skillnad frn
handlingar med introducerande karaktr, saknade egentlig juridisk betydelse
och inte heller fyllde ngon direkt funktion fr handlingen i de berttande
sagorna. Undantag utgrs av nedlggande av det nyfdda barnet p mar-
ken/golvet och den frkristna vattensningstraditionen med mjliga separa-
tionsmotiv, vilket kommer att berras vidare i fljande avsnitt.
Ritualer och handlingar i samband med namngivning, brstgivning, fram-
brytning av frsta tanden och dop har utifrn etnografiska material tolkats
som delar av inkorporeringsfasen, som kunde vara under en lngre tid (van
Gennep 1960 [1909], 54). Det r intressant att notera i hur hg utstrckning
resultaten frn van Genneps etnografiska studier frn tidigt 1900-tal verens-
stmmer med de ritualer av passagekaraktr som, vid sidan av dopet, fram-
trder i de medeltida texterna. De flesta handlingar som kan tolkas som pas-
sageritualer behandlas flyktigt och utan nrmare frklaring i bde sagamate-
rial och landskapslagar. Jmfrande analys av sammanhanget fr de olika

103
belggen och konsekvenser av genomfrd eller inte genomfrd ritual kan
dock sprida ngot ljus ver syfte och funktion hos de enskilda handlingarna.

5.1 Officiella ritualer

Vattensning och namngivning
I de litterra texterna framstlls vattensning och namngivning av barnet i s
hg utstrckning i bunden form att man kan utg frn att dessa handlingar
ska ses som tv komponenter i samma ritual. Uppgiften att han/hon vattens-
tes och fick namnet NN, r nst intill obligatorisk nr nyligen fdda barn
introduceras i texterna. Den konsekventa ordningsfljden antyder, trots att
inga nrmare beskrivningar freligger, att vattensningen fregick namngiv-
ningen. Som tidigare nmnts har vattensning eller tvttning av det nyfdda
barnet i etnografiska studier vanligen tolkats som separationshandlingar me-
dan namngivning r en vanligt frekommande inkorporationshandling. Ord-
ningsfljden med vattensning frst och sedan namngivning som ritualerna
framstlls, om n kortfattat, i sagamaterialen antyder ett liknande struktur-
frhllande, nmligen att vattensningen kan ha representerat en separa-
tionshandling och namngivningen introduktion vid vergngen frn ett soci-
alt tillstnd till ett annat. Beskrivningarna av vattensnings- och namngiv-
ningsritualen r fordiga vad gller sjlva utfrandet, vilka som var nrva-
rande och ritualens innebrd vilket mjligen kan vara en effekt av att
praktiken ersatts av dopet och att kunskapsfloran kring den ldre ritualen
drmed hade tappat sin aktualitet vid tiden fr texternas redigering (jfr Clu-
nies Ross 2002, 20-26).
Vattensningens likhet med det kristna dopets vattenbegjutelse har gjort
att dessa ritualer emellant har blandats samman. I den medeltida litteraturen
skiljs dock de bda ritualerna t genom en konsekvent anvnd terminologi
dr ausa vatn betecknar den ldre vattensningen och skrn (rening) an-
vnds som benmning p det kristna dopet (Mller 1940, 416-417; Hovstad
1943, 162-163; Pentikinen 1990, 78-79; jfr ocks Sandholm 1965). Bde
vattensning och namngivning frekommer i andra germanska kllor och r
drmed inte en exklusivt skandinavisk frkristen tradition (Hovstad 1943,
162; Kaliff 1992, 73; Steinsland 2007, 365). Den gemensamma yttre formen
sger dock inte att ritualens innebrd med ndvndighet har varit likartad
inom hela kulturomrdet.
Vattnets funktion, jmte andra element i samband med ritualer, har nyli-
gen diskuterats av Anders Kaliff (2007) i hans jmfrande studie av skandi-
navisk och indoeuropeisk eskatologi och kult. Sjlva materiens roll i den
skandinaviska vattensningsritualen frefaller ngot svrtolkad, det finns
dock ett antropologiskt klarlagt utbrett symbolsystem dr svl jordens som
vattnets transformerande funktioner associeras med dd och teruppstndel-

104
se (Eliade 1968, 88-93), vilket kan relateras till passageritualernas ver-
gripande mening. Man kan ocks notera det nra samband som freligger
inom den skandinaviska frkristna eskatologin mellan fruktbarhetsgudomar-
na och vatten- och jordelementen och vidare dessas dualistiska funktioner
kopplade till fertilitet och reproduktion och egenskaper som ddsgudomar
(B-M Nsstrm 2001, 45-48; Kaliff 2007, 60). Relationen mellan vatten/jord
och gudomarnas representation fr olika delar i livets kretslopp antyder att
dessa delar inte uppfattades som ofrenliga motsatser, utan snarare som olika
aspekter av en cyklisk livs- och ddsuppfattning (jfr Eliade 1968, 88-98).
Ocks i eddadiktningen frekommer omnmnanden av vattensningsritu-
alen. Den nyfdde guden Heimdal blir efter att han ftts av nio jttinnor
styrkt av jord, kallt vatten och svinblod.45 Odin uppges anvnda sig av den
trettonde kraftsngen nr han genom vattensning ska viga ett barn fr att
gra det oddligt i strid.46 Vattnets funktion som kraftbrare r likartad i den
kristna dopritualen, vilket br ha underlttat frstelsen och adaptionen av
den nya passageritualen. Ocks i nordisk folktro kring spdbarn har fre-
stllningen om vattnen- och jordelementen som avvrjande och styrkande
medel haft en stark stllning (Reichborn-Kjennerud 1933, 87-91).
Namngivning kunde ske efter variationsprincipen, det vill sga att ett led
hmtades ur till exempel ngon av frldrarnas namn och kombinerades med
ett fr- eller efterled, eller enligt terkallelse- eller uppkallelseprincipen som
innebar att barnet fick namn efter en avliden person, oftast en slkting (B
1956, sp 206-210). Skicket att terkalla en avliden genom namngivning har
levt kvar lngt fram i historisk tid. Den avlidnes karaktrsdrag ansgs kom-
ma igen hos barnet och det var drfr av yttersta vikt att barnet uppkallades
efter en dugande person (Reichborn-Kjennerud 1933, 87-88; Mller 1940,
371-374; Hagberg 1949, 30-31). I de medeltida skriftkllorna framgr tydligt
att namnet bar delar av personlighets- karaktrs- eller sjlsprinciper; ett ex-
empel p detta r Odins mnga namn som speglar olika sidor av hans multip-
la personlighet (Price 2002, 100-107). I eddadikten Rgsula, som har tolkats
som en lrd framstllning av olika samhllsskikts attribut och funktioner
(t.ex. Johansson 1998, 67-77; Dillmann 2003; A. Larsson 2006, 281-331),
rknas ocks ett flertal namn upp som attribut till de skilda grupperna och
fsts vid barnen genom vattensning och namngivning.47 I Svarvdlasagan
(Svarfdla saga) fr en nyfdd pojke namn efter en avliden frnde och det
uppges ocks att han var tidigt utvecklad och mycket lik den dde Torolf.48 I
flera fall frvntas namnet medfra lycka till barnet, p grund av den frra
brarens egenskaper.49 I Viga-Glums saga (Vga-Glms saga) fr en pojke

45
Hyndloli, vers 36-38, s. 290, vers: Collinder 1993, s. 144-145
46
Hvaml, vers 158, s. 42, vers: Collinder 1993, s. 72
47
Rgsula, s. 276-283, vers: Collinder 1993, s. 147-153
48
Svarfdla saga, kap 10, s. 148-149, vers: Ohlmarks 1964a, s. 144
49
Svarfdla saga, kap 22, s. 191, vers: Ohlmarks 1964a, s. 169-170; Vatnsdla saga, kap 7,
s. 17, vers: Ohlmarks 1964a, s. 37

105
namn efter sin moder, som skl fr detta anges att hon var en viljestark kvin-
na som levde lngre n fadern.50
Karaktrsdrag som r bundna vid namnet tycks i ngon mn spegla en
sjlsaspekt. En uttalad nskan frn en dende, och i ett fall frn en hgbo, att
lta dennes namn g igen hos ett nyftt barn skulle kunna ses som ett uttryck
fr en relativt vl formulerad sjlavandringsuppfattning.51 Flera forskare har
understrukit att sjlsbegreppet under yngre jrnlder i Skandinavien tycks ha
varit multipelt och att detta har varit en del i en eskatologi dr fdelse, liv
och dd var delar i en kontinuerlig skapelsecykel (t.ex. B. Grslund 1989; B-
M Nsstrm 2001, 45-48, 215; Kaliff 2007, 63-64).
Namnet fstes vid barnet med en namngva (nafnfestr), vilket ocks mj-
ligen korresponderar med senare tiders faddergva i samband med dop
(Hagberg 1949, 17, 29). I vilken utstrckning detta bruk var allmnt r os-
kert d de namnfstningsgvor som uppges i sagorna berr det vre sam-
hllsskiktet (Jochens 1995, 82). I en frfattarkommentar i sagan om Harald
Hrfager uppges att [d]et var sed att man vattenste dla mnniskors barn
och gav dem namn (S var sir um gfugra manna brn at vanda menn mjk
til at ausa vatni ea gefa nafn).52 Att fsta namnet med en gva r ocks
vanligt frekommande i samband med vuxna individers namnbyte eller d
de fr tillnamn. Om barnet inte trivdes med namnet kunde det bytas ut,53 det
r drmed tydligt att den nya braren inte sgs som ett passivt kril fr nam-
nets sjlsaspekt, denna snarare frenades med den nya brarens sjlsegen-
skaper vilket ocks tycks glla tillnamn. I Fostbrdrasagan (Fstbrra
saga) uppges att skalden Tormod erhller en guldring i namnfste d han fr
tillnamnet Kolbrunarskald och det sgs att namnet fste gott vid honom.54
Frrttaren av vattensningen och namngivningen hade ocks betydelse,
vilket framgr tydligast i kungasagorna dr en ansedd person oftast frrttar
ritualen och dessutom i flera fall verlter sitt eget namn.55
I slktsagorna frrttas ritualen som regel av barnets far, i undantagsfall r
det dock modern som vattenser och namnger sitt barn.56 Det faktum att
fadern, eller en betydande mansperson ur samhllets elitskikt, nstan uteslu-
tande fungerar som frrttare av vattensning och namngivning anger att
denna ritual framfr allt frknippades med samhllets offentliga, och drmed
vervgande manliga, aspekter. Att vattensning och namngivning attribue-
ras till ett vre samhllsskikt av den medeltida frfattaren antyder att denna

50
Vga-Glms saga, kap 10, s. 35, vers: Alving 1998d, s. 106
51
Svarfdla saga, kap 22, s. 191, vers: Ohlmarks 1964a s. 169-170; Finnboga saga, kap 9,
36, s. 267- 269, 317-318, vers: Ohlmarks 1964a, s. 430-431, 460; ttr orsteins uxafts,
kap 206, s. 282, vers: Alving 1998d, s. 299-300
52
Harald saga ins hrfagra, kap 37, s. 143, vers: Johansson 1992a, s. 122-123
53
T.ex. Gisla saga Srssonar, kap 18, s. 57, vers: Alving 1998b, s. 35
54
Fstbrra saga, kap 11, s. 171-172, vers: Ohlmarks 1963b, s. 89
55
T.ex. Harald saga ins hrfagra, kap 21, s. 120, vers: Johansson 1992a, s. 105; Hkonar
saga goa, kap 11, s. 163-164, vers: Johansson 1992a, s. 138
56
Brar saga snfellsss, kap 11, s. 363-364, vers: Ohlmarks 1963a, s. 87-88

106
ritual i egenskap av offentliggrande kan ha haft strre betydelse fr den
samhllsgrupp dr det sociala ntverket var en brande del i samhllsstruktu-
ren.

Att lggas p mark och golv samt knsttning/tingsledning

Oavsett absoluta dateringar och tidsskikt i de medeltida lagtexterna, r det
tydligt att de ldre norska lagarna skiljer sig ptagligt frn de yngre svenska
landskapslagarna. De ldsta redaktionerna av Gulatingslagen och Frosta-
tingslagen befattar sig med delvis andra ritualer n de yngre lagarna vad
gller barnets tidiga socialisering. En handling som inte terfinns i ngon
form i de svenska lagarna, men som framtrder tydligt i de norska, r ned-
lggning av det nyfdda barnet p marken eller golvet.
Som tidigare nmnts framstlls ocks i eddadiktningen jordmaterien som
strkande fr det nyfdda barnet. I lagmaterialet nmns nedlggning och
lyftande av barnet frn marken i andra sammanhang n i direkt relation till
fdelsen. I Gulatingslagen stadgas att nr en man gr ngons trlkvinna med
barn ska fadern konfronteras och r han trl ska barnet fras till hans gare
som ska vrja sig med ed eller ta barnet. Gr han ingetdera ska barnet lggas
ned p platsen och allt ansvar lmnas ver till honom.57 Ocks Frostatingsla-
gen pbjuder, i kapitlet om frbud mot barnutsttning, ett liknande hand-
lingsstt om en hemls kvinna dr och efterlmnar ett barn. D ska uppfd-
ningsansvaret frdelas kollektivt och mnadsvis p de nrliggande grdarna.
Vgrar nstkommande ta emot barnet ska den som frde barnet till grden
lgga ned det p marken och allt ansvar lmnas ver till grdens husbonde.58
I bda fallen krvs vittnen p att frfarandet gtt rtt till fr att den som lagt
ned barnet ska g straffri. De bda fallen pminner pfallande mycket om
barnutsttningsfrfarandet och man kan ocks anta att fljden, om den mot-
tagande parten inte tog upp och tog hand om barnet, blev en icke-lagstdd
utsttning p hans ansvar. I det avseendet r nedlggandet av barnet en sepa-
rationshandling, medan upptagandet innebr ett accepterade och drmed
inkorporation.
Fljande formelartade strof frn en sen slktsaga lggs i den nyfddes
mun och antyder vad som kan tolkas som en ritualhandling med separa-
tionsmotiv dr barnet lagts p golvet eller marken:

57
.GulL, Kpmlabalken kap 57, s. 29-31
58
.FrL, Kristenrtten kap 2:2, s. 131; Kung Sverres Kristenrtt, kap 26, s. 418

107
 Legit mjk til mur
mer er kallt golfi,
hvar s sveinninn smri
enn at sins fr ernum,
arf ei jarn at eggja
ne jararmn skera
letit ljtu verki,
lifa vil ek enn med mnnum.
Lgg son till moder!
Det r kallt fr mig p golvet
Var skulle en gosse ha det bttre
n vid sin faders hrd?
Jrnet behver inte slipas
Jordens smycke inte skras upp
Lt bli ogrningen!
Jag vill leva lnge bland mnniskor.59

I inledningsstrofen ber barnet om att f lggas till sin moder, vilket troligen
syftar p moderns brst. Frfarandet fresls av det nyfdda barnet som
alternativ till att det skulle avlivas. Som tidigare berrts tycks denna ritual ha
haft flera specifika innebrder, vilka ska behandlas nrmare lngre fram.
Nedlggande och lyftande av barnet frn marken har fungerat i bde ett
privat sammanhang i samband med fdelsen och som officiell juridisk ver-
lmningshandling. Frfarandet pminner om freskrifterna fr laga utstt-
ning d barnet, med ett undantag, skulle fras till kyrkan och lggas ned i
kyrkan eller utanfr kyrkodrren (se kap 4.4). Med referens till den juridiskt
och rituellt laddade nedlggningen p marken kan det anfrda frfarandet
ses som ett verlmnande av barnet, och dess sjl, till Gud.
Den starkt officiella karaktr som tillskrivs vattensnings- och namngiv-
ningsritualen har en motvarighet i ritualer fr barn som inte fds in i hushl-
let, fosterbarn och frillobarn, d dessa ska upptagas i slkt och hushll. Kn-
sttning/sktsttning och tingsledning r exempel p sdana handlingar dr
den offentlig miljn spelade en viktig roll.
Knsttningen, det vill sga att barnet sattes i husbondens eller faderns
kn, innebar en bevittnad accept som tycks ha haft samma dignitet som ritua-
lerna fr infdda barn. I Harald Hrfagers saga (Harald saga ins hrfagra)
beger sig en styrman Hk till kung Adalstein i England, med sig har han
kungasonen Hakon. Hk stter barnet i kungens kn med hlsningen att han
ska uppfostra trlbarnet, varp kungen blir arg och vill dda det. Hk svarar
att det kan han gra, nu nr han har knsatt honom, men han ska inte med
det kunna oskadliggra alla kung Haralds sner. Kung Adalstein uppfostrar
s Hakon som sin egen och uppges ha lskat honom mer n sina egna slk-
tingar.60 I de ldre redaktionerna av Gulatingslagen och Frostatingslagen kan
ett barn som ftts utom familjen inkorporeras i hushll och arvssystem ge-
nom en srskild ceremoni som gde rum vid ett strre lgille p grden. Fa-
dern skulle d gra en sko av oxhud som i tur och ordning sattes p honom
sjlv, den som ledde den nya ttlingen in i slkten, legitima barn och sist den
nya ttlingen. D hade barnet, ven i fall han/hon var vuxen, fulla rttigheter
till odal, arv och vrigt rttsskydd. I Frostatinglagen uppges att skon, om den

59
orsteins ttr Tjaldstings, kap 1, s. 425, vers: B-M Nsstrm 2002, 70
60
Harald saga ins hrfagra, kap 38-40, s. 144-147, vers: Johansson 1992a, s. 123-125

108
var bevarad, kunde fungera som bevis fr att ttlingen hade blivit lagligen
introducerad.61
Svenska lagtexter talar om sktsatt barns arv. I dessa senare texter gll-
er det dock okta barn som automatiskt blir arvsberttigat d frldrarna
gifter sig och nrmare beskrivning av sjlva sktsttningen tycks ha varit
verfldig.62 Det r mjligt att ritualen vid tiden fr lagredigeringen inte
lngre brukades, d barnet i praktiken legitimeras genom frldrarnas gif-
terml, men att formuleringen fortfarande fungerade som begrepp fr att
beteckna ett juridiskt giltig introduktion i slkt och hushll. Enligt Gutalagen
ska barn, i fall d fadern avlidit sitta i karlens skte och bida sitt arv (a
schulu aar sitia. j. karls scavti. oc bia luta senna).63 Innebrden torde vara
att barnen intog sin fars plats i arvsfljden, vilket illustrerats metaforiskt
eller mjligen praktiserats rituellt genom barnens placering i farfaderns kn.
I lagar frn danskt omrde regleras okta barns sociala och ekonomiska rt-
tigheter genom tingslysning, det vill sga offentliggrande p tinget.64
Knsttning/sktsttning har till sin yttre form och innehll likheter med
sktning, den ritual som bekrftade verfring av jordegendom genom gva
eller kp. Vid sktningen konkretiserades verfringen av jord i en fast
kombination av handling och verbalformler genom att sljaren angav vilket
markomrde transaktionen gllde och frklarade den verlmnad till den nya
garen, varp jord frn den aktuella egendomen lades i den nya garens sk-
te och veks ver med en flik av hans kappa i vittnens nrvaro (Hamre 1956,
sp 155-164; I. Larsson 2003, 161-167). Den ptagliga yttre formlikheten
mellan ritualer som innebar icke-infdda barns inkorporering respektive
verfring av jordegendom skulle kunna frsts som en likhet ocks i frga
om innebrd. Inkorporeringens syfte var frmst av officiell ekonomisk bety-
delse, drav ocks det uttalade behovet av vittnen.

Offentlighetens betydelse
I en icke-litterr kultur dr juridiskt bindande dokument i skriftlig form r
ptagligt frnvarande fungerar muntliga offentliggranden i publik milj
som det viktigaste stadfstandet av beslut och ekonomiska eller juridiska
frhllanden. Ett sdant stadfstande krver att den lyssnande mottagaren
har en kontextuell frfrstelse fr normer och regler, men ocks full frst-
else fr proceduren, den muntliga ritualen (Brink 2003). De beskrivna ritua-

61
.GulL, Kpmlabalken kap 58, rvdabalken kap 108, s. 31, 50; .FrL, rvdabalken kap
9:1, s. 208
62
UL, rvdabalken kap 18, s. 122-123, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 73; HL, rvda-
balken kap 13:1, s. 36, vers: Holmbck & Wessn 1979c, s. 307
63
GL, kap 20:1, s. 46, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 220
64
SkL, rvdabalken kap 59-64, s. 47-51, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 14-16, se
ocks anmrkningar not 128 s. 34; Valdemars SjL .red., kap 181, 185, s. 86, 88, vers:
Kroman & Iuul 1945, s. 248-250

109
lerna har alla en sdan funktion och fungerade sledes i ett offentligt sam-
manhang, varfr de ocks i pfallande hg grad frrttas av mn. Offentlig-
hetens betydelse fr ritualernas innebrd har troligen ocks bidragit till att de
r synliga i det medeltida kllmaterialet.
Vattensning och namngivning har i tidigare forskning framhllits som de
mest avgrande ritualerna fr det nyfdda barnets vidare de, som bekrftel-
se p att det inte skulle sttas ut och som bevis fr att det ingick i hushlls-
enheten och drmed besatt fullt rttsskydd. En naturlig slutsats av detta reso-
nemang r ocks att husbonden eller fadern ensam har tillskrivits den avg-
rande rollen som beslutsfattare i dessa frgor.
En nrmare genomgng av underlagen fr tesen att vattensning och
namngivning under faderns rollutvning skulle ha utgjort en verordnad
struktur, under vilken modern eller husfrun har en passiv och underordnad
roll, visar att en sdan tolkning delvis grundats p ritualens offentliga karak-
tr, men framfr allt att en sdan frstelse bottnar i en mktig traditionshi-
storia. Lizzie Carlsson har i en utfrlig exkurs visat att den vikt som tillskri-
vits vattensningen och namngivningen i det frkristna Skandinavien grun-
das i tysk romantisk vetenskapssyn och forskningsresultat frn 1800-talet.
Utmrkande fr denna forskning r att den r ptagligt inspirerad av romersk
rtt och prglad av pfallande svaga kllhnvisningar (L. Carlsson 1972,
219-234). En versiktlig genomgng visar att detta r fallet ven med arbe-
ten som tillkommit efter Carlssons versikt. Fr uppgiften att barnets fram-
brande till fadern, med efterfljande vattensning och namngivning, skulle
ha varit den utan jmfrelse viktigaste inkorporationshandlingen fr bar-
nets rttsstatus hnvisas till uppgifter frn forskare som Ingjald Reichborn-
Kjennerud (1933) och Vilhelm Grnbech (1932) (t.ex. Clover 1988, 154;
Pentikinen 1990, 78; Jochens 1995, 81-82). Reichborn-Kjennerud hnvisar
i sin tur till Sculo Theodori Thorlacius arbete Antiquitatem borealium obser-
vationes miscellaneae. Specimen quartum: Borealium veterum matrimonia,
cum romanorum institutis collata, tryckt r 1784 (Reichborn-Kjennerud
1933, 83).
Den viktigaste klluppgiften som anvnds fr att stdja en sdan slutsats
r dock en passage ur Hords och Holmbrdernas saga, dr det utsatta barnet
rddats, vattensts och ftt ett namn. Den ansvarige fr utsttningen, Torve,
vgar efter detta inte drpa barnet med hnvisning till att det betraktades som
mord att drpa ett vattenst barn (viat at var mor kallat, at drepa brn,
fr vi er au vru vatni ausin).65 Denna kommentar, som till sin form
mycket liknar de frfattarkommentarer som tidigare berrts, och vars syfte r
att frtydliga den sociala kontexten fr den medeltida publiken, r den kll-
hnvisning som anvnds fr att stdja tolkningen att vattensningen med
pfljande namngivning var den ritual som satte punkt fr perioden d bar-
net fortfarande kunde sttas ut. Att basera slutsatsen p en ensam klluppgift

65
Harar saga ok Hlmverja, kap 8, s. 14, vers: Ohlmarks 1962, s. 298

110
syns mig vanskligt, srskilt med tanke p att den aktuelle Torve senare upp-
ges ha stmts till tinget fr drpfrsk trots att barnet vid tiden fr utstt-
ningen inte var vattenst.
Denna kommentar till forskningshistorien r viktig inte bara av det sklet
att tolkningar av barnets passageritualer grundats p sekundra uppgifter frn
en numera frldrad vetenskap snarare n utvrdering av textkllorna, utan
ocks drfr att de sociala knsrollerna i allmnhet har kommit att problema-
tiseras vsentligt sedan de ldre forskningsinsatserna. Att vattensning och
namngivning har ftt en s stor plats i tidigare tolkningar av den frkristna
socialiseringsprocessen kan troligast frklaras utifrn den traditionella forsk-
ningsdiskurs dr mns och kvinnors roller uteslutande tolkas utifrn en fr-
enklad hierarkisk modell. Ritualen har en relativt framtrdande plats i kl-
lorna; den frkommer dock fretrdesvis utan vidare kommentar om effek-
ten av genomfrd eller utebliven handling.
Det r anmrkningsvrt att flertalet forskare som ocks har noterat den
vrdeladdade handling som administreringen av barnets frsta mltid utgjor-
de, har valt att lmna denna utan kommentar till ritualernas inbrdes frhl-
lande (Maurer 1880, 30, 38, 49-51; Reichborn-Kjennerud 1933, 84; Mller
1940, 417-418; Pentikinen 1968, 73-75; 1990, 79; Clover 1988, 154; B-M
Nsstrm 2001). Ett undantag utgr dock Jenny Jochens (1995, 81-83) som
argumenterar fr sin stndpunkt, vilket kommer att berras nrmare i fljan-
de kapitel.

5.2 Den frsta mltiden en inofficiell passage

Det r fga frvnande att en av ritualerna gllande barnets tidigaste sociali-
sering utgjordes av barnets frsta mltid, hrefter kallad brstgivningen. Att
dela brd, frrtta gemensamma offermltider, att frfoga ver och frdela
mat eller att dricka tillsammans hade i det frkristna Skandinavien en stark
symbolisk innebrd och syftade till att skapa, upprtthlla och bekrfta poli-
tiska och sociala band (se t.ex. Enright 1996; Isaksson 2000, 21-28 med refe-
renser; Fernstl 2004, 219-223; Steinsland 2007, 303-306; Brink 2008).

Stta ut eller fda upp

Alternativet till utsttning var uppfdning, vilket frutom i de tidigare disku-
terade passagerna frn norsk lagtext ocks illustreras av den tidigare citerade
formuleringen i Gutalagen.66 Markeringen av uppfdning som motsats till
utsttning antyder att sjlva uppfdandet, att frse barnet med fda, inte bara
hade praktisk innebrd. Frutom de tidigare nmnda okommenterade noter-
ingarna har tv forskare tidigare frsiktigt freslagit att handlingen d barnet

66
GL, kap 2, s. 7-8, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 205

111
fr frsta gngen lggs till moderns brst skulle kunna vara en ritualhandling
med inkorporeringsmotiv (Mundal 1988, 131; B-M Nsstrm 2001, 302;
2002, 70). Frgan har dock gnats pfallande lite forskningsintresse och
frtjnar drfr en nrmare granskning. Den frsta mltiden betraktas i detta
fall utifrn ett ritualperspektiv, men det mste ocks ses mot bakgrund av
den funktion som amningen har haft under frhistorien som det skraste,
eller kanske i vissa fall det enda, sttet att fda upp nyfdda barn (Fildes
1995; Stuart-Macadam 1995).
I den tidigare presenterade passagen ur Gunnlaug Ormstungas saga fram-
hller den nyfrlsta hustrun att barnet inte skulle lggas till brstet eftersom
det skulle sttas ut, varp hon beordrar sin fraherde att rida med barnet till
en kvinnlig slktning och be henne fda upp barnet.67 Brstgivningens avg-
rande betydelse fr om barnet skulle sttas ut eller fdas upp accentueras
ocks i ldre Borgartingslagen, som ocks tidigare diskuterats, dr den frsta
mltidens rituella och juridiska funktion illustreras tydligt. Kvinnorna som
assisterat vid frlossningen plggs ansvaret att inte lmna barn och mor
ensamma frrn det blivit lagt till brstet. Efter denna handling ansgs bar-
net tydligtvis rttsskyddat (jfr ocks Mundal 1989, 131).
Den handling som den frsta mltiden innebar framstlls drmed i lagma-
terialet, och antyds ven i sagamaterialet, som den avgrande grnsdragning
fr nr barnet kunde sttas ut. Jochens har diskuterat relationen mellan
brstgivningen och vattensningen, och hon menar att det skulle vara ett
allvarligt misstag att tolka lagtexten som en indikation p att modern skulle
frrtta den ritual som avgjorde om barnet skulle fdas upp eller sttas ut
(Jochens 1995, 81-83). Hon menar vidare att det ovan citerade lagrummet ur
Borgartingslagen anger ett tidsintervall mellan barnets fdelse och dess fr-
sta mltid, vilket hon freslr ha anvnts till att presentera barnet fr fadern
som vid detta tillflle skulle ha avgjort dess framtid. Jochens resonemang
framstr dock som mindre vlbetnkt. Om man fljer tesen att barnet redan
accepterats av fadern, och drfr befann sig i ett stadium d avlivning inte
lngre var accepterbart, finns ingen egentlig anledning till hjlpkvinnornas
markerade vervakningsfunktion i det avseende som lagen freskriver. Jo-
chens framstllning r ocks starkt polemisk och hon tillskriver fa-
dern/husbonden en komplett agentroll medan modern uttalat grs till offer:

No matter how self-evident it may seem, it should be noted that the problem
of infanticide is of particular concern to women. Nine months pregnancy
involving, under the best of circumstances, discomfort, nausea, and restricted
movement, and culminating in a painful, prolonged, sometimes dangerous
delivery heightened the mothers interest in the baby over that of the father.
To have the child summarily removed, not knowing whether it would be re-
turned was traumatic. If the child was to be exposed, the mother was denied
the intermittent respite provided by nursing, forced instead into immediate

67
Gunnlaugs saga ormstungu, kap 3, s. 55-56, vers: Alving 1998c, s. 266-267

112
 unrelenting work performed with an aching, bleeding, and lactating body. In-
fanticide was most often inflicted on girls, which may have exacerbated the
mothers grief. (Jochens 1995, 85-86)

De polariserade genusroller som dominerat forskningen i denna frga r till

mycket liten hjlp fr frstelsen av ritualernas inbrdes relation. Jag finner
det troligt att brstgivningen fungerade som en ritualiserad markering och
om barnet skulle fdas upp r handlingen att frse det med fda heller inte
srskilt lngskt. Det faktum att handlingen utfrdes med modern som fr-
rttare ska troligen ocks ses mot bakgrund av att kvinnorollen rymde den i
officiella sammanhang viktiga administreringen av dryck, som ett uttryck fr
upprttade, terupprttade och bekrftade sociala band mellan mnniskor (jfr
Enright 1996; Fernstl 2004, 219-223; Brink 2008). Den frsta mltidens
motiv ansluter drmed till den vida flora av ritualer dr utdelandet och mot-
tagadet av mat och dryck upprttade och upprtthll social ordning.
Brstgivningen har, d den frekommer i de svenska landskapslagarna,
tidigare tolkats mer funktionellt som ett stt att frskra sig om barnets livs-
kraft infr dopritualen och infr avgrandet om huruvida barnet var levande
ftt i frga om bakarv (L. Carlsson 1972, 121-122; HL, Holmbck och Wes-
sn 1979, 319-320 anm. 92). Satt i relation till de norrna texterna framtr-
der dock handlingens symboliska dimension tydligt, vilken ocks styrks av
andra textpassager dr den rituella funktionen och dess specifika innebrder
accentueras, vilket ska berras i det fljande.

I mitt hus tog han moderns brst

I gtalagarna stadgas hur man ska frfara fr att hvda ett fl eller en trl
som hemmafdda i hndelse av stld eller vid frsljning. I ldre Vstgta-
lagens edsformel angende hemmafdd trl, som ocks terfinns i yngre
Vstgtalagen, beskrivs en serie handlingar i rytmiserad form och med talri-
ka allitterationer:

At iak fdde han hem. i husum ok
hskp.
er dii ok drak miolk af moor spina.
r uar han i klum uafer.
ok i uaggu lager
y a iak han oe u iki.
Att jag fdde honom hemma i mitt hus
och bland mitt husfolk.
Dr diade han och drack mjlk av sin
moders brst.
Dr blev han lindad i klder
och lagd i vagga.
Drfr ger jag honom och du har ingen
del dri.68

68
.VgL Tjuvabalken kap 17, s. 60, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 163, se ocks not
115 s. 180; Y.VgL, Tjuvabalken kap 52, s. 175, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 317

113
Fr hemmaftt fl anvnds en liknande, men kortare, formel som ocks i
princip r identisk med den som anges i stgtalagens kpmlabalk fr att
styrka att man ger flet i frga.69 Huruvida formlernas sprkligt bundna
form r ett uttryck fr ett arkaiserande stilgrepp eller en faktisk ldre eds-
formel som fresls av Lizzie Carlsson (1972, 121), har i detta sammanhang
inte ngon avgrande betydelse och ligger utanfr arbetets ramar att avgra,
d det istllet r textens innehll som kan leda diskussionen vidare. Om det
rr sig om en arkaiserande nykonstruktion hade denna ocks frmodligen
varit effektls svida den inte refererar till ett etablerat traditionsbruk. For-
meln beskriver, frutom brstgivning, ocks pkldning/lindning och att
barnet lggs i vagga. Dessa handlingar kan mjligen ha fljt p att barnet
blivit lagt p golvet och lyfts drifrn, troligen av husbonden som ocks
identifierar sig som den som fdde honom i sitt eget hus. Att husbonden i
detta fall identifieras som den som ftt barnet i sin grd, tillsammans med
upprkningen av pfljande hndelser, tyder p att man uppfattade serien av
handlingar som delar i den ritual som sammantaget syftade till att inlemma
den nyfdde i hushllet fr vilken husbonden var ytterst ansvarig. Den eko-
nomiska aspekten r hr tydlig, ritualhandlingarna syftar till att definiera
flet/trlen som ekonomisk tillgng tillhrande det egna hushllet. Det r
ocks i samband med frgor av ekonomisk natur som brstgivningen har en
aktiv funktion i andra lagtexter, nmligen vid aktivering av arvsrtten.

Arvsrtten och den frsta mltiden

De skandinaviska landskapslagarna r, trots dateringar som tillskrivits de
enskilda handskrifterna, inte dokument som entydigt speglar en specifik tid.
Processen dr en alltmer framvxande kyrklig organisation gr sig gllande
ocks i lagmaterialet var komplex och tog sig olika uttryck p olika platser
och lagarna innehller dessutom stadganden av olika lder som r svra att
separera. Trots detta kan en tendens sknjas nr det gller bestmmelser om
arvsrtten. Kyrkans fretrdare ivrade tydligtvis fr dopet som den allenar-
dande ritual som inkorporerade barnet i samhllet, ocks i ekonomiskt hn-
seende. Drfr r det srskilt intressant att notera att det lngt in p 1200-
talet existerade fler, och ibland motstridiga, kriterier fr hur och nr det ny-
fdda barnet blev arvsberttigat. Detta frhllande har av Lizzie Carlsson
tolkats som frbiseenden vid vissa lagkodifieringar och att dopet under me-
deltid utan tvekan skulle ha setts som den allenardande ritual som gav bar-
net arvsrtt (L. Carlsson 1972, 167-168). Lagtexternas utformning pkallar
dock en mer ingende diskussion kring det frhllandet.

69
.VgL, Tjuvabalken kap 8:1, s. 56, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 160-161, se ocks
not 67, s. 176; Y.VgL, Tjuvabalken kap 39, s. 171, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 313;
gL, Kpmlabalken, kap 6:7, s. 159, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 165

114
 Alla svenska landskapslagar utom Upplandslagen betonar, om n inte all-
tid uteslutande, dopet som den ritual som ger barnet legitimitet som brstar-
vinge. Upplandslagen frklarar brstarv som det i rakt nedstigande led frda
arvet, som inget annat arv m g fre och stadgar att barnet fr att vara arvs-
berttigat skulle vara levande ftt, ha naglar och hr och ha tagit mjlk frn
sin moders brst. Dopet anges hr inte som krav fr arvsgngen.70 I vriga
svenska lagar r det i fall dr barnet avlidit och ngon vill hvda bakarv frn
det som bestmmelserna visar tvetydighet och skiljaktigheter, trots att grund-
regeln r att alla barn ska dpas, ngot som tydligt framgr av samtliga beva-
rade kyrkobalkar. Hlsingelagen sger att i de fall d modern vill hvda bak-
arv efter sitt barn r detta giltigt om barnet, frutom att vara dpt i vatten,
ocks hade tagit mjlk frn sin moders brst innan det avled. I rvdabalken
lggs prsten jmte tv mn att styrka att s har skett, men i rttegngsbal-
ken stadgas att kvinnor fr vittna i detta fall.71
Ocks Vstmannalagen uttrycker ambivalens gllande barnets arvslegiti-
mering. rvdabalken har hr olika stadganden. I de fall dr fadern dtt fre
barnets fdelse krvs dop fr att det ska leda arvet vidare till modern, men i
fall fdernefrnderna hvdar bakarv ska den som bitrdde vid frlossningen
istllet intyga att barnet var levande ftt, hade naglar och hr samt att det
tagit mjlk frn moderns brst.72 Liknande kriterier framstlls ven i Grgs,
nmligen att barnet, fr att vara arvsberttigat, skulle ha varit levande ftt,
tagit emot fda samt att modern skulle vara kpt p vederbrligt stt, det vill
sga att barnet skulle vara ftt inom de ekonomiska normer som kringgrda-
de ett giltigt ktenskap (jfr Jochens 1995, 21, 82): Barn at er moir er
munde keypt, er a arfgengt er lifande kmr ilios oc matr kmr imun (/oc
matr kmr nir).73
Den frsta mltidens rituella och juridiska dignitet framtrder sledes i
ngot varierande sammanhang i medeltida lagverk frn Norge, Island och
Sverige och i ngra fall ven i litterra texter, vilket tyder p att praktiken
har haft en verregional frankring inom kulturomrdet. Att ritualens arvs-
berttigande funktion senare verflyttades p dopet (se vidare kap 5.4) tyder
ocks p att brstgivningen tillhrde ett ldre traditionsbruk med stark fr-
ankring i den krnenhet som hushllet utgjorde. Det faktum att denna i kl-
lorna frhllandevis vlbeskrivna ritual i mycket hg grad har frbisetts tidi-
gare fr tillskrivas forskningshistoriens androcentriska diskurselement.
Frgan r huruvida termen brstarv, som syns etablerad redan i de
svenska landskapslagarna och som betecknar den frsta arvsprincipen, det

70
UL, rvdabalken kap 11:1, s. 116, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 70
71
HL, rvdabalken kap 13:7, s. 36-37; Rttegngsbalken kapitel 12, s. 91, vers: Holmbck
& Wessn 1979c, s. 308, 397
72
VmL, rvdabalken kap 10:1; 12:4, s. 128, 131, vers. Holmbck & Wessn 1979b, s. 49,
51
73
Grgs (Konungsbk) kap 118, s. 222; alternativ skrivning efter Grgs (Staarhlsbk)
kap 73, s. 98

115
vill sga att arv i frsta hand ska ledas framt i slkten, kan ha en semantisk
koppling till brstgivningen som inkorporationsritual (termen brstgivning
som anvnds hr r dock min egen konstruktion). Hr skulle en noggrann
genomgng av begreppsanvndningen kanske kunna leda diskussionen vida-
re, vilket dock ligger utanfr ramarna fr denna studie. Det kan noteras att i
de ovan anfrda passagerna om hemmafdda trlar och fl i vstgtalagarna,
anvnds ordet spene istllet fr brst som beteckning fr modersbrstet.
Man kan dock konstatera att det rent funktionellt finns starka bindningar
mellan brstgivningen som ritual och brstarvet som ekonomisk institution.

5.3 Materialiserade definitioner

Att bekrfta och synliggra sociala frbund med materiella symboler eller
markrer tycks vara en grundlggande komponent i sociala strukturer under
vikingatid och r ocks mrkbart nrvarande i det officiellt kristna samhllet.
Det gller ocks synliga markeringar av individers transformation. Ett ex-
empel p en sdan markering r bruket att ge barn en gva i samband med
framsprickningen av frsta tanden, en s kallad tandgva, som omtalas i
bde eddadikt och sagamaterial74 och som ven terfinns i senare tids folk-
tradition (Tillhagen 1983, 371-372). Tandgvan markerar ett fysiologiskt
utvecklingssteg som, ven om direkta belgg saknas, ocks kan ha inneburit
att barnet intrdde i ett nytt socialt stadium genom passageritualer. I andra
fall r dock sambandet mellan sjlva passageritualen och materiell markr
mycket tydlig. Det gller framfr allt namngivningen som bekrftades med
en namngva och som omtalas i sagamaterialet bde i samband med att vux-
na och barn fr, eller byter, namn. Att namngvan omnmns s frekvent
beror p att namngivningsritualen i sig r s vl representerad i materialet
och att denna kanske ocks var mer vanlig i det vre samhllsskikt som sa-
gorna till strsta del beskriver.
En materiell markr kan drmed, men mste inte, ha gvoform. Den sent
introducerade ttlingen kunde, som ovan beskrivits, anvnda den under in-
korporationsritualen brukade skon av oxhud fr att bevisa sin legitimitet.
Ocks det nya tillstnd som barnet intrdde i samband med det kristna dopet
manifesterades med materiella symboler. Enligt det ldsta svenska bevarade
dopmanualet, det s kallade Hemsjmanualet frn omkring 1400, uttalar
prsten efter dopakten: Mottag den vita, heliga och obeflckade kldnad
som du skall bra framfr vr Herre Jesu Kristi domstol, p det att du m f
ett evigt liv och leva med honom i evigheters evighet. (Bringus 1971, 72).
Den vita dopdrkten anvndes ven mycket tidigt i Skandinavien, vilket
terspeglas i bde runstenstexter och litterra texter d ngon avlidit i nra

74
T.ex. Grimnisml vers 5, s. 56, vers: Collinder 1993, 83; Laxdlinga saga, kap 20, s. 51,
vers. Alving 1998a, s. 213

116
anslutning till dopet i vita vder (hvitavaum). Annika Larsson har fram-
hllit att beteckningen fr den vita dopdrkten mste ses som ett formaliserat
begrepp vars egentliga budskap, att den omtalade var dpt, torde ha varit
begriplig fr samtiden enligt samma principer som andra sprkliga symbo-
liska omskrivningar (A. Larsson 2006, 337-339). Att den sprkliga omskriv-
ningen refererar till ett fysiskt objekt borde ses som ett uttryck fr en tradi-
tionsform som troligen r betydligt ldre n frekomsten av dopklder.
Konkretiseringar av ett socialt/andligt tillstnd enligt fasta principer tycks
drmed ha varit en ytterst begriplig kommunikationsform bde under den
vikingatida och medeltida perioden. Spr av samma mentala struktur kan ses
i Frostatingslagens bestmmelser som tidigare berrts fr hur man skulle
frfara med ett nyftt barn utan frsrjare. I hndelse av att en hemls kvin-
na fder barn och sjlv dr p en grd dr hon inte hr hemma, ska ansvaret
delas kollektivt mellan grdarna i trakten. Eftersom utsttning inte lngre var
tillten skulle barnet fras till kyrkan och dpas, drefter skulle grdarna
fda det en mnad i taget. Vid det formaliserade verlmnandet, som ocks
innebar att barnet lades p marken, skulle ven barnets matkrl medfras till
den vertagande grden.75
Att denna i ekonomiskt hnseende ovsentliga detalj framhlls i lagtexten
tyder p att matkrlet i sig sjlvt symboliserade och fr mottagande part de-
finierade barnets sociala status som inkorporerad samhllsmedborgare som
fljaktligen mste tas omhand. Trots det uttryckliga kravet p att barnet skul-
le dpas som terfinns i samtliga skandinaviska lagar, bekrftar i detta fall
den materiella symbolen (matkrlet) den traditionella ritual d barnet fr sin
frsta mltid. Detta mste uppfattas som att handlingens rituella aspekter
troligen fortfarande i ngot avseende hade aktualitet i vardagslivet vid tiden
fr lagredigeringen.

5.4 Dopet och ritualerna

Det kristna dopet och primsigningen
Den tidiga kyrkan i Skandinavien gnade relativt stort intresse t frgan om
dopet och nddopet, dess utfrande, tidpunkten och konsekvenserna av ge-
nomfrt eller inte genomfrt dop vilket lmnats stort utrymme i landskapsla-
garna (Sandholm 1965; Nilsson 1989, 235-237). Alexandra Sanmark har i
sin studie, som till stor del baseras p det tidiga lagmaterialet, visat att den
tidigaste kyrkliga organisationen i Skandinavien var starkt ritualfokuserad
och prioriterade reglering av mnniskors vardagspraktik inom fem huvud-
omrden: kyrkans faste- och festdagar, ktenskapsreglering, kyrkogrdsbe-
gravning och dop (Sanmark 2004, 182, 205, 268).

75
.FrL, Kristenrtten kap 2:2, s. 131, Kung Sverres Kristenrtt, kap 26, s. 418

117
 Dopet som sakrament innebar ursprungligen tv rituella huvudmoment;
en separationsdel med rening frn arvssynden och en inkorporationsdel dr
individen upptas i den kristna gemenskapen (Alexandre-Bidon & Lett 1997,
25-26). I praktiken utfrdes ritualen i tv akter dr den frsta, som huvud-
sakligen innebar en frberedelse infr dopet, genomfrdes utanfr kyrkdr-
ren med primsigning och exorcistiska handlingar medan akt tv gde rum
inne i kyrkan vid dopfunten och vars huvudnummer utgjordes av den trefal-
diga nedsnkningen i dopvattnet. D frldrarna inte deltog vid dopet i kyr-
kan var faddrarna viktiga aktrer. Faddrarna, som genom dopet bands sam-
man i ett s kallat andligt skyldskap skulle inte bara ansvara fr att barnet
kom levande till kyrkan, utan ocks meddela prsten vilket namn barnet
skulle f vid dopet och svara i barnets stlle i den viktiga frgeproceduren
som innebar avsvrjandet av all hedendom (Sandholm 1965, 49; L. Carlsson
1972,158). Primsigningen utanfr kyrkdrren innebar att korset tecknades p
barnets panna och brst. Salt lades i dess mun som en del av den avvrjande
exorcism som skulle hja barnet ur den medfdda hedendomen. ke Sand-
holm har pongterat att primsigningsakten troligen hade en mer sjlstndig
funktion under ldre kristen tid i Skandinavien och att denna ritual d troli-
gen medfrde betydligt strre rttigheter i frga om kyrkogrdsbegravning
n vad som var fallet under senare medeltid (Sandholm 1965, 51-58).
Efter primsigningen tog sedan den till dels dramatiska andra akten i dopri-
tualen vid, som inleddes med ingng i kyrkorummet. Det tunga lock som
annars tckte dopfuntens heliga vatten hade d avlgsnats och vid dopfunten
brann dopljus. Ritualen inleddes med en frgevxling mellan prst och fadd-
rarna som svarade i barnets stlle. Sedan infll det dramatiska gonblick d
barnet skulle pnyttfdas till den kristna gemenskapen genom att naket ned-
snkas i vattnet tre gnger, samtidigt som prsten uttalade dopformeln och
barnets namn. Det var genom detta moment som den verkliga transformatio-
nen gde rum. De tidiga, bevarade dopfuntarna r utformade fr nedsnk-
ning av hela barnet i dopvattnet och frsedda med avloppshl s att det in-
vigda vattnet kunde tmmas direkt under kyrkan. Vid mitten av 1200-talet
erstts nedsnkningen av den mer symboliska vattensningen ver barnets
huvud, vilket ocks medfrde en frndring i dopfuntarnas utfrande. Dessa
frseddes nu istllet med en ls insats till sklen vilket gjorde uttmningsh-
len verfldiga (Bonnier 1996, 184 not 11; Ulln 1998, 207). Frndringen
sker trots att synodiska statuter s sent som p 1200-talet fortfarande propa-
gerade fr trefaldig nedsnkning (Alexandre-Bidon & Lett 1997, 26).
Ritualen fullbordades genom att barnet efter nedsnkningen fick sitt
namn. Namngivningsprinciperna under senare historisk tid tycks ha haft
stark grund i ldre tradition, d personen barnet uppkallades efter var noga
vald och namn inom slkten fredrogs (Hagberg 1937, 646-649; 1949, 30-
31; Reichborn-Kjennerud 1933, 87-88; Mller 1940, 371-374). Som avslut-
ning och bekrftelse p barnets nya status placerade prsten ett dopljus i
barnets hand och det klddes i vit dopdrkt (L. Carlsson 1972, 158-159).

118
Den vikt som lades vid barnets identitetsmssiga och sjlsliga transformation
understrks gentemot omgivningen genom namngivningen, och konkretise-
rades ocks materiellt med ljuset i barnets hand och den vita kldnad som
barnet klddes i efter dopets fullbordan.
Den tolerans som kan ses i de ldre norska kristenrttsbestmmelserna fr
hur nddopet kunde utfras i sn eller med saliv om vatten inte fanns till-
gngligt76 r ptagligt frnvarande i yngre kllor. I ldre Vstgtalagen an-
ges att nddopet skulle frrttas i vatten, om vatten fanns, underfrsttt att
annan vtska kunde brukas i ndfall. Denna passage har i den yngre uppla-
gan strukits och i flertalet svenska landskapslagar betonas istllet att dopet
ska frrttas i vatten, och inte ngot annat n vatten.77 De liberala varianter
av nddop som tillts i de tidiga norska lagarna br ses mot bakgrund av att
det fre 1100-talets brjan endast var biskopar som frrttade barndop, och
d troligen endast ngra gnger per r (Sandholm 1965, 52; Holmberg 1990,
26-27). Fr att understryka kopplingen mellan dopet som pnyttfdelse och
Kristi teruppstndelse rekommenderades att barndopen hlls vid de strre
kyrkliga hgtiderna (L. Carlsson 1972, 143-149; Alexandre-Bidon & Lett
1997, 25-26).
Det r mjligt att primsigningen som ritual delvis hade samma funktion
under ett ldre skede som dopet kom att f senare under medeltid. ven om
samtliga bevarade lagar framstller barndopet som en hgt prioriterad frga,
kan det noteras att de tidsfrister inom vilket barnet skulle dpas r mer gene-
rst tilltagna i de ldre norska lagarna n de yngre, vilket skulle kunna tyda
p att det tidiga barndopet successivt fick allt strre betydelse under medelti-
dens lopp (Sandholm 1965, srskilt 51-53).
I hndelse av att risk frelg fr barnets liv framstlls nddopet i lagtex-
terna som hgst prioriterat framfr andra angelgenheter. Det andliga skyld-
skap som uppstod mellan barn, dopfrrttare, frldrar och fadder orsakade i
vanliga fall hinder fr gifterml, vilket kunde f betydande konsekvenser.
Om frldrarna var ensamma vid frlossningen och ingen annan fanns till-
gnglig fr att utfra det ndvndiga nddopet, undantogs dock den dpande
frldern detta hindersml vilket annars hade orsakat att man och hustru inte
lngre kunde leva som gifta (L. Carlsson 1972, 146). Undantaget fr ses som
ett uttryck fr hur angelgen rddningen av det dende barnets sjl uppfatta-
des. Barnets dop prioriteras ocks i ett flertal svenska lagar framfr sista
smrjelsen, i hndelse av att prsten skulle f tv bud samtidigt. stgtala-
gen sger att barndop ska prioriteras framfr sista smrjelsen ty det [bar-

76
.GulL, Kristenrtten kapitel 21, s. 12-13; .FrL, Kristenrtten kap 2:3, s. 131-132
77
SmL, Kyrkobalken kap 9:1, s. 103, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 427; UL, Kyrko-
balken kap 11:1, s. 41, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 21; SdmL, Kyrkobalken kap 9,
s. 26, vers: Holmbck & Wessn 1979c, s. 18; VmL, Kyrkobalken kap 10:1, s. 92-93, vers:
Holmbck & Wessn 1979b, s. 10

119
net] har intet ftt av kristendomen (y at t haur egh af kristnu fangit).78
I andra fall prioriteras sista smrjelsen framfr dop, men d i samtliga fall
med motiveringen att ngon annan kan nddpa barnet.79 Endast i Upp-
landslagen saknas motivering fr att en dende mans smrjelse skulle priori-
teras framfr barndopet,80 annars framgr med all tydlighet den angelgenhet
som tillskrevs det nyfdda barnets dop.
Ytterligare exempel p accentueringen av det nyfdda barnets vrde som
sjlslig varelse syns i frfarandet i hndelse av att modern avled under fr-
lossningen och barnet kunde skras ut ur hennes kropp fr att dpas. Detta
handlingsstt finns i svenskt material endast belagt frn ngra hg- och sen-
medeltida rttsfall men faststlls i flertal synodalstatuter frn 1200- och
1300-talen (L. Carlsson 1972, 131-135).
Den ldre kanoniska rttens syn p det ofdda barnets sjl och det defini-
tiva behovet av dop, helt oavsett om barnet kunde frvntas verleva eller
inte, har en modern och ngot mer extrem parallell i det uterina dopet, det
vill sga dop som om ndvndigt kan frrttas med dopvattnets insprutande i
livmodern (L. Carlsson 1972, 153-154). Under medeltid motiverade den
katolska kyrkan fostrets utskrande ur moderns kropp med att det fr barnets
frlsning ndvndiga dopet skulle kunna ga rum, men de rttsfall som beva-
rats handlar vanligen om arvstvister. Det mest knda fallet torde vara Bo
Jonson Grips handlande vid hustrun Margaretas dd i barnsng r 1360, d
ett levande foster av manskn skars ut ur hennes kropp i fyra vittnens nrva-
ro och omedelbart dptes av priorn i Kalmar. Barnet avled kort efter ingrep-
pet men fadern kunde p grund av det genomfrda barndopet hvda det be-
tydande arvet efter hustrun, trots tvist med hennes frnder (Carlsson 1972,
130-132).
Det finns naturligtvis en risk fr vertolkning av arvets betydelse som
motivation fr att genomfra likppning i samband med dd i barnsng, d
fallen huvudsakligen har bevarats till eftervrlden p grund av de efterfl-
jande arvstvisterna. Man kan ocks stlla sig frgan om detta frfarande,
som inte omnmns i det medeltida lagmaterialet, nyttjades i ngon strre
omfattning om inte betydande ekonomiska vrden stod p spel. Det r dock
tydligt att det rituella handlggandet av arvslegitimeringen under loppet av
den tidigmedeltida epoken i hg grad kom att verflyttas frn den privata
familjekontexten till kyrkans officiella kultsfr.

78
gL, Kyrkobalken kap 6, s. 6, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 9; .VgL, Kyrkobal-
ken kap 14, s. 7, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 6; Y.VgL, Kyrkobalken kap 27, s. 90,
vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 209; SmL, Kyrkobalken kap 9:2, s. 104, vers: Holm-
bck & Wessn 1946, s. 427
79
SdmL, Kyrkobalken kap 9, s. 25-26, vers: Holmbck & Wessn 1979c, s. 18; VmL Kyr-
kobalken kap 11, s. 94, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 10; DL Kyrkobalken kap 4, s.
4-5, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 4
80
UL, Kyrkobalken kap 12, s. 44, vers: Holmbck & Wessn 1979a, s. 21

120
Ty hedning m ej rva
De bitvis motstridiga bilder som landskapslagarna ger nr det gller de in-
troducerande ritualerna skulle kunna ses som representationer fr olika tids-
skikt i de enskilda texterna. Jag vill dock hvda att det i frsta hand br ses
som kompromisser och kombinationer avsedda att tillfredstlla bde den
kyrkliga instans som strvade att f kat inflytande p lagarna och delar av
en konservativ menighet, huvudsakligen ur samma samhllsskikt, som var av
en mer traditionsbunden mening.
Det frmsta argumentet fr en sdan tolkning r att dop och brstgivning
som arvslegitimerande handlingar inte alltid r separerade; de framtrder i
kombination i samma balk eller samma mening i vissa fall.81 Lagarna kan i
allt vsentligt ses som representativa framfrallt fr den jordgande sam-
hllsgrupp fr vilka arvsgngen hade avgrande strst betydelse. Vikten av
att arvet leddes vidare enligt vederbrliga och accepterade kriterier kan ock-
s ses i det faktum att lagarna i de allra flesta fall tillskriver kvinnor en fr
tiden ovanligt tydligt definierad vittnesroll i frga om huruvida barnet var
levande ftt och rituellt introducerat p det stt som aktuell lag freskrev (jfr
Ekholst 2009, 73-75). Den kvinnliga aktrsrollen blir ocks ptaglig i Bor-
gartingslagens bestmmelse fr hur barnamord i samband med frlossningen
skulle frhindras, som tidigare berrts. I den uteslutande kvinnliga sfr dr
barnafdsel utspelades gjordes hjlpkvinnorna till lagens vervakare och
vittnen. Trots att brstgivningens funktion som passage in i den sociala till-
varon framstr som otvivelaktig, har moderns funktion som rituell aktr
tidigare starkt undervrderats till frmn fr hushllets manliga verhuvud
som aktr fr de mer officiella, tydligare definierade och i sagorna betydligt
oftare beskrivna ritualerna. Jag finner att rollfrdelningen, s som den fram-
gr av den hr underskningen, stder bilden av genusrollerna inom hushl-
let som komplementra med uppdelade ansvarsomrden och med betoning
p samspelet mellan husbonde och husfru.
Att de ldsta norska lagar som finns bevarade varken i kristenrtten eller
rvdabalken specificerar vilken ritual som ger barnet arvslegitimitet kan
mjligen tolkas som en kronologisk tendens. Arvsgngen beskrivs dock
noga, och ocks hr r den frsta principen att arvet ska g framt i slkten.82
Man fr hr frutstta att principerna fr arvslegitimitet var s allmnt knda
och nnu inte ifrgasatta av den kyrkliga instansen vars nrvaro, framfrallt i
kristenrtterna, istllet starkt karaktriseras av frbud mot barnutsttning och
pbud om dop av nyfdda. Det r ocks mjligt att en regional variation fr
hur arvsrtten stadgats inom den frkristna traditionen har frelegat. ldre
Gulatingslagen ger nmligen oftt barn rtt att leda arvet av moderns mor-
gongva vidare (enligt bakarvsprincipen till fadern eller hans slkt) under

81
VmL, rvdabalken kap 10:1; 12:4, s. 128, 131, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 49,
51; HL, rvdabalken kap 13:7, s. 36-37, vers: Holmbck & Wessn 1979c, s. 308
82
.GulL, rvdabalken kap 103, s. 48; .FrL, rvdabalken kap 8:1, s. 205

121
frutsttning att det kan styrkas att barnet kvicknat i moderns kropp, det
vill sga att man har noterat fosterrrelser.83
Brstgivningens funktion i de norska lagarna framstlls istllet som avg-
rande infr beslutet om utsttning eller uppfdning, vilket inte r srskilt
frvnande med tanke p att det i frsta hand r frgan om barnutsttning
som framstr som ifrgasatt vid tiden fr kodifieringen av de norska lagarna.
Under frutsttning att man kan frvnta att det frkristna, vikingatida
kulturomrdet i stort delade samma vrderingsprinciper och att den tidiga
kyrkliga institutionen inom omrdet i stort prioriterade samma frgor, kan en
allmn utveckling ver tid anas utifrn lagarnas fokus p olika frgor gllan-
de den tidiga barndomen. Den frsta angelgenheten var sledes att reglera
bruket att stta ut barn samt att f dessa primsignade eller dpta och i hn-
delse av ddsfall, begravda p kyrkogrd. I ett senare skede, d utsttnings-
frbudet istllet vergtt till att stadgas i andra delar av lagarna och jmstl-
las med mord (om n betraktat som ett lindrigare brott om barnet var odpt)
blir frgan om dopet som arvslegitimerande ritual viktigare. Uppgifterna i
islndska Grgs, som tidigare gav barnet arvsrtt om barnet var avlat inom
ett rtteligen ingnget ktenskap, levande ftt och hade intagit fda, revide-
ras i den nyare lagen frn 1281, som istllet tillskriver dopet en arvslegitime-
rande funktion (L. Carlsson 1972, 222-223).
En illustration av detta prioritetsflt kan ocks ses i Sknelagens arvsbe-
stmmelser. Sknelagen freligger, frutom i en sknsk version, ocks i en
av biskop Andreas Sunesson versatt redaktion p latin som till innehllet i
stort verensstmmer med den sknska frlagan (SkL, Holmbck och Wes-
sn 1979, XIX). Den allitererande edsformeln [d]etta barn blev ftt med
nagel och nsa, med hud och hr och fick sin kristning (t barn war ft
mth naghl oc ns oc mth huth oc har oc fic sin cristindom oc scal thr
for arf stand) ingr dock inte i biskopens text, vilket kan tyda p att bar-
nets kroppsskapnad ur lrd teologisk synpunkt inte hade ngon betydelse fr
den rituella inkorporationen. I bda versionerna uttalas dock tydligt i frga
om nddop att fr det ej kristning, d har det ej rtt till arv. Ty hedning
[eg. hglagd man, hgbo] m ej rva. (far at y cristindom. a star t
y arf. for thy at hgh man ma y ru).84 Liknande pbud om att dopet
skulle vara den allenardande arvslegitimerande ritualen terfinns ocks i
lagtexterna frn nudanskt omrde.85 Biskopens retoriskt kraftfulla formule-
ring ska frmodligen frsts som ett uttryck fr att frgan om vilken hand-
ling som skulle infrliva barnet i arvssuccessionen fortfarande vid denna
tidpunkt inte var helt neutraliserad.

83
.GulL, rvdabalken kap 104, s. 49
84
SkL, rvdabalken kap 2-3, s. 4-5, 242, vers: Holmbck & Wessn 1979d, s. 3, se ocks
anmrkningar, not 7 s. 21-22
85
JL, bok 1, kap 1, s. 19-21, vers: Kroman & Iuul 1945b, s. 137; Eriks SjL, bok 1, kap 2, s.
5-7, vers: Kroman & Iuul 1945b, s. 3-4; Valdemars SjL AO, bok 1, kap 53, s. 39-40, vers:
Kroman & Iuul 1945a, s. 211

122
 Att etablera dopets arvslegitimerande funktion tycks bli en hgre priorite-
rad frga fr den kyrkliga institutionen i en andra fas, d kriminaliseringen
av barnutsttning och barndopet i sig var etablerade. De danska lagarnas
omfattande arvsreglerande partier har tolkats som ett uttryck fr arvsfrgans
avsevrda betydelse och att detta omrde troligen utsatts fr omfattande re-
former (Kroman & Iuul 1948, XXI-XXIV), vilket ocks r mitt intryck. Man
kan bland annat notera den tillspetsade formulering som terfinns i den Jyl-
lndska lagen: Hvis et Barn dr i Fllig med Faderen og Moderen, da skal
det betragtes, som om det aldrig havde vret fdt. (of barn dr i flagh
mth fathr oc mothr. tha r tht swo sum tht aldrich war fd.).86 Bar-
net skulle drmed betraktas som att det aldrig existerat, om det avled utan att
ha ingtt i arvsreglerande process. Passagen avser just detta specifika avse-
ende, men kan ven ha haft en vidare betydelse d arvet inte enbart var en
ekonomisk institution, vilket framgr tydligt av odalsideologins mnga
aspekter (jfr Zachrisson 1994).
Det r ocks av intresse att kravet p dopet som arvslegitimerande ritual
inte kan terfinnas i kanonisk rtt och finns frn medeltid endast belagt i
lagmaterial frn de nordiska lnderna, samt nuvarande Spanien (L. Carlsson
1972, 225-234). Av detta kan man dra slutsatsen att frgan inte drevs frn
den katolska kyrkans centralorgan utan snarare br ses som ett resultat av
regional tillmpning av kristet rtts- och strategitnkande, vilket ngot kan
frklara de motsttningar i frga om arvsrtten som framtrder i de regionala
lagtexterna.
Funktionen hos huvuddelen av ritualerna med frankring i frkristen tra-
dition och praxis, framfr allt namngivningen och vattensningen, verflyt-
tades utan strre konflikt till dopet i ett tidigt skede. Det kan bero p vatten-
sningens karaktr av separation och rening samt namngivningen med dess
inkorporationskaraktr och sjlsaspekt mycket vl stmde verens med dop-
ritualens olika delar. Den officiella karaktren hos de ldre ritualerna som
framtrder, inte minst i sagorna, motsvarades av dopet som fretogs i kyrkan
vid de strre hgtiderna. Vad gller brstgivningen frhller det sig dock
annorlunda. Dess funktion som introduktion i det privata hushllets ekono-
miska sfr hade inte, tminstone till en brjan, ngon naturlig motsvarighet i
dopritualen.
Brstgivningens inofficiella karaktr, att det i princip uteslutande var
kvinnor som vittnade och det faktum att den gde rum i samband med eller
strax efter frlossningen, str i kontrast till det officiella dopet som kunde
ga rum upp till ett r efter fdelsen. Avstndet i tid mellan fdelse och dop
skapade en utdragen liminalfas d barnet befann sig i limbo. Den farliga
liminalfasen mellan fdelse och dop ligger troligen till grund fr framvxan-
det av den mngd skerhetstgrder och folkliga frestllningar som kring-
grdat det odpta spdbarnet lngt fram i historisk tid och som ocks fran-

86
JL, bok 1, kap 9, s. 41, vers: Kroman & Iuul 1945b, s. 141

123
ledde ett pskyndande av dopet, som vintertid i praktiken kunde f frdan-
de konsekvenser fr de nyfdda (Bringus 1971, 63-65; Tillhagen 1983,
203-227). Den utdragna liminalfasen som uppstod mellan fdelse och inkor-
poration i samband med adaption till kristna bruk kan ha bidragit till att man
ett stycke in i medeltid, tminstone i vissa regioner, hll fast vid brstgiv-
ningen som introducerande passageritual.
Det faktum att arvsgngen fungerade som ett viktigt ekonomiskt instru-
ment med stor praktisk betydelse, srskilt fr den jordgande samhllsgrup-
pen, kan frmodligen frklara att vi s sent som p 1200-talet i svealandska-
pen mter kompromisser och kombinationer i lagarna som tillgodoser bde
kyrkliga och vrldsliga angelgenheter i detta avseende. Som en frlngning
av detta resonemang kan man diskutera huruvida man frn kyrkligt institu-
tionellt hll inte bara ville infra dopet som den allenardande arvslegitime-
rande ritualen, utan ocks verkade aktivt fr att minska traditionella ritualers
betydelse p landsbygden. Man kan notera att det har funnits en vida spridd
uppfattning om att just barnets frsta mltid inte skulle best av brstmjlk
d den ansgs skadlig, vilket kan belggas frn 1700- och 1800-talen i Sve-
rige och redan frn hgmedeltid i Norge (Tillhagen 1983, 248; Benedictow
1985, 25). Mjligen bygger en sdan folklig frestllning p att den frsta
amningen, som tydligtvis hade en viktig rituell funktion i vissa regioner s
sent som p 1200-talet, i senare tid istllet frsetts med tabu.
I ljuset av en mjlig konflikt mellan hvdare av kyrklig ideologi och regi-
onal tradition gllande arvslegitimerande ritualer, vill jag ocks uppmrk-
samma ett mrkligt ingrepp i den ldsta bevarade handskriften av ldre
Vstgtalagen, betecknad B59a. Textpartierna rrande stadgandet av barnets
dop, fljt av att barnet d skulle taga arv och begravas p kyrkogrd r iden-
tiska i den yngre och ldre redaktionen. I nmnda handskrift har dock bladet
dr pfljande bestmmelser om nddop som frutsttning fr arvsrtten,
fljt av freskrifter om kyrkobygge och invigning av kyrka, skurits bort. Vad
som r intressant att notera r att ocks de sista tv orden p den fregende,
bevarade sidan skrapats bort. De utraderade orden, som fljer p bestmmel-
sen att alla barn ska dpas, r rekonstruerbara eftersom samma ordalydelse
finns i den yngre lagen och bestr i just ok arf [taga].87 Detta frhllande har
av tidigare forskare tolkats i olika riktningar; man har menat att en oupp-
mrksam avskrivare med frkunskap om den senare lagens ordalydelse me-
kaniskt har skrivit in orden ok arf, trots att dessa ord inte fanns i frlagan och
sedan han upptckt sitt misstag skrapat bort orden. Man har ocks menat att
det handlar om verkan p handskriften utan hnsyn till vilket textavsnitt
som pverkats (.VgL, Holmbck och Wessn 1979, 11, not 6 med referen-
ser). Dessa tolkningar r naturligtvis mjliga, men man br ocks beakta
mjligheten att det skulle kunna bero p att ngon, efter att den bevarade

87
.VgL, kyrkobalken kap 1, s. 3, vers: Holmbck & Wessn 1946, s. 3, se ocks not 6, s.
11

124
handskriften kom till kring r 1280, fortfarande ogillat stadgan som ger do-
pet arvslegitimerande funktion och istllet fredragit en traditionell ordning.
Som parallell kan verkan p handskrift B av Sdermannalagen nmnas dr
ett par punkter i kyrkobalken har frstrts p liknande stt, troligen med
anledning av en dokumenterad konflikt mellan landskapets mn och bisko-
pen, rrande rtten att testamentera och ge gva till kyrkan (SdmL, Holm-
bck och Wessn 1979, XII-XIII).
ldre Vstgtalagens kyrkobalk har ett lderdomligt drag gemensamt
med de norska kristenrtterna och Gutalagen, nmligen att bestmmelserna
om barndop r placerade redan i de inledande flockarna till skillnad frn
vriga svenska lagar som istllet brjar med bestmmelser om kyrkobygge.
Den frsta redaktionen av ldre Vstgtalagen frelg troligen runt 1210-
1220, men under de sextio ren som fregick den nu bevarade handskriftens
tillkomst skedde en del omarbetningar. Vissa av dessa tillskrivs de fr vrigt
oknda lagmnnen Gustav och Folke, om vilka det sgs att [d]e togo
mngen hedniska bruk ur vr lag, och frillobarn frngingo sitt arv (.VgL
Holmbck och Wessn 1979, XXXI). Lagman Eskil, som tillskrivs en stor
del av redigeringsarbetet, tycks ha varit ovanligt skolad, troligtvis med starka
kopplingar till Kyrkans ledning, vilket kan frklara det fr svenska lagar
ovanligt starka drag av kristet rttstnkande som kan ses i ldre Vstgtala-
gen (. VgL Holmbck och Wessn 1979, XIX-XXI; Kyhlberg in prep). Det
r mjligen mot den bakgrunden som verkan p sjlva lagboken ska ses.
Den bild som medeltida texter frmedlar av en barndomskonstruktion
som i hg grad str i kontrast till det konventionella kristna konceptet r i ett
avseende srskilt svrtolkad. Vi kan med skerhet sga att skriftstllarna,
bde av lagtexter och litterra texter, hade specifika motiv och agendor bak-
om sin produktion, lika skert som att de var vl frtrogna med de ldre tra-
ditionsnormer som hr framstr som relativt seglivade. Det r drmed troligt
att ritualer av passagekaraktr frknippade med den tidiga barndomen, som
str i kontrast till bde det kristna dopet och sjlsbegreppet, r handlingar
grundade i ett ldre konceptuellt tankemnster. Ytterligare ett argument fr
detta r det samband som freligger mellan dessa passageritualer och nor-
merna kring barnutsttning, vilken utan tvivel r en praktik med frkristen
historia.
Att den traditionella normeringen kring frgor om barns arv inte verens-
stmde med kyrkans uppfattning framgr med klarhet, liksom att det i ett
ganska sent skede av kristnandeprocessen var ett mne fr kompromisser
mellan tradition och kyrklighet inom det svenska omrdet. Sammanfatt-
ningsvis kan man drmed sga, att ven om kllorna endast erbjuder enstaka
och disparata uppgifter, blir intrycket av en pgende konflikt mellan kyrk-
ligt rttstnkande och traditionella normer ptagligt. Det r ocks tydligt att
bestmmelser om barns arvsrtt var angelgna fr den regionala kyrkliga
instans som med tiden kom att f en mer eller mindre fullstndig dominans.

125
6. Social kvalifikation och hushllets
beroendesfr

De flertaliga passageritualer som framtrder i de litterra kllorna gllande

spdbarns sociala introduktion tyder p en ver tid utdragen och mngfacet-
terad inkorporationsfas, till skillnad frn dopet som senare, tminstone i offi-
ciellt avseende, innebar en definitiv introduktion i de religisa, sociala och
ekonomiska samhllssfrerna.
Definitioner som har kringgrdat barndomens tidigaste stadium har i de
tidigare kapitlen skisserats via tv kulturellt strukturerade fenomen: mjlig-
heten att avbryta individens fortsatta fysiska existens genom utsttning och
passageritualers organiserande funktion i samband med det sociala livets
upptakt. Det r dock av viss betydelse att avslutningsvis kontrastera denna
konstruktion mot andra sociala sfrer. Vuxenhet i den form den kan ha
definierats i det senvikingatida och tidigmedeltida samhllet skulle kunna
vara av visst intresse, men kommer dock endast undantagsvis berras hr.
Jag vill istllet rikta fokus mot en annan social konstruktion som ligger nr-
mare det sociala ofddhets- och nyfddhetsstadiet, nmligen de i frga om
socialt och ekonomiskt hnseende mindre produktiva individernas sociala
sfr. Freliggande kapitel syftar drmed till att diskutera det unga barnets
sociala roll och plats utifrn ett livsloppstnkande och drmed placera barn-
domen i en strre mentalitetsmssig kontext, ssom den framtrder i textma-
terialet.
I en kultur dr sociala tillstnd tycks ha haft stor rrlighet under livets
lopp r produktion, reproduktion och bekrftelser av sociala roller och till-
stnd viktiga komponenter fr befstandet av individens plats. Detta frhl-
lande illustreras exempelvis i den tidigare beskrivna tteledningen som skul-
le terbekrftas offentligt av den introducerade familjemedlemmen vart
tjugonde r tills arvet var reglerat.88 I samband med intrden i nya sociala
roller kunde yttre befstelser ga rum, vilket bland annat kan ses i de flerfal-
diga beskrivningarna av skalder som tilldelas tillnamn som bekrftelse av
denna roll. I Olav den Heliges saga (lafs saga ins helga) berttas exempel-
vis att sveakungen Olav Erikssons son fds p Jakobsvakaredagen, varfr
biskopen ger honom namnet Jakob. Nr han vid tio eller tolv rs lder frs
infr tinget fr att tilltrda kungarollen ogillar dock tingsmenigheten det

88
.GulL, Kpmlabalken kap 58, s. 31

127
kyrkliga namnet och han fr drfr istllet namnet nund.89 Namnbyten i
samband med rollbyten skulle kunna tyda p att en sdan frndring sgs
som integrerad med hela eller delar av individens identitetssammansttning
och att man helt lmnade sitt gamla tillstnd eller livsroll bakom sig vid in-
trde i en ny. Ett sdant synstt stter stort fokus p individens sociala nu,
vilket ocks avspeglas i uppfattningen om de sociala ldersfaserna.

6.1 Att kvalificera sig

Else Mundal har i sin studie av relationen mellan barn och vuxna i de litter-
ra kllorna menat att beskrivningar av brdvuxna barn tyder p att barndo-
men i sig kan ha haft ett lgt egenvrde (Mundal 1988, 10). I den mytiska
diktningen hmnas Vale sin halvbror Balders dd, endast en natt gammal,
innan han ens har tvttat sig eller ftt hret kammat.90 Motsvarande beskriv-
ningar av fantastiska stordd som utfrs av sm barn terfinns ocks i saga-
litteraturen som uppbyggnad till hjltebeskrivningar.
Bland beskrivningarna av spdbarns fretrden mrks framfr allt att de
r storvxta och vackra, men ocks tidiga tecken p srskild begvning som
till exempel att barnet har den fretagsammes blick.91 Efter spd-
barns/nyfddhetsperioden prglas beskrivningarna av hjltarnas barndom av
tidig utveckling och kvalificering genom handlingskraft. Hoskuld Dala-
kollsons son Olav sgs vid tv rs lder redan tala rent och springa omkring
p egen hand som fyrariga barn.92 Beskrivningen av Egil Skallagrimsons
barndom r ocks prglad av fantastiska prestationer. Han beskrivs som ti-
digt stark och talfr, utvar skaldekonst vid tre rs lder och drper en jmn-
rig vid sju.93 Ett tydligt exempel p hur stort vrde som tillskrevs individens
handlingsfrmga i frga om social kvalificering ges i sagan om den utsatte
Torkel som efter att han blivit omhndertagen och uppfostrad p en annan
grd konfronterar sin far vid ett tingsmte och vill att han ska erknna fa-
derskapet. Fadern ber Torkel drpa en man, s att han sjlv kan ta ver go-
deskapet, vilket Torkel ocks gr. Fadern blir d mycket njd, erknner fa-
derskapet och menar att Torkel nu sjlv sagt sig in i vatnsdalingarnas tt.94
Sdana biografiska beskrivningar fr snarare betraktas som ideala framstll-
ningar n som realistiska hndelser. De ideal som gestaltas genom sagornas
huvudpersoner och hjltar ger dock en bild av den norrna mentalitet dr
kapacitet och frmga hade ett srskilt vrde fr den sociala processen.

89
lafs saga ins helga, kap 88, 94, s. 130, 156, vers. Johansson 1992b, s. 107, 127
90
Vlusp, vers 32-33, s. 8, vers: Collinder 1993, s. 47
91
Vatnsdla saga, kap 13, s. 37, vers. Ohlmarks, 1964a, s. 48
92
Laxdla saga, kap 13, s. 27, vers. Alving 1998a, s. 189
93
Egils saga Skalla-Grmssonar, kap 31, 40, s. 80-83, 98-102, vers. Alving, 1998c, s. 69-71,
86-88
94
Vatnsdla saga, kap 42, s. 112-113, vers. Ohlmarks, 1964a, s. 87-89

128
 Individens kapacitet och frmga har ett tydligt fokus i personbeskriv-
ningar, bde nr det gller vuxna och barn. Att vara tidigt utvecklad eller
lovande r nst intill obligatoriska omdmen, medan extrema handlingar i
extremt lg lder frekommer fr att teckna en bild av huvudpersonens fre-
trden, i mytiska motiv svl som i mer verklighetsanpassade.
Att kvalificera sig med egen kraft fungerar sledes i det litterra samman-
hanget som en dygd. I kungasagorna presenteras ofta kungar eller hvdingar
som tilltrtt denna ledarroll i pfallande lg lder. Mjligheten finns att dessa
framhllanden syftar till att framhva den (senare) vuxne kungens egenska-
per och kvalitet eller att det till en brjan varit officiella utnmningar utan
plikter. Beskrivningarna talar dock om ptagliga uppdrag med praktiska
uppgifter. Harald Hrfager tar ver kungatiteln efter sin far, tio r gammal.
Det uppges att hans morbror Guttorm leder hirden och tar alla beslut om
landets styre, men den unge Harald r med i de strider som fljer d riket ska
fredas.95 Hakon Hrdabred fr kungatiteln vid tio rs lder, Magnus Barfots
sner delar riket mellan sig vid hans dd och r d fyra eller fem, tretton
eller fjorton respektive fjorton eller femton r gamla. De ldre brderna upp-
ges skta den yngres del av landet.96 Harald Hrfagers son Erik r tolv r
gammal d han fr fem lngskepp fr att fara p plundringstg, kung Mag-
nus Olavsson var inte fullt elva d han gav sig ut i samma rende.97
Trots att sagorna omtalar hur erfarna vuxna skter rikets angelgenheter
fr dessa pojkkungar, framstlls deras egna roller som aktiva i funktioner
som idag inte skulle ses som lmpliga fr pojkar i samma lder. De nskvr-
da karaktrsdragen hos en ung regent understryks ocks i Ynglingasagans
berttelse om uppsalakungen Ingjald, dr det uppges att han som sexring
visat tecken p svaghet varfr hans fosterfar stekte ett varghjrta och gav
honom att ta. Drefter blev han den hrdaste man och vrst i sinnelaget.98
Trots att gestaltningarna av pojkkungarna r tydligt frgade av ett ideal som
freskrev handlingskraft och sjlvstndig frmga i unga r tycks det ocks
ha frelegat en faktisk frvntan p den unga individens sociala meritering
s snart och p det stt som situationen medgav.
Det r ocks tydligt att barnets funktionella frmgor och kapacitet ligger
till grund fr uppfattningen om dess sociala lder, vilket i hgsta grad ocks
gller definitionen av vem som i social bemrkelse betraktades som gam-
mal eller sjuk, som ska berras i det fljande.

95
Harald saga ins hrfagra, kap 1-2, s. 94-95, vers. Johansson 1992a, s. 85-86
96
Hkonar saga herabreis, kap 1, s. 347, vers. Johansson 1992c, s. 281; Magnssona
saga, kap 1, s. 238, vers. Johansson 1992c, s. 189
97
Harald saga ins hrfagra, kap 32, s. 134, vers Johansson 1992a, s. 115; Magnss saga ins
ga, kap 1, s. 3-4, vers. Johansson 1992c, s. 19
98
Ynglinga saga, kap 34, s. 63-64, vers. Johansson 1992a, s. 59-60

129
6.2 Hushllets beroendesfr
Jn Viar Sigursson har diskuterat uppfattningen om hg lder p det
senvikingatida och medeltida Island och finner att den ldrande individens
funktion eller dysfunktion i hg grad avgr huruvida denna uppfattades som
gammal eller inte (Sigursson 2008, se ocks Lewis-Simpson 2008; Ja-
kobsson 2008). Nr Egil Skallagrimsson, som under sin levnad utmrkt sig
med sin skaldekonst samt som krigsman och hvding, blir blind, dv och
stelbent framstlls detta som anmrkningsvrt fr en sdan mrkesman och
han blir hnad fr sin skrplighet.99 Det r sledes inte mannens kronologis-
ka lder, utan de negativa effekter som ldrandet medfrt som i detta fall
utgr grunden fr den relativt dramatiska positionsfrlusten. Som kontrast
kan Rkstenens Sibbe nmnas, som meddelar att han var i ttiors ldern d
han ristade stenen (Kyhlberg in print). Sibbe uppger sig sledes ha produce-
rat detta monument trots sin hga lder, vilket skerligen r en indikation p
att lderns relation till prestationen hade betydelse fr hans sociala anseende.
Genusinriktade textstudier har visat att den ldrande individen ocks frlora-
de den sociala knsidentiteten i samband med en sdan funktionsnedstt-
ning. Detta frhllande gller bda knen, ven om frlusten av kvinnlig
knsidentitet tycks ha varit ngot mindre stigmatiserande n den manliga
frlusten (Clover 1993; Overing 1999; Lewis-Simpson 2008). Det sociala
nuet innebar sledes att livets tidigare meriter vgde ltt mot individens
aktuella frmga att reproducera sin sociala roll eller status.
En ldrande individ som var beroende av andra och inte lngre utgjorde
en ekonomisk potential och ett ungt barn kan drmed ha tillhrt liknande
sociala sfrer d dessa grupper i lgre grad var frmgna att medverka till
hushllsdriften och drmed i strre utstrckning beroende av andra fr sin
dagliga frsrjning. En jmfrbar funktionellt baserad definition kan ses i
frga om vem som uppfattades som sjuk i den sjllndska lagen dr arvskifte
regleras i hndelse av att en man eller kvinna ville g i kloster: Den Mand
siger man er syg, som ikke er i Stand til at ride til Tinget eller til andre
Stvner. Den kone siger man er syg, som ikke kan gaa med sine Ngler og
forestaa Husholdningen. (Then call man siukn wre. r ey [r] fr til
things llr andr staefn at rith. The kun [call] man siuk wre r ey
ma mth sin lukl gange oc for sin hion reth).100 Tillstndet definieras
hr utifrn praktiska effekter av individens inskrnkta fysiska kapacitet i
vardagslivet, snarare n den personliga upplevelsen eller egentliga sjuk-
domsuttryck.
Begreppet ofrmgen anvnds i det fljande som ett arbetsbegrepp fr
ett arteget beroendetillstnd. Nr det gller barn karaktriseras tillstndet av
att individen nnu inte har haft mjlighet att upprtta en egen social och/eller

99
Egils saga Skalla-Grmssonar, kap 85, s. 294-296, vers. Alving 1998c, s. 254-255
100
Eriks SjL, bok 1, kap 31, s. 39-40, vers: Kroman & Iuul 1945b, s. 15

130
ekonomisk position i hushll och samhlle, medan individer som p grund
av fysiska tillstnd som hg lder och/eller sjukdom snarare kanske hade
frlorat en tidigare frmga och den drmed hrande funktionen.
En sdan positionsfrlust, eller i barnets fall nnu ouppndda position, in-
nebar dock inte att individen var utlmnad. Sigursson har i detta avseende
srskilt pongterat vikten av att tillhra ett hushll. Ocks icke-slktingar i
form av arbetskarlar och arbetskvinnor omfattades av hushllets beskydd i
utbyte mot sitt arbete. Att inte tillhra ett hushll betraktades som brottsligt
och det r troligt att de flesta icke-funktionella ldre omhndertogs av den
yngre vertagande generationen (Sigursson 2008). Hr freligger dock en
viktig skillnad mellan den senvikingatida/medeltida epoken och senare histo-
risk tid. Under 1500- och 1600-talen vxer ett kontraktssystem fram som
innebar att de ldre inte lngre betraktades som gare till grden efter att
driften verltits till de yngre. Rttigheter/skyldigheter kom nu att regleras i
kontrakt, vilket innebar en betydande frsmring fr de ldre. De tidigaste
belggen fr traditioner kring s kallade tteklubbor och ttestupor dateras
till samma period, vilket troligen r ett uttryck fr den oro infr lderdomen
som det nya systemet var orsak till (Gaunt 1983, 152-155).
Beroendepositionen inom hushllet tycks inte p ngot stt ha sttt i kon-
flikt till omhndertagande av dessa individer. Else Mundal (1988) har i sin
studie lyft fram flera exempel ur sagamaterialet p hur beskrivningar av stark
och engagerad frldrakrlek ven omfattade spdbarnen. De ofrmgnas
eller beroendes sociala position var drmed den mottagande, vilket placerar
dem i en helt annan sfr n hushllets arbetsmssigt mer produktiva med-
lemmar. Att denna sfr delades av ofrmgna ldre och mindre barn fram-
stlls i Laxdalingasagan (Laxdla saga), dr fostersonen Halldor, som upp-
ges ha varit ett r gammal, och grdens ldrade husbonde Berse ligger hem-
ma nr resten av grdens folk arbetar med hbrgningen. Halldor lg i vag-
gan som vlte och Berse orkar inte stiga upp fr att hjlpa honom, varp han
diktar:

Liggjum bir Hr ligga vi lika

lamasessi hjlplsa bda,
Halldrr ok ek, Halldor och jag,
hfum engi rek. bdas kraft lika svag.
Veldr elli mr, Hos mig r det ldern,
en ska r, ungdom hos dig.
ess batnar r, Fr dig blir det bttre,
en eygi mr. men aldrig fr mig.101

Ocks i lagmaterialet kan paralleller mellan sociala definitioner av barn re-

spektive gamla anas. Tv svealagar har differentierade straffskalor som sr-

101
Laxdla saga, kap 28, s. 76, vers: Alving 1998a, s. 237. Se ocks Kormks saga, vers 48,
s. 261

131
skiljer olika ldersgruppers skyddsvrden, vilket tidigare delvis berrts gl-
lande odpta och dpta barn:
Tabell 6.1 Straff fr drp inom olika lderskategorier.102
DL Blgmord: Grtting, < 3 r: Mannadrp, drp Kryckakarl, s
p fri man som gammal att han ej
ej r slkt med kan komma till
drparen: tinget:
12 marker 80/120 marker 40 marker 80 marker
VmL Odpt: Vaggbarn, < 3 r: 3-7 r: > 15 r: Gubbe med krycka:
9/12 marker 120 marker 80 marker 40 marker 120 marker

Som framgr ovan av Dalalagen och Vstmannalagen definieras den ldre

mannens skyddsvrde utifrn hans fysiska kapacitet. r han inte kapabel att
ta sig till tinget eller mste g med krycka tnjuter han samma rttsskydd
som barn i ldersgruppen under tre rs lder, odpta undantagna. Vstman-
nalagen har en srskild kategori fr barn mellan tre och sju r, vilka utgr en
mellangrupp mellan smbarn/gamla och de vuxna mnnen, till vilka man
rknades frn femton rs lder. Bda lagarna likstller skyddsvrdet fr
mindre barn och ldre (mn) och bda lagarna placerar tydligt det odpta
barnet utanfr denna sfr av ofrmgna genom den betydligt lgre straffp-
fljden i samband med drp. Man kan ocks konstatera att Dalalagen gr
tskillnad mellan grttingar av manligt och kvinnligt kn, dr drp p flick-
or i denna lderskategori bestraffades med det hgre beloppet (120 marker).
Individens skyddsvrde ssom det framtrder i dessa specificeringar r s-
ledes tydligt bundet till fysisk frmga, vilket illustrerar den sociala defini-
tionens bindning till graden av beroende eller mjlighet till sjlvbevarande.
Om en fullt kapabel (man) drpte en jmbrdig betraktades detta som ett
lindrigare brott n vergrepp mot en som inte frvntades kunna frsvara
sig. Att odpta stlls utanfr denna kategori mnniskor med frhjt skydds-
vrde mste drfr ses som ett uttryck fr att dessa spdbarn uppfattades
utifrn helt specifika sociala grundbegrepp.

102
DL, Manhelgdsbalken kap 3:1, 3:5-6, s. 17-18; Kyrkobalken kap 12, s. 10, vers: Holm-
bck & Wessn 1979b, s. 9, 30-31; se ocks noter 11; 16; 17, s. 40-41; VmL, Manhelgdsbal-
ken kap 10:3, 11, s. 145-146, vers: Holmbck & Wessn 1979b, s. 70

132
Avslutande diskussion:
Underskningsdel A

De litterra och juridiska texterna r ovrderliga som kllor, men ocks be-
drgliga genom sitt direkta tilltal och sin detaljrikedom. De barndomsbilder
som framtrder i kllorna kan beskrivas som svrtolkade komplex av narra-
tiv, aktrer och agendor. Trots det torde man med stor skerhet kunna dra
den vergripande slutsatsen att det barndomsideal som fresprkades av
kristendomens fretrdare avvek kraftigt frn det traditionella och att mtet
mellan dessa idformer medfrt svl okomplicerad adaption som kompro-
misser, konflikter och turbulens.
Unga, ldrande och sjuka hushllsmedlemmar tillskrivs ett hgt skydds-
vrde i de medeltida texterna och tycks ha haft en beroendestllning inom
hushllet samtidigt som de omfattats av dess beskydd. Sfren prglas sledes
av ett cykliskt livstnkande i det avseendet att lderdom uppfattats utifrn
sociala begrepp som liknade barndomens. Det framgr dock med all nsk-
vrd tydlighet att de yngsta, ointroducerade barnen inte inbegripits i denna
sfr. Nyfdda och mycket unga spdbarn tycks istllet ha kringgrdats av ett
specifikt normsystem, en exklusiv social kod, som framtrder tydligt om den
kontrasteras mot bilden av hushllets beroendesfr.
Dualiteten mellan de frkristna och kristna idkonstruktioner som kring-
grdade det sociala livets brjan framgr tydligast av texternas skiftande
frhllningsstt till barnutsttningspraktiken och den rituella initiationen av
spdbarn.
Den allmnt etablerade uppfattningen att barnutsttning frmst syftat till
att reglera antalet flickor i syskonskaran har hr i princip befunnits sakna
kllstd. Dessutom tycks en sdan tes inte harmoniera srskilt vl med vad
vi knner till om vikingatida genus- och slktskapssystem. Utsttningsprak-
tiken verkar istllet ha fungerat som ett av hushllens ekonomiska re-
gleringsverktyg, ett stt att anpassa det enskilda hushllets storlek och sam-
mansttning till behov och frsrjningsmssiga resurser. I det enskilda fallet
r det dock inte omjligt att hnsyn ocks tagits till barnets kn.
Barnutsttning tycks ursprungligen ha fungerat som ett fast praktiksy-
stem, kringgrdat av tydliga grnser och normer. Framtrdande teman, som
den sociala liminalitetsaspekten och handlingens icke-vldskaraktr, gr
barnutsttning som konstruktion fullt jmfrbar med dagens abortverksam-
het. Nr det centrala liminalitetsmotivet vertrds i de tidiga norska lagarnas

133
kompromisser, i kravet p att primsigning eller dop skulle freg det passiva
avlivandet, br detta drfr inte alls uppfattas som ett tillmtesgende utan
tolkas som uttryck fr en kyrklig strategi. Jag menar att en sdan metod ock-
s sannolikt var vida mer verkningsfull n kategoriska frbud. Utsttnings-
praktiken var sledes troligen socialt accepterad s lnge den reglerades av
normer som var tydligt avgrnsat frn barndomens sociala koder. Grnserna
mellan dessa sociala konstruktioner upprtthlls med introduktiva passageri-
tualer som definierade individens intrde i den sociala samvaron.
I textmaterialet omnmns, vid sidan av det kristna dopet, ett flertal ritualer
i samband med den tidiga barndomen. Det stt p vilket dessa handlingar
beskrivs eller hnvisas till, varierar kraftigt. Vissa av dem, ssom vattens-
ning och namngivning som frekommer frekvent men utan nrmare beskriv-
ning av vare sig tillvgagngsstt eller konsekvenser, tycks ha frlorat aktua-
litet vid tiden fr nedtecknandet.
Man borde rimligen kunna frutstta att de flesta av dessa ritualer har va-
rit frankrade i frkristen tradition och att det nyfdda barnets initiation d
var mer utdragen i tid och mngfacetterad n vad som blev fallet sedan barn-
dopet etablerats. Flera av dessa ldre ritualer tycks ocks ansluta till mer
allmnna grundteman inom den frkristna ritualpraktiken.
Flertalet av de ritualer som hr kategoriserats som officiella, krvde nr-
varande vittnen fr att de frbindelser som upprttades skulle bli giltiga
(t.ex. tingsledning, knsttning, nedlggning och upptagning frn marken i
samband med verlmnade). Eftersom vittnessystemet var ett grundlggande
moment i den frmedeltida och medeltida rttsskipningen, br de bevittnade,
ritualiserade handlingarna i samband med barnets intrde i ett nytt socialt
sammanhang frsts som markeringar av reella och betydande transforma-
tioner av den sociala ordningen. De ritualer som berrts hr tycks i stor ut-
strckning ha inneburit att sociala kontrakt upprttats mellan barn och vrd-
nadshavare, ngot som medfrde svl skyldigheter (att fda upp, ansvara
fr) som rttigheter (rtt till barnet som ekonomiskt, socialt och genealogiskt
objekt). Det kanske tydligaste exemplet r knsttningen, som har en tydlig
parallell i den sktningsritual som praktiserades i samband med verfring
av jordegendom. Samma slags samband freligger ocks mellan brstgiv-
ningen och det omfattande ritualsystem som administrering av mat och
dryck utgjorde, framfr allt inom den frkristna idvrlden. Barndomens
ritualvrld var drmed inte isolerad frn vriga rituella praktiker, utan br
snarare ses som en integrerad variant av dessa.
Merparten av innebrderna i de ldre ritualerna omformades till, uppgick
i, eller ersattes troligen av det kristna dopets id och praktik utan att efter-
lmna spr av komplikationer i det medeltida textmaterialet. I frga om
brstgivningsritualen och dess hushllsekonomiska implikationer frhller
det sig dock annorlunda.
I de ldsta norska lagarna tillmts brstgivningen en definierande roll just
i frga om grnsdragningen mellan barnbegrnsningspraktiken och den soci-

134
ala barndomens brjan. Samma frhllande kan ven anas i de litterra tex-
terna. I svensk och islndsk lag tillskrivs brstgivningen istllet en arvslegi-
timerande funktion, vilket tydligt talar fr att ritualen hade aktualitet som
levande praktik vid sidan om det tidigmedeltida dopet. I arvsrttshnseende
framstr dock frhllandet mellan dopet och brstgivningen som synnerligen
oharmoniskt.
Arvssuccessionen utgjorde en av det frkristna samhllets kontinuitets-
frmjande och ideologiskt reproduktiva praktiker. Med tanke p att bakarvs-
systemet ocks innebar potentiell verfring av egendom mellan familjer (jfr
B. Sawyer 1992) hade barnets arvslegitimering svl ideologiskt vrde som
praktisk betydelse p familje- och hushllsniv. Var och hur legitimerings-
proceduren av potentiella arvingar gde rum torde drfr ha varit av reell
betydelse. Det kan till och med ha utgjort incitament fr kravet p frflytt-
ning av denna procedur frn den familjerttsliga till den offentliga kyrkliga
ritualdomnen som av allt att dma r exklusivt utformat fr det skandina-
viska kulturomrdet.
Nr motsttningar anas i frgan, mste detta sledes frsts som ett mtt
p en intressekonflikt. Det exklusiva kravet p dopet som en allenardande
arvslegitimerande ritual har hr setts som ett uttryck fr en ambition att in-
ordna familje- och grdskontexen hierarkiskt under den kyrkliga institutio-
nen, vilket i s fall kan antas ha utmanat hushllets sjlvstndighetsstllning.
Ocks de olika stndpunkter som kan urskiljas i frgan om barnutsttning
berr svl definitionsrtt som hushllets autonomi. Verkligt inflytande ut-
vas som bekant i hg grad genom makten ver definitionerna, i detta fall av
vrden i levnadsprocessen. Spren av konflikt och oliktnkande i textkllor-
na mste drfr tolkas som att frgorna uppfattats som fundamentala och i
besittning av stor transformativ dynamik. Ur ett vidare perspektiv ska detta
mjligen frsts som en konsekvens av etableringen av en ny samhllsord-
ning som skulle ge den kyrkliga institutionen en hierarkiskt verordnad
samhllsfunktion och legitimitet.

135
Underskningsdel B:
Kristnandeprocessen och det vidgade
gravbegreppet gestaltning av tidig barndom i
arkeologiskt material
Arkeologiska arbetsdefinitioner av fornlmningskategorin grav utgr
frmst frn vad som oftast betraktas som anlggningens funktionella bety-
delse: plats och konstruktion fr (permanent) deponering av avlidna indivi-
der (jfr t.ex. Gansum 2004, 108-114). En sdan definition, praktiserad av
svl mig sjlv som andra, innefattar ett moment av frfrstelse fr att gra-
vens primrfunktion avser den dda individen i egenskap av gravsubjekt.
vriga omstndigheter och aspekter ses som sekundra, i betydelsen att de
formats utifrn ett beroendefrhllande till primrmotivet, nmligen indivi-
dens sjlsliga transformation och fortsatta vilorum, ven om man vid olika
tolkningar har lagt stor vikt vid andra och mer kollektivistiska motiv.
Det finns anledning att utg frn att denna frfrstelse starkt pverkats
av vr egen kulturhistoria (jfr Kaliff 1997, 68-70; 2005), d vi vl knner
bakomliggande intentioner och motiv till gravar och begravningar frn vra i
tid och rum nrmast liggande kontexter. Det starkt individfokuserade kristna
begravningsmotivet ligger hr troligen nrmast till hands i vrt eget refe-
rensverk. Jag vill naturligtvis inte pst att arkeologer i allmnhet skulle vara
omedvetna om alternativa frhllningsstt, och att dessa alternativ kanske
har ett hgre analogivrde gllande frhistoriska konstruktioner med mnsk-
liga kvarlevor, men i flt- eller forskningssituationen r vi beroende av ska-
pandet av begripliga och instrumentella kategorier. Hur identifierar man
kategorier fr vilka frfrstelse saknas?
Anders Kaliff har i flera sammanhang framhllit komplexiteten i identifi-
erings- och tolkningsprocesser som avser konstruktioner med mnskliga
kvarlevor (t.ex. Kaliff 1997; 2005; jfr ocks Gansum 2004). Om vi till ex-
empel dokumenterar enstaka brnda ben i en fr vrigt svrtolkad stenstt-
ning eller hgkonstruktion, lter vi de brnda mnniskoresterna bli ledarte-
fakter fr den funktionella frstelsen: konstruktionen klassificeras som en
grav, vars bakomliggande motiv riktas till den individ som de brnda benen
representerar. Kaliff har stllt frgan varfr andra funktionella tolkningar s

137
sllan kommer ifrga, och argumenterar fr en tolkning av vissa stenkon-
struktioner som altaren. Oavsett brkraften i den specifika tolkningen r
Kaliffs kritiska frhllningsstt viktigt. I hans tolkningsmodell ppnas nm-
ligen fr mjligheten att omdisponera den deponerade individens roll frn
gravsubjekt (en jagisk tolkning av individens frhllande till graven) till
gravobjekt (individen r freml, och aktr, fr ett syfte som ligger bortom
det jagcentrerade). Om vi finner samma begrnsade mngd brnda mnni-
skoben i en konstruktion vars primrfunktion, utifrn vad vi vet, r ngot
annat n en grav, exempelvis en husgrund, kan nrvaron av mnskliga kvar-
levor istllet tolkas som sdana objekt i relation till denna begripliga primr-
funktion: husgrund med symbolisk frstrkning/laddning av mnniskoben.
Vad gller sdana morfologiskt specifika typer av konstruktioner har be-
handlingen av den ddes kvarlevor i vissa fall kunnat infogas i en ver-
gripande frstelsekontext, vilket srskilt tydligt har diskuterats i samband
med bronslderns kulthus (t.ex. Victor 2002). Motiven bakom kulthuskon-
struktionerna ses inte i frsta hand som syftande till att ge den avlidne en
viloplats, inte heller tillskrivs individens subjektiva nytta i form av transfor-
mationen dess primra funktion. Istllet ses konstruktionerna med deponera-
de mnniskoben som ideologiskt laddade, materiellt manifesta objekt med
primrfunktion fr det levande samhllets existentiella ordning.
Av detta br man kunna dra slutsatsen att ven om bristen p typologiska
kategorier gr att vi kategoriserar en anlggning med mnniskoben som
grav, kan denna anlggning egentligen ha ett annat primrmotiv n att med
exklusiv subjektifiering rikta sig till den deponerade individens transforma-
tion och efterliv. I skapandet av gravobjektets nya sociala roll kan ocks
andra, mer kollektivistiska motiv kanaliseras (jfr t.ex. Notelid 2001, 198;
Engstrm 2007b, 325-328).
Jag menar att det stora kllkritiska problemet inte i frsta hand ligger i ty-
pologiseringsprocessen, utan i skapandet av frstelsemssiga referensramar
vid tolkningen av konstruktioner med mnniskoben. Det kan drfr finnas
operativa frdelar med begreppsverktyg, som de hr freslagna begreppen
gravobjekt och gravsubjekt, d sdana kan vidga frstelseperspektivet och
minska risken fr anakronistiska tolkningar. Graven, i egenskap av plats fr
deponering av mnskliga kvarlevor och/eller platsen fr begravningsritualer,
br ses som det materialiserade resultatet, eller restprodukten, av den passa-
geritual som begravningen i ngot avseende alltid innebr, varfr utveckling
av typologier och frgestllningar ocks mste relateras till de idstrukturer
som kan tnkas ha motiverat sjlva handlingen.
Begravningsritualen representerar i frsta hand dess aktrer, de som ut-
ifrn normer och konventioner och den ddes sociala preferenser gr de
avgrande valen fr hur begravningen utformas. Eftersom begravningen kan
ses som den passageritual som transformerar den dde till ett nytt socialt
tillstnd bortom livet torde valet av dess utformning relatera till bde det
tillstnd som lmnas, den ddes tidigare identiteter som levande, och det nya

138
tillstndet som avliden anfrvant. Gravobjektets eller subjektets tidigare
levda erfarenhet och identiteter, till exempel i frga om genus, lder, etnicitet
och klass (jfr Fowler 2004) torde dock kunna ses som bde en utgngspunkt
fr ritualens separationsmoment och som den nya rollens fundament, varfr
kollektiva uppfattningar om sdana sociala strukturer sledes mste uppfat-
tas som betydelsefulla faktorer fr valet av element i begravningsritualen.
Fr att kunna systematisera uttryck fr sociala konstruktioner s att all-
mngiltiga strukturer framtrder i ett gravmaterial krvs att analysfokus pla-
ceras p just normer, det vill sga terkommande element som kan relateras
till en grupp med identifierbara och utmrkande drag (som specifik biolo-
gisk/kronologisk lder). Om underskningen omfattar ett alltfr litet antal
gravar r risken stor att det r undantagen istllet fr regelmssigheten som
ges tolkningsfretrde. Materialet mste sledes ha en viss kvantitativ vo-
lym. De element i begravningsritualen som terkommer i begravningar av
individer i en viss ldersgrupp mste dock frmst frsts utifrn ett kvalita-
tivt frhllningsstt, i bemrkelsen att de strukturer som r framtrdande i
det aktuella materialet mste vara ledande fr analysens upplgg.
De fljande fallstudierna r drfr upplagda s att de parametrar som r
framtrdande i materialet har placerats i fokus. P den formaliserade kyrko-
grden i Kattesund r den rumsliga organisationen av ldersgrupper mest
framtrdande (kap 9), medan ldersrelaterade strukturer p den synkretistis-
ka gravplatsen i Fjlkinge fretrdesvis terfinns i gravarnas inre uttryck
(kap 8). Vid tolkningen av de ldersrelaterade fenomen som identifierats
mste, som tidigare diskuterats, begravningsplatsens vergripande normer
utgra det yttre referensverket. Av detta skl har de bda fallstudierna en
inledande, relativt omfattande utredning av dessa normverk som sedan stts i
relation till de ldersgrupper som r aktuella fr avhandlingens primra fr-
gestllningar. De sociala strukturer som respektive begravningsplats kom-
municerar kommer sedan att jmfras p ett vergripande plan och i frhl-
lande till kristnandeprocessens frlopp. Det finns naturligtvis en risk att de
centrala frgestllningarna uppfattas som marginaliserade i frhllande till
utredningen av tolkningsreferensen; jag menar dock att denna bakgrund r
ndvndig fr att barngravarnas specifika karaktristik ska kunna frsts.
De gravmaterial som fallstudierna baseras p har det gemensamt att de
omfattar ett stort antal gravar och att en betydande del av dessa r barngra-
var. Nr det gller det inledande underskningskapitlet (kap 7) som centreras
kring den frkristna begravningspraktikens frhllande till barn som grupp,
eller snarare icke-vuxna individer som osteologiskt och arkeologiskt pro-
blem, har metoden anpassats till frhllandet att denna grupp regelmssigt
saknas p gravplatserna. Den regelbundna och periodberoende nr- och
frnvaron har hr uppfattats som den struktur p vilken diskussionen om den
frkristna praktiken br fokuseras. Den verregionala, kvantitativa samman-
stllningen med pfljande diskussion fungerar allts som ersttning fr en
fallstudie med frkristet gravmaterial.

139
7. Meningen med graven

7.1 Frnvarande och nrvarande barn

Att barn, eller icke-vuxna individer, generellt r underrepresenterade i frhi-
storiska gravmaterial i frhllande till den frvntade barnaddligheten har
tidigare uppmrksammats och diskuterats utifrn olika aspekter (se t.ex.
Gejvall 1960, 39; Sellevold et al. 1984, 212; Lillehammer 1986, 10-16; Lin-
deroth 1990; Welinder 1995; 1998; Ingvarsson-Sundstrm 2003, 29-35).
Anfrda frklaringsgrunder till de tafonomiska processer som reducerar
antalet begravda icke-vuxna rr oftast fysiologiska bevaringsfrhllanden,
sentida strningar och svrigheten i att lokalisera och identifiera barnen och
deras tillhrande gravkonstruktioner. Det finns dock anledning att jmte
dessa kategorier ocks beakta den process som fregr en begravning och,
som inledningsvis diskuterats i kapitel tv, den nrvarande arkeologens och
forskarens inflytande ver dokumentation, analys och sammanstllning av
gravmaterial (jfr ocks Hedelin 1997; Welinder 1998, 186-187, Ingvarsson-
Sundstrm 2003, 33-34).

Den arkeologiska arbetsprocessen ett representativitetsproblem?

Kremering och eventuell efterfljande krossning av ben samt selektion av
skelettdelar fr begravning kan i hg utstrckning pverka hur mycket ben
som verkligen blir freml fr deponering i samband med den avslutande
begravningshandlingen (jfr t.ex. Kaliff 1997; Arcini 2007; Sjling 2007).
Flera osteologer har menat att barnskelett mer eller mindre frintas vid
kremering, vilket bidrar till den skeva bild av befolkningssammansttningen
som brandgravsmaterialet ger (t.ex. Holck 1985, 93, 169; Sigvallius 1994,
26-32). Denna uppfattning motsgs delvis av moderna observationer som
istllet visat att det, paraxodalt nog, snarare tar lngre tid att helt kremera en
barnkropp n en vuxenkropp, och att terstende fragment dessutom r strre
(Holck in prep, anfrd i Hedelin 1997, 82). Frgan om kremeringsprocessen
och barnskelettens karaktr helt skulle kunna frklara barnens underrepre-
sentation r drmed inte alls enkel.
Den strre andel broskvvnad som sm barns skelett bestr av frintas lt-
tare n mineraliserat ben. Efter kremeringen vergr benet till ett icke-
organiskt tillstnd, vilket ger bttre frutsttningar fr bevarande, men ske-
lettdelarna r ocks mycket skra innan de svalnat (Arcini 2007, 175, 180).

141
Andra forskare har framhllit att den karaktristiskt outvecklade benstruktu-
ren hos icke-vuxna andra sidan gr dessa individer lttare att identifiera n
vuxna i ett brnt benmaterial, varfr risken fr frbiseenden vid osteologiska
analyser uppfattats som relativt liten (se t.ex. Sahlstrm & Gejvall 1948,
159-162; Hedelin 1997, 82). P grund av skillnaderna i gravskicket kan dock
olika frutsttningar freligga fr att identifiera icke-vuxna i material frn
yngre och ldre jrnlder, vilket ska berras nrmare i det fljande.
Intensiv sentida markanvndning, till exempel i form av odling eller be-
byggelse, kan ha effekt p underliggande gravar och antalet individer som
terfinns vid underskning av platsen. Det har freslagits att barngravar
skulle kunna vara mer utsatta fr sdana strningar p grund av att dessa ofta
r ytligt anlagda, vilket exempelvis r fallet i Fjlkinge, Skne, dr de flerta-
liga spdbarnsgravarna var mrkbart grundare n vriga gravar. Det framtr-
dande draget p detta gravflt r dock, som senare ska diskuteras, det pfal-
lande hga antalet dokumenterade spdbarnsgravar, trots att platsen senare
brukats som kermark (Helgesson 1996). Vad gller jordbegravningar r
barnskelett generellt mer utsatta fr de fysiologiska frhllandena i jorden n
vuxenskelett, eftersom frkalkningen av benen vid ddsfallet nnu inte r
fullstndig. Om detta r frklaringen till avsaknaden av barn p gravflten
torde kalkrika omrden, som exempelvis land och Gotland, kunna uppvisa
ett strre antal barnskelettgravar n andra platser och jmfrbar mngd svr-
frklarliga bentomma gropar eller motsvarande konstruktioner borde terfin-
nas p vriga platser, vilket dock inte tycks ga ngon generell giltighet (jfr
Molin 1999). De fysiologiska faktorerna tycks drmed inte rcka som till-
fredstllande frklaring till underrepresentation av gruppen icke-vuxna indi-
vider, som istllet fr att utgra den frvntade ungefrliga hlften av den
begravda populationen (jfr A-S Grslund 1973, 161-164; Benedictow 1993,
19-29, 146; Welinder 1995), ofta saknas helt eller utgr ngra enstaka pro-
cent av den begravda populationen.
Ett verkligt representativitetsproblem r dock det faktum att endast en
mycket liten del av det tillgngliga brandgravsmaterialet r osteologiskt ana-
lyserat, inte minst i frga om ldre utgrvningar. Detta frhllande framgr
till exempel av sammanstllningsverken Iron Age Man in Denmark (Selle-
vold et al. 1984), dr allt brandgravsmaterial har utelmnats, och lands
jrnldersgravflt I-IV (1987-2001), dr osteologisk bestmning av det
brnda benmaterialet endast undantagsvis freligger.
Ytterligare en faktor som tydligt pverkar den bild vi har av proportionen
mellan barn och vuxna, framfr allt i ldre material, r den tolkande arkeo-
logens prioriteringar och val, bde i utgrvnings-, dokumentations- och be-
arbetningsfasen. Vid nutida utgrvningar har nrvaro av en osteolog i flt
blivit alltmer vanlig, vilket ptagligt frbttrar mjligheterna att tillvarata
information som annars ltt gr frlorad. Den strre mngden tillgngliga
gravmaterial hrrr dock frn ldre underskningar dr de fyndlsa och
ibland otydliga barngravarna rnt liten eller ingen uppmrksamhet.

142
 Ocks vid sekundr bearbetning och i versiktsarbeten r risken ptaglig
att antalet redovisade barngravar understiger det faktiska, knda antalet. I
den tidigare nmnda sammanstllningen av Danmarks jrnldersgravar har
de hgt stllda kraven p datering fr inkludering av enskilda gravar troligen
pverkat antalet barngravar i framstllningen negativt, d dessa i hg grad
saknar gravgods och drmed r synnerligen svrdaterade, srskilt om grav-
fltet har anvnts under lng tid. Detta faktum har ocks kommenterats av
frfattarna (Sellevold et al. 1984, 208-210).
Emellant framtrder dock en mindre vlmotiverad srbehandling av bar-
nens gravar, som exempelvis i den tidigare nmnda sammanstllningen ver
lands jrnldersgravflt. Hr syns barngravar i vissa fall utan vidare moti-
vation ha exkluderats ur sammanstllningar av ldersfrdelningen inom ett
gravflt (t.ex. vol. I, 78, 209, 337-338). Vid sammanstllningen av det till
synes ovanligt barnrika gravfltet frn Bjrby, Kastlsa socken, frn romersk
jrnlder har frfattarna valt att utesluta de sjuttiofyra anlggningar som
tolkats som barngravar ur den i vrigt innehllsrika gravtabellen. Barnen
redovisas istllet i en enskild lderstabell dr gravkonstruktionsbeskrivning-
arna, som fr de tjugotv vuxengravarna istllet r pfallande detaljerade,
helt har utelmnats (vol III, 152-162). Komplexa anlggningar, fretrdesvis
frn ldre jrnlder, har ocks ibland frenklats som exempelvis en nedgrv-
ning p gravfltet vid Srby skola, Grdslsa socken, innehllande fjorton
spdbarn och en vuxen, benmnd sopgropen, trots den tydliga referensen
till kringliggande gravar (vol. I, 336-338). Sammanstllningsverk som detta
anvnds i hg utstrckning fr kvantitativa bearbetningar men tycks dessvr-
re utgra ett mycket bristflligt underlag, tminstone nr det gller frekomst
och presentation av barngravar. Det ptagliga ointresse fr barnen som sam-
hllsgrupp som prglat den arkeologiska forskningen gllande teoretisk ut-
veckling, implementering och val av frgestllningar (jfr kap 2) har, eller har
haft, en motsvarighet ocks i hanteringen av det faktiska empiriska materia-
let.

Ett kulturbundet mnster

Tesen att det varierande dokumenterade antalet barn p gravflten skulle
kunna ha en grund i skiftande begravningstraditioner, att barnen p vissa
platser under vissa perioder begravts avskilt eller inte alls, har tidigare fram-
frts men inte utvecklats vidare (se t.ex. Lindquist 1981, 10; Sellevold et al.
1984, 208-212; Bennike 1985, 44-47; Sellevold 1989, 80; Linderoth 1990,
14-15; Welinder 1998, 89; Molin 1999, 46; Ylnen-Peltonen 2000, 52-53).
Stig Welinder (1998) har i en artikel om barndomskonstruktioner under
frhistorien i Sverige argumenterat fr att barnen faktiskt r nrvarande i
gravmaterial frn samtliga frhistoriska perioder. Welinder behandlar dock
jrnldern som en sammanhllen period, varfr ldre jrnlderns hgre antal
barngravar kompenserar fr den yngre periodens lga frekvens. Han noterar

143
ocks den vida variation som jrnldersmaterialen uppvisar, dock utan stll-
ningstagande till de genomgripande kulturella frndringar som vergngen
mellan den ldre och yngre perioden innebar, och som framhllits av andra
forskare (jfr t.ex. Bennett 1987; Fabech 1991; 1994).
Det r tydligt att den nrvarande arkeologen och de fysiologiska faktorer-
na gemensamt kan ha bidragit till att snka antalet barn som synliggjorts i
gravmaterialen. Detta r dock inte hela frklaringen till barnens frnvaro.
Helena Hedelin har sammanstllt ett antal osteologiskt bearbetade gravmate-
rial frn Mellansverige i syfte att jmfra frekomsten av barn i frhllande
till tidsperioder (Hedelin 1997). Hennes resultat visar att frhllandet mellan
antalet vuxna och icke-vuxna individer p gravflten r starkt tidsbundet,
och drmed rimligen ocks knutet till kulturella handlingsmnster.
Tabellerna 7.1-3 bygger delvis vidare p Hedelins sammanstllning. Ur-
valet omfattar material som r osteologiskt bearbetade med angivande av
bestmningsgrad (antal identifierade individer och antal ldersbestmda
individer) samt dateringsgrunder.
Det freligger dock stora svrigheter vid kvantitativa sammanstllningar
av ldersmssig frdelning i frhllande till periodisk indelning av gravma-
terial. I de fall d endast en mycket liten del av de identifierade individerna
har kunnat ldersbestmmas har materialet ftt avfras ur sammanstllning-
en. En strvan har ocks varit att undvika material dr underskningsomr-
det r alltfr begrnsat p ett stt som gr att ldersgrupper kan frvntas
vara ojmnt representerade p grund av ldersbaserad rumslig struktur p
gravplatsen, vilket framfr allt gller delunderskta kyrkogrdar. Gravfltet
vid Kopparsvik, Gotland, uppvisar en s ojmn knsfrdelning att platsen
har uppfattats som en garnison eller dylikt varfr denna inte heller kan anses
representativ fr de frhllanden som r i fokus hr (jfr Thunmark-Nyhln
2004; Arcini & Jacobsson 2008).
P begravningsplatser med mycket lng anvndningstid kan enskilda gra-
var fynddateras, dock sllan barngravarna, som i de flesta fall r fyndfattiga.
Med hnsyn till syftet att synliggra frhllandet mellan tid och tradition har
drfr ett antal material med lng kontinuitet ftt avfras p grund av svrig-
heten att placera de enskilda gravarna i en sker tidskontext, vilket exempel-
vis r fallet med gravplatserna i Vallhagar p Gotland (jfr Stenberger 1955).
Det sammanstllda materialet representerar heller inte en nskvrd geogra-
fisk spridning. En heltckande inventering har inte varit mjlig att gra hr,
varfr urvalet inte kan betraktas som statistiskt representativt fr det omrde
som idag kallas Sverige. Den samstmmighet som rder mellan de mer vl-
representerade regionerna och enskilda material frn andra delar av landet
antyder dock mjligen att de framtrdande tendenserna r betingade av tids-
mssiga, snarare n geografiska, faktorer. ldre grvningsteknik, som ofta
innebar att endast den ovan jord synliga konstruktionen undersktes och
dokumenterades, tycks inte heller i ngon hgre grad pverka utfallet av det

144
identifierade antalet icke-vuxna, d samstmmigheten mellan ldre och yng-
re underskningar framstr som god (se tabeller 7.1-3 med referenser).
Ett ptagligt problem vid kvantitativa sammanstllningar av detta slag r
ocks de skiftande metoder och kriterier som anvnds av osteologer vid l-
dersbestmning och redovisning av resultat (se kapitel 2.1), varfr grupperna
Infant, Infans I och II samt juvenilis, alternativt individer under 15 r, hr fr
representera gruppen icke-vuxna. Kombinationen av material med olika
definitions- och kriterieunderlag skapar drmed ofrnkomligt en suddighet
mellan grupperna vuxna och icke-vuxna, varfr resultatet av nedanst-
ende sammanstllning fr tolkas med frsiktighet.
Tabell 7.1 Frdelning av lder i gravmaterial frn ldre jrnlder. (1) Hedelin
1997; (2) Sahlstrm & Gejvall 1948; (3) Cullberg 1973; (4) Evanni 2007; (5-6)
Sahlstrm & Gejvall 1954; (7) ij 1993; (8) M. Larsson 1994; (9) Gustafsson et al.
2005; (10) Artursson et al. 1996.
Inre Lokal Period Antal Antal Icke-vuxna
grav- ind. lders-
skick best.

1 Krem Klinga, stergtland Br.-. j. 67 66 15% (n=10)

2 Krem Kyrkbacken, Horn, Frrom. j. 203 200 30% (n=59)
Vstergtland
3 Krem Ekehgen, Halland Frrom. j. 144 138 25% (n=34)
4 Krem Sittesta, RA 258, Frrom-rom j. 36 34 24% (n=8)
Sdermanland
5 Krem Banklla, Vstergtland Frrom-rom j. 65 65 63% (n=41)
6 Krem Stora Ro, Vstergtland Frrom-rom j. 38 36 19% (n=7)
7 Krem by, RA 201a, Frrom-rom j. 163 163 24% (n=39)
/Sk. Sdermanland
8 Krem Sjgestad, RA 75, Frrom-rom j. 20 12 50% (n=6)
stergtland
9 Krem Kttsta, RA 335 och 56, Huvudsakl. 239 220 30% (n=66)
Uppland Br-rom j.
10 Krem Lundbacken, RA 297:3, Rom j. 52-54 44 30% (n=13)
/Sk. Uppland

Totalt: 1027/1029 978 29% (n=283)

145
Tabell 7.2 Frdelning av lder i gravmaterial frn yngre jrnlder. (11) Iregren
1972; (12) Annuswer 1999; (13) Svensson & Andersson 2005; (14) Grnwall &
Werthwein 2005; (15) Sigvallius 1991; (16) Norberg 1998; (17) Petr 1999a;
1999b; (18) Petr 1984; 2000; (19) Artelius & Arcini 1996; (20) Artelius & Kris-
tensson 2005; (21) Hauptman Wahlgren 1995; (22) Nyln & Schnbck 1994; (23)
Lundborg & Sigvallius 1994; (24) Seiler 2001a-b.
Inre Lokal Period Antal Antal Icke-vuxna
grav- ind. lders-
skick best.

11 Krem Vrby och Vrberg, Yngre jrnlder 147 147 6% (n=9)

/Sk Sdermanland
12 Krem Brunna, RA 79, Vstmanland Folkvandringstid 19 13 15% (n=2)
13 Krem Lilla Sylta, RA 87:1-2, Huvudsakl. 73 70 6% (n=4)
Uppland folkvandringstid
14 Krem Karby, RA 57, Uppland Folkvandringstid- 15 14 14% (n=2)
vendeltid
15 Krem Trullhalsar, Gotland Folkvandringstid- 33 32 0% (n=0)
vikingatid
16 Krem Strngns, RA 261, Folkvandringstid- 24-25 11 18% (n=2)
/Sk Sdermanland vikingatid
17 Krem Lov, Sderby, RA 13 och 16, Folkvandringstid- 70 66 14% (n=9)
Uppland vikingatid
18 Krem Lov, Lunda RA 27 och 87, Folkvandringstid- 134 131 8% (n=11)
Uppland vikingatid
19 Krem Sannagrd RA 30 och 97, Vendel- 151 106 12% (n=13)
Halland vikingatid
20 Okrem. Bogla, Smland Vendel- 51 29 3% (n=1)
ben ej vikingatid
bev.
21 Krem Hrads kyrkby, RA 83, Vendel- 19 18 0% (n=0)
Sdermanland vikingatid
22 Krem Tuna i Badelunda, Vstmanland Vendel- 70 58 7% (n=4)
vikingatid
23 Krem Sund, Sffle, Vrmland Vendel- 28 28 0% (n=0)
vikingatid
24 Krem Vendel sn, RA 1, 2, 3, 4, 5, 6, Huvudsakl. 160 140 13% (n=18)
/Sk 8, 27, 28, 32, 38, Uppland Vendel-
Vikingatid

Totalt: 994 863 9% (n=75)

146
Tabell 7.3 Frdelning av lder i gravmaterial frn sena vikingatida miljer med
synkretistisk eller tidigkristen prgel och tidiga kyrkogrdar. (25) Helgesson 1996;
(26) D. Carlsson 1999; (27) Frlund 2000; (28) Eriksson & Bergegrd 1992; (29)
Arcini 1999; (30) Persson & Persson 1983.
Inre Lokal Period Antal Antal Icke-vuxna
grav- ind. lders-
skick best.
25 Skelett Fjlkinge, Skne 900-1050 128 128 62% (n=80)
26 Skelett Frjel kyrkogrden, 1000-tal 43 40 20% (n=8)
Gotland
27 Skelett Skmsta, Uppland 1000-1100 8 8 25% (n=2)
28 Skelett Bjrned, ngermanland 1000-1200 66 65 52% (n=34)
29 Skelett Kattesund, Lund, Skne 1050-1100 257 257 39% (n=100)
30 Skelett Lddekpinge, Skne 1050-1150 1431 1431 29% (n=417)

Totalt: 1933 1929 33% (n=641)

Tabell 7.1 visar att frekvensen icke-vuxna i material frn ldre jrnlder
varierar mellan 15 och 63% med ett genomsnitt kring 29%. Motsvarande
siffror fr den frkristna yngre jrnldern, hr fretrdesvis representerad av
kremeringsgravar, r ptagligt lgre med en variation mellan 0 och 18% och
ett genomsnitt p 9% som framgr av tabell 7.2. I kandidat- och magister-
uppsatser rrande barngravskicket p land (grundat p sammanstllnings-
verket lands jrnldersgravar) har, trots de tidigare ppekade bristerna i
sammanstllningen, ocks en tydlig skillnad i barngravsfrekvens mellan
ldre och yngre jrnlder noterats (E. Karlsson 1997; Nordstrm 2004, 22-
24). Hedelins och studenternas underskningar och den hr presenterade
sammanstllning pekar drmed i samma riktning: skillnaden i frga om antal
identifierade icke-vuxna i gravmaterialen torde kunna bindas till tid, och
drmed till kulturella handlingsmnster. De miljer som utifrn gravskick,
tidsstllning eller andra skl har tolkats som synkretistiska/tidigkristna (se
tab. 7.3 och fig. 7.1) uppvisar en andel icke-vuxna som liknar den ldre jrn-
lderns populationer, varfr den yngre jrnlderns gravmaterial med hnsyn
till den lga frekvensen gravlagda icke-vuxna individer framstr som excep-
tionell.

147
Figur 7.1. Boxplot ver andelen barn i de p tre perioder frdelade material som
presenterats i tabellerna 7.1-7.3.

De representativitetsproblem och kllkritiska aspekter som freligger kom-

plicerar utvrderingen av sammanstllningens resultat. Det br dock noteras
att ven Else Roesdahl fr Danmarks vidkommande har framhllit den
kande frekvensen smbarngravar som en av de gravskicksfrndringar som
kan relateras till kristnandeprocessen (Roesdahl 1987, 4). Ett liknande och
mer utfrligt resonemang har ocks frts gllande den tidigkristna anglo-
saxiska begravningstraditionen (Watts 1991, 38-51).
Per Holck hr till de forskare som har uttryckt tveksamhet till tanken p
selektiva begravningstraditioner (Holck 1985, 105-106). I hans arbete, grun-
dat p kremerat benmaterial frn Universitetets i Oslo samlingar frn ldre
och yngre jrnlder, frbiser han dock det faktum att grupperna Infans I och
II utgr en mer n tre gnger s stor andel av det totala antalet gravar frn
ldre jrnlder i jmfrelse med det yngre jrnldersmaterialet (Holck 1985,
katalog, 247-331. Noteras br dock att materialet i Holcks underskning r
mycket ojmnt frdelat mellan perioderna). Resultatet av Holcks bearbetning
av det norska jrnldersmaterialet harmonierar drmed med de hr presente-
rade materialen, ven om det inte kommenteras av frfattaren. ldre jrnl-
derns material bestr huvudsakligen av brandgravar, liksom de som hr re-
presenterar den frkristna yngre jrnldern. Trots detta syns en tydlig skill-

148
nad i antalet icke-vuxna, vilket sledes inte allmnt kan tillskrivas det kre-
merade skelettmaterialets egenskaper.
Caroline Arcini har i en diskussion om brandgravars representativitet
bland annat understrukit att den stora mngden djurben i yngre jrnlderns
kremeringsgravar gr mnniskobenen svra att verhuvudtaget identifiera
och att de frhllandevis stora gravverbyggnadernas jord- och stenmassor i
hg utstrckning har bidragit till att fragmentera benmaterialet. Hon menar
att detta srskilt frsmrar mjligheterna att identifiera icke-vuxna individer
(Arcini 2007, 171, 175; jfr ocks Sjling 2007). Arcini har ocks kunnat visa
att ett flertal konstruktioner som generellt typologiseras som olika inre grav-
skickstyper i bronslders- och ldre jrnldersmiljer inte ska uppfattas som
depositionsplatser utan som blplatser, vilket leder till en kraftig reducering
av det totala antalet begravda individer. Eftersom spr av icke-vuxna mer
sllan kan urskiljas i de av Arcini identifierade blplatserna kan denna
grupps allmnna underrepresentation till viss del justeras i gravlggningsmil-
jer frn brons- och ldre jrnlder (Arcini et al. 2007; Arcini 2007).
Om man vidare beaktar den specifika ldersfrdelningen inom kategorin
icke-vuxna i de hr redovisade materialen, frstrks dock tesen om en r-
dande ldersselektiv begravningspraxis under yngre jrnlder. Tabellen 7.4
bestr av en vidare bearbetning av de material frn tabell 7.1-3 dr icke-
vuxna individer ver huvudtaget r representerade och dr det av materialet
framgr att man vid ldersbedmningen har skiljt spdbarn (<1 r) frn
gruppen Infans I (0-6/0-7 r).

149
Tabell 7.4 Andel spdbarn av gruppen icke-vuxna i de material dr icke-vuxna iden-
tifierats. Populationsnumrering refereras vid tabellerna 7.1-7.3.
Period Antal Icke- <1 r, andel
ldersbest. vuxna av icke-vuxna

2 Frrom.j 200 59 67% (n=20)

3 Frrom j. 138 34 74% (n=25)
4 Frrom-rom. j 34 8 25% (n=2)
5 Frrom-rom. j. 65 41 63% (n=26)
6 Frrom-rom. j. 36 7 43% (n=3)
7 Frrom-rom. j. 163 39 5% (n=2)
8 Frrom-rom. j. 12 6 83% (n=5)
9 Huvudsakl. Br-rom j 220 66 14% (n=9)
10 Rom j 44 13 40% (n=5)
Tot. ldre jrnlder: 273 36% (n=97)

11 Y. j 147 9 0
12 Fvt 13 2 0
13 Fvt 70 4 0
14 Fvt-vend. 14 2 0
16 Fvt-vik. 11 2 0
17 Fvt-vik. 66 9 0
18 Fvt-vik. 131 11 0
19 Vend-vik 106 13 8% (n=1?)
20 Vend-vik 29 1 0
Tot. Yngre .jrnlder: 53 2% (n=1?)

25 900-1050 128 80 86% (n=69)

26 1000-tal 40 8 38% (n=3)
27 1000-1100 8 2 50% (n=1)
28 1000-1200 65 34 89% (n=24)
29 1050-1100 257 100 52% (n=52)
30 1050-1150 1431 417 25% (n=103)
Tot. Medeltid/synkr.: 641 39% (n=252)

I ldre jrnlderns material och de tidigkristna/synkretistiska materialen ut-

gr spdbarnen sammanlagt 36% respektive 39% av gruppen icke-vuxna. De
ldsta och yngsta materialens ldersfrdelning, dr svl spdbarn som ldre
icke-vuxna och vuxna finns representerade, tyder p att begravningstraditio-
nen under dessa perioder verkligen har omfattat alla ldrar, om n i varieran-
de omfattning. Arcinis tidigare nmnda identifiering av blplatser p brons-
och ldre jrnldersgravflt bidrar till att reducera antalet individer som bli-

150
vit freml fr begravningshandlingar, vilket srskilt pverkar det relationel-
la frhllandet mellan antalet spdbarn och andra ldersgrupper (Arcini et al.
2007; Arcini 2007). En sdan justering p grunder som anfrs av Arcini r
sannolikt hgst relevant, tminstone i de miljer dr spdbarn verhuvudta-
get kan identifieras. Frhllandet torde dock i mindre grad kunna pverka
utfallet av den yngre jrnlderns frdelning av lderskategorier, d blplats
och gravplats i dessa gravmiljer i stor utstrckning r desamma (jfr t.ex.
Bennett 1987, srskilt 185).
Den variation som framtrder i materialen frn den ldsta och yngsta pe-
rioden kan till viss del ha sin grund i just de tafonomiska processer som tidi-
gare diskuterats, men den fr resonemanget viktigaste aspekten r den nstan
fullstndiga frnvaron av spdbarn i kremeringsgravarna frn yngre jrnl-
der. Av de nio populationer dr icke-vuxna individer verhuvudtaget identi-
fierats och dr det framgr att spdbarn behandlats som en avskild kategori
vid bearbetningen, har endast en individ med tvekan definierats som spd-
barn.
Att frutstta en ldersgrupps nrvaro, trots frnvaro av belgg i aktuell
underskning och utan avvikande exempel frn andra och kanske mer vlbe-
varande miljer, skulle innebra ett anakronistiskt frhllningsstt som vi i
vanliga fall avvisar som ovetenskapligt. Det r drfr anmrkningsvrt att
man emellant ser just en sdan frutsatt frvntan uttryckas i forskningsar-
beten, srskilt med demografiskt underskningsfokus (se t.ex. Baudou 1965,
13-14; Ambrosiani 1973, 125). ven om individer i allmnhet och barn i
synnerhet ska betraktas som mer svridentifierade i det uppblandade och
fragmenterade yngre jrnldersmaterialet, kan den tydliga frnvaron av
spdbarn inte uteslutande tillskrivas dessa faktorer. Detta srskilt som ldre
barn och ungdomar, som utifrn skelettets karaktristika r ltta att identifie-
ra och som enligt Arcini (2007, 180) bevaras lika vl som vuxna, ocks r
ptagligt frre i det yngre jrnldersmaterialet n i material frn de kronolo-
giskt nrmast fregende och efterfljande perioderna.
Det finns ett avvikande exempel p ett sent brandgravflt, nmligen Bjur-
hovda i Vsters, dr barn r mer vlrepresenterade n i material frn den
yngre jrnlderns tidigare fas. Gravfltets underskta del anvndes under
1000-talet och troligen delvis s sent som p 1100-talet (Welinder 1990). D
dess specifika tids- och gravskicksbild inte lter sig placeras i ngon av ta-
bellernas 7.1-3 kategorier, diskuteras det istllet hr i korthet.
Gravarna bestod av brandlager med verliggande stenpackningar och
stenkonstruktioner. Av de fyrtiotv identifierade individerna befanns tolv
tillhra ldersgrupperna Infans I/II eller juvenilis (29%) och av dessa be-
dmdes sex ha varit under sex rs lder vid ddstillfllet. D man vid lders-
bestmningen inte har avskilt Infant (spdbarn) frn Infans I (0-6 r) kan
dock inte just spdbarnens nrvaro eller frnvaro diskuteras nrmare i detta
fall. Det stora flertalet brandlager innehll, jmte mnniskoben, ocks ben av
flera djurarter och stora mngder freml, bland annat vapen, vilket allmnt

151
anses tillhra den frkristna begravningstraditionen. De exceptionellt sena
brandgravarna p Bjurhovdagravfltet utgr drmed en sen, konservativ
variant p den frkristna begravningstraditionen. Trots att samtidig kreme-
ring av flera individer och/eller djur pverkar benens brnningsgrad negativt
och drigenom ocks bevaringen, och trots de destruerande kraftiga sten-
packningarna direkt p brandlagren, kunde sledes sex individer under sex
rs lder identifieras (d.v.s 14% av samtliga individer och 50% av de identi-
fierade icke-vuxna). Ingenting tyder heller p osedvanligt goda bevarings-
frhllanden; benmngden i ngra av gravarna var istllet mycket liten (We-
linder 1990, 123-124). Det r drfr inte troligt att detta material utmrker
sig i frhllande till andra frkristna yngre jrnldersmaterial p grund av
positiva avvikelser gllande fysiska bevaringsfrhllanden eller gravskickets
konstitution. Vad som dremot utmrker begravningsplatsen r den ovanligt
sena tidsstllningen (se Welinder 1990, 38-40). Gravfltets sena datering gr
det drfr troligt att man p denna plats, trots det konservativa gravskicket,
till viss grad har delat det nytnkande som p andra stllen framtrder tydligt
nr det gller gravlggning av olika lderskategorier.
Jag menar drfr att de yngre jrnldersmaterial vars gravsprk saknar
kristna referenser nrmast br ses som selektiva representationer av den le-
vande befolkningen. Att frgan om selektiva begravningstraditioner nyligen
har aktualiserats (se t.ex. Wikborg 2007; Herschend in print) kan mjligen
innebra att fokus i diskussionen om individers nr- och frnvaro p grav-
platserna ocks i allmnhet kan komma att centreras kring de tafonomiska
processernas kulturella aspekter i hgre grad n vad som tidigare har varit
fallet.
De motiv och konventioner som har styrt den selektiva begravningsnor-
men under frkristen yngre jrnlder period har, tminstone delvis, varit
bundna till sociala strukturer ssom konstruktioner av, och konventioner
kring, social lder. De hr presenterade resultaten uppvisar dock frmst en
generell tendens frn vilken undantag mste frvntas finnas, inte minst med
tanke p att kristnandet inte kan ses som en linjr process, varken i tid eller
rum. Den tidigkristna gravplatsen vid Sntorp (Snickaregrden 2:3), Vster-
gtland, skulle mjligen kunna utgra ett sdant undantag, d inga individer
under sju rs lder terfanns bland de begravda, trots den sena tidsstllning-
en och den tydligt formulerade kristna gravgestiken. Platsen r dock ngot
problematisk och har inte medtagits i tabellerna 7.1-3 d kontinuitet frn
frromersk jrnlder freligger (Lundstrm & Theliander 2004, 79-90). S
kan ven gravplatsen p Triberga kvarnbacke, land, utgra ett exempel p
en regionalt formulerad gravpraktik som inte harmonierar med de hr pre-
senterade resultaten. P gravplatsen, som troligen anlades under vendeltid
och anvndes fram till sen vikingatid befanns inte mindre n tjugoen av de
tjugosex individerna vara barn, varav sjutton spdbarn (Peterson 2006). Ef-
tersom datering av hllkistor p land r erknt problematisk utfrdes ett
strre antal C14-analyser p benmaterialet. Dateringarna hnfr ett strre

152
antal av spdbarnsbegravningarna till frkristen yngre jrnlder, ven om
frfattaren reserverar sig fr alltfr siffertrogen tolkning av tidsstllningen
p grund av att C14-resultaten i ngra fall motsgs av fremlens datering
(Peterson 2006, 24-25). Triberga skulle, i den mn dateringen kan anses
brkraftig, utgra det av mig enda knda exemplet p begravningspraktik
frn frkristen yngre jrnlder dr spdbarn regelmssigt inkluderats. De
yngsta gravarna dateras dock till medeltid, varfr inte heller detta material
kunde placeras i ngon av tabellerna.
P grund av den samstmmighet som de vriga frkristna yngre jrnl-
dersmaterialen uppvisar nr det gller frdelningen av ldrar, finner jag det
rimligt att trots materialets representativitetsproblem tolka resultatet som en
indikation p att icke-vuxna individer i mycket begrnsad utstrckning be-
gravts p de gemensamma gravflten under frkristen yngre jrnlder. Bar-
nens nrvaro r nst intill att betrakta som undantag, vilket i n hgre ut-
strckning tycks glla spdbarn.
Utgngspunkten fr vidare diskussion r drmed att de vetenskapliga fr-
gorna, trots de ptalade felkllorna, br stllas till det empiriska materialet s
som det faktiskt ser ut. Frgan varfr barn under vissa perioder endast un-
dantagsvis terfinns p de gemensamma begravningsplatserna mste d st-
tas i relation bde till normer och konventioner som format barndomens
konstitution och vergripande uppfattningar om begravningens id.

7.2 Betydelsebrande frn- och nrvaro

Begreppen gravar, gravflt och gravmaterial har inledningsvis be-
handlats relativt oproblematiskt i detta arbete, som beskrivning av fysiska
sammanhang eller anlggningar innehllande mnskliga kvarlevor. Anled-
ningen till detta frhllningsstt r att fokus i underskningens frsta del
primrt har inriktats p nrvarande, och frnvarande, individer snarare n
sammanhanget fr en sdan identifiering.
Fr att rikta om frgestllningarna frn att till varfr frdelningen av
lderskategorier kan skilja sig t inom olika tidsmssiga kontexter, krvs
dock en problematisering av gravens primra motiv och funktioner inom
frkristna respektive kristna gravideologiska idkomplex.

Frkristna begravningsbegrepp
De motiv som tidigare diskuterats gllande den frkristna gravideologin
centreras kring manifestationer av grdsfamiljers maktrelationer, heder och
gande genom skapandet av frfder som i hg grad baserades p ett gravob-
jekt, agenten, i form av den begravda individen (jfr inledning till undesk-
ningsdel B).

153
 Utifrn denna skisserade bild r det r inte rimligt att, som i ett flertal de-
mografiska arbeten, utg frn att begravningspraktiken vid grdsgravflten
ndvndigtvis har omfattat samtliga existerande samhllsmedlemmar. Det
framstr som mer sannolikt att minnesbevarandet av grdsgrundare och re-
produktion av den obrutna kedjan av upprtthllare av grdens/hushllets
kollektiv (jfr Zachrisson 1994, 226-229) istllet manifesterades genom be-
gravning av de individer som i kraft av sina levda identiteter och sociala
kvalifikationer sgs som de drtill bst lmpade agenterna. Denna lmplighet
har troligen definierats utifrn individens livsroller, som knappast kan ha
formulerats oberoende av faktorer som pverkat hans eller hennes hand-
lingsutrymme och kapacitet att reproducera dessa i livet. Familjetillhrighet,
plats i arvslinjen, kn och lder borde kunna ses som sdana faktorer (jfr kap
6). Det r troligen utifrn en sdan struktur som den lga frekvensen icke-
vuxna i gravmaterial frn frkristen yngre jrnlder mste frsts.
Dagfinn Skre har diskuterat komplexiten som kringgrdar begrepp som
fri/ofri och gande/icke-gande under yngre jrnlder och tidig medeltid
(Skre 1996, jfr ocks Iversen 2003). Han menar att gandet och friheten ska
ses utifrn en gradskala, snarare n som absoluta begrepp. En juridisk ofrihet
i ngon mening innebar dock samtidigt en ekonomisk trygghet genom be-
skyddarfrhllandet mellan gare och gd, medan juridisk frihet kunde inne-
bra en samtidig ekonomisk ofrihet, varigenom denna grupp, trots komplexi-
teten i begreppen, tydligt avgrnsas frn den fria, gande samhllsgruppen.
Det har ocks framfrts att de samhllsgrupper som kan karaktriseras som
ofria i ngon mening eller i avsaknad av eget gande under frkristen yngre
jrnlder r svridentifierade i det arkeologiska gravmaterialet, trots att dessa
otvivelaktligen fanns och sannolikt utgjorde en stor del av befolkningen
(Benedictow 1993, 109-116; Seiler 2003; Zachrisson 2003). Detta frhllan-
de kan vara en chimr, d det freligger stora teorirelaterade och kllkritiska
problem med att identifiera hierarkiska sociala relationer utifrn exempelvis
frekomsten av gravgods. Det r dock ett faktum att yngre jrnlderns be-
gravningsritual i mycket hg grad innefattade gods, bde i form av freml
och djur, vilket kan vara en indikation p att de begravda i de dokumentera-
de gravarna i hg grad definierades i gandetermer.
Skre har ocks, utifrn norska frhllanden, argumenterat fr att de grdar
som med goda skl kan tolkas som nyetableringar av en ofri eller delvis ofri
samhllsgrupp under vikingatid har betydligt frre gravanlggningar n ld-
re, anrika grdar under samma period. Han tolkar detta som en konsekvens
av gravens metaforik fr den fria, gande samhllsgruppen och frmedlar
den bestmda uppfattningen att begravningstraditionen under den yngre
jrnldern inte omfattade alla samhllets individer (Skre 1996, 310-335).
Om materialet tolkas rtt, skulle i s fall de icke-gande eller i lgre grad
fria individerna vara frnvarande p de kollektiva grdsgravflten av samma
skl som de icke-vuxna: de var inte bst lmpade som agenter fr de motiv
som manifesterades i begravningsritualens kollektiva aspekter.

154
 Mjligheten att utreda den mycket svrangripna frgan om hur en sdan
selektiv begravningspraktik frhller sig till en samtida sjls-
/hinsidesuppfattning r starkt begrnsad av kllmaterialens fragmentariska
karaktr. Frgan r dock s fundamental att den inte helt kan lmnas drhn,
ven om resonemanget frmst fr betraktas som hypotetiskt.
Sjlsuppfattningen i de flesta arkaiska samhllen r p ett eller annat stt
pluralistisk, vilket troligen har gllt ven under skandinavisk yngre jrnlder
(B. Grslund 1989). Uppfattningen om livet efter dden tycks ha varit allt
annat n enhetlig. Det skriftliga kllmaterialet kommunicerar ett flertal tnk-
bara hinsides, men riktar ocks ett tydligt fokus mot betydelsen av den ddes
sociala roller i livet (jfr t.ex. Davidson 1943; Clunies Ross 1998, 247; Nord-
berg 2004).
ven om den metafysiska kosmologien i flera avseenden kan ses som en
konstruktion med parallella motsvarigheter i den levda vrldens organisa-
tion, med tydligt separerade sfrer och med reciproka och i ngot avseende
hierarkiskt ordnade frhllanden (Brink 2004), kan man inte bortse frn att
de metafysiska frestllningarna ocks ger en sakral dimension som inte r
direkt versttbar till profana/sociala system. Skre argumenterar utifrn arvs-
och gandestrukturers funktion som centrala motiv fr yngre jrnlderns
begravningstradition fr tesen att gruppen ofria icke-gande troligen inte alls
begravdes p grdsgravflten (Skre 1996, 310-311, 332-335). Skres analys
och argument r bitvis vertygande, men han lmnar dock den intrikata fr-
gan om hur denna socialt grundade selektivitet frhller sig till metafysiska
ider om det frkristna hinsides och frhllandet mellan kropp och sjl.
Det saknas fr nrvarande en teoribildning fr den metafysiska vrldsord-
ningen med frklarande kraft fr begravningsrelaterade frgestllningar,
ngot som till stor del grundas i att det skriftliga kllmaterialet i just detta
avseende som sagt r pfallande fragmentariskt och delvis motsgelsefullt
(jfr t.ex. Steinsland 1991; Nilsson 1996; Hultgrd 1999). Snorre Sturlasons
redogrelse fr det mytiska hinsides har bland annat framstllts som starkt
prglad av hans egen kristna vrldssyn (Hultgrd 1999). Ngra grundlggan-
de antaganden om den frkristna hinsidesuppfattningen kan dock gras och
relateras till den vergripande samhllsideologin.
Fr det frsta kan man konstatera att en hinsidesuppfattning faktiskt exi-
sterade och att detta begrepp var ytterst differentierat med flera tnkbara
vistelseorter efter dden och en samtidig tillvaro i den fysiska graven (se
t.ex. Davidson 1943; Steinsland 1991; Hultgrd 1999). Fr det andra framgr
ocks att kvalifikationerna fr att komma dit r mer vlbeskrivna fr vissa,
n fr andra mer vaga och i frbigende beskrivna, hinsides (jfr t.ex. Nord-
berg 2004).
Hultgrd menar, efter en utfrlig redogrelse fr Snorres hinsidesbeskriv-
ningar att vi mste godta Vlusps utsagor om bde goda och dliga post
mortem-platser som autentiska uttryck fr fornskandinavisk tro (Hultgrd

155
1999, 120). Han menar ocks att iderna om salighet och straff som frmed-
las i de olika hinsideskaraktrerna kan vara autentisk.
Kvalificeringen fr ett efterliv i Valhall definierades uteslutande av dds-
sttet, det vill sga hur vl individen i frga lyckades upprtthlla sin sociala
prestige och rolluppfyllelse in i det sista, genom att d i strid. Beskrivning-
arna av tillvaron i Valhall prglas starkt av den gemenskap som brdraskapet
mellan Odens krigare utgjorde, med ddsguden sjlv som fosterfar (Nord-
berg 2004). I dessa avseenden formuleras tillvaron i Hel som en tydlig men-
tal motsats till bde Valhall och frestllningen om Helgafjll, dr en bibe-
hllen familjegemenskap betonas. Till Hel kom istllet de individer som inte
dtt i strid, det vill sga inte lyckats eller haft frutsttningar fr att reprodu-
cera den ideala livsrollen, och tillvaron dr prglades ocks av en ptaglig
icke-gemenskap (Steinsland 1991, 66-67).
Dessa hinsidesuppfattningar tycks i mycket stor utstrckning glla den
samhllsgrupp som ver lag framtrder tydligast i alla kllmaterial: de som
hade frutsttningar att agera som sjlvstndiga aktrer p den sociala och
politiska arenan. De olika hinsidessfrernas grad av salighet/dysterhet har en
tydlig koppling till rolluppfyllelsen i livet, tminstone vad gller denna
grupp. Vad gller de socialt och politiskt mindre synliga mnniskorna r
dock varken de skriftliga eller arkeologiska kllorna srskilt meddelsamma.
ven om tillvaron i till exempel Hel eller Frjas Folkvang kan ha omfat-
tat andra grupper n samhllseliten och odalsbnderna, s ges inga uttryckli-
ga besked om ett allmngiltigt hinsides fr alla. Kan det ha funnits ett ver-
gripande hinsidesbegrepp, s allmnt hllet att det inte lmnat avtryck i de
tydligt kristet prglade skriftliga framstllningarna? Vad skedde med de
icke-gande, ofria eller socialt ofrmgna vid och efter dden?
Ibn Fadlan uppger i en redogrelse fr frfaringssttet vid en trls dd att
den ddes kropp lmnades obegravd till frgngelse av naturen och djuren.103
Det finns en likhet mellan denna frgngelse och de tillvgagngsstt som
beskrivs i samband med barnutsttning i det att verlmnandet till naturen
sker utan srskilda rituella handlingar. Barnutsttningen kringgrdades fr-
visso av en rcka skyddsritualer, dessa relaterade dock snarare till aktren n
objektet fr utsttningen (se kap 4). Ibn Fadlans redogrelse ger inte ngon
srskild beskrivning av platsen fr hndelsen annat n att den dde lmnades
utan tgrd p den plats han skt avskildhet vid sjukdom. Barnutsttningens
geografi utreddes i kapitel 4, och det finns ytterligare normer att ta hnsyn
till d det gller nyttjandet av landskapets liminala zoner fr vad man skulle
kunna kalla icke-begravningar.
Bertil Nilsson har utfrligt studerat den tidiga nordiska begravningsrtten
och identifierat tv grupper av mnniskor som enligt en samflld tidigmedel-
tida norsk lagstiftning skulle begravas p annan plats n kyrkogrden. Det
gller odpta spdbarn, vilka skulle lggas i ovigd jord och tckas ver s att

103
Ibn Fadlan, vers. Birkeland 1954 s. 20

156
inte djuren kunde frtra dem, och frn kyrkan skilda brottslingar som skulle
begravas i strandremsan dr vatten mter land (Nilsson 1989, 248, 276, sr-
skilt not 95). Barnens placering anges inte nrmare n som frlagd till icke-
vigd jord. Det br dock noteras att uppgiften om vertckande kan tyda p
att norm eller praxis har inneburit en ytlig placering, liknande den vid barn-
utsttning.
Placeringen i strandremsan har en trolig parallell i den tidigare diskutera-
de uppgiften gllande lokalisering av laga utsttning utanfr kyrkogrdsmark
(jfr diskussionen om termen forve, kap 4.1), vilket tyder p att bda katego-
rierna depositioner/gravar frlagts till landskapets liminala element. Dessa
uppgifter gller det tidigkristna Norge men det icke-kyrkliga begravnings-
bruket som lagtexterna freskriver kan ha en grund i en ldre, och i s fall
till stor del oknd, begravningspraxis som i hg grad kontrasterar de i samma
lagar frbjudna odalsideologiska hgbyggena (jfr G. Andersson 2004, 126-
127). De grupper som lagtexterna i detta fall behandlar, odpta spdbarn och
dmda brottslingar, hr under tidig medeltid rimligen till en samhllssfr
liknande den som under ldre tid inte franledde begravning enligt odalside-
ologiska principer. Utsttning post mortem kan sledes ha fungerat som en
komplementr struktur jmte de kontinuitetsfrmjande begravningarna p
grdsgravflten. Det r heller inte omjligt att arkeologiskt grundade priori-
teringar och intresseinriktningar kan ha bidragit till att osynliggra eventuel-
la spr av ett sdant frfarande (jfr kap 7.1).
Det finns enstaka exempel p fynd som skulle kunna tolkas som utstt-
ningsliknande begravningar/deponeringar. I den neolitiska gnggriften
Hjelmers rr, Vstergtland, terfanns exempelvis ett sekundrbegravt
spdbarn som 14C-daterades till tidig medeltid (910+/-10 BP). Barnet var
lagt i st-vstlig riktning under en enkel stenpackning (Persson & Sjgren
2001; Theliander 2005, 135). Utifrn dateringen, i den mn den kan anses
plitlig, och det normverk som kringgrdade utsttning av levande barn r
det dock kanske troligare att detta rr sig om en icke-kyrklig begravning.
Om det r s, att vissa grupper av mnniskor inte omfattades av de mng-
facetterade begravningsritualer som grdsgravflten vittnar om, hur frhller
sig d dessa bda fundamentalt olika begngelsestt till en samtida sjlsupp-
fattning?
Neil Price (2002) har givit en verblick ver de skriftliga kllornas kom-
plexa flora av fria sjlsprinciper som frekommer i samband med beskriv-
ningar av kultutvning. Han har funnit att ett flertal av dessa ande- eller
sjlsprinciper (t.ex. fylgja och hamingja) ocks var bundna till en specifik
familj och kunde rvas inom slkten. Gemensamt fr de fr Prices frge-
stllning relevanta sjlsprinciperna r att de utifrn Bo Grslunds antropolo-
giskt grundade tolkning av frkristen sjlsuppfattning ocks kan kategorise-
ras som element av frisjlskaraktr (Price 2002, 58-60; jfr B. Grslund
1989).

157
 I princip alla arkaiska samhllen har en begreppsmssig uppdelning av
kroppssjl och frisjl (B. Grslund 1989, 60-63), vilket ven tycks vara fallet
under frkristen vikingatid, d det frelg en tydlig distinktion mellan the
breath of mortal life that inhabits a body, and the soul which may be rene-
wed (Price 2002, 60). Kroppssjlen representerar d sjlva livprincipen och
jagmedvetandet, ibland skilda t och ibland innefattade i samma kropps-
sjlsprincip. Frisjlen, ibland ven kallad drmsjlen, kan rra sig utanfr
kroppen i samband med drm, trance eller medvetslshet (Grslund 1989,
62). Grslund diskuterar frisjlens relation till uppfattningen om den dde:

I tankarna kan man frvisso frflytta sig i tid och rum och ven terkalla
minnet av dda anfrvanter och vnner. I drmmen tenderar dock umgnget
med de dda att bli mycket mer livfullt och konkret och obundet av tid och
rum. Det r drfr helt logiskt att det vid ett pluralistiskt sjlsbegrepp brukar
vara frisjlen/drmsjlen som representerar den dde i efterlivet. (B. Grs-
lund 1989, 62)

Grslund framhller vidare den spridda uppfattningen att kroppssjlen lm-

nar kroppen i samband med den biologiska dden, medan frisjlens frigrel-
se r beroende av kroppens nedbrytning, det r drfr troligt att de mer kom-
plexa frisjlsbegreppen hade en nrmare relation till kremeringsgravskicket
n kroppssjlsbegreppet (B. Grslund 1989, 62-66). Grslund problematise-
rar vidare bruket av gravgods och invnder med emfas mot frenklande,
socialhierarkiska frklaringar av ett sdant bruk. Han argumenterar istllet,
utifrn gravgodsets tydliga frankring i begngelsesttet, fr att ett sdant
bruk har sin grund i frisjlsfrestllningar och att gravgodsets minskning i
samband med den alltmer ptagliga nrvaron av kristna influenser i grav-
skicket r en ofrnkomlig konsekvens av ett mer enhetligt sjlsbegrepp (B.
Grslund 1989, 63-66).
Utifrn Grslunds vertygande resonemang kan man drmed frvnta sig
att individer som tillskrevs en komplex sjlsuppsttning behandlades med
kroppsdestruerande ritualer, som ocks med frdel kunde innefatta gravgods.
Den betydligt mer svrgreppbara motsatsen, en icke-destruerande behand-
ling av den dda kroppen och frnvaro av gravgods, kan drmed ha motsva-
rat en enklare eller mer enhetlig sjlsuppfattning. Som tidigare nmnts r
barngravar ver lag ytterst fyndfattiga genom hela frhistorien, ven om
undantag finns, och det r mjligen dags att vi frsker frst detta fenomen
utifrn andra begrepp n att barnen skulle ha haft ett lgt socialt vrde.
ven om direkta klluppgifter saknas fr att stdja tesen att man under
yngre jrnlder kan ha tillskrivit skilda individkategorier olikartade sjls-
egenskaper, kan de familjebundna kollektiva sjlsaspekterna mjligen peka i
en sdan riktning. Saknade man familj- eller slktlinje, omfattades man kan-
ske inte heller av en fylgja eller hamingja. Fr att tervnda till barndomens
passageritualer kan man notera att namngivningen, som ansgs verfra

158
egenskaper eller aspekter av en avliden anfrvant till den nya individen, br
drag av ett cykliskt frisjlstnkande. Det r utifrn frda resonemang mjligt
att namngivningen i ngon mn fungerade som en fribesjlande ritual och att
frisjlsegenskaper sledes inte betraktades som medfdda.
ven om materialet inte ger underlag fr diskussion om huruvida katego-
rier som nyfdda eller ofria tillskrevs frisjlsegenskaper i mindre utstrck-
ning, kan det freslagna begngelsesttet vid dessa individers dd mjligen
tyda p en sdan uppfattning. Yngre jrnlderns sjlsfrestllningar str, i
den mn det hypotetiska resonemanget kan anses ha brkraft, drmed inte i
konflikt med ett selektivt begravningsbruk. Den levda odalsideologin kan
mjligen sgas ha en motsvarande sfr inom den metafysiska vrldsuppfatt-
ningen, inte bara vad gller kllornas meddelsamhet om denna samhlls-
grupp, utan ocks vad gller de hinsides sfrer som gjordes tillgngliga ge-
nom individens kvalifikation i livet, kremeringsgravskickets eventuella rela-
tion till det familjegemensamma minnelsebegreppet och andliga element.
Att sttas ut, lmnas t natur och djur fr frgngelse, innebr inte bara p
ett frenklat stt ett terlmnande till naturen eller ursprunget, det innebr
ocks i hgsta grad den ultimata icke-minnelsen.
Agneta Bennett har framhllit att en omfattande frndring gllande be-
gravningsmotivets innehll och riktning skedde i samband med vergngen
frn ldre jrnlder till folkvandringstid (Bennett 1987). Det r knappast en
slump att den markanta skillnaden i frga om nrvaron av icke-vuxna sam-
manfaller i tid med den av Bennett identifierade ideologiska frndring som
kommer till uttryck i begravningsritualen (jfr ocks Hedelin 1997). Det r
ocks av detta skl som folkvandringstida material i den tidigare presentera-
de gravtabellen hnfrts till den yngre perioden istllet fr den ldre. Den
ldre periodens gravpraktik frefaller ha grundats p delvis andra motiv, som
av olika skl omfattat ett strre urval av befolkningen. Den ldre jrnlderns
gravmotiv r dock inte i fokus fr detta arbete, varfr det tills vidare lmnas
drhn.
Det freligger en uppenbar risk att frnvaron av barnbegravningar p
grdsgravflten av anakronistiska skl jmstlls med uppfattningen att barn
inte hade ngot knslomssigt, socialt eller ekonomiskt vrde i det levda
samhllet. Det finns dock inga som helst indikationer p att vuxna inte skulle
ha haft knslomssiga band till barnen som grupp och individer, vilket ocks
gller spdbarnen (jfr Mundal 1988). Begravningsmiljn kan heller inte fr-
sts enbart utifrn det levda livets sociala vrdeskalor, ven om en viss paral-
lellitet tycks ha frelegat. Barnens frnvaro p gravflten ska, utifrn odals-
ideologins funktion, i frsta hand frsts som en konsekvens av sociala rol-
lers betydelse fr de begravda individernas aktrskap vid begravningen.
Vad gller icke-vuxna individers sociala och ekonomiska roller mste
man beakta karaktren hos de introduktiva passageritualer som tidigare dis-
kuterats. Namngivningen syftade till att inlemma den nya individen i raden
av, oftast slktrelaterade, personer som utgjorde det sociala ntverket av

159
tidigare och samtidigt levande, vilket torde indikera en stark frvntan p
den nya individens kommande sociala kapacitet, och drmed en knsloms-
sig och social investering. Brstgivningen syftade i frsta hand till att in-
lemma barnet i hushllets och samhllets ekonomiska system, dr frsrj-
ningsbrda till en brjan frelg, men ocks en tydlig frvntan p indivi-
dens kommande plats i arvsystemet och/eller ekonomiska bidrag. Detta fr-
hllande indikerar att knslomssig investering och social frvntan p de
unga individerna frelg frn ett tidigt stadium, vilket ven Mundals (1988)
studie visar. Vad dessa individer i mindre grad har haft mjlighet till, r att
utifrn personlig frmga upprtta en egen aktiv roll i det sociala och eko-
nomiska systemet (jfr kap 6).
Utifrn denna tes hade det varit givande att underska huruvida ocks
andra kategorier som i mindre grad kan frvntas ha haft mjlighet att upp-
rtta eller aktivt upprtthlla sin sociala roll, som till exempel sjuka eller
ldre individer, r smre representerade i gravmaterialen. Kremeringsmateri-
alet lmpar sig dligt fr denna typ av frgestllningar, det kan dock noteras
att i svl danska som norska sammanstllningar ver vikingatida respektive
yngre jrnldersmaterial r de vuxna individernas medellder lgre n vad
som kan anses naturligt ens i ett lgtekniskt samhlle (jfr Sellevold et al.
1984, 207, tabell 9-1-4; Holck 1985, 103, 218; Skre 1996, 298-299) vilket
kan tyda p en generellt lgre nrvaro av ldre individer. Materialet och dess
frutsttningar fr tillfrlitlig ldersbestmning av ldre individer begrnsar
fr nrvarande frdjupning i frgan.
Att barnen begravdes mer som undantag n som regel under denna period,
trots att tminstone de ldre barnen kan frvntas ha genomgtt de flesta
inkorporerande passageritualerna, ska frmodligen frmst frsts utifrn att
de inte i frsta hand terfanns bland gruppen gande individer eller fungera-
de som sjlvstndiga aktrer p den sociala arenan. Det r troligt att undan-
tagen, nrvaron av de icke-vuxna som nd terfinns p de gemensamma
begravningsplatserna, utgr frn specifika kontextuella frutsttningar. Det
kan rra sig om individer som har fungerat som arvsverfrare eller -
mottagare, eller som trots sin ungdom har intrtt i en social roll som gene-
rellt frvaltas av individer i vuxen lder, liksom de pojkkungar som tidigare
berrts. Det skulle ocks i s fall frklara varfr spdbarn inte tycks ha varit
freml fr sdana undantag.
Barnens frnvaro ska drmed ses som en konsekvens av bde barndomens
sociala koder och begravningens id, eller snarare det faktum att bda aspek-
ter integreras i begravningsmotiven. ldrande individers statusfrlust i sam-
band med nedsatt social, fysisk eller annan frmga visar att individens ka-
pacitet att reproducera sin sociala roll var ett avgrande centralt element i det
levande livet, liksom att social prestige var frskvara (jfr kap 6). Samma
princip br ha haft aktualitet nr det gllde att kvalificera sig som en av de
bst lmpade i begravningssammanhang.

160
Kristna begravningsbegrepp
Fr kyrkans och kristendomens fretrdare framstod uppgiften att infrliva
s mnga individer som mjligt i den religisa gemenskapen som en hgt
uppstlld prioritet. Frgans angelgenhet uttrycks kanske tydligast i de tidiga
lagstadgade dopfreskrifter som till en brjan inte bara gav utrymme fr
kompromissartade former av nddop och primsigning, utan ocks fr straff-
frelgganden fr den som underlt att dpa sitt barn inom utsatt tid (Sand-
holm 1965, 51-53; jfr ocks kap 4). Bertil Nilsson har pongterat att lika vl
som barndop inte var en angelgenhet fr familjen, utan fr det kristna sam-
hllet, var det inte bara en rttighet utan ocks nrmast en plikt att lta sig
begravas enligt den kristna doktrinen (Nilsson 1989, srskilt 228-229, 299).
Det r troligen utifrn detta idkomplex som frndringen i begravnings-
praktiken ska frsts.
Endast ett ftal vl definierade kategorier av mnniskor stod under medel-
tiden utanfr denna gemenskap i dden, nmligen olika grader av odpta och
frn kyrkan avskilda brottslingar och sjlvmrdare (Nilsson 1989, 228-282).
Nr alla ldersgrupper r vl synliga p de medeltida kyrkogrdarna (jfr t.ex.
Iregren 1988; Kieffer-Olsen 1993; Arcini 1999; Jonsson 1999) r det fljakt-
ligen en konsekvens av den fast ideologiskt frankrade strvan att samla s
mnga mnniskor, eller sjlar, till den kristna gemenskap som inte p ngot
stt upphrde i och med dden.
Den nya begravningspraktiken innebar frvisso en likartad behandling av
alla kristna efter dden, i det avseendet att alla omfattades av rtten och
skyldigheten att begravas p den gemensamma begravningsplatsen. Den
kristna ideologin gav dock utrymme fr ett alternativt hierarkiskt system. De
tv tidiga norska lagar som innehller reglering av olika mnniskors rtt till
placering p kyrkogrden illustrerar hur social hierarki gestaltades genom
den kristna rumsliga ideologin (jfr Andrn 2000, se ocks kap 2.3). Enligt de
bda norska lagtexter som berr dispositionen av kyrkogrden,104 och som
varierar lite p detaljniv, hade kyrkans upphovsmn eller understdjare och
deras familjer rtt till begravning i takdroppet nrmast kyrkan i ster och
sder och vriga fria i omrdet strax utanfr. Frigivna och frigivna som nnu
inte hllit frigivningsl med respektive familjer skulle placeras nrmare kyr-
kogrdshgnaden och ofria mnniskor, primsignade men odpta eller nd-
dpta barn samt drunknade med norrn frisyr som kunde antas vara kristna, i
omrdet nrmast kyrkogrdsgrnsen (jfr ocks Nilsson 1989, 135-138).
Denna ordning reflekterar troligen i ngon mn ocks en samhllsordning,
ven om frhllandet mellan dessa bda hierarkiska strukturer inte kan ses
som en frenklad applikation (se vidare kap 9).
Kllorna r inte samstmmiga vad gller olika niver av odpta barns
(t.ex. nddpta, primsignade) rtt till kyrkogrden (Nilsson 1989, 235-241),

104
. EidL kristenrtten kap I:50, s. 391; . BorgL, kristenrtten kap I:9, s. 344-345

161
tydligt r dock att man skt finna vgar att inkludera ven dessa i den kristna
gemenskapen bde fre och efter dden.
Man ska dock ha klart fr sig att medan de normativa texterna frmedlar
ett ideal i detta avseende, s representerar det arkeologiska materialet praxis.
Att frhllandet mellan dessa bda uttryck r relativt komplicerat illustreras
exempelvis av det faktum att knssegregering, som endast kan styrkas med
uppgift frn en enda nordisk medeltida skriftklla,105 tycks ha utgjort en
mycket utbredd praxis d det kan belggas i tminstone ngon utstrckning
p de flesta nordiska landsbygdskyrkogrdar frn tidig medeltid (jfr t.ex.
Gejvall 1960; Vretemark 1992; Nilsson 1994, 27-52; Kieffer-Olsen 1993,
118-120; Risan 2004; Jonsson in print).
Frhllandet mellan grundlggande ideologi, normativ text och materiella
spr av faktiska hndelser r sledes synnerligen komplext (jfr Andrn 2000,
9-10; se vidare kap 9). Det r i alla fall tydligt att i den mn social topografi
kan spras i det kristna gravsprket r denna applicerad p regionalt konstru-
erade ideala principer liknande dem som normativa texter kommunicerar.
Arenan fr dessa uttryck r kyrkogrdens rumsliga organisation utifrn den
ideologiska principen om nrheten till det heliga. Den vidgning av begrav-
ningsbegreppet till att omfatta alla (dpta) individer som framstlls i ideala
texter och i begravningspraxis har sitt ursprung i den grundlggande kristna
ideologin. Ett betydande fokus placeras genom denna frndring p barnet
som sjlslig varelse genom rtten till liv och skyldigheten att dpas och be-
gravas. Huruvida detta till en brjan hade ngon som helst betydelse fr
barndomens vardagspraktik r dock en helt annan frga. Den mentalitets-
mssiga bild som frmedlas i det skriftliga materialet r snarare att den levda
barndomen i allmnhet tycks ha utgjort en relativt stabil konstruktion (jfr kap
4-6).

Graven och barndomen

Den kristna begravningsidn flyttade i hg grad fokus frn det odalsideolo-
giska grds- och familjecentrerade sammanhang som graven som institution
fungerade inom under yngre jrnlder. I samband med anlggandet av kyr-
kogrdar verfrdes ocks praktiken till en hgt specialiserad sfr som var
strikt avgrnsad i rummet och som hanterades av kultspecialister. De kollek-
tivistiska motiv som tidigare kan ha legat till grund fr ett selektivt begrav-
ningsbruk kan i ett tidigt skede delvis ha verfrts p ett hierarkiskt system
inom kyrkogrden, utifrn nrhetsprincipen i relation till kyrkobyggnaden.
Det r ocks troligt att denna hierarki administrerades av kyrkans fretrdare
p plats utifrn hur individens sjlsliga vrdighet i frhllande till Gud upp-
fattades, och att delar av organisationen av gravar p kyrkogrden syftade till

105
. EidL kristenrtten kap I:50, s. 391

162
att frstrka betydelseverfringen frn grd och familj till kyrka och kyrko-
grd.
Den regelmssiga frnvaron av barn (eller icke-vuxna) som syns under
yngre jrnlder har en frklaringsgrund i den vergripande odalsideologin.
Det r ocks tydligt att de frkristna sjls- och hinsidesuppfattningarna inte
str i motsatsfrhllande till ett sdant selektivt begravningsbruk. Den frn-
varo som framtrder som en regelmssighet i yngre jrnldersmaterial mste
ses som en betydelsebrande kulturell konsekvens av den sociala organisa-
tion dr individens kapacitet och sociala meritering fungerade som ideolo-
giska element, inte minst i begravningssammanhang. Det innebr frvisso att
barndom som livsfas i sig kanske inte framhvdes som ett ideal; de indivi-
der som befann sig i denna livsfas var dock i hg grad integrerade i de ver-
gripande strukturer som formade grdens och hushllets konstitution (se kap
4-6). Det finns lika lite anledning att utg frn att ett samband frelegat mel-
lan den selektiva begravningspraktiken och brist p knslomssiga bindning-
ar mellan frldrar och barn som att utg frn att det vidgade kristna begrav-
ningsbegreppets inkludering av spdbarn representerar det motsatta frhl-
landet. Frndringen gller frmst den religisa ideologin och begravningen
som socialt och ideologiskt instrument.
Nr- och frnvaron p gravplatserna motsvaras av tv fundamentalt olika
frhllningsstt till individen och graven och r i det avseendet betydelseb-
rande. Frgan huruvida den nya praktiken frmst ska ses som uttryck fr
folklig vertygelse eller som en yttre anpassning av handlingsmnster krver
dock vidare problematisering, vilket r en av mlsttningarna med de kom-
mande fallstudierna.

163
8. Mellan tv traditioner Gravfltet i
Fjlkinge

8.1 Materialets bakgrund och sammansttning

Gravfltet i Fjlkinge 35:60 m.fl., Fjlkinge socken, r belget centralt i
dagens samhlle, cirka 500 meter norr om den medeltida kyrkan. Gravplat-
sen, som placerats p en sandig srygg, begrnsas naturligt i norr och st av
vtmarksomrden och en ravin och i sder av en samtida boplatsbebyggelse,
medan den fortsatta utbredning t vster nnu r oknd.
Bertil Helgessons frslag till bestmning av gravfltets brukningstid till
900-1050 e.Kr grundas p fremlsdatering och frekomsten av st-vstligt
orienterade, fyndlsa gravar (Helgesson 1996, 9-12) Dateringen har ocks
diskuterats av Fredrik Svanberg som argumenterar fr att enstaka begrav-
ningar kan ha skett s tidigt som i slutet av 800-talet, och att skra belgg fr
gravlggning efter r 1000 saknas ven om det inte kan uteslutas att enstaka
begravningar har gt rum under tidigt 1000-tal (Svanberg 2003, 103-104).
Gravfltets anvndningsperiod br drmed i nulget kunna sgas omfatta
900-talet i sin helhet, med tonvikt p dess senare hlft. Mats Anglert har
framhllit att det r just under 900-talets andra hlft som kristnandeproces-
sen i Skne i allmnhet kan frvntas bli synlig i det arkeologiska materialet.
Han menar att i detta tidiga skede br uttryck som kan hrledas till en kristen
idgrund inom regionen i frmst tolkas som en frndring eller anpassning
av den materiella gestiken (Anglert 1995, srskilt 9-17), vilket ocks r min
utgngspunkt fr freliggande fallstudie (jfr kap 2).
Som nmnts i materialdiskussionen var skelettmaterialet som helhet
mycket vlbevarat, varfr samtliga individers kronologiska lder vid
ddstillfllet har kunnat bedmas, vad gller barnen ofta p mnaden nr.
Vid underskningen dokumenterades 122 gravar innehllande 128 individer.
I tv gravar (A 215 och A 360), innehllande en individ vardera, terfanns
skelettdelar efter ytterligare individer i gravfyllningen. Trots att dessa har
kunnat ldersbestmmas har de ftt avfras frn freliggande bearbetning, d
ingen primr gravkonstruktion har kunnat relateras till dessa individer.

165
Fig 8.1 versikt ver Fjlkingegravfltet (endast gravanlggningar markerade).
Bearbetning efter Helgesson 1996.

Grav A 35 innehll resterna efter en kvinna i ldern 20-25 r. Mellan hennes

lrben terfanns rester av ett foster som befunnits vara i sjunde eller ttonde
fostermnaden. Inga rester av kistfrgningar kunde iakttagas i graven, men
fostrets placering gr det troligt att denna nd ska uppfattas som resultatet
av en s kallad kistfdsel (se kap 2.3). Grav 35 kommer drfr i det fljande
att behandlas som en anlggning konstruerad fr en gravid kvinna i slutet av
havandeskapet, snarare n som en dubbelbegravning. Fostret ingr av detta
skl inte som individ i de kommande jmfrelserna av begravningsritualers
relation till ldersgrupper.

166
Figur 8.2. A 35: Kvinna, 20-25 r med foster (7-8 fostermnader) mellan lrbenen,
en strre sten placerad ver underbenen och en kniv i huvudnden.

Grupperingen av de terstende 125 individerna, baserad p Caroline Arcinis

(1996) ldersbedmning anvnds som utgngspunkt fr den jmfrande
analysen d inget annat anges. Arbetsgrupperna r utformade i dialog med
analysen och sammansatta s att de strukturer som r centrala fr diskussio-
nen framgr s tydligt som mjligt (se tab 8.1).
Tabell 8.1 ldersgrupper. Frn grupperna 2 och 4 har vardera en individ avfrts ur
diskussionen d skelettresterna terfanns i fyllningen till andra individers gravar.
Grupp lder Antal individer vrigt
1 Foster/nyfdd 18 Varav 3 foster
2 0-3 mnader 23
3 3-6 mnader 13
4 6/9-12 mnader 12
5 1,5-3 r 10
6 Vuxna (20-80+ r) 24 Kvinnor
7 Vuxna (12-60+ r) 25 Mn
Tot: 125

Antalet individer som behandlas i det fljande uppgr drmed till 125, fyr-
tionio vuxna, till vilka ven den enda tolvriga individen rknas, och sjuttio-
sex barn under tre rs lder. Individer i ldern mellan tre och tolv r saknas i
materialet och kvinnor i fertil lder liksom ldre mn r underrepresenterade,

167
vilket har freslagits vara en konsekvens av en lders- och/eller knsbeting-
ad rumslig organisation p gravfltet (Arcini & Helgesson 1996, 54-55, 60).
Vid tv tillfllen har ytterligare, troligen samtida, gravar underskts i an-
slutning till det nu aktuella gravfltet, vilket mjligen kan styrka bilden av en
rumsligt segregerad begravningsnorm. 1953 undersktes ett ftal gravar
inom det nu aktuella omrdet (Fjlkinge 35:64, Strmberg 1961), och 1980
ytterligare sju, 300 meter ster om Fjlkinge 35:60 m.fl. (Fjlkinge 39:22,
Nagmr 1983). Gravarnas konstruktion, liksom enstaka fremlsfynd, tyder
p att de r samtida med de hr aktuella gravarna (Svanberg 2003, 106-107).
De bda tidigare underskningarna innefattas inte i freliggande analys, d
uppgifter om gravkonstruktion och individer inte r jmfrbara med det ak-
tuella materialet. ldersbestmning av de fyra barnen frn Fjlkinge 39:22
har dock utfrts inom ramen fr ett magisterarbete, varvid tv befanns vara
mellan sex och tta r, det vill sga inom det ldersintervall dr individer
helt saknas i Fjlkinge 35:60 m.fl. (Kloo et al. 1999, bilaga 1:1).
Underskningen av enskilda element i begravningstraditionen och dessas
relation till kronologisk och social lder kommer i det fljande att utfras
bde i form av jmfrelse mellan ldersgrupper och diskussion kring enskil-
da gravar. Som tidigare nmnts krvs en inledande analys av vad som kan
uppfattas som normer och avvikelser inom den tradition som gravplatsen
representerar fr att barngravarnas specifika srdrag ska kunna relateras till
detta normverk. Gruppering av individerna efter lder har varit ndvndig
fr hanteringen av materialet som helhet, men det br understrykas att sda-
na grupperingar endast kan bidra till att synliggra tendenser. ven om
skillnader i begravningsritualen kan urskiljas mellan olika biologiskt defini-
erbara ldersgrupper, r det hgst sannolikt att individens sociala lders-
eller sfrtillhrighet, s som den kommer till uttryck i utformningen av be-
gravningsritualen, har varit grundad p fler eller andra kriterier n antalet
levda mnader och r.

Gravfltets karaktr och element en yttre ram

Samtliga gravar p gravfltet r skelettgravar utan bevarad synlig markering
ovan jord. Fjlkinge ansluter drmed till de i omrdet vanligaste begrav-
ningsformerna under 900-talet, ven om enstaka kremeringsgravflt ocks
har dokumenterats (Svanberg 2003, 102, 107-108, 111). Begravningar har
fretagits bde med och utan kista (sistnmnda kategori benmns hrefter
som schaktgravar). Av 120 gravar dr nrvaro/frnvaro av kista kunde be-
dmas hade fyrtiosju begravningar skett i kista och sjuttiotre utan.
Gravfltet r belget strax nedanfr Fjlkinge backe, vars orientering
cirka 20 st om norrpunkten tycks ha utgjort en fixpunkt fr den lokala
vderstrecksuppfattningen. Backens lokalisering har inte bara pverkat gra-
varna utan ven den medeltida kyrkans riktning och det tidiga gatuntet
(Helgesson 1997, 125). En strre andel gravar syns drfr orienterade med

168
den ddes huvud kring 20 respektive 290, som troligen har avsett norr
(0/360) respektive vst (270). Denna troliga intention har beaktats vid
sammanstllningen av gravorienteringen, varfr huvudvderstreckens kva-
dranter har frskjutits 20 medurs. Med norra kvadranten avses drmed gra-
var orienterade mellan 335 och 65, den stra mellan 65 och 155, den
sdra mellan 155 och 245 och den vstra mellan 245 och 335. I praktiken
r det endast ngra f gravar som berrs av denna frskjutning, och i de fall
graven r orienterad till brytgraderna har dessa rknats till respektive origi-
nalkvadrant. Vid angivelse av gravarnas orientering r det kvadranternas
intervall som avses.
Tv distinkta grupper kan urskiljas bland de 123 till orienteringen be-
stmbara individerna: sextioen lg i en huvudsakligen nord-sydlig riktning
och fyrtiosju i vst-stlig. Drtill kommer elva syd-nordligt orienterade gra-
var och fyra st-vstliga. Med std i Gunnar Anderssons resonemang om s
kallade felvnda gravar (G. Andersson 2000), och det stora antalet individer
som begravts med huvudet i nordlig eller vstlig riktning, anges hrefter
gravar som vst-stligt orienterade ven om dess huvudnde riktats mot st.
Freml som inte kan frknippas med kistkonstruktionen (ssom kistspi-
kar eller nitar) terfanns i anslutning till sjuttio individer, medan femtiofem
befanns i fremlsls kontext. De fremlsfrande gravarna r i hgre ut-
strckning orienterade i nord-sydlig riktning, medan de fremlslsa i hgre
grad r vst-stligt orienterade, och upptrder oftare i kombination med ett
strikt rygglge.
Helgesson och Arcini har i en studie freslagit en gruppering av gravarna
utifrn en kronologisk utvecklingsmodell dr den ena gruppen i huvudsak
representeras av de nord-sydliga gravarna, som i hgre grad var fyndfrande,
kroppen fretrdesvis placerad i kista och i annan position n strikt rygglge.
I den vst-stliga gruppen, som i hgre grad r fyndls, lg kroppen oftare
utstrckt p rygg, utan kista. Den senare gruppen tolkas av frfattarna som
gravfltets yngsta, medan den frra ses som en kronologiskt ldre grupp.
Kombinationer av element mellan dessa bda, vilket omfattar ett ansenligt
antal gravar, ses som ett vergngsfenomen. Grupperna tolkas som represen-
tationer fr tv skilda, religist betingade normsystem: ett frkristet och ett
kristet (Arcini & Helgesson 1996, 52-54, 59; se ocks Helgesson 1997, 122).
Svanberg har dock invnt mot denna dikotomiska tolkning eftersom nord-
sydliga och vst-stliga gravar terfinns i konstant blandning ver hela grav-
fltet, utan antydan till rumsliga grupperingar eller koncentrationer. Frnva-
ron av en horisontell stratigrafi som skulle kunna frknippas med ett krono-
logiskt frlopp, och som hade kunnat frvntas vid en gradvis frndrad
begravningstradition, talar drmed emot en tidsanknuten frklaring till de
olika elementens frekomst menar Svanberg. Han ppekar vidare att de vst-
stliga gravarna ocks regelbundet frkommer i kombination med kista och
innehller freml, bara i ngot mindre utstrckning, och menar drfr att
den av Helgesson och Arcini freslagna gradvisa vergngen frn ett frkris-

169
tet till ett kristet gravskick fr anses vara mindre trolig (Svanberg 2003,
106):

Though there seem to be slight differences between these kinds of burials, the
differences are in fact not very significant. It is possible, then, that a western
orientation of burials gradually became more popular, but this was not a ma-
jor and thorough change of the customs of burial at the cemetery, and it
seems dubious to attribute such slight changes to the growing influences of
Christianity in the area. (Svanberg 2003, 106)

Svanbergs grundlggande slutsats, att de element som framtrder har funge-

rat samtidigt inom en gemensam begravningstradition, frefaller hgst rim-
lig. I den utstrckning som en kronologiskt betingad frndringsprocess ock-
s skulle kunna sknjas i gravfltets drygt hundrariga interna historik, s
ses denna drfr som underordnad den varaktiga tradition som istllet inte-
grerar olika element i begravningsritualen.
Valet av en sdan utgngspunkt stds ocks av ngra av de ftal gravar
som kan fremlsdateras nrmare. I den nord-sydligt orienterade graven 350
terfanns en strre mngd freml, bland annat en slndtrissa och prlor,
vilka daterats till 950-1000 e. Kr, det vill sga den senare hlften av gravfl-
tets anvndningsperiod (Svanberg 2003, 104). Graven, som enligt Helges-
sons och Arcinis schema nrmast borde hra till den ldre gruppen, r dr-
med istllet troligen bland de yngre. Samma grav innehll ocks tv tor-
shammare i vitmetall. Torshammare i gravkontexter r tydligt relaterade till
kristnandeprocessen i tid och rum, inte som ett uttryck fr religis konflikt,
utan snarare som en revitalisering av det traditionella symbolsprket (Sta-
ecker 1999a; 1999b). Enligt Jrn Staecker upptrder torshammare i hgre
frekvens i de miljer dr kristnandeprocessen hade ett snabbt och intensivt
frlopp. Av de sammanlagt tjugotv gravarna med torshammarhngen frn
Danmark och Sverige (Staecker 1999b, 94), kommer tv frn gravfltet i
Fjlkinge, vilket torde vara ett uttryck fr att gravplatsens anvndningsperi-
od sammanfaller med en sdan mental och kulturell frndringsprocess i
omrdet.
De olika element som kan ses i gravarnas gestik varierar inte helt fritt. I
stllet freligger en noterbar relation mellan den vst-stliga orientering-
en/avsaknad av freml/strikt rygglge, liksom ett ptagligt frhllande mel-
lan nord-sydlig orientering/freml/icke-strikt rygglge. Av den vida varia-
tion av kombinationer som kan ses, framtrder dock frmst den ptagliga
frnvaron av konflikt mellan enskilda element och dess bakomliggande mo-
tiv. Elementen, ssom de enda observerbara representationerna av begrav-
ningsritualerna, mste drfr ses som markrer fr en individualiserad ritual
som i varje enskilt fall har konstruerats fr det aktuella tillfllet, men inom
ramen fr ett gemensamt normramverk. Ramverket tillt tydligtvis traditio-

170
nella och kristet influerade motiv att kombineras och samverka utan konflikt,
i ett nrmast synkretistiskt frhllande.

8.2 Gravars och kroppars gestik

Gravens orientering str, som tidigare sagts, i en icke-absolut men nd syn-
bar relation till kroppens position i graven. Tydligast uttrycks detta frhl-
lande i de vst-stligt orienterade gravarna, dr korrelationen mellan vder-
strecket och utstrckt rygglge r mycket hg.
Den stora andel vst-stliga gravar dr den dde lagts i strikt rygglge ut-
gr drmed en enskild struktur som troligen kan frknippas med den kristna
begravningssemantiken, som tidigare berrts.
Tabell 8.2 Antal kroppar i rygglge i de vst-stligt orienterade gravarna.
Bestmd Vst-st Bestmd Rygglge i samtl. Bestmd Rygglge
orientering kropps- gravar or. + kr.st i v-
stllning Gravar
123 51 (41%) 111 60 (54%) 111 39 av 47 (83%)

Gravarnas djup och storlek rymmer ocks en individbunden variation. Hel-

gesson har till exempel noterat att barnens gravar generellt var grundare n
de vuxnas (Helgesson 1996, 8). Barngravarnas (grupperna 1-5) lngd kar
ocks, fga frvnande, med stigande lder, liksom kistorna dr sdana har
nyttjats. Man kan ocks notera att variationen i kiststorlek r mindre ju yngre
det begravda barnet r, vilket kan vara av visst intresse fr frgan om det r
relevant att ldersbedma barn efter storleken p det nrmast omgivande
gravrummet (se fig. 8.3).
Ngra gravar avviker dock markant frn genomsnittslngden inom re-
spektive grupp. Det enda barnet som begravts i hockerstllning (A 1103) var
mellan tv och ett halvt och tre r gammalt. Schaktet var pfallande kort
(0,60 m) jmfrt med schaktgravarnas inom grupp 5 genomsnittslngd (0,94
m). Ocks det nio till tolv mnader gamla barnet i grav 981 hade placerats
med kraftigt bjda ben i ett avvikande litet schakt (0,57 m, genomsnittslngd
grupp 4: 0,87 m). Det ska ocks noteras att dessa bda gravschakt nrmaste
kan beskrivas som runda gropar, till skillnad frn de flesta schakt som istllet
r ovala eller rektangulra. Avvikelsen i form och lngd gr gllande att
gravens storlek str i en tydligt artikulerad relation till kroppsstllningen i
dessa fall, vilket mste ses som resultatet av medvetna val vid utformningen
av begravningsritual och gravrum.

171
Figur 8.3. Schaktstorlek i relation till lder (strda gravar, kist- och dubbelgravar
undantagna).

Samma relation mellan schaktstorlek och kroppsstllning kan noteras i de

vuxengravar dr kroppen lagts i hopkrupen stllning. Den kortaste schakt-
graven (0,48 m, genomsnitt av kvinnornas schaktgravar: 1,90 m) bland de
vuxna r grav 349 dr kvinnan hade lagts i extrem hocker, medan den andra
kvinnan i hockerposition (A 65 b) var begravd i ett normalstort schakt men i
en extremt liten kista, endast 0,80 meter lng. Samma fenomen kan noteras i
en mansgrav (A 729:b) dr kroppen arrangerats med hgt uppbjda ben och
armarna vinklade in ver kroppen. Schaktet var i detta fall endast 1,42 meter
(genomsnitt av mnnens schaktgravar: 1,76 m).
Individens lder/storlek och kroppsstllning r inte den enda faktor som
kan frknippas med gravarnas lngd. Ett flertal schaktgravar dr barnet pla-
cerats i hopkrupen stllning innehller ocks ett keramikkrl. Dessa gravar
tenderar istllet att verstiga snittlngden inom respektive ldersgrupp:

172
Tabell 8.3 Schaktgravars genomsnittslngd (m) relaterat till frekomst av krl eller
hopkrupen kroppsstllning (H/ S.3, jfr fig. 8.4). Gravar dr schaktstorlek men inte
kroppsstllning r bestmbar har rknats till vriga tillsammans med andra
kroppsstllningar (exkl. dubbelgravar).
Gr Hocker/S.3 Krl H/S.3+K vriga Samtliga
1 - 0,82 (n=2) - 0,61 (n=11) 0,64 (n=13)
2 0,54 (n=1) 0,84 (n=2) 0,73 (n=3) 0,71 (n=8) 0,72 (n=14)
3 - 0,85 (n=2) - 0,80 (n=4) 0,81 (n=6)
4 0,57 (n=1) 0,92 (n=2) 0,96 (n=2) - 0,87 (n=5)
5 0,76 (n=2) - - 1,03 (n=4) 0,94 (n=6)

Trots materialets litenhet framgr att kroppens nrmaste milj troligen har
utformats i enlighet med komponenter i begravningsritualen som har innefat-
tat nrvaro av ett keramikkrl och/eller arrangering av kroppen. Detta frhl-
lande visar att ritualens variation har fljt s manifesta former att den tnkta
kroppsstllningen eller nrvaron av ett krl har varit sjlvklar fr gravgrva-
ren, alternativt att graven grvts i direkt anslutning till eller som ett moment i
begravningsritualen. Eftersom kroppsstllningen heller inte varierar fritt i
frhllande till andra faktorer, som den begravdes lder, som senare ska
diskuteras nrmare, r det mindre troligt att kroppsstllningen har anpassats
efter gravens storlek istllet fr tvrtom.
Att gravens tillkomst drmed fr anses ha ingtt som en del i ritualen, br
ocks ses mot bakgrund av Terje Gansums tolkning av den meningsbrande
byggnadsprocessen av hgar (Gansum 2004), vilken understryker begrav-
ningsritualens materiellt konstruktionella aspekt.
Gravens orientering och yttre uttryck mste drfr betraktas som ett resul-
tat av intentionella, ideologiskt grundade handlingar, vilket ocks i hg grad
gller placeringen av freml i graven.

Freml som konstanter och variabler

Gravfreml utstts inte sllan, i likhet med medeltidens sakrala byggnader
och freml, fr profanering i skilda tolkningsprocesser (jfr Hrdelin 1998),
och anvnds till exempel som mttstock fr rankning av begravda individers
diffust definierade sociala status. Sdan avkontextualisering syns tydligast
i praktiserandet av AF och AOT-metoder, men ven i frdjupade analyser av
enskilda, och d fretrdesvis avvikande vlutrustade, gravar.
Lika lite som medeltidens kyrkliga inventarier och konstfreml tillkom-
mit och fungerat som enskildheter avskilda frn sitt sakrala sammanhang,
ssom de ofta behandlas inom forskningen (Hrdelin 1998, srskilt 200,
202), kan gravfremlen tolkas avskilda frn begravningskontexten. Sjlva
handlingen att placera ett freml i en grav representerar ett specifikt motiv
som mste ses utifrn begravningens rituella semantik (jfr t.ex. Herschend
1997; Fernstl 2004).

173
 Gravfremlen kan drfr inte behandlas som den form av neutral materi-
ell kultur, som kanske freml frn boplatskontexter i hgre grad represente-
rar, utan som fysiska komponenter i den serie operativa handlingar som har
utgjort begravningsritualen. Fremlen i graven bekrftar genom sin seman-
tiska innebrd p det sttet ocks den id som ligger till grund fr den meta-
fysiska handlingen.
Fjlkingegravarnas freml upptrder bde i form av fasta motiv och rr-
liga element, eller i mindre skala terkommande motiv, allts som ett slags
konstanter och variabler. I allmnhet drar sig variabler ett strre forsknings-
intresse, d de i egenskap av avvikelser framtrder tydligare n konstanterna
och drfr inger en knsla av signifikant betydelse. Det frefaller dock be-
tydligt mer troligt att konstanternas fasta motiv representerar de manifesta,
grundlggande formlerna i begravningsritualen, mot vars bakgrund ocks de
rrliga elementen kan tolkas (jfr Fahlander 2003, 46-47).
Tre typer av fremlsrelaterade konstanter kan ses i Fjlkinges gravar.
Mer n en tredjedel av individerna har begravts i helt fremlslsa kontexter,
vilket i sig mste ses som ett konstant motiv. Medan det fremlslsa moti-
vet terfinns i alla ldersgrupper, r de bda fremlsbaserade konstanterna
tydligt ldersrelaterade. Knivar frekommer i trettio av de trettiotv fre-
mlsfrande vuxengravarna, och utgr drmed ett konstant motiv. Den funk-
tion som kniven har i vuxengravarna, nmligen som grundmotiv i de fall
ngot som helst gravgods frekommer, motsvaras i barnens gravar av ett
keramikkrl. Knivarna respektive krlen frvntas drmed representera
grundlggande normer i Fjlkinges begravningsritualer. Av detta skl kom-
mer dessa gravar att diskuteras nrmare i det fljande, liksom de gravar som
efter ett specifikt mnster avviker frn konstanternas grundmotiv.

Kroppssprkets konstanter och variabler

Enligt samma princip som fremlen, uppvisar de gravlagda kropparnas
gestik bde varierade och mer fasta motiv. Tv grundlggande konstanter
kan ses, nmligen rygglget, hrefter kallad stllning 1 (S.1) samt enkelt och
accentuerat sidolge (S.2 och 3). Rygglget kan indelas i en strikt utstrckt
variant (S.1A) oftast med armarna utstrckta utmed kroppen, en mer av-
slappnad dr knna fallit ltt utt sidorna (S.1B) och en variant dr den d-
des ben bjts mycket ltt t ena sidan (S.1C). I dessa varianter av rygglge
kan armarna ha placerats antingen utmed, bjda in ver eller ut frn kroppen.
Sidolget, som ofta kombinerats med bjda ben och armar, ibland med han-
den/hnderna placerade under kinden liksom i sovstllning (S.2), ger ett
vlarrangerat intryck. Benen har i vissa fall bjts hgt upp mot kroppen, och
rknas som S.3 om vinkeln mellan ben och kropp r 45 eller mindre.

174
Figur 8.4 Typexempel p de definierade kroppsstllningarna. A=S.1A, B=S1.B,
C=S.1C, D=S.2, E=S.3, F=Hocker (Efter Helgesson 1996)

Som tidigare nmnts kan kroppspositionen i tre gravar beskrivas som regel-
rtt hocker- eller fosterstllning (H). I tv gravar syns avvikande extrema
kroppsstllningar, nmligen grav 363 dr en man lagts framstupa p mage
och grav 176 dr en man dubbelvikts i norra halvan av en normalstor kista.
En ldersbunden variation kan ses i kroppsstllningarna, vilket antyder att
valet av kroppens position vid begravningen delvis har utgtt frn den ddes
lder och drtill hrande sociala strukturer.

175
Tabell 8.4 Frekomst av kroppsstllningens (S) grundtyper inom ldersgrupperna.
Gr S.1 S.1A S.1B S.1C S.2 S.3 S.H
1: (n=16) 12 (75%) 3 6 2 4 (25%) - -
2: (n=20) 10 (50%) 5 3 1 6 (30%) 4 (20%) -
3: (n=10) 1 (10%) 1 - - 9 (90%) - -
4: (n=10) 1 (10%) 1 - - 6 (60%) 3 (30%) -
5: (n=7) 1 (14%) - 1 - 3 (43%) 2 (29%) 1 (14%)
6+7: (n=48) 40 (83%) 30 3 6 3 (6%) 1 (2%) 2 (4%)
Totalt: 111 65 (59%) 40 13 9 31 (28%) 10 (9%) 3 (3%)

Som framgr av tabell 8.4 finns ldersrelaterade tendenser i frdelningen av

olika kroppspositioner. Bland de vuxna r rygglget (S.1) den mest frkom-
mande, vilket ocks gller de yngsta i grupp 1, medan de ldre barnen i
grupperna 3-5 oftast ligger i ngon av sidostllningarna S.2 eller S.3. En viss
skillnad freligger dock mellan vuxengruppen och de yngsta spdbarnen
gllande rygglggets utfrande. Den absoluta majoriteten vuxna ligger i
strikt, utstrckt rygglge, vilket ocks gller de lite ldre barn som ligger p
rygg. Striktheten i kropparnas uttryck skulle kunna tyda p att kropparna
varit svepta, vilket tyvrr inte kan styrkas med ngra andra iakttagelser. De
yngsta barnens rygglge domineras istllet av en friare stllning. Det faktum
att benen ofta har fallit ut t sidorna i knhjd (se typexempel fig. 8.4b),
skulle mjligen i s fall kunna tolkas som att dessa kroppar inte varit svepta
eller lindade vid jordsttningen.

Jordfstningen
Ett terkommande element i kropparnas gestik r att den ddes ben/ftter har
lagts om lott eller korsats. I ett fall (A 446:VI) terfanns ocks en kedja i jrn
och brons vid kvinnans korsade ftter, vilket mjligen ska tolkas som att
dessa bundits i denna stllning. Grav 304 innehll tv individer som begravts
vid olika tillfllen. Individ 304:a, en fyrtio till femtio r gammal man, hade
vid begravningen av den tolvriga pojken, individ 304:b, blivit delvis sn-
dergrvd varp skelettdelar hade omfrdelats i gravrummet. Den ldre man-
nens underben, och eventuellt armben, hade d lagts korsade ver mannens
intakta vnstra underben i vad som fr betraktas som en mycket medveten
gest (se fig. 8.5).

176
Figur 8.5 A 304. Vid
begravningen av den
yngre individen rubbades
skelettet efter den ldre
mannen, varp de lsa
skelettdelarna lagts s de
korsar det intakta under-
benet. (Foto: Bertil Hel-
gesson, Regionmuseet
Kristianstad)

I grav 545 hade flera

strre stenar tillsam-
mans med en kniv
placerats ver mannens
korsade ben. De korsa-
de benen och stenarna
ger ett intryck av att
man med olika medel
har bundit den ddes
kropp vid graven, som
en mycket handfast
form av jordfstning.
Det starka uttrycket i
graven gr att ven den
avvikande placeringen
av kniven bland ste-
narna ver mannens
ben kanske ska ses som ett jordfstningsmotiv. I ytterligare ett fall (A 35)
har en kvinna begravts med en stor sten placerad ver benen och en kniv
med avvikande placering, nmligen intill huvudet (se fig. 8.2). Som tidigare
nmnts terfanns ocks ett foster i ttonde eller nionde fostermnaden, tol-
kad som kistfdd, mellan kvinnans lrben. Kvinnan har i s fall avlidit i slu-
tet av graviditeten, eller mjligen i samband med frlossningen. I grav 304:b
terfanns kniven i gravens fyllning, vilket torde innebra att den deponerats
vid begravningens avslutande moment i samband med frslutningen. Det-
samma kan mjligen glla fr grav 77, dr kniven lg utanfr kistfrgningen
i schaktet.
Den normativa placeringen av kniven r i fjlkingegravarna, liksom p
andra gravplatser, vid den ddes hand eller blte, vilket generellt brukar
tolkas som en representation fr den levande vardagens grundutrustning. Det
faktum att knivarna i Fjlkinge terkommande har placerats p annan plats i
graven, i flera fall uppenbarligen i samband med begravningsritualens avslu-
tande handling, pkallar dock en mer innebrdsinriktad tolkning.

177
 Tore Artelius har i en artikel diskuterat en vstgtsk kvinnograv frn 900-
talet, dr knivar och spjutspetsar har ingtt i begravningens frseglande mo-
ment (Artelius 2005). Kremeringslagret hade i detta fall placerats i en ldre
hgkonstruktion och innehll, frutom tio knivar frn sjlva kremeringen,
ocks fem spjutspetsar som med kraft hade drivits igenom brandlagret. Efter
gravens tillslutning hade ytterligare en deposition gjorts i gravens fyllning,
innehllande en icke-brandpverkad kniv och tv spnnbucklor. Artelius
tolkar frseglingsmomentet som en tydligt fstande eller bindande tgrd. I
den specifika gravmiljn r detta en avvikande, individrelaterad handling,
riktad mot den dda som ett skydd fr de levande (Artelius 2005, 265-274).
Jrnet, som bindande element i gravar, r vl knt frn historisk tid lik-
som bruket att binda den ddes ben/ftter/stortr eller placera tunga stenar p
kistlocket fr att hindra den dde frn att g igen (Hagberg 1937, 124-125,
204-207, 214-215, 404). Frutom de tidigare nmnda gravarna fanns stenar
eller stenkonstruktioner i ytterligare elva gravar. Stenkonstruktionerna fljer
ett varierat mnster, dr placeringen ver/vid huvudet, p blen eller benen
r terkommande medan ett lager stenar ver, eller stenkrets runt, den dde
frekommer liksom att strre stenar lagts i sjlva gravfyllningen. Svl sena-
re historiska kllor som norrna medeltida texter och tolkningar av arkeolo-
giska material stder idn om stenens bindande kraft i graven (se t.ex. Hag-
berg 1937, 512-514; Nyln 1958; Kaliff 1997, 107-109). Frgan terstr
dock, av vilket skl detta uttryck manifesteras s starkt i Fjlkinge.
Med sin komplexa sammansttning kan grav 952 tjna som utgngspunkt
fr den vidare diskussionen om de bindande elementens motivinnebrd.
Graven bestr av tre skilda lager, liksom staplade p varandra. I botten har
ett barn, mellan sex och nio mnader gammalt, placerats i sidolge med hu-
vudet i norr och med ett lerkrl i fotndan. Ovanp detta terfanns ytterligare
ett barn, nio till tolv mnader gammalt, ocks med ett krl vid fotndan men
med huvudet i sder, och med en krets strre stenar runt och p kroppen.
verst lg tv hundar, en valp och en vuxen, ocks tckta av ett lager stenar.
Det r inte mjligt att skert avgra om begravningarna har skett samtidigt
eller om graven har nyttjats vid skilda tillfllen, det frhllandevis djupa
schaktet och det faktum att ingen av begravningarna har strt varandra talar
dock fr att de r samtida (Helgesson, muntlig uppg. 080214). Om begrav-
ningarna r samtida kan barnen, p grund av de nrliggande ldrarna, inte
vara syskon vilket jag ska terkomma till.
Det lager av strre stenar som tcker det vre barnets kropp ger ett nr-
mast burdust intryck. Det r tydligt att det jordfstande elementet har accen-
tuerats kraftfullt i denna gravkonstruktion.

178
Figur 8.6 Individ 2 i A 952, tckt med ett lager stora stenar. (Foto: Bertil Helgesson,
Regionmuseet Kristianstad)

A 952 r den enda grav p gravfltet som innehller hundar, eller spr av
ngot som helst djur (undantaget en svinbete i grav 176). Hundar frekom-
mer fr vrigt frekvent i skandinaviska yngre jrnldersgravar med otvetydig
frkristen karaktr (A-S Grslund 2001, 48-49). Anne-Sofie Grslund och
Andreas Nordberg har bda, med std i svl skriftliga och ikonografiska
som arkeologiska kllor, klargjort hundarnas starkt symbolladdade roll i
egenskap av liminala media och som ledsagare fr den begravdes sjl till de
ddas vrld (Nordberg 2003, 244-254; Grslund 2004; 2007).
Om man accepterar utgngspunkten fr tolkningen av hund- och stenele-
mentens innebrd, kan kombinationen av de bindande stenarna och de vg-
visande hundarna snarast tolkas som en frstrkning av gravens transforma-
tiva medel. En sdan frstrkning uttrycker, liksom de omfattande jord-
fstande motiven, ett tydligt ambivalent frhllande till begravningen och
graven.
Ytterligare en komponent som mjligen ska ses som en anslutande form
av jordfstning r de tre barngravar dr de dda begravts i jrnskodda kis-
tor/skrin med lsmekanism (A 1121, A 712, A 467). Lsen har dock inte
rntgats, varfr uppgift om huruvida de var lsta eller inte saknas (Helges-
son, muntlig uppg. 080214). Frgan r om ven de gravar dr en kniv har
placerats ssom normen freskriver, vid handen eller bltet, ska rknas till
denna kategori. Den allmnt vedertagna normaliserande frklaringen till
knivars frekventa nrvaro i jrnldersgravar, i egenskap av vardagsutrust-
ning, kan vara ett uttryck fr den tolkningsmssiga avkontextualisering av

179
gravfreml som tidigare diskuterats. Jag menar att graven och dess freml
mste ses som materiella konsekvenser av begravningsritualen, vars specifi-
ka motiv motiverar fremlens nrvaro. Knivens nrvaro i graven kan lika
lite som ett matkrl ses som delar i ett stilleben av en levande vardagssitua-
tion. Om knivarnas regelmssiga nrvaro skulle frsts utifrn dessas egen-
skap som vardagsutrustning, hade man ocks kunnat frvnta sig ett mindre
absolut, och drmed mindre vrdeladdat, mnster dr andra vardagliga fre-
ml ocks hade kunnat fungera sjlvstndigt som enskilda freml i graven,
men s r inte fallet (med undantag fr brnsten, som diskuteras nrmare i
det kommande).
Den grundlggande idn som kniven representerar i fremlsfrande gra-
var kan drfr, jmte stenarna, lsen och de ddas korsade ben ses som ett
troligt jordfstande motiv (jfr ocks Emanuelsson & Sjling 2007, 328).
Tabell 8.5 Sammanstllning av bindande eller jordfstande element. Observera att
frekomst av fler element i samma grav inte dubbelnoterats i totalsummeringen.
Gr: Ls: Sten- Kniv, Kniv, Korsade ben: Bindande element,
konstr: norm. Pos: avvik. pos: totalt:
1 - - - - - 0/18 (0%)
2 1 1 - - - 2/23 (9%)
3 2 - - - - 2/13 (15%)
4 - 2 - - - 2/12 (17%)
5 - 1 3 - - 3/10 (30%)
6 - 6 15 1 3 19/24 (79%)
7 - 3 11 3 2 14/25 (56%)
Tot: 3 13 29 4 5 52/125 (42%)

Om ven de gravar dr kniven placerats ssom normen freskriver, vid den

ddes hand eller blte, ska ses utifrn ett jordfstningsmotiv, s prglar detta
motiv en mycket stor grupp, nmligen femtioen gravar. Dessa avviker inte
frn vriga gravar vad gller orientering eller kroppspositioner, men dremot
i frga om ldersfrdelningen som framgr av tabell 8.5, vilket jag ska ter-
komma till.
Med mer n en tredjedel av alla gravar tillfrda kategorin jordfsta, fr
det anses som en s stor grupp att den ambivalens som gravarna uttrycker
inte i frsta hand kan frknippas med en uppfattning knuten till enskilda
individers egenskaper. Stenar placerade p den dde eller i gravfyllningen,
korsade ben och knivar r heller inte exklusiva motiv fr Fjlkingegravfltet.
Dessa element tycks ha frekommit ven p andra platser i omrdet under
900-talet, vilket exempelvis framgr av Fredrik Svanbergs genomgng av
sydskandinaviska gravar (Svanberg 2003, t.ex. 87 fig. 6; se ocks kap 9).
Jag menar drfr att det omfattande inslaget av ambivalens som jordfst-
ning i olika former uttrycker, snarare br relateras till den rdande sjlsupp-
fattning och/eller frestllningen om den ddes transformation.

180
 ven om kremeringstraditionen inte r lika vl representerad, eller tmin-
stone inte lika vl dokumenterad, i sdra Skandinavien som i andra regioner
(jfr Svanberg 2003), r det troligt att den grundlggande begravningsideolo-
giska strukturen var likartad. Den ldre begravningstraditionens kremerings-
element fungerade, ven om det inte har varit allenardande, som en brande
bestndsdel i den frkristna eskatologi dr liv och dd ingick i ett stndigt
kretslopp med fruktbarhetsmetaforiska frtecken (se t.ex. B. Grslund 1989;
Kaliff 1997, 21-22). ven om det frkristna sjlsbegreppet troligen var mul-
tipelt och idn om tillvaron bortom graven synnerligen komplex (jfr t.ex. B.
Grslund 1989), r det tydligt att de ider som motiverade begravningshand-
lingarna under yngre jrnlder kretsade kring just sjlens fristllande frn
kroppen som en frutsttning fr till exempel skapandet av frfder. Men
dr den ldre traditionens sjlsfrlsande medium, i de flesta regioner karak-
triserat av kremeringshandlingen, var tydligt, kan vergngsgravskickets
transformationsmoment istllet ha upplevts som diffust. Den kristna eskato-
logiska motivkretsen, som betonar gravens funktion fr kroppens frvaring i
vntan p Den yttersta dagen, str i tydlig kontrast till den frkristna id-
grunden. I en milj dr bda idvrldarna r nrvarande, och dr traditionen
har utmanats eller rentav ersatts av den radikalt annorlunda kristna sjls- och
ddsuppfattningen, r de ambivalenta dragen i gravgestiken hgst logiska.
Utifrn kontrasten mellan tankesystemen kan de ambivalenta uttrycken
mjligen spegla en rdsla fr den ddes fortsatta existens i vad som har upp-
levts som en alltfr ptaglig och ptrngande nrhet till de levandes tillvaro
(jfr Blomkvist 2002, 138-143; Hed Jakobsson 2003, 204-205). Det r troligt
att de jordfstande elementen i frsta hand har riktats till den dde som me-
del fr att frstrka begravningsritualens transformation, genom den hand-
fasta bindningen mellan kropp och grav.

8.3 ldersrelaterade strukturer

Som tidigare framstllts rymmer begravningskonceptet i Fjlkinge en vid
variation av motiv och motivkombinationer. Utifrn konceptet konstan-
ter/variabler framtrder ngra fenomen srskilt tydligt i frhllande till de
begravdas lder, varfr en diskussion fokuserad kring dessa frvntas kunna
bidra till frstelsen om socialt konstruerade ldrar eller sfrer i Fjlkinge.

Krl i barnens gravar

I Fjlkinge terfanns gravfltets samtliga trettio krl i gravar med barn upp
till cirka tv rs lder. Ytterligare ett krl fanns i en gravliknande kontext
utan spr av mnskliga kvarlevor. Det faktum att keramikkrl endast ter-
finns i barngravar indikerar att dessa representerade ett ldersrelaterat motiv
som sledes mste frsts utifrn sociala konstruktioner av lder.

181
 Keramik r mycket vanlig i vikingatida gravar och det tycks inte freligga
ngot generellt samband mellan denna och social grupptillhrighet. I ngra
fall har dock en srskilt hg keramikfrekvens noterats i barngravar, till ex-
empel i Birka (A-S Grslund 1973, 174), p den tidigkristna gravplatsen i
Myllymki i sydvstra Finland (Ylnen-Peltonen 2000, 52-53) och det stora
senvikingatida gravfltet i Grdby, Danmark (Wagnkilde & Pind 1991, 60).
Dessa begravningsplatser tillhr alla ett, i respektive region, uttalat ver-
gngsskede.
Antalet krl i relation till barnens lder uppvisar ett markant spridnings-
mnster. Medan nyfdda och barn ver ett rs lder endast undantagsvis
hade ftt ett krl med i graven frekom dessa i mer n hlften av gravarna
med barn som var mellan ett halvt och ett r gamla. I gravar med foster/fr
tidigt fdda, barn ldre n tv r och vuxna individer saknas de helt.

100

90
Andel gravar med krl (%)

80 6-12 m

70

60 3-6 m
50
0-3 m
40

30 1,5-3 r
Foster/
20
nyfdd
10
Foster
0
ldersgrupper

Figur 8.7 Andel gravar med krl i olika ldersgrupper.

Tjugotta krl r s vlbevarade att de har kunnat formbestmmas. Ett enda

krl har vendisk importkaraktr med meanderslinga (A 1109) och vriga r
av inhemsk vardagstyp, s kallad A IV-keramik (jfr Selling 1955, 156-208).
Ngra karaktristiska formdrag, som dock inte omfattar alla krl, pkallar
nrmare uppmrksamhet. Ett stort antal krl liknar till storlek och form nr-
mast ronlsa muggar, lmpliga att hantera med en hand (se fig 8.8a). Fyra
krl r frsedda med plastiska knoppar strax under mynningen (se fig. 8.8c)
vilket gr krlet idealiskt vid hantering med en hand, d knopparna fungerar
som stopp fr handen.

182
Figur 8.8. a: Ett litet krl, 7,2 cm hgt frn A 877:2 med ett barn i ldern 0-3 mna-
der. b: Krl med kvadratisk mynning och tv pipformade hrn frn A 140 med ett 3-
6 mnader gammalt barn. c: Krl med plastiska knoppar kring av mynningen. A
268 med ett barn i ldern 0-3 mnader. d: Krl med skopformad sida frn A 1092
med ett nio mnader gammalt barn. (Foto: Ffattaren, med tillstnd av Lunds Histo-
riska Museum)

Knopparna har i alla fyra fallen placerats s att en tredjedel av mynningen

har lmnats fri. Denna formtyp terfanns i de yngsta barnens gravar (A 505:
foster/nyfdd, A 268: 0-3 m, A 432: 0-3 m och A 14: 3-6 m).
Tre krl har kvadratisk mynningsform, vars hrn i tv fall har vikts ltt
utt s de liknar pipar (se fig. 8.8b). Denna form terfanns i ngot ldre barns
gravar (A 140: 3-6 m, A 377: 3-6 m och A 64: 1,5 r). P det anglosaxiska
gravfltet i Casteldyke, Humberside terfanns i en spdbarnsgrav ett krl
med spenformad pip, vilket har tolkats som ett matningskrl (Crawford
1999, 95-96; 2000, 176). ven om det tycks unikt i sitt slag, ska fjlkinge-
barnens krl mjligen ses som paralleller till detta fynd. De kvadratiska

183
mynningarna med pipformade hrn kan ha haft ett sdant funktionella syfte,
liksom krlen med knoppdekor. Ett flertal krl hade ocks ltt eller tydligt
ovalformade mynningar och/eller en osymmetriskt skopformad sida (se fig.
8.8d). Dessa asymmetrier kan vara relaterade till tillverkningsprocessen, men
med ledning av de andra, troligen funktionella, formtyperna kan inte en
medveten formgivning syftande till att underltta tande/drickande uteslutas.
Krlens form antyder drmed att en primr relation mellan den begravda
individen och specifika krltyper, i vissa fall tydligtvis lmpade fr matning,
freligger. Ett strre antal krl uppvisade ocks spr av innehll i form av
ytliga matskorpor, som dock inte har analyserats. Lipidrester i keramikgod-
set har analyserats av Sven Isaksson vid Arkeologiska forskningslaboratori-
et, Stockholms universitet. Sju krl med s stor spridning som mjligt i frga
om placering p gravfltet, krlform och de begravda barnens lder valdes
fr analys. De rester som kan extraheras ur keramikgods hrrr fretrdesvis
frn det eller de senaste anvndningstillfllena (Isaksson 2007, 1). I syfte att
faststlla om innehllet har besttt av human brstmjlk infrskaffades prov
p sdan frn Akademiska barnsjukhuset i Uppsala som jmfrelsematerial,
d denna frga inte tidigare varit prvad.
Resultat av lipidanalyser av frhistorisk keramik r, liksom osteologiska
bestmningar och andra naturvetenskapligt utformade metoder, frst och
frmst tolkningar. ven om mnenas sammansttning kan faststlls med stor
skerhet r sjlva ursprunget, det vill sga i vilken typ av livsmedel de ingtt,
mer problematisk (Isaksson 2007, 3-5).
Vid lipidanalysen kunde inga inslag av human brstmjlk pvisas, dr-
emot har fyra, eventuellt fem, av de sju krlen innehllit en anrttning base-
rad p mjlk frn idisslare med inslag av ngon vegetabilie. Det lilla mate-
rialet tillter inte ngra lngtgende slutsatser i frga om skillnader mellan
ldersgrupper. Ngot av en tendens r dock att endast de tv ldsta barnens
krl tycks ha innehllit ngon form av vxtolja och uppvisar en mer komplex
sammansttning av fetter. I det ldsta barnets och ett av de yngre barnens
krl (A 229 och A 268) kunde spr av en kttanrttning ses. Den enklaste
sammansttning av fetter terfanns i det yngsta barnets krl (A 505) vilket
tyder p en mindre komplex anrttning med ett ftal ingredienser.
De mest framtrdande dragen i analysresultatet r dock att substansen i
barnens krl generellt tycks ha varit ovanligt fettrik och att majoriteten krl
troligen har innehllit mjlk med inslag av vegetabilier. Sven Isaksson
(2007, 9-10) har i en jmfrelse med liknande analyser frn gravflt i Mel-
lansverige konstaterat att den hga andelen krl som innehller spr efter
idisslare frn Fjlkinge (i alla fall utom ett i form av mjlk), utmrker sig
med statistisk signifikans i frhllande till de vriga materialen. Denna skill-
nad, som sledes inte beror p slumpen, kan naturligtvis ha sin grund i de
olika regioner som materialen representerar men det r ocks mjligt att
skillnaden mellan materialen beror p ldersstrukturen, d jmfrelsemateri-
alen uteslutande hrrr frn vuxengravar.

184
 Den symboliska innebrden av yngre jrnlderns gemensamma mltider
har en motsvarighet i gravarnas semantik och materiella kultur. Freml med
anknytning till mltid och/eller matlagning r ytterst vanliga i vikingatida
gravar och har i vissa hgstatusmiljer tolkats som uttryck fr den gravlagda
individens sociala position och funktion (Isaksson 2000). Lipidanalyser har
pvisat en generell skillnad mellan material frn boplatser och frn gravmil-
jer, stillvida att vegetabilier fretrdesvis kan kopplas till vardagsdieten
medan gravkrl i hgre grad har visat sig innehlla kttbaserad fda (Isaks-
son 2000, 55-61; 2007, 1-2). Det r drmed tydligt att begravningskerami-
kens innehll inte ska ses som en representation av den vardagliga fdan,
utan att som brare av en sjlvstndig symbolik. Eftersom symbolikens in-
nebrd ocks kan anses materialiseras i freml med anknytning till fdans
tillredning (jfr Isaksson 2000, 21-26, 55-62) finns det anledning att utg frn
att fjlkingebarnens keramik och dess innehll motsvarar en liknande tanke-
struktur.
Innebrden av den rituellt viktiga frsta mltiden har tidigare diskuterats
utifrn skriftliga kllor (se kap 5). Mot bakgrund av denna rituals betydelse,
vikt och spridning inom det skandinaviska omrdet och i analogi med den
tidigare skisserade funktionen av materialiserade definitioner, borde krlen i
denna gravmilj uppfattas som materiella idbrare som konkretiserar och
kommunicerar individens tillhrighet i hushllet och mjligen ocks dess
plats i slktlinjen med hnvisning till den frsta mltidens arvsaspekt.
Det r mjligen utifrn den aspekten som den vertikala strukturen i barn-
graven 952, som tidigare diskuterats, ska frsts. Barnen var, av de nrlig-
gande ldrarna att dma, inte syskon och tillhrde drmed troligen inte heller
samma familj. De har begravts samtidigt, bda omfattade av transformativt
frstrkande element, men med varsitt krl i respektive fotnda. Om krlen
representerar barnets tillhrighet i slkt- och arvslinjen, kan ocks den verti-
kala placeringen vara ett uttryck fr skilda slkt-/familjetillhrigheter. En
sdan tolkning kan ocks styrkas av den generellt praktiserade rumsliga,
horisontala organisationen i familj- eller hushllsgrupper p yngre jrnl-
derns gravflt. Frutom krlens symboliska representation av barnet som
inkorporerad samhllsmedlem som manifesteras i gravens inre kontext, kan
ytterligare en meningsdimension tolkas utifrn ngra av krlgravarnas rums-
liga organisation p gravfltet. Den rikt varierade ritual dr mat och dryck
delades, som syftade till att upprtta och bekrfta sociala relationer mellan
levande mnniskor, har haft en direkt motsvarighet i mltidsrelaterade grav-
och frfderskulthandlingar. Placeringen av vissa krlgravar p gravfltet
kan styrka idn om krlet som uttryck fr en sdan kontaktyta med historien,
frfderna och slktlinjen.
Frutom gravarna terfanns ven ett stort antal huskonstruktioner inom
gravfltet, fretrdesvis i form av stolphl, varav ett r daterat till 400-500 e.
Kr.

185
Figur 8.9 Den lilla huskonstruktionen med de kringliggande barngravarna med krl.

Det femtionio meter lnga huset r ett av Sknes strsta dokumenterade

lnghus och tolkas som en komponent i en ldre stormannamilj (Helgesson
1997, 119-121). Trots tidsskillnaden mellan husets anvndning och gravar-
nas tillkomst, r det mjligt att minnet av denna plats kan ha varit levande
under gravfltets bruktningstid och kanske till och med pverkat dess placer-
ing, srskilt om Helgessons tolkning av platsens historia r riktig (jfr ocks
Ersgrd 2006, 63). P tvren ver lnghusets mitt ligger ytterligare en hus-
konstruktion, bestende av fyra vggrillor i rektangel med stolphl i hrnen.
Ett 14C-prov har givit en datering till ldre jrnlder, men d provet kan ha
varit kontaminerat (Helgesson 1996, 14) och det uppenbarligen skr lnghu-
set, torde det i stllet vara yngre. Huset r mycket litet, endast 4,20 x 1,90
meter, och saknar helt fynd av boplatskaraktr.
En freslagen tolkning r att det mindre huset har fungerat samtidigt med
gravfltet, mjligen som ngon form av brhus (Helgesson 1996, 14). I hu-
sets omedelbara nrhet terfanns fem gravar, samtliga barngravar med krl
(A 268: 0-3 m, A 64: 18 m, A 14: 3-6 m, A 20: 6 m, A 1170: 9-12 m). Gra-
varnas gruppering kring den lilla byggnaden, och det faktum att ingen av
gravarna skadar eller har skadats av huset, stder tolkningen att dessa funge-
rat inom samma tidsmssiga sammanhang.
Det stora huset har skurits av ett mindre antal gravar, vilket kan tyda p
att dess exakta utbredning inte var knd vid tiden fr gravfltets anvndning.
Vid anlggandet av gravarna nrmast kring det lilla huset har dock uppen-

186
barligen hnsyn tagits till dess nrvaro. Den likformighet som framtrder
bland gravarna nrmast den lilla byggnaden gllande individernas lder och
frekomsten av krl strker intrycket av en meningsbrande relation mellan
barn/krl och den id som huset representerar. Jag finner det inte fr otroligt
att det mindre huset har uppfrts som en illustration av den historia som den
tidigare stormannamiljn representerar, och krlgravarnas metaforik fr
slkt- och arvslinjen frstrkts fysiskt genom terkopplingen till frfdernas
bostadsplats (jfr Artelius 2004; Gansum 2004).

Brnstenens sociala metaforik

I elva barngravar och fyra vuxengravar terfanns freml av brnsten, fre-
trdesvis i form av enkla prlor. Frutom prlorna fanns ocks tv brn-
stenshngen, ett bikoniskt och ett i form av en torshammare. Brnstenspr-
lorna upptrder, med undantag fr grav A 351, alltid i ental ven i de fall de
ingr i uppsttningar tillsammans med prlor i andra material. Av placering-
en att dma har samtliga brnstensfreml, ven de enstaka prlor som inte
ingr i strre prluppsttningar, burits runt halsen. Grav A 776, med tv in-
divider, avfrs hr ur diskussionen eftersom graven var mycket strd och
brnstensprlan inte kan relateras till en specifik individ. Fljande diskussion
rr drmed de terstende fjorton gravarna.
Som tidigare diskuterats i samband med fremlskonstanterna knivar och
krl, frekom ett ftal undantag frn regeln om dessas nrvaro i fyndfrande
gravar. Av de sju undantagen innehll sex gravar istllet brnstensfreml.
D dessa tycks vara de enda freml som fungerar sjlvstndigt inom en
fremlsfrande gravkontext, oberoende av krl- och knivkonstanternas
omfattande symbolik, kan brnstensmaterialet frvntas ha representerat en
alternativ idform eller ett parallellt motiv i gravgestiken.
Brnsten har, d den frekommer i olika frhistoriska gravkontexter frn
Skandinavien och vriga Europa, tidigare klassificerats som ett symbolladdat
material (se t.ex. Meaney 1981, 67-70; Stjernquist et al. 1994, 38-39; Tilley
1996, 315-317; Runcis 2002). Vikingatida brnstensfreml, ven i form av
enkla prlor som upptrder i ental, har tolkats som freml med amulettvr-
de (Shetelig 1944; A-S Grslund 1973, 173-174; 2005; Stjernquist et al.
1994, 28-31; Flygerfeldt 2005; B. Jensen 2008). Det faktum att brnsten
ocks terfinns i s kallade amulettpsar, vars funktion har tolkats som ma-
gisk och/eller skyddande, och i torshammarform talar starkt fr att materialet
i sig tillskrivits en symbolisk laddning under denna period (Lundstrm 1981;
Stjernquist et al. 1994, 26 med referenser).
En parallell freteelse r de s kallade kniv- och svrdsprlorna av brn-
sten som har terfunnits i krigargravar och vapenofferfynd frn jrnlder
bde i Skandinavien och i Europa. Dessa entaliga prlor, som har hngt i en
snodd vid knivens eller svrdets fste, tycks inte ha ingtt i den fasta dekoren
eller haft en praktisk funktion. De har tolkats som amuletter, avsedda att ge

187
braren lycka eller skydd i strid (Stenberger 1979, 524-525; Meaney 1981,
68; J. Jensen 1982, 156-166; Stjernquist et al. 1994, 39).
Det terkommande entalet i fjlkingegravarna och torshammaren i grav A
991 antyder att funktionen knuten till materialet ska tolkas utifrn de ovan
beskrivna parallellerna.
Brnstensfrekomsten i barngravarna fljer ett ldersmnster:

60
Totalt antal gravar
Antal brnstensgravar
50

40

30

20

10 35%

8%
4%

0
Foster-6 m 9 m-3 r Vuxna

Figur 8.10 Frdelning av brnsten i relation till lder. Den strda barngraven 776,
som innehll tv individer, har utelmnats d brnstensprlans tillhrighet r oklar.

En dryg tredjedel av de ldre barnen hade drmed utrustats med brnsten,

medan materialet endast undantagsvis terfanns bland de yngsta. Detta mste
tolkas som att en tydlig distinktion har gjorts mellan de tv ldersgrupperna,
vilket r en av utgngspunkterna fr den kommande diskussionen.
Tv av de fyra vuxengravarna med brnsten avviker tydligt frn gravfl-
tets alla normer. Individen i grav A 176 hade avlidit i en lder mellan trettio-
fem och sextio r, och hans/hennes begravning hr till de mest spektakulra
p gravplatsen. Individen, som med viss reservation har tolkats som man
(Arcini 1996, 23; Helgesson 1996, 7), hade begravts i dubbelvikt position
med ansiktet nedt i norra halvan av en normalstor kista.

188
Figur 8.11 A 176. Individen med oklar knstillhrighet har begravts dubbelvikt i
norra nden av en normalstor kista. (Foto: Bertil Helgesson, Regionmuseet Kristi-
nanstad)

Runt halsen har han haft ett halsband bestende av glasprlor, en

bergkristallprla och en brnstensprla. Under huvudet i pannhjd terfanns
en svinbete. Fr vrigt fanns i graven ocks en jrnhank till ett mbar och en
slndtrissa. Den avvikande kroppsplaceringen, svinbeten i pannan och den
kvinnligt kodade prluppsttningen och slndtrissan placerar denna grav
utanfr den p gravfltet rdande begravningsnormen. Att de fysiska
knsindikerande dragen hos just den hr individen var svra att bestmma
med skerhet r intressant sett i relation till gravens i vrigt avvikande
materiella uttryck. Det ligger bortom det hr arbetets ramar och syften att
frska presentera en rttvisande tolkning av gravens samlade uttryck, men
frslagsvis kan det ha varit en person med kultfunktion (jfr Price 2002,
srskilt 122-123, 179-180, 210-223) och/eller ett genus bortom de
polariserade manligt/kvinnligt som terfinns p gravfltet i vrigt (jfr ocks
Sofaer Deverenski 2006, 101). Trots att materialet endast omfattar fyra
vuxna individer, br det noteras att de vriga tre vuxna brnstensbrarna r
av kvinnligt biologiskt kn, vilket ocks ska ses i relation till vikingatida
amuletters generella samband med kvinnogravar (jfr B. Jensen 2008, 155-
161). Oavsett p vilket stt individen i A 176 har avvikit frn normen i livet
r det utifrn gravens uttryck klart att han/hon r att betrakta som en avvika-
re i frhllande till normen.

189
 Figur 8.11 Den 80-riga
kvinnan i A 65b har be-
gravts i hockerstllning i
en endast 0,8 meter lng
kista. (Foto: Bertil Hel-
gesson, Regionmuseet
Kristianstad)

Kvinnan i grav A 65:b

var troligtvis ver ttio
r gammal vid ddstill-
fllet, och r drmed
den ldsta individen p
gravfltet. Som tidiga-
re nmnts hade hon
begravts i hockerstll-
ning i en extremt liten
kista (0,8 m lng och
0,42 m bred), och som
enda freml i graven
tillvaratogs en brn-
stensprla under hen-
nes haka. Hennes hl-
sotillstnd har prglats
av lngt framskriden
ldersosteoporos (ben-
skrhet). De flertaliga
frakturer som kunde
ses var visserligen lkta vid ddstillfllet, men br sammanlagt ha orsakat
lng tid av immobilitet. Den kanske allvarligaste frakturen har drabbat bck-
enringen, med fraktur p bde vre och nedre pubisgrenen, som jmte ytter-
ligare frakturer p ver- och underarmsben troligen orsakat en lng period av
vsentligt inskrnkt rrlighet (Arcini 1996, 15-16). Frakturernas art r myck-
et vanliga bland ldre kvinnor n i dag och tyder p att hon kan ha haft pro-
blem att rra sig obehindrat och periodvis varit mer eller mindre beroende av
andra i sitt dagliga liv.
De andra tv kvinnorna (A 6 och A 391) placerar sig ocks i det vre l-
dersskiktet inom den begravda populationen. De var ver sextio respektive
mellan fyrtio och sextio r gamla. Som framgick av kapitel 6 r det inte den
kronologiska ldern, utan individens funktionella status som har kulturell
relevans fr lders- eller sfrstillhrighet i textmaterialens framstllningar. I
detta avseende tycks en parallell freligga mellan en sdan konstruktion och
begravningsritualens sammansttning i Fjlkinge.
Skelettmaterialet har underskts av Caroline Arcini (1996) och komplet-
terande underskning av barnskeletten har fretagits av en studentgrupp i

190
Lund (Kloo et al. 1999). En stor del av brnstensbrarna uppvisade Cribra
Orbitalia, sm hl i gonhlornas tak. Den fysiologiska bakgrunden till upp-
komsten av Cribra Orbitalia r oklar men har bland annat ansetts relaterad
till utdragna sjukdomstillstnd, oftast infektionssjukdomar, med pfljande
allvarlig nrings- och/eller jrnbrist (se t.ex. Stuart-Macadam & Kent 1992;
Wapler 1998, 72; Arcini 1999, 112). Kllproblematiken som frknippas med
tolkningen av denna fysiska observation berr svl huruvida hligheterna
ska hnfras till fysiologiska nedbrytningsprocesser eller ett livsrelaterat
tillstnd, som vad ett sdant tillstnd i s fall representerar. Utan att fsta allt
fr stor vikt vid denna problematiska osteologiska parameter vill jag nd
ptala ngra uppenbara samband mellan frekomsten av Cribra Orbitalia
och andra fysiska anomalier och den sociala gestaltningen som framtrder i
gravarna.
I den mn skelettfrndringen verkligen kan relateras till livsprocessen
har Cribra Orbitalia hos tre av de vuxna brnstensbrarna troligen utveck-
lats tidigare i livet, d fullvuxna skelett i mindre grad pverkas p detta stt
(Stuart-Macadam 1985, 392). Nr det gller vuxengruppen kan sledes inte
denna faktor verhuvudtaget diskuteras i relation till individens hlsotill-
stnd vid ddstillfllet. Bland de femtiotv barn som underskts i fjlkinge-
materialet uppvisade tio tecken p Cribra Orbitalia (19,2%). Fem av dessa
terfinns bland de tio brnstensgravarna, vilket innebr en tydlig verrepre-
sentation i denna grupp.
Frutom de tv vuxna individerna med Cribra Orbitalia, s uppvisar sju
av de fjorton skeletten i brnstensgravarna indikationer p andra allvarliga
och/eller funktionsnedsttande tillstnd. Den gamla kvinnan i grav 65b hade,
som tidigare ptalats, flera ldersrelaterade och sannolikt handikappande
problem, kvinnan i grav 6 hade ocks drabbats av artrit/artros i bda knle-
derna, vilket troligen har pverkat hennes dagliga liv (Arcini 1996, 23-26).
Hlften av barnen uppvisade som sagt tecken p Cribra Orbitalia. Jmfrt
med de 113 vriga underskta individerna varav endast 25 (22%) uppvisar
identifierbara spr av sjukdom eller trauma (vuxna med Cribra Orbitalia
undantagna), r sledes sdana tillstnd kraftigt verrepresenterade bland de
brnstensbrande individerna.
Relationen mellan ohlsa och brnsten accentueras tydligast i grav 351.
Det cirka treriga barnet var den enda individ dr ett framskridet stadium av
Cribra Orbitalia (grad III) kunde iakttas (Kloo et al. 1999, 126). Denna in-
divid var ocks den enda som hade begravts med tre brnstensprlor istllet
fr en. Individer som har utvecklat Cribra Orbitalia har, i den mn tillstn-
det kan relateras till livsprocessen, troligen verlevt en lngre period eller
terkommande perioder med allvarlig sjukdom, d sdana deformiteter inte
hinner utvecklas vid snabba frlopp som raskt leder till dden (Stuart-
Macadam 1992, 44).
Den stora andel fysiska sjukdomstecken som terfinns hos de brnstens-
brande individerna, trots att de flesta sjukdomar inte lter sig spras i ske-

191
lettmaterial (Saunders & Hoppa 1993, 134; Arcini 1999, 14-16), r en viktig
utgngspunkt fr frstelsen av brnstenens innebrd i begravningskontex-
ten och de begravda individernas sociala sfrtillhrighet.
En lngdragen period med kraftigt nedsatt hlsa eller sjukdom medfr,
liksom hg biologisk lder, ett gradvis nrmande mot ddsgonblicket och
den socioreligisa transformation som dden innebr. Till skillnad frn
snabba sjukdomsfrlopp eller dd orsakad genom trauma, innebr det suc-
cessiva nrmandet till dden en grnsverskridande process som kan pg
lnge, kanske under mnga r.
Den i forskningssammanhang benmnda osteologiska paradoxen (jfr
t.ex. Wood 1992), det vill sga att de individer som i osteologiskt material
uppfattas som de sjukaste och svagaste egentligen tillhr de starkare efter-
som de verlevt tillrckligt lng tid fr att utveckla synbara sjukdomsspr,
kan i detta avseende ha haft en kulturell motsvarighet fr det dtida samhl-
let. Brnstensfrekomsten i gravarna indikerar att en utdragen period av
ohlsa eller en lngvarig ldringsprocess kan ha medfrt att de individer som
genomgick en sdan process uppfattades utifrn andra sociala begrepp n
vriga, i hgre grad levande, personer. Det r inte rimligt att tnka sig att de
yngsta barnen, vars gravar inte innehll brnsten, i mindre utstrckning skul-
le ha drabbats av sjukdomar d de trots allt tillhr den avlidna befolkningen.
Av ldern att dma har dessa individer troligen istllet avlidit efter en korta-
re sjukdomstid och berrdes drfr kanske inte av samma begreppsfrskjut-
ning som brnstensbrarna.
Det r ocks intressant att notera att ingen av de fyra individerna med lep-
ra hade frsetts med brnsten. Orsaken till att detta tillstnd mjligen inte
helt definierats utifrn samma begrepp som andra infektionssjukdomar r
inte mjlig att klarlgga utifrn freliggande material. Nr det gller arrange-
ringen av kroppsstllning i graven freligger dock en parallell mellan indivi-
der som drabbats av lepra och/eller annan sjukdom samt hg lder och barn i
en viss ldersgrupp (se nedan, srskilt tab. 8.7).
De individer som genom sitt fysiska tillstnd kontinuerligt levde nra
sjlva ddsgonblicket torde i kulturellt hnseende ha befunnits vara i ett
stndigt grnsverskridande tillstnd. Brnstensbarnen uppvisade i hgre
grad n vriga begravda tecken p lngdragen sjukdom och br drfr delvis
frsts utifrn en sdan tankekonstruktion. Men de unga barnen befinner sig
ocks i en parallell form av liminalitet, genom den nyliga ankomsten till de
levandes vrld. P det sttet befinner sig de gamla och de unga i liknande
faser i det kontinuerliga, cykliska livstnkandet som genomsyrar den yngre
jrnlderns eskatologi (jfr kap 4). Bda grupperna kan i det avseendet upp-
fattas utifrn grnsverskridande begrepp.
Det r mjligen utifrn en sdan struktur som ocks grav 176 ska frsts.
Om den kraftigt avvikande gestiken i denna grav ska tolkas som att indivi-
den har haft en funktion som inte i frsta hand var praktisk/produktiv, s kan
han/hon ocks genom sin livsroll ha uppfattats som kontaktmedium med

192
frfderna eller de ddas vrld. Neil Price har framhllit att vikingatida kult-
specialisters gravar kan uttrycka en oklar eller verskridande genusidentitet,
srskilt gllande fremlsuppsttningar (Price 2002, 142-149). Oavsett den
oskra osteologiska bestmningen, och drmed ocks de slutsatser som kan
dras av individens genusmssiga sfrstillhrighet, freligger ytterligare fre-
teelser som terknyter till Prices diskussion om kultaktrers materialitet,
nmligen den svinbete som placerats i pannan p individen i grav 176.
Djurmasker i olika utfranden kan relateras till det kultmotiv som frknippas
med hamn- eller skepnadsbyte (jfr Price 2002; Back Danielsson 2007). I
ngra andra exempel finns samma metaforik uttryckt i gravsammanhang,
som i den birkagrav (Bj. 959) dr en halshuggen kvinna begravts med det
egna huvudet under ena armen och en svinkke placerad p halskotorna
(Arbman 1943, 384; Price 2002, 206-207, se ocks 364-378). Price har ocks
framhllit att sejdutvning, srskilt d denna fretogs av mn, frknippades
med socialt problematiska koncept som ergi och ni vilka inte i frsta hand
var hedrande (Price 2002, 210-223). Den dubbelvikta kroppspositionen i
grav 176 kan mycket vl representera ett sdant socialt stigma. I den mn
individ 176 ska frsts utifrn dessa grnsverskridande strukturer ansluter
ocks hon/han till den ovan diskuterade liminalitet som kringgrdar sjuka,
gamla och unga (jfr Price 2002, 113, 121-122).
Frnvaron av den i andra fremlsfrande gravar obligatoriska kniven i
vuxengravarna 176 och 65:b strker tolkningen av dessa individers grns-
verskridande tillvaro. Om kniven representerar ett ambivalent frhllnings-
stt till gravens transformativa medel, s torde det i mindre utstrckning ha
gllt vergngen fr de avlidna individer som genom sin livsroll eller sfr-
tillhrighet redan hade etablerad kontakt med de icke-levandes vrld. Mjli-
gen r ocks kvinnans i grav 65:b hockerstllning uttryck fr denna id, d
positionen i antropologisk forskning ofta ses som en symbolisk fosterstll-
ning (jfr Kaliff 1997, 80 med referenser). Kvinnans stllning, och frnvaron
av kniv, kan i s fall tolkas som att hon vid begravningstillfllet var redo fr
terfdelse in i nsta vrld och drmed mindre beroende av gravens och be-
gravningsritualens transformativa kapacitet, eller eventuella brist p den-
samma. ven om de enda undantagen frn den obligatoriska nrvaron av
kniv i fyndfrande vuxengravar terfinns bland brnstensgravarna, br dock
sgas att andra enstaka tnkbara jordfstande element finns representerade.
Ett av barnen var begravt i kista med ls (A 1121) och tre gravar innehll
stenar i fyllning, huvud- eller fotnda (A 65:b, A 370 och A 134). Kroppsar-
rangering med korsade ben terfanns dock inte i denna grupp.
I levande livet torde en stor del av dessa individer ha utgjort hushllens i
ekonomiskt hnseende mindre produktiva medlemmar, p grund av biolo-
gisk hg eller lg lder och/eller sjukdom, vilket ocks ansluter till den tidi-
gare diskuterade sociala konstruktionen fr individer i socioekonomisk bero-
endestllning (se kap 6). Brnstenens skyddssymbolik kan ha avsett dessa
ofrmgna individers utsatta tillvaro som kan relateras till en ekonomisk och

193
social beroendestllning i livet, men den kan lika vl ses som en markr fr
en likaledes utsatt tillvaro i den liminala sfren mellan de levandes och d-
das vrldar.
Det mest pfallande draget vad gller brnstensgravarnas sociala struktur
r dock att de yngsta barnen (grupp 1 och 2), som rimligen borde uppfattas
som de mest beroende och utsatta och de nyligast anlnda till de levandes
vrld, endast undantagsvis tycks innefattas i den sfrtillhrighet som brn-
stensmaterialet representerar. Detta frhllande ska diskuteras nrmare i det
fljande.

8.4 Sociala ldrar sociala sfrer

Begravningsritualerna i Fjlkinge frhller sig till ett gemensamt referens-
ramverk av synkretistisk karaktr. Den individuella ritualen tycks ha utfor-
mats i dialog med referensverket, men med tydlig utgngspunkt i de unika
frutsttningar som varje enskild begravning innebar vad gller den ddes
sociala lder, kn, roll, och familje- eller hushllstillhrighet. Det faktum att
variationen i frga om vilka element som fogades samman till begravningens
helhet har fljt ldersbundna strukturer, tyder p att individens sociala roll
och sfrtillhrighet vid ddstillfllet har haft betydelse fr begravningens
utformning. De ldersrelaterade fenomen som fregende diskussion be-
handlat fljer en struktur som kan tjna som utgngspunkt fr en vidare dis-
kussion om konstruktioner av sociala ldrar och sfrer i 900-talets Fjlkinge.

En grnsverskridande lderssfr
Det tillstnd av liminalitet som den tidigare diskuterade gruppen brnstens-
brare uttrycker, visar att begravningsritualen i hg grad utformats med hn-
syn till individens sociala sfrtillhrighet vid ddstillfllet. Begravningen
kommunicerar drmed ett socialt nu, p samma stt som de skriftliga kl-
lorna beskriver gllande samma grupp (se kap 6).
Det r sledes mjligt att urskilja en social kategori mnniskor som troli-
gen i frsta hand varit beroende av hushllets ekonomiskt produktiva med-
lemmar. Det r ocks mjligt att se nrvaron av brnstensamuletter och den
gamla kvinnans lkta skador som att uttryck fr att dessa ocks togs vl om-
hand inom ramen fr hushllsinstitutionen.
Denna sfr omfattar till viss del funktionellt begrnsade ldre och sjuka
vuxna, men de unga individerna som r betydligt fler i antal, utgr troligen
en bas fr denna grupp. Begravningarna tillhrande dessa lite ldre barn ger
ett intryck av omfattande arrangering, vilket tydligast syns i de, ofta i detalj,
noggrant tillrttalagda kroppspositionerna. Ett tillrttalagt sidolge med ltt
uppdragna ben r den vanligaste kroppspositionen i grupperna 3-5, i tv fall

194
(A 991 och A 218 bda 1,5-3 r) har ven ena handen placerats under kinden
liksom i sovstllning.
Utstrckt rygglge (S.1 A) r den kroppsstllning som dominerar vuxen-
gravarna. Ngra av de vuxengravar dr kroppsstllningen avviker frn det
konstanta motiv som det utstrckta rygglget utgr har redan berrts. Indivi-
den i A 176 har troligen en inom gravfltet unik bakgrund till den dubbelvik-
ta positionen, vilket mjligen ocks kan glla A 363 dr en man begravts p
mage, vars gravkonstruktion dock inte ger underlag fr utfrligare tolkning
(jfr dock Arcini & Jacobsson 2008). Individen i A 176, liksom den mycket
lderstigna kvinnan i A 65:b som begravts i hockerstllning, kan drmed
relateras till en karaktristik som fr vrigt r utmrkande fr lite ldre barns
gravar, inte bara utifrn brnstensfrekomsten utan ocks i frga om kropps-
positionen. Regelrtt hocker frekommer endast i tv ytterligare gravar (A
1103: 2,5-3 r, A 349: 60+ r). De tre individer som lagts i hockerposition
kan med ledning av ldern associeras till en gemensam social sfr represen-
terad av sjuka, unga och gamla. En liknande struktur kan sknjas i de vuxen-
gravar dr kroppen lagts i de fr ldre barn karaktristiska S.2 och S.3.
Tabell 8.6 Sammanstllning av vuxengravarna med S.2, S.3 och hockerstllning.
Samtliga individer uppvisar sjukdomstecken och/eller hg kronologisk lder.
Anl. lder S vrigt:
99 50-60 2 Lepra
601 60+ 2 Artrit i flera leder
77 17-18 2 Lepra och Cribra
729b 25-30 3 Lepra, Cribra och periostit
349 60+ H -
65:b 80+ H Osteoporos och frakturer

Av sammanstllningen framgr att av samtliga vuxna individer som arrange-

rats i S.2, S.3 eller hocker hade tre uppntt en kronologisk lder ver sextio
r och alla utom en visade spr av sjukdom, srskilt lepra. Det finns drmed
anledning att utg frn att valet av den ddes kroppsposition ska frsts i
relation till den sociala sfr som individen tillhrt vid ddstillfllet. De (kro-
nologiskt) ldre individerna som ingr hr kan, utifrn den bild som vriga
gravar uppvisar, tolkas s att dessa p grund av fysiska eller andra tillkorta-
kommanden saknade frmga att upprtthlla sin sociala roll eller position
baserad p individuell prestation vid tiden fr ddsfallet. ven om det inte
freligger underlag fr att diskutera huruvida de hr presenterade ldre och
sjuka uppfattades som grnsverskridande p det stt som brnstensbrarna
gjorde, kan de i det dagliga livet ha delat social sfr. En indikation p att den
sociala lderstillhrigheten har definierats utifrn frmga, snarare n krono-
logisk lder, r att ett stort antal ldre, och ven sjuka, inte har begravts ut-
ifrn den barntypiska normen. Hg kronologisk lder r heller inte i sig lik-
tydigt med fysisk eller mental ofrmga.

195
 De likheter i begravningsritualen som kan ses bland barn, sjuka och ldre
i Fjlkinge uppvisar drmed en tydlig parallell till medeltida gravmaterial
och det skriftliga kllmaterialet (jfr Jonsson 1999; in print, se ocks kap 6).
De sociala begrepp som omfattat dessa individer br drfr kunna tolkas
som en del i en stabil, eller seg, mentalitetskonstruktion.
Samma slags uttryck fr traditionskontinuitet terfinns intressant nog i
brnstensmaterialets bestndiga symbolinnehll och dess relation till barn
som grupp, svl framt som bakt i tiden. I Fjlkinge terfinns brnsten
frmst i gravar med ldre individer och barn och p Lunds medeltida kyrko-
grdar finns sammanlagt endast tre brnstensprlor dokumenterade i skra
gravkontexter, varav samtliga r smbarnsgravar (Cinthio 2002).
Brnstenstraditionens kontinuitet i gravkontexter kan i viss mn fljas i
hgmedeltid genom den personliga religisa rekvisita som radbanden ut-
gjorde under denna period (Dahlerup Koch 2000, 111, 117). Kontinuiteten
frn den frkristna brnstenstraditionen till den kristna gravrekvisitan indike-
rar att den traditionella idformen, i detta fall med en ny religis valr, ver-
levt ett radikalt religionsskifte. Inom den senare skandinaviska folktraditio-
nen ansgs brnstenen skydda barnet bland annat frn sjukdom, smrta vid
tandsprickning och frn att bli bortbytta innan de var dpta (Tillhagen 1983,
203, 244-245; Swahn 1999). Traditionen med rtter i folktron har praktise-
rats lngt fram i 1900-talet och tycks frankrad i den frkristna frestll-
ningsvrlden. Faktum r att samma relation mellan barn och brnsten ven
har kunnat belggas frn stenlder och ldre jrnlder (jfr Stjernquist 1996;
Runcis 2002). Frgan om en traditionsform kan vidmakthllas genom s lng
tidsrymd, ven om det rituella innehllet har varierat, fr dock tills vidare
lmnas ppen.
Grupperna 3-5 uppvisar stor variation i gravarnas uttryck, bde vad gller
orientering, kroppsstllning och freml. I de ldsta barnens gravar, grupp 5,
kan en orientering mot det vuxna gravuttrycket sknjas, d det bara r i den-
na barngrupp som enstaka redskap och drktdetaljer frekommer. Den tydli-
gaste markren r dock anslutningen till vuxengravarnas semantik genom
frekomsten av knivar i tre gravar (A 705, A 134 och A 350). Det r ocks i
denna ldersgrupp som gravplatsens tv torshammare terfinns (A 350 och
A 991, bda 1,5-3 r gamla).
Traditionellt skulle man kunna tolka de mer omfattande prluppsttning-
arna som finns i tv av gravarna (A 350 och A 351) i denna grupp som mar-
kerade representationer av individernas (kvinnliga) genus. Men med tanke
p den oklara knstillhrigheten hos mannen/kvinnan i grav 176 som tidiga-
re diskuterats, som ocks bar en prluppsttning, r det ytterst tveksamt om
de frenklande dikotomierna manligt/kvinnligt r relevanta kategorier inom
den sociala sfr som tydligtvis omfattat bde individ 176 och strre delen av
individerna i grupperna 3-5. Jag finner det troligt att dessa individers sociala
kn inte fljer samma definitioner och innehll som det kvinnliga/manliga vi
r vana vid att kategorisera (jfr Lewis-Simpson 2008). I vriga vuxengravar

196
tillhr dock prluppsttningarna de individer vars biologiska knskaraktrer
utan reservation har tolkats som kvinnliga.
Gravarna i grupperna 2-4 prglas markant av nrvaron av matkrl, som
finns i mer n hlften av dessa gravar. Krlet kan, som tidigare diskuterats,
ses som en materialiserad definition av den begravdes sociala lder och till-
hrighet i familj- eller slktlinjen i analogi med den rituella frsta mltiden. I
begravningssammanhanget uttrycker ocks gravarna med krl en frstrkt
terkoppling till historien och frfderna, bde genom den accentuering av
slktlinjen som barnets krl representerar och i fem fall ocks genom placer-
ingen nra den lilla huskonstruktionen som kan ses som en symbolisk repre-
sentation fr den ldre boplatsen.
Det kollektiva behovet av terknytning till en grupps historia och ur-
sprung har ansetts ka i perioder av politisk eller annan instabilitet (Arons-
son 2004; Persson 2009). I detta fall r det barn, fretrdesvis frn ngra
mnader till ett r gamla, som genom begravningsritualen aktiverats som
kontaktupprttare mellan den levande och den historiserade befolkningen
under den turbulenta period som kristnandeprocessen representerar.
Frgan terstr dock, varfr upprttandet av en sdan kontakt sker genom
begravningsritualer konstruerade fr just denna ldersgrupp. En frutsttning
fr att gravobjektet tilldelas en sdan roll i begravningsritualen torde vara att
individen frst etablerats i det levande samhllet genom vederbrliga passa-
geritualer. Den mngfald av passageritualer som kringgrdade barnets tidi-
gaste sociala liv (se kap 5) tyder p att introduktionen hade karaktren av en
fas, snarare n som under medeltid vid ett givet tillflle. D barnen i grupp 5
r mellan ett och ett halvt och tre r gamla, r det rimligt att utg frn att de
har genomgtt strre delen av introduktionsstadiets ritualer. Krlbarnen r
generellt ngot yngre n brnstensbarnen, ven om absoluta grnsdragningar
varken r produktiva eller mjliga att gra. Dessa yngre barn, genom vilkas
begravningar terkoppling till frfderna sker, har rimligen etablerats i hus-
hllet tminstone genom den frsta rituella mltiden. Det r dock mjligt att
dessa individer fortfarande befann sig mitt i den introduktiva barndomsfasen
vid ddstillfllet och drigenom sgs som frdelaktiga aktrer vid terupp-
rttandet eller bekrftandet av banden mellan frfderna och det levande
hushllet eller kollektivet.
De ldre barnen, i grupperna 3-5 och delar av grupp 2, kan genom be-
gravningsritualernas konstruktion ses som grnsvarelser ur olika aspekter.
Brnstensbarnen har troligen tillhrt en sdan kategori ven i levande livet,
vilket r mindre klart vad gller de mindre barnen. Begravningsritualernas
konstruktioner fr de nyfdda i grupp 1 ger mjligen anvisning drom, d
grupperna 1 och 2 br vissa gemensamma drag.

197
Hushllets yngsta nyfdda eller socialt ofdda?
De nyfdda spdbarnens gravar (grupp 1) skiljer sig frn de ldres i tv av-
seenden: gravarna har ett avvikande homogent gravsprk och en mer marke-
rad kristen gestik. Av samtliga arton gravar i denna grupp var fjorton orien-
terade i vst-stlig riktning, femton var fremlslsa och av de sexton dr
kroppsstllningen kunde bedmas lg tolv i rygglge. En av de nord-sydliga
gravarna (A 314) var en dubbelbisttning med ett tre till sex mnader gam-
malt och ett nyftt barn, dr bda lagts ttt samman p sida i den fr ldre
barn karaktristiska sovstllningen. I detta fall tycks dubbelbegravningen
utformats enligt normer som huvudsakligen relaterar till det ldre barnet.
Tabell 8.7 Antal stvstliga, fyndlsa, rygg-gravar i respektive grupp. Procent utgr
andelen bestmbara gravar inom varje kategori.
Gr: Tot: Best.s.: Best.or.: S.1: v.or.: 0 freml:
1 18 16 18 12 (75%) 14 (78%) 15 (83%)
2 23 20 22 10 (50%) 12 (55%) 13 (57%)
3 13 10 12 1 (10%) 2 (17%) 6 (46%)
4 12 10 12 1 (10%) 2 (17%) 2 (17%)
5 10 7 10 1 (14%) 2 (20%) 2 (20%)
6+7 49 48 49 40 (83%) 19 (39%) 17 (35%)
Tot 125 111 123 65 (59%) 51 (41%) 55 (44%)

Sammanstllningen ovan visar att de yngsta barnens gravar r vst-stligt

orienterade i nra dubbelt s hg utstrckning som genomsnittet fr hela
populationen. Ocks grupp 2, till vilka grnsen till grupp 1 i praktiken r
flytande, ligger vl ver genomsnittet. Vad gller samorganisationen mellan
S.1 (rygglge) och st-vstlig orientering, s r dessa element ver lag i hg
grad koordinerade (se tab. 8.1). De vuxnas gravar utmrker sig hrvidlag
genom att samtliga individer begravda i st-vstligt orientering ligger rygg-
lge, detta r dock den vanligaste kroppsstllningen ven i nord-sydliga gra-
var inom denna ldersgrupp.
De yngsta spdbarnens gravar karaktriseras ocks genom en mycket lg
fremlsfrekvens. Endast tre av de arton gravarna i grupp 1 innehll ngot
som helst freml, nmligen krl i tv fall (A 505 och A 388) och tv glas-
prlor i ett fall (A 227). ven om fremlens roll i begravningsritualen gene-
rellt anses minska mot slutet av vikingatiden, troligen som en fljd av kan-
de kristna influenser p begravningspraktiken, r frnvaro/nrvaro av fre-
ml ett mycket problematiskt element att anvnda i diskussioner kring be-
gravningsritualers religisa aspekter. ven om diskussioner kring diffusa
begrepp som social status, som grna utgr frn just fremlsfrekomst,
har ett begrnsat vetenskapligt vrde s kvarstr faktum att barngravar r
pfallande fyndfattiga genom hela frhistorien (jfr t.ex. Sellevold et al. 1984,
208-212). Huruvida en fremlsls grav ska frsts utifrn hierarkiska socia-
la strukturer eller utifrn religisa termer r drmed en mycket problematisk

198
frga. Bda perspektiven frefaller synnerligen svrbelysta om man arbetar
med enskilda gravar, ett strre gravmaterial kan dock ge mjlighet till jmf-
rande analys av fler element inom en samlad kontext.
Vad som tydligast skiljer spdbarnen i grupp 1 frn samtliga andra l-
dersgrupper i Fjlkinge r den hga andelen gravar med samtidig frekomst
av vst-stlig orientering, rygglge och avsaknad av freml. En samman-
stllning av andelen (bestmbara) gravar inom respektive ldersgrupp med
samtidig frekomst av dessa tre element klargr frhllandet:

Grupp 1: 10 av 16 gravar (63 %)

Grupp 2: 8 av 20 gravar (40 %)
Grupp 3-5: 1 av 27 gravar (4 %)
Grupp 6-7: 8 av 48 gravar (17 %)
Totalt: 27 av 111 gravar (24 %)

De stvstliga gravarna med samtidig frekomst av rygglge och avsaknad

av freml i den yngsta spdbarnsgruppen utgr en mer n tre gnger s stor
andel av gruppen jmfrt med den vriga populationen.
Sextiotta av de sjuttionio begravda barnen i Fjlkinge har bedmts som
spdbarn (<1 r), vilket r en fr vikingatida gravmaterial mycket hg siffra
(jfr kap 7.1). Det stora antalet spdbarn, och de idkoncept som manifesteras
i dessas gravar, ansluter i mycket hg grad till de strukturer som terfinns p
de tidiga kyrkogrdarna. Det r tydligt att de nyfdda barnens gravar i sig
sjlva utgr ett kristet frgat motiv inom denna synkretistiska traditionskon-
text.
De begravningsmotiv som gestaltas i barngravarna r tydligt relaterade till
lder. De drag av liminalitet, ambivalent sjls- eller ddsuppfattning och den
vida variation av motiv som de vuxnas och de ldre barnens gravar kommu-
nicerar r pfallande frnvarande i de yngsta barnens gravar. D det inte r
rimligt att utg frn att ldersgruppernas gravars skiftande semantik r rela-
terade till familjer eller grupper av mnniskor med olika religis sjlvbild,
som i s fall skulle ha drabbats av helt olika barnaddlighetsfrekvens, mste
frklaringen skas i den kulturella uppfattningen av barndomens sociala
konstruktion.
De tidigare diskuterade motivkretsar som kan knytas till brnstensfreml
och matkrl omfattar de nyfdda spdbarnen i mycket begrnsad utstrck-
ning. Bde krl och brnsten frekommer i vst-stligt orienterade gravar,
om n i mindre utstrckning n i nord-sydliga. Innebrden av dessa fremls
nrvaro i graven str drmed inte i konflikt med de ider som den vst-
stliga orienteringen representerar. nd frekom inga brnstensfreml och
endast tv av matkrlen i de yngsta spdbarnens gravar.
Det r endast i spdbarnsgruppen (1) som S.1B r den vanligast fre-
kommande kroppspositionen (se tab. 8.4). Denna typ av rygglge karaktri-
seras av ett icke-strikt uttryck, vilket hos spdbarnen framfrallt represente-

199
ras av att den ddes knn har fallit ltt ut t sidorna. Som tidigare nmnts,
kan detta tolkas som att kropparna inte har svepts, eller inte arrangerats fr-
utom att de lagts p rygg i graven. Materialet r fr litet fr att dra ngra
lngtgende slutsatser av detta, annat n att stllningen frekommer spora-
diskt i andra grupper men dominerar endast i grupp 1. Denna, eventuellt
illusoriska, brist p arrangemang ska ses i relation till den homogenitet eller
brist p individuell variation som dessa gravar i vrigt uttrycker. Det r tyd-
ligt att de minsta barnens gravar kommunicerar mycket svaga uttryck fr de
strukturer som har franlett den individuella variationen i vriga ldersgrup-
pers begravningsritual, till frmn fr en kristet frgad homogen begrav-
ningsritual men med lgre grad av arrangering.
Tabell 8.8 Framtrdande drag i gravarrangemanget i frhllande till lder.
Foster/nyf. 0-6 m. 9 m.- 3 r Vuxna
(n=18) (n=37) (n=23) (n=49)
V- or. 67% 43% 19% 37%
Krl 18% 43% 52% 0%
Brnsten 0% 5% 35% 8%

Utifrn den tidigare frda diskussionen kan detta mjligen innebra att de
nyfdda i hgre grad fortfarande befann sig i ett tillstnd eller sfr utanfr
den som annars r karaktristisk fr strre barn samt ldre och/eller sjuka
individer. Det r av avsevrd vikt att inte frknippa en sdan konstruktion
med den dligt definierade termen lg social status, i bemrkelsen mycket
lite vrd. Utifrn ett cykliskt livstnkande r det rimligare att se dessa barn
som nnu socialt ofdda, i vntan p att genom passageritualernas transfor-
mation bli till i kulturell mening.
Inom ramen fr en barndomskonstruktion som innebr ett utdraget intro-
duktivt skede, och i vars brjan barnutsttning r socialt accepterad, ter sig
en begravning i hndelse av ovntat ddsfall i denna fas troligen motsgelse-
full. Etnografiska studier har visat att uppfattningen om ointroducerade indi-
vider generellt ocks r intimt bunden till nr- eller frnvaro av ritualer i
samband med fysisk dd. Om individen nnu inte har fsts vid livet genom
vederbrliga ritualer tycks heller inte ritualer fr transformationen tillbaka
till ursprunget vara ndvndiga, eftersom man aldrig i kulturell mening har
flyttats drifrn (se t.ex. van Gennep 1960 [1909]; Ucko 1969). Det framstr
som rimligt att tolka frnvaron av spdbarn som syns p frkristna begrav-
ningsplatser frn yngre jrnlder som uttryck fr en sdan livs- och ddsupp-
fattning. Den konsekventa frnvaron av de minsta barnen (se kap 7) kan d
tillskrivas kombinationen av kollektivistiska begravningsmotiv och att spd-
barn inte ansgs vara i behov av begravningsritualens transformation, snara-
re n att de genom sin frmodade lga sociala status inte hade frtjnat
den.

200
 Trots de mnga spdbarnsgravarna i vergngstidens Fjlkinge uttrycker
dessa ett svagt eko av en sdan traditionell mentalitet. ven om de allra
yngsta spdbarnen trots allt begravdes, har begravningsritualens utformning
mer karaktren av kristen formalia n den tydliga gravobjektsuppfattningen
som med agentfunktioner, individuell variation och ambivalens kommer till
uttryck i vriga ldersgruppers gravar.

8.5 Mellan tv traditioner

Man kan drmed konstatera att en inte ovsentlig del av samhllets kollekti-
va ider och behov uttrycks och manifesteras i barnens gravar. Nr det gller
terknytning till historien tycks denna ha realiserats via de individer som
avlidit under inkorporationsstadiet och som genom sitt liminala tillstnd
hade etablerad kontakt med bda vrldarna. Behovet av en sdan terupprt-
tad kontakt speglar ocks tydligt den ideologiska turbulens som kristnande-
processen innebar. Torshammaramuletter i gravar har tolkats utifrn en lik-
nande idgrund (jfr Staecker 1999a; 1999b). Nrvaron av tv sdana i Fjl-
kinges gravar strker bilden av en mentalt och ideologiskt turbulent period,
med oklar eller utmanad bild av gravens transformativa medel och kapacitet
och ett kat behov av terkoppling till ursprunget. Utan vldsamma eller
separatistiska aktioner uttrycker gravarna i Fjlkinge den ideologiska svaj-
ning som den komplexa perioden innebar.
Det kristna begravningsidealet framstr som tydligast artikulerat i de
yngsta spdbarnens gravar, vilka ocks saknar den variation av motiv som
finns representerad i de ldre barnens gravar. Barnen i Fjlkinge har av sin
samtid inte uppfattats som en homogen massa; den sega mentalitetsstruktur
som omfattat de lite ldre barnen framtrder i tydlig kontrast till adaptionen
av nytnkande som prglar de yngsta spdbarnens gravar. Det r inte rimligt
att se de skilda uttrycken som konsekvener av oliktnkande individers eller
gruppers religisa sjlvbild, i s fall hade man kunnat frvnta att de olika
ideologiska elementen skulle vara mer jmnt frdelade ver ldersgrupperna.
Av detta skl kan man mjligen se de yngsta spdbarnens gravar som kristen
formalia, uttryck fr en anpassning av handlingsmnster till nya ideologiska
grundformer, eller mjligen mer konkret som uttryck fr lojalitet med andra
grupper eller tongivande personer i omrdet. Den omfattande inklusionen av
spdbarnen i reguljra begravningskontexter mste sledes frmst frsts
som en av kristnandeprocessens ideologiska, snarare n mentalitetsmssiga,
konsekvenser.

201
9. I kyrkans nrhet Kattesundskyrkogrdens
sociala topografi

9.1 Rumslig ideologi och social hierarki

() materialet ger vid handen att barnen blivit gravsatta efter olika principer,
om nu det r frga om principer i detta sammanhang. Mjligheten finns ocks
att barnen gravsatts enbart utifrn praktiska vervganden. () En tendens
tycks dock vara att spdbarn till stor del erhllit sdana gravplatser som an-
sgs vara frnmligt belgna p kyrkogrdarna, det vill sga nra kyrkobygg-
naden och i ster. (Nilsson 1994, 85, 87)

Bertil Nilssons slutsats angende det medeltida barngravskicket r i hg grad

representativ fr den medeltida gravforskningen i allmnhet. Trots att det
stora flertalet forskare har noterat spdbarnens avvikande placering r det
mycket f som har frskt stta in detta barngravskick i ett ideologiskt sam-
manhang, ven om den ofta frekommande placeringen intill kyrkans kor
eller lngs lngvggarna satts i samband med de vrderingsprinciper som
strukturerat det medeltida kyrkogrdsrummet. I det ftal arbeten dr frgans
bakgrund gnats uppmrksamhet har emotionellt inriktade frklaringar
kommit att dominera: spdbarnsgravarnas placering tolkas i frsta hand som
knslouttryck fr frldrakrlek (t.ex. I. Karlsson 1988; Olsson 2002, 46-
47).
Roberta Gilchrist (1994) har, med utgngspunkt i det medeltida England,
diskuterat hur socialhierarkisk klassificering av mnniskor kunde aktiveras
genom frhllandet mellan den mnskliga kroppen och rumslig organisation.
Hennes studie visar bland annat att leprahospitalen till en brjan inte bara
placerades avskilt frn stadsbebyggelse i smittskyddande syfte, de valda
platserna hade ocks tydligt exponerade lgen vid exempelvis broar, vgar
och stadsportar vilket troligen ska frsts som illustrerade framstllningar av
sjukdomens sociala och religisa stigma. Gilchrist menar att en sdan ge-
staltning hade ett pedagogiskt syfte, nmligen att frmedla det renhetsideal
som var en central aspekt av den kristna ideologin (Gilchrist 1994, 47-49).
Grundlggande fr resonemanget r det meningsbrande frhllandet mellan
mnniskokroppen och rumslig distribution som riktad ideologisk framstll-
ning, vilket torde vara giltigt ven fr organisationen av de dda i det mest

203
laddade av omrden inom den kristna rumsuppfattningen: kyrkan och dess
kyrkogrd.
Den medeltida kyrkogrden kan beskrivas som ett minneslandskap dr in-
teraktionen mellan gravar, sakral kontext och skdare r central. Frestll-
ningen om skrselden, som formaliserades ngot senare n den hr aktuella
tidsepoken, understrk beroendefrhllandet mellan de ddas vlgng bor-
tom graven och de efterlevandes frbner. Men ven tidigare har den av-
grnsade sakrala sfren med sitt drag av bestndighet och delvis publika
aspekter kunnat aktivera sdana minnesfunktioner. Minneslandskapet med
sina fasta topografiska referenspunkter (avgrnsningar, byggnader, synliga
gravmarkrer etc.) genererade en stndig teraktivering av de ideologiska
markrernas hierarkiska budskap, som ocks tillgngliggjordes fr den en-
skilde skdaren genom personliga referenser till dda anfrvanters plats p
kyrkogrden (jfr t.ex. Geary 1994; Gilchrist & Sloane 2005, 30-45, 184-
201). Minneslandskapet har drmed haft alla frutsttningar att fungera
ocks som en arena fr ideologisk frmedling. Det r drfr av stor vikt att i
den mn det r mjligt ska identifiera sndare och mottagare fr de ideolo-
giska budskap som ryms i kyrkogrdens sociala organisation.
Flera insatser har gjorts under senare tid i syfte att analysera social struk-
tur p de medeltida nordiska kyrkogrdarna (t.ex. I. Karlsson 1988; Vrete-
mark 1992; Kieffer-Olsen 1993; Andrn 2000; Jonsson 1999; in print;
Cinthio 2002). Tv arbeten r av srskild betydelse fr den hr aktuella dis-
kussionen, nmligen Kristina Jonssons (1999; in print) studier kring sociala
konstruktioner och Anders Andrns (2000) analys av kyrkogrdsrummets
sakrala vrdeaspekter.
Jonsson har i sin analys av kyrkogrdar frn svl Jmtland och Norge
som Skne diskuterat hur social topografi gestaltats inom kyrkogrdsrummet
och drigenom kunnat identifiera sociala strukturer bortom frenklade ge-
nusdikotomier eller socialekonomiska hierarkier. Hennes resultat visar att
svrt sjuka eller handikappade individer, som p goda grunder ocks kan
antas ha varit socioekonomiskt dysfunktionella, frmst kan relateras till bar-
nens sociala sfr i frga om gravars utformning och placering. Jonsson me-
nar att denna struktur som kan ses i begravningsomrdets disposition r en
konsekvens av det levande samhllets sociala konstruktioner. D Jonssons
material frmst hrrr frn tidig- och hgmedeltid r hennes resultat av sr-
skilt vrde, eftersom det indikerar att samma slags ldersrelaterade strukturer
som tidigare diskuterats gllande det senvikingatida gravfltet i Fjlkinge
(kap 8) kan ha haft giltighet ocks under den medeltida perioden.
De flesta studier av det medeltida gravskickets sociala aspekter utgr im-
plicit frn kyrkogrdsrummets rumsligt vrdemssiga dimension, vilket mj-
ligen kan vara en konsekvens av det faktum att det medeltida konforma
gravsprket gav mycket lite utrymme fr andra, idag identifierbara, indivi-
duella uttryck n just rumslig distribution. Andrn (2000) har dock, som
tidigare nmnts, formulerat en explicit teori kring denna nrheten till det

204
heliga som organisatorisk princip fr den hierarkiska vrderingen av kyrko-
grdsrummet. Denna princip kommer att fungera som ett analytiskt verktyg i
den kommande fallstudien och diskussionen.
Freliggande fallstudie syftar till att skapa en frklaringsram till barn-
gravskicket under tidigkristen medeltid genom jmfrande diskussion kring
ideologiska principer och social och religis praxis, med utgngspunkt i en
kyrkogrdsmilj frn sent 1000-tal i Lund. Till skillnad frn de flesta sociala
analyser kommer inte srskild uppmrksamhet riktas mot de individer som
utifrn avvikande kroppslngd eller resurskrvande gravformer kan antas ha
tillhrt samhllets elit, d det fr anses som relativt vlbelagt att dessa har
haft mjlighet att kvalificera sig som vrdiga en plats i kyrkans nrhet ge-
nom sin ekonomiska stllning (jfr t.ex. Mrtensson 1976, 112-114; Andrn
2000). Frgan r istllet hur barnens gravar frhller sig till det sakrala
rummet och den ideologiska manifestation som jag menar att kyrkogrdsmil-
jn frmedlar.

9.2 Materialets bakgrund

Det tidiga Lund och Trinitatis kyrkokomplex

Omkring r 990 e. Kr. grundas staden Lund i nrheten av Uppkra, den ldre
centrala handels- och hantverksplatsen i omrdet. Staden grundades p ini-
tiativ av kung Sven Tveskgg och dess snabba utveckling fljde samma
mnster som andra stder grundade p kungligt initiativ i England, Norge
och vriga Danmark under samma period (Cinthio 2002, 22-27). Frfarandet
vid stadens grundande tyder p att bakomliggande politiskt och religist
betingade ambitioner har frelegat som kan relateras till det danska rikse-
nandet, i vilket den kyrkliga institutionen ingick som ett grundlggande or-
ganisatoriskt och ideologiskt kontrollinstrument (Blomqvist 1951, 46-47;
Anglert 1995, 10, 51-56).
Inte s lngt frn kungsgrden anlades ocks vid samma tid en trkyrka,
troligen redan d helgad t Treenigheten och Frlsaren (Trinitas, Salvator).
Trkyrkan uppfrdes troligen ocks p kungligt initiativ som utgngspunkt
fr de visiterande missionsbiskoparnas verksamhet i det stdanska omrdet
(Cinthio 1996, 7-10).
Maria Cinthio har bearbetat det totala arkeologiska materialet frn trinita-
tisomrdets kyrkor och kyrkogrdar, som efter hundra r av underskningar
har kommit att bli relativt omfattande. Hon har drvid kunnat upprtta ett
kronologiskt relationsschema, framfr allt grundat p dendrokronologi och
stratigrafiska frhllanden ver de fysiska lmningarna, som ger en god bild
av kyrkornas och kyrkogrdarnas inbrdes tidsmssiga och organisatoriska
relation (Cinthio 1992; 1996; 1999; 2002). Den ldsta kyrkogrden var i

205
bruk frn 900-talets sista decennium fram till reformationen 1536. 1104 gra-
var har bedmts tillhra den ldsta perioden (ca. 990-1050/60). D detta
omrde endast r delvis underskt finns det dock anledning att uppskatta det
faktiska antalet gravlggningar under perioden till det dubbla (Cinthio 1996,
9; jfr dock Kriig 1987 som uppskattar antalet gravlggningar till 3400). Kyr-
kogrden kring Trinitatiskyrkan hade sin strsta utbredning under detta tidi-
gaste skede och uppvisar ett ytterst heterogent gravskick vilket mjligen
delvis kan tillskrivas stadens innevnares skiftande bakgrunder. Heterogeni-
teten mste dock kanske frmst betraktas som ett uttryck fr en nnu inte
konsoliderad kristen begravningstradition.
Oavsett befolkningsunderlag kan den ldsta perioden i Lunds historia
nrmast beskrivas som ett etableringsskede. Kring r 1050 sker dock en
mycket omvlvande organisatorisk frndring i samband med inrttandet av
biskopsstet i Lund som kommer till srskilt tydligt uttryck i Trinitatiskyr-
kans omrde. Kring ren 1020/30 pbrjas bygget av Trinitatistrkyrkans
eftertrdare i sten, som invigs ngon gng fre r 1060, i samband med att
Skne, jmte Blekinge och Bornholm bildar ett eget stift under biskop Hen-
rik med ste i Lund. Kring tiden fr inrttandet av biskopsstet byggs ett
flertal trkyrkor i staden, varav tv inom Trinitatiskyrkans omrde. Det r
denna centralplats fr utvandet av den nyetablerade biskopsmakten med en
biskopskyrka i sten, en stavkyrka i sder och en i ster med tillhrande kyr-
kogrdar som den vidare diskussionen kommer att centreras kring.
De bda stavkyrkorna, som till skillnad frn de flesta andra inte kom att
ersttas av stenkyrkor, och vars patronicier drfr r oknda, uppfrdes bda
kring mitten av 1000-talet och lades ned i brjan av 1100-talet. Den omorga-
nisation som medfrde nedlggningen av de bda stavkyrkorna kan troligen
tillskrivas ytterligare en kyrkoorganisatorisk frndring, nmligen inrttan-
det av rkebiskopsdmet, i brjan av 1100-talet (Mrtensson 1976, 130-131;
Cinthio 2002, 101-108, 140).
De tre kyrkorna inom samma tomtomrde utgjorde troligen delar i en
strre organisatorisk helhet, med den nybyggda biskopskyrkan som nod. Ett
argument fr att s var fallet r att platsen fr de d nedlagda kyrkogrdarna
senare kom att disponeras av klostret som inrttades vid Trinitatiskyrkan p
1100-talet (Wallin 1989; Cinthio 1996,14). De tre kyrkorna med tillhrande
begravningsplatser br drfr inte ses som separata, traditionella frsam-
lingskyrkor, utan som delar i en strre enhet styrd av samma kyrkofaderliga
hand under perioden cirka 1050-1100. Den organisatoriska och rumsliga
nrheten till biskopsmakten har sledes stor betydelse fr frstelsen av kyr-
kogrdarnas ideologiska uttryck.
Frgan om vilka mnniskor som begravdes vid de tre kyrkorna p trinita-
tisomrdet under perioden cirka 1050-1100 har behandlats i flera arbeten
(t.ex. Mrtensson 1976; Cinthio 1992; 1999; 2002; Andrn & Carelli 1998;
Andrn 2000). Meningarna gr, som tidigare nmnts, ngot isr vad gller de
begravda populationernas etniska och/eller social bakgrund. D frgan inte

206
r av avgrande betydelse hr, ska jag begrnsa diskussionen till ngra fak-
torer som r av visst intresse fr den fortsatta tolkningen. Begreppet tradi-
tionsgrupp anvnds hr som beteckning fr en odefinierad grupp mnniskor
som av social, etnisk eller annan bakgrundsorsak i hg grad delar begrav-
ningsnorm.
Gravarna vid den ldsta Trinitatiskyrkan av tr (ca. 990-1050) kommuni-
cerar ett relativt heterogent gravsprk. Gravlggningar med olika specifika
element r frdelade till olika delar av kyrkogrden. Gravar som frsetts
med kol terfinns exempelvis centrerade i kyrkans nrhet medan trg- och
stockkistor, gravar med gravkppar och individer med lepra har placerats i
kyrkogrdens yttre omrde (Arcini 1999, 118-120; Cinthio 1999, 33-37;
2002, 44-98; Andrn 2000, 13-14). Nr Trinitatiskyrkan vid 1000-talets mitt
erstts av efterfljaren i sten flankerad av de tv stavkyrkorna i sder respek-
tive ster, sker tydligtvis ocks en frsamlingsmssig omstrukturering vilket
framfrallt framgr av begravningstraditionerna p respektive kyrkogrd.
Trg- och stockkistor kommer ur bruk, med ngra f undantag, och erstts av
plankkistor. Den traditionsgrupp som fretrdesvis gravlades i nrheten av
den ldre Trinitatiskyrkan i tr tycks ocks i fortsttningen begravts i sten-
kyrkans nrhet dr trkolsgravar r vl representerade, medan element som
terfanns i den ldsta kyrkogrdens ytterkanter, det vill sga individer med
lepra och gravar med gravkppar, i mycket hg utstrckning kom att kon-
centreras kring den stra stavkyrkan (den s.k. Kattesundskyrkan). Gravkp-
par frekommer endast undantagsvis vid stenkyrkans gravplats och saknas
helt i gravarna kring den sdra stavkyrkan, dr istllet trkolsgravar fre-
kommer frekvent (Cinthio 1999, 21, 33-37 fig. 2:7-2:8). De tre samtida be-
gravningsplatsernas gravar uttrycker sledes delvis olika normativa traditio-
ner, varav samtliga kan spras till den ldsta begravningsplatsen. De indivi-
der som kom att begravas vid Kattesundskyrkan hrde troligen till samma
traditionsgrupp som de som ursprungligen placerades i den ldsta kyrkogr-
dens ytterkanter (jfr Cinthio 1999, 36-37).
Tre dopbrunnar dokumenterade i anslutning till Trinitatiskyrkan och den-
drokronologiskt daterade till denna omstruktureringsfas (1060+/-5 respektive
1063+/-5: Cinthio 1996, 10; 1999, 28-29) vittnar om biskopens aktiva nrva-
ro, d det vid denna tidpunkt endast var biskopar som hade doprtt (Holm-
berg 1990, 26-27). Trinitatiskyrkan i sten br drfr betraktas som biskopens
representationskyrka och de tv stavkyrkorna som understllda denna inom
samma frvaltning (Mrtensson 1976, Cinthio 1999, 21; 2002, 110). D
valet av plats fr begravning av enskilda individer under denna tidiga period
snarare baserades p social tillhrighet till en viss kyrka n territoriell indel-
ning av socknar, vilket senare blir fallet (Andrn 1984, 53-66), kan man
konstatera att Kattesundskyrkogrden frmodligen inte i frsta hand hyste
frvaltningens mest vlbestllda grupp mnniskor, och troligen heller inte de
mest teologiskt lrda, ven om dessa inte kan tillskrivas s specifika epitet
som ofria eller obesuttna. Dremot kan man, inte minst utifrn det faktum att

207
nstan samtliga samtida lepragravar som identifierats inom omrdet hr till
Kattesundskyrkan, tala om en vergripande social struktur dr mnniskors
uppfattade sociala och/eller religisa vrdighet har haft betydelse fr frsam-
lingstillhrighet och fr distributionen av gravplatser.

Kattesunds kyrka och kyrkogrd

Den stra stavkyrkans kyrkogrd, hrefter kallad Kattesundskyrkogrden,
utmrker sig srskilt i det att den r nst intill totalunderskt och att gravar-
na, i jmfrelse med den sdra stavkyrkogrden, var mycket vlbevarade
(Arcini 1999; Cinthio 1999; 2002, 118). Den cirka tjugosju meter lnga kyr-
kans konstruktion bestr av takbrande stolprader utmed lnghus- och kor-
vggar samt kraftiga, rundade vggstavar i ek (Blomqvist 1963, 16-25; Mr-
tensson 1976, 116-122). Ngra meter vster om kyrkobyggnaden fanns rester
av ytterligare samtida stolphl vilka har tolkats som lmningar efter en
klockstapel (Blomqvist 1963, 26; Cinthio 1996, 11; se fig. 9.1).
Runt kyrkan dokumenterades gravlggningar p alla sidor. Gravplatsen r
i princip totalunderskt snr som p tv lngsgende strk strax norr om
kyrkobyggnaden (se fig. 9.1). Kvarliggande schaktbnkar i ett rutnt i kyr-
kogrdens sdra del har dock inte markerats p de hr redovisade ritningarna
(se istllet Blomqvist 1963).
Frhllandena fr bevaring av benmaterial var mycket goda vid Katte-
sundskyrkan i jmfrelse med exempelvis den sdra stavkyrkans gravar
(Arcini 1999; Cinthio 2002, 118). Skiftande utgrvnings- och dokumenta-
tionsmetoder har dock medfrt en viss oskerhet gllande ett antal individers
exakta placering inom omrdet. Materialet omfattar som mest 338 begravda
individer vars nrvaro representeras dels av knd gravplats och osteologiskt
uppskattad ddslder, dels enbart genom frekomst av skelettrester med
oklar placering inom omrdet och dels genom knd gravplacering men dr
ldern inte alltid har kunnat uppskattas genom kistans eller skelettets storlek
eftersom gravar i schaktkant inte undersktes i sin helhet (se kap 3.2). Jag
kommer drfr fretrdesvis att arbeta med de 321 gravar dr gravplatsen
har kunnat faststllas med relativt god skerhet genom fltdokumentationen
och dr individens lder har kunnat uppskattats genom osteologisk bedm-
ning (247 individer) eller kistans/skelettets mtt (74 individer/gravar: se
vidare kap 3.2). Uppgifter om biologisk lder och sjukliga frndringar,
framfrallt lepra, har hmtats frn Arcinis opublicerade och publicerade
material (om kriterier fr ldersbedmningen, se Arcini 1999, 49-53). Osteo-
logiska respektive arkeologiska ldersbedmningar kommer att redovisas
separat.
Infr den rumsliga analysen har en uppdelning av kyrkogrden i zoner f-
retagits i vderstreckskvadranter och en yttre och inre zon (se fig 9.1).

208
Figur 9.1 Zonindelning av Kattesundskyrkogrden. Inre omrdet motsvarar ett av-
stnd p cirka tv meter frn kyrkvggen. Gravarnas storlek och form r stiliserade.

Zonindelningen kan bidra till att synliggra rumsliga mnster, ven om

grnsdragningen r artificiell och resultaten snarast ska uppfattas som ten-
denser gllande den rumsliga frdelningen av gravar. Gravgrupper eller fr-
ttningar av individer i en viss lder kommer drfr att diskuteras i komplet-
terande syfte fr vidare utredning av dessa tendenser. Arbetsmetoden utgrs
drmed av en jmfrande analys av individers uppskattade ddslder, och i
vissa fall ven hlsotillstnd, och den rumsliga distributionen vilken senare
ska diskuteras utifrn principen om nrheten till det heliga. Generella och
specifika uttryck i gravsprket inom kyrkogrden bidrar ocks till frstelsen
av mnniskors frhllningsstt och handlingar i samband med begravningen,
varfr ven sdana uttryck kommer att framstllas i frhllande till kyrko-
grdsrummet och senare i frhllande till sociala kategorier.

209
9.3 Fasta normer fast vertygelse?

Ett homogent gravsprk

Den del av begravningsritualen som fretogs i samband med jordandet av de
dda vid Kattesundskyrkan kan beskrivas som pfallande homogen till sin
grundstruktur i frhllande till den ldre Trinitatiskyrkogrden. Homogenite-
ten p denna gravplats har ocks srskilt framhllits i tidigare studier (Mr-
tensson 1963a, 43-48; 1976, 115; Cinthio 2002, 88, 125). De dda hade med
f undantag arrangerats med armarna utstrckta lngs sidorna och i samtliga
dokumenterade fall med huvudet i vst. Ett mycket stort antal kistgravar har
dock drabbats av strningar, troligen av djur, varfr skelettdelarna i mnga
fall var totalt omrrda. En mindre andel individer hade begravts utan kista
medan den absoluta majoriteten var begravda i plankkistor, oftast med tra-
petsoid form. Tre trg/stockkistor dokumenterades i omrdets nordvstra
hrn (Mrtensson 1963a, 44-48; 1976, 115).
I enstaka fall har freml lagts i graven eller suttit i de klder i vilka den
dde begravts (se Mrtensson 1963a; Mrtensson 1976). Samtliga gravar
med freml har terfunnits p kyrkogrdens sdra del, med undantag fr
P220 i norr som innehll en kniv.
Det r ocks inom omrdets sdra del, frmst utmed den sdra lnghus-
vggen och i ett strk strax vster om kyrkan, som gravar anlagda p trkol
har dokumenterats. Trkol frekommer sporadiskt i gravar p alla medeltida
gravplatser i Lund, men mest frekvent vid den intilliggande sdra stavkyr-
kan. Cinthio har tagit fasta p trkolstraditionens starka frankring i det ang-
losaxiska kulturomrdet och menar drfr, framfrallt med std av den sdra
stavkyrkans homogena gravskick, att begravningsplatsen kan ha fungerat fr
en avskild grupp mnniskor med engelskt ursprung under perioden fre 1050
(Cinthio 2002, 117-120). Med tanke p mngden engelska specialister som
bevisligen fanns i det tidiga Lund, och vars nrvaro r tydligt representerad i
den omfattande myntningsverksamheten (Malmer 2003), kan en sdan hypo-
tes vara rimlig (jfr dock Andrn 2000, 14). Den resurskrvande handlingen
att frse kista eller gravschakt med en bdd av trkol har franlett tolkningen
att denna tradition ven representerar ekonomiskt vlbestllda individer,
vilket ven stds av de begravdas kroppslngder och av att samtliga trkols-
gravar i Lund frn perioden i frga har terfunnits i kyrkobyggnaders nrhet
(Andrn 2000; Cinthio 2002, 115-120).
Det kanske mest utmrkande elementet fr Kattesundskyrkogrden r den
stora andel gravar som frsetts med gravkppar (ca. 40% av samtliga gra-
var). Till skillnad frn trkolsgravarna r dessa jmnt spridda ver hela
gravomrdet (jfr Cinthio 2002, 112) och terfinns hos gravlagda oavsett
lder eller hlsotillstnd. Gravkpparnas symboliska innebrd r alls inte
enkel att tolka; det r dock mjligt att en referens till framstllningar av p-

210
nyttfdelsen inom det kristna symbolsprket freligger. Den kristna metafo-
riken terfinns bland annat i liturgiska framstllningar av knoppande trd
eller stavar och det tillika grnskande Kristi kors som den ultimata represen-
tationen fr uppstndelsen och det eviga livet efter dden (Cinthio 2002, 68-
87). Det r ocks mjligt att de nyttjade trdslagen, framfrallt hassel, hade
parallella, traditionellt frankrade symbolreferenser (Mrtensson 1963a, 48;
1976, 107-111; se ocks G. Andersson 2004, 110 med referenser).
Det kraftigt varierande antalet kppar i de enskilda gravarna skulle kunna
indikera att kpparna burits av personer i gravfljet som sedan lagt dem i
graven. En sdan tolkning av stds bland annat av en parallell frn Bayeux-
tapeten dr personerna i ett gravflje ses bra snarlika gravkppar (Cinthio
2002, 83-87). Den vida variationen gllande kpparnas placering, svl i
som utanfr kistorna och svl under som ver bde kroppar och kistor
(Mrtensson 1963a, 48-53; 1976, 105-108), kan ses som ett uttryck fr att
nedlggandet inte har skett i anslutning till samma moment vid de olika be-
gravningarna, utan snarare som en icke-standardiserad del av begravnings-
frfarandet. Om tolkningen r riktig tyder det stora antalet gravkppar p
Kattesundskyrkogrden, och samtida praktik vid andra kyrkogrdar, p att
seden fick ett snabbt och stort genomslag. Med referens till svl tradition
och vardagslivets cykliska gng som till den kristna bildvrlden, kan grav-
kppens metaforik fr den kristna teruppstndelsen mycket vl ha framsttt
som begriplig och tilltalande fr en nykristen befolkning. Kanske gllde det
srskilt fr den illitterata befolkningsgrupp som kunskapsmssigt stod utan-
fr den lrda kristendom som praktiserades av samhllets elit och kultspecia-
lister.
Den vergripande gravgestiken r sledes pfallande homogen gllande
svl gravars orientering, kroppsstllning som kistornas konstruktion. ven
trkol och gravkppar frekommer i sdan utstrckning att de kan ses som
fasta inslag i begravningsmiljn. De enstaka fremlens placering i sydligt
belgna gravar ska kanske frsts i anknytning till trkolsgravarna inom
samma omrde och den relation som tycks freligga mellan sdra delen av
kyrkogrden och begravningar av ekonomiskt mer vlbestllda individer.
Detta frhllande kan ses som ett uttryck fr kyrkogrdsrummets socialhie-
rarkiska konnotationer, vilket jag ska terkomma till.

Ambivalenta uttryck
Det r av avsevrd vikt att i den mn det r mjligt ocks ta stllning till
begravningsritualers riktning: av vem och fr vilket syfte utfrdes olika
handlingar vid graven? Roberta Gilchrist och Barney Sloane (2005) har
framhllit att den kristna begravningsritualens delar kan relateras till svl
kyrkans specialister som till privata aktrer i hemmiljn. Det homogena
gravskick som i stor utstrckning praktiserades i det medeltida Europa ger
vid handen att lokaliseringen och grvandet av graven samt sjlva jordstt-

211
ningen till strsta delen utfrdes av de kristna kultspecialisterna enligt ett
fast liturgiskt mnster. Iordningstllandet av kroppen och kistan tycks dr-
emot i hgre utstrckning representera mer privata begravningshandlingar,
utfrda i hemmet av icke-specialister (Gilchrist & Sloane 2005, 7, 219-228;
jfr dock Geary 1994, 2). Med utgngspunkt frn de gravkppar som troligen
placerades i graven av de individer som utgjorde gravfljet i samband med
sjlva jordandet, ska dessa icke-specialisters frhllande till dden och gra-
ven i ngon mn diskuteras i det fljande.
Kpparnas varierande placering i gravarna kan vara ett slumpmssigt re-
sultat av ett avsiktslst nedkastande av kpparna i kista eller schakt. Stadigt
terkommande formationer talar dock mot en sdan frklaring (jfr Mrtens-
son 1963a, 48-52; 1963b, 92; 1976, 105-112). Kpparna har placerats svl i
kroppens lngd- som tvrriktning, ibland ven samlade i knippen. Pfallande
ofta, d fler n en kpp frekommer, har dessa dock placerats s att tv eller
flera korsar varandra. Anders W. Mrtensson har velat se formationerna som
framstllningar av runtecken (Mrtensson 1963a, 48-52; 1963b, 92; 1976,
105-112). Formationerna kan dock inte tillskrivas ett sdant specifikt me-
ningsinnehll utan analogistd eller utgngspunkt i mer brkraftigt jmfrel-
sematerial. Med ledning av den tidigare diskussionen kring fjlkingemateria-
let kan det vara rimligare att se sjlva korsformationen som ett uttryck fr
vergngstidens dubbla och i ngon mn ambivalenta frhllningsstt till
relativt nyetablerade begrepp kring dden, graven och transformationen som
vergngstiden representerar. Mrtensson har tidigare framstllt de olika
typer av kppformationer som terfinns p kyrkogrden (Mrtensson 1963a,
55-61, fig. 31-40). Jag ska hr endast diskutera den enklare och tydligare
korsformationen med tv korsade stavar som placerats ver eller under
kropp eller kista.
Med utgngspunkt i dokumentationsmaterialet frn underskningarna av
Kattesundskyrkogrden kan tminstone sjutton gravar med kppar i enkel
korsformation noteras. Jag vill dock framhlla att fler fall kan ha funnits och
att otydligt dokumenterade fall har utelmnats hr. Av figur 9.3 framgr att
alla dessa gravar ligger i kyrkogrdens yttre zon, utom en som ligger nra
grnsen till den inre zonen. Denna distribution, ven om det faktiska antalet
gravar med korslagda kppar kan vara hgre, antyder att formationen r re-
sultatet av medvetna handlingar och att motivet i frsta hand kan relateras
till de individer som inte begravts i kyrkans omedelbara nrhet.
Fem gravar dr den ddes ben istllet har lagts i kors kan tjna som ut-
gngspunkt fr en vidare frstelse av korsformationens funktion i begrav-
ningssammanhanget. Som tidigare nmnts tycks denna kroppsstllning inte
vara exklusiv fr Fjlkinge och Lund, ven om ngon genomgng av jmf-
relsematerial inte har varit mjlig att gra hr.

212
Figur 9.2 Spdbarn, 3-6 mn,
med korsade underben i grav utan
kista (T169). Barnet hade be-
gravts ver individ T127, men
gravfyllning tycks ha funnits
mellan skeletten varfr det troli-
gen inte r en dubbelbegravning.

Eftersom praktiken tycks ha

frekommit p flera platser
under sen vikingatid/tidig
medeltid (jfr kap 8) fr man
utg frn att betydelsen har,
tminstone i ngon utstrck-
ning, varit allmnt knd och
varit en del i frhllningssttet
till dden och graven under
vergngsperioden.
Bedmningen av kroppspo-
sitioner r problematisk i detta
material eftersom skelettde-
larna i kistorna i mnga fall
var totalt omrrda, vilket in-
nebr att fler fall kan ha frelegat n de anfrda fem. Spdbarnet i grav T169
(3-6 mn) i omrdets yttre sydvstliga zon hade dock gravlagts utan kista
och kroppens lge var till synes intakt, varfr underbenens korsade lge fr
bedmas som ursprungligt (fig. 9.2). I den relativt ostrda kistgraven P124
(kvinna 20-25 r) terfanns ocks en lepradrabbad kvinna med korsade, nst
intill tvinnade ben.
I gravarna T45 och T16 (kvinna 40-80 r, barn 4-5 r) terfanns indivi-
dernas lrben respektive underben i korsat lge. Bda kropparnas position
tycks vara rubbade, i T45 var skelettdelarna till och med s omrrda att man
mste frga sig om lrbenen kan ha lagts i detta lge vid ett senare tillflle n
sjlva begravningen. Det r naturligtvis mjligt att formationerna har stad-
kommits av sm gnagares aktivitet i kistorna, eller r en effekt av att krop-
parna har varit svepta, men gravarnas spridning inom kyrkogrden talar dock
fr en annan tolkning. Samtliga fem gravar dr korsade ben kunde ses var
belgna utmed kyrkogrdens ytterkanter. T16 lg intill den dokumenterade
avgrnsningen i ster, T45 och T169 lg i sdra ytteromrdet, P124 och
P307 (man 17-20 r) i kyrkogrdens nordvstra hrn (se fig 9.3).

213
Figur 9.3 Distribution av gravar med korslagda ben och gravkppar.

Gravar frn Fjlkinge dr den ddes ben korsats har hr tolkats inom ramen
fr ett jordfstande uttryckskomplex (se kap 8). Konsekvensen av en sdan
frstelse r att de/den begravande i ngot avseende tillskrivs ett ambivalent
frhllande till dden, livet efter detta och/eller den begravda individens
eller gravens transformativa mjligheter. I den mn samma frstelsegrund
kan anses brkraftig ven gllande Kattesundskyrkogrden tycks det tidigare
diskuterade motivet att fsta den dde vid graven genom korsmarkeringen i
vissa fall ocks ha ftt en frstrkt eller vidgad betydelse inom den tidig-
kristna begravningsritualen, genom kombinationen med den terfdelsesym-
bolik som gravkppen kan ha representerat.
Liksom i Fjlkinge frekommer i ngra fall i Kattesund ocks att stenar
placerats i gravens eller kistans huvud- eller fotnda. Vad gller stenar som
placerats i medeltida kyrkogrdsgravars huvudnde betraktas dessa vanligen
som nischstenar eller huvudstd, vars funktion var att rikta den ddes blick

214
rakt fram/upp. Denna id relateras till uppstndelsemotivet p samma stt
som rygglget och den vst-stliga orienteringen och terfinns p medeltida
kyrkogrdar i hela Nordeuropa (Kieffer-Olsen 1993, 143-145). Det r dr-
med oklart huruvida Kattesundsgravarnas stenar ska frsts utifrn denna
uppstndelserelaterade praktik eller det jordfstande uttryckskomplex som
korsformationerna troligen representerar. D stengravarna terfinns svl i
kyrkans nrhet som i kyrkogrdens ytterkant, kan inte heller ngra slutsatser
dras med ledning av den rumsliga frdelningen i detta material. Frgan fr
drfr tills vidare lmnas drhn.
Inom den medeltida eskatologin grundlade de ddas ptagliga sociala
nrvaro ocks en mer fysiskt konkret uppfattning om den ddes fortsatta
existens, vilket resulterade i en utbredd gengngarfrestllning. Denna grun-
dades troligen i att begravningens passagemoment inte ansgs fullbordat
frrn kroppen frmultnat, vilket kan drja upp till ett r efter begravningen
(Binkski 1996, 139; Caciola 1996; Gilchrist & Sloane 2005, 199-202). Idn
om vem som riskerade att g igen relaterade frmst till hur den begravdes
vrdighet och sjlsliga tillstnd vid ddstillfllet uppfattades (Caciola 1996,
27). Det fanns sledes individbundna bevekelsegrunder fr att fsta den dde
vid sin grav, troligen bde i syfte att skydda levande frn dda och under-
stdja den avlidnes transformation.
Placeringen av gravar med korsade gravkppar och korsade ben visar att
de frestllningar som franlett en sdan handling inte har omfattat de indi-
vider som begravts i kyrkobyggnadens nrhet. Istllet finns en tendens till en
korrelation mellan dessa element, srskilt korsade ben, och en placering i
kyrkogrdens ytterkanter. Ocks detta frhllande kan relateras till den hie-
rarkiska struktur som, genom placeringen i frhllande till kyrkobyggnaden
och den kult som frrttades dr, tillskrev individer olika sjlslig vrdighet.

9.4 Det sakrala rummet som social arena

Social lder som rumslig organisatorisk princip

Den rumsliga struktur som gravar med freml, kolbdd samt korslagda
kppar eller ben utgr, visar att begravningar som frlagts till kyrkogrdens
inre och yttre omrden uppfattats delvis olika, om betydelsen av dessa ele-
ment har tolkats rtt. Det finns drfr anledning att frga sig om, och i s fall
hur, sociala begrepp kring exempelvis lder ocks har utgjort en organisato-
risk faktor fr den rumsliga distributionen.
I den fljande framstllningen har totalt 321 individer inrknats, vars l-
der har kunnat bedmdas och vars gravplats med rimlig skerhet kunnat
faststllas. Kyrkogrdsrummet har indelats i tta zoner, fyra inre (zon 1) och
fyra yttre (zon 2), dr den innersta zonen strcker sig cirka tv meter frn

215
kyrkovggen. Den inre zonen omfattar totalt nittiotv begravda individer (62
osteologiskt och 30 arkeologiskt bedmda) och den yttre sammanlagt 229
individer (185 osteologiskt och 44 arkeologiskt bedmda). Tabellerna 9.1a-c
visar ldersfrdelningen av de hr bearbetade 321 individerna inom kyrko-
grdens respektive zoner.
Tabell 9.1a Osteologiskt bestmda individer. 50+ innebr att medeltalet fr det
uppskattade ldersintervallet r >50 (individer med angiven lder 20-80 r, det vill
sga vuxen r ej medrknad i gruppen 50+).
Zon Spb 1-5 r 5-10 r 10-15 r Vuxen 50+ 60-80 r Tot.
NV1 1 (100%) - - - - - - 1
SV1 - - - - 4 (80%) - 1 (20%) 5
N1 16 (64%) 3 (12%) 2 (8%) 2 (8%) 2 (8%) - - 25
S1 16 (52%) 6 (19%) 2 (6%) - 7 (23%) - - 31

NV2 9 (15%) 8 (14%) 1 (2%) 6 (10%) 21 (36%) 7 (12%) 7 (12%) 59

SV2 2 (5%) 3 (7%) 2 (5%) 4 (9%) 27 (61%) 5 (11%) 1 (2%) 44
N2 - - 1 (4%) 3 (11%) 17 (61%) 2 (7%) 5 (18%) 28
S2 4 (7%) 5 (9%) 6 (11%) 1 (2%) 33 (61%) 3 (6%) 2 (4%) 54
Tot: 48 (19%) 25 (10%) 14 (6%) 16 (6%) 111 (45%) 17 (7%) 16 (6%) 247

Tabell 9.1b Arkeologiskt bestmda individer enligt angivna mtt.

Zon Spb Barn Vuxen Tot.
(<60 cm) (60-130 cm) (> 130 cm)
NV1 3 2 - 5
SV1 6 - 1 7
N1 7 5 - 12
S1 3 2 1 6

NV2 1 3 4 8
SV2 1 3 11 15
N2 1 2 3 6
S2 2 2 11 15
Tot: 24 (32%) 19 (26%) 31 (42%) 74

216
Tabell 9.1c Totalt antal individer, arkeologiskt och osteologiskt bestmda.
Zon Spb Barn Vux. (inkl. ldre) Tot. inom zon

NV1 4 (67%) 2 (33%) - 6

SV1 6 (50%) - 6 (50%) 12
N1 23 (62%) 12 (32%) 2 (5%) 37
S1 19 (51%) 10 (27%) 8 (22%) 37

NV2 10 (15%) 18 (27%) 39 (58%) 67

SV2 3 (5%) 12 (20%) 44 (75%) 59
N2 1 (3%) 6 (18%) 27 (79%) 34
S2 6 (9%) 14 (20%) 49 (71%) 69
Tot: 72 (22%) 74 (23%) 175 (55%) 321

Zonernas lderssammansttning r, som framgr av tabellerna 9.1a-c, ytterst

heterogen. Gruppen vuxna (15-50 r) utgr mer n hlften av de osteologiskt
bedmda individerna i de yttre zonerna, frutom i NV2, vilket jag ska ter-
komma till. Det freligger ocks en skillnad mellan norra och sdra halvan
av kyrkogrden, i det att en betydligt strre andel vuxna har begravts i sder
n i norr (71 i sder och 40 i norr av de osteologiskt bedmda vuxna).
Det r av vsentlig betydelse att uppmrksamma att frhllandet mellan
ldersgrupperna spdbarn, barn och vuxna inom zonerna inte ndras
med mer n ngra procentandelar d de osteologiska och arkeologiska be-
stmningarna lggs samman (jfr tabell 7.1a-c). Detta med undantag fr de
gravglesa zonerna SV1 och NV1, med sammanlagt endast tolv respektive
sex dokumenterade gravar, dr det uppskattade antalet spdbarnen utgr
omkring hlften av de begravda individerna endast d arkeologisk och osteo-
logisk ldersbestmning vgs samman. Av detta br man kunna dra slutsat-
sen att den osteologiskt bestmda testgruppen i stort kan ses som representa-
tiv fr den sammanlagda begravda populationen.
Yngre vuxna individer under femtio r har drmed i frsta hand gravlagts
sder om, och en bit frn, kyrkobyggnaden. Av de fjorton dokumenterade
vuxengravarna inom den sdra zonen nrmast kyrkan r sju trkolsgravar.
Knsbestmningen, som har kunnat gras p tio av de fjorton trkolsgravar-
na, antyder att mn kan ha begravts p trkolsbdd ngot oftare n kvinnor
(7 mn, 3 kvinnor). Endast ett (arkeologiskt definierat) barn terfanns
bland trkolsgravarna (T176). Samtliga vuxna som begravts med trkol i
zonen nrmast kyrkan, och vars lder har kunnat bestmmas nrmare, r
relativt unga (T86: man 20-25 r, T106: kvinna 25-30 r, T120: kvinna 25-
30 r, T132: kvinna 35-40 r), drtill kommer tv vuxna individer vars lder
inte har kunnat bestmmas nrmare (T114 och T174: 20-80 r) och ytterliga-
re en arkeologiskt bedmd vuxen (T138). Sex trkolsgravar terfinns i de
sydstra och sydvstra ytterzonerna, samt en nordst om kyrkan. Av dessa
ligger tre i nrheten av zongrnsen och tre mer perifert.

217
 Det r fretrdesvis yngre vuxna som begravts med trkol nra kyrkan i
sder, vilket tidigare diskuterats utifrn jmfrelse med andra lundamaterial
och tolkats utifrn sociala termer av Andrn (2000) och utifrn traditionsur-
sprung av Cinthio (2002). De bda tolkningarna har det gemensamt att oav-
sett om de begravda har tillhrt en mer diffust definierad grupp ekonomiskt
vlbestllda, som Andrn freslr, eller fretrdesvis yrkesspecialister med
anknytning till det anglosaxiska kulturomrdet som Cinthio argumenterar
fr, finns det ingen anledning att ifrgastta frhllandet mellan individerna i
trkolsgravarna och dessas tillhrighet till en socialt eller ekonomiskt mer
vlbestlld samhllsgrupp. Man br ocks notera att detta element endast i
undantagsfall har omfattat begravningsritualer fr barn och ldre individer.
Strre andelen individer som begravts med trkol nra kyrkan tycks istllet
ha befunnit sig i en livsfas vid ddstillfllet som kan antas ha varit yrkes-
och frsrjningsmssigt produktiv.
Av de trettiotre individer som p osteologisk grund har bedmts vara fem-
tio r eller ldre r endast en begravd i zonen nrmast kyrkan (grav T165 i
SV1). Till skillnad frn de yngre vuxna r betydligt fler av de ldre indivi-
derna begravda i kyrkogrdens norra del n i sder (21 i norr och 12 i sder).
Strre delen av dessa ldre terfinns i kyrkogrdens nordvstra ytterhrn (14
individer). Det r sledes mjligt att en distinktion har frelegat mellan vux-
na som kan antas vara i arbetsfr eller i andra avseenden produktiv lder och
de ldre varav tminstone ngon del kan antas ha passerat en sdan livsfas.
Denna bild styrks ocks av det faktum att samtliga individer med identifier-
bara spr av lepra ocks r begravda i kyrkogrdens norra del (se fig. 9.4),
och inte sllan tillsammans med ldre individer och barn, vilket jag ska ter-
komma till.

218
Figur 9.4 Distribution av gravar med ldre (>50 rs lder) och lepradrabbade indivi-
der.

Underlaget gllande barn i ldersgrupperna 1-5, 5-10 och 10-15 r r fr litet

fr att ngra lngtgende slutsatser kring rumsfrdelningen ska kunna dras.
En generell tendens r dock att dessa ldersgrupper i frsta hand r begravda
utanfr den innersta zonen (24 arkeologiskt och osteologiskt bedmda
barn i zon 1 och 50 i zon 2). Nio av de tjugofem barnen som p osteolo-
gisk grund bedmts tillhra ldersgruppen 1-5 r r dock begravda i zon 1 i
nrheten av kyrkans kor (3 i N och 6 i S) medan tta r begravda i kyr-
kogrdens nordvstra hrn.

219
Figur 9.5a Distribution av gravar med spdbarn som bedmts vara i foster- eller
nyfddhetsstadium (d.v.s. yngre n fyra veckor). Endast osteologiskt bedmda indi-
vider markerade.

Ocks gruppen 5-10 r r representerad i den innersta stra zonen (4 av 14

ldersbestmda individer) men en betydande del av denna grupp terfinns i
zon S2 (6 av 14 individer) dr de yngre vuxna annars dominerar. Ocks
ldersgruppen 10-15 r, vars sociala tillhrighet till barnsfren kan ifrgast-
tas, r huvudsakligen begravd utanfr zon 1, utom tv individer som grav-
lagts i N1 (2 av 16 ldersbestmda).
Det mest distinkta frhllandet mellan rumsordning och lder kan dock
ses i frdelningen av spdbarnens gravar. Av de sammanlagt fyrtiotta osteo-
logiskt bedmda spdbarnen r trettiotre (69%) begravda inom zon 1, och av
dessa ligger alla utom ett i ster kring kyrkans kor. Om arkeologisk och os-
teologisk bedmning vgs samman framgr att spdbarnen utgr hlften
eller mer av alla begravda inom zon 1 (67% i NV1, 50% i SV1, 62% i N1
och 51% i S1), det vill sga inom tv meters avstnd frn kyrkobyggnaden.
De spdbarn som begravts i kyrkans nrhet tenderar ocks att vara yngre n
de som begravts i omrdets yttre zon (se fig 9.5a-b), vilket i det fljande ska
relateras till kyrkogrdsplaceringens ideologiska motiv.

220
Figur 9.5b Distribution av spdbarn (<1 r) som har bedmts ha passerat fos-
ter/nyfddhetsstadiet (d.v.s. ldre n fyra veckor). Endast osteologiskt bedmda
individer markerade.

De kyrkogrdszoner som hr skapats med linjalens hjlp kan endast pvisa

generella strukturer gllande frdelningen av mnniskor i olika ldrar inom
kyrkogrdsrummet. Det r i alla fall tydligt att spdbarnen r markant domi-
nerande inom den inre zonen, srskilt kring koret i st, och att dessa i all-
mnhet r yngre n de mer perifert placerade spdbarnen. Det har ocks
framgtt att grupperna ldre och yngre vuxna inte i frsta hand har begravts
p samma plats. Yngre vuxna dominerar i sder medan ldre oftare har be-
gravts i samma omrde som de lepradrabbade, norr om kyrkan. Hr finns
ocks en tendens till placering av barn i ldern ett till fem r, ven om den
versiktliga zonindelningen inte r s tydlig i detta avseende. I det fljande
kommer drfr fyra rumsligt organiserade och framtrdande grupper eller
frttningar av vissa ldersgrupper anvndas som utgngspunkt fr den vida-
re diskussion kring de generella strukturer som zonindelningen lter ana (se
fig. 9.6).

221
Figur 9.6 Placeringen av gravgrupper eller frttningar av ldersgrupper, nummer 1-
4 (mrkare grtt). Kontrastgruppen som diskuteras i texten har markerats med ljusa-
re grtt norr om grupp 1.

Liksom i Fjlkinge tycks individers hlsotillstnd eller funktionella lder ha

haft betydelse vid begravningen. I detta fall r det den rumsliga distributio-
nen som r framtrdande, inte minst vad gller de lepradrabbade individerna.
I skelettmaterialet kunde spr av lepra konstateras p nio individer, samtliga
begravda norr om kyrkan. Skelettfrndringarna periostala plagringar och
Cribra orbitalia r, i den mn de kan uppfattas som relaterade till livsproces-
sen, oklara symtom p ett ohlsotillstnd hos den drabbade individen, fre-
trdesvis relaterade till lngvariga infektionssjukdomar (se kap 8). ven om
inte alltfr stor vikt kan lggas vid dessa diffusa faktorer vars genes inte kan
skerstllas, redovisas de hr jmte all annan tillgnglig osteologisk informa-
tion.
Nrmast kyrkan i det yttre nordvstra omrdet ligger sju gravar varav fyra
nstan p rad efter varandra i st-vstlig riktning (gravgrupp 1, se fig. 9.6).
Gravarna r inte markant avskilda, men ligger samlade med de fyra lngsg-
ende vuxengravarna i sder och de vriga tre strax nordst om dessa (P316:
man 60 r, Cribra orbitalia; P317: kvinna 45-60 r, lepra och artros; P329:

222
man 50-60 r; P330: 12-14 r, lepra; P331: 3 r, Cribra orbitalia; P332: 4-5
r, periostala plagringar och Cribra orbitalia; P333: kvinna 60-80 r). Av
de sju individerna uppvisade tv spr av lepra, varav den ena ocks lidit av
artros. Samtliga vuxna kan hnfras till ldersgruppen ldre, utom tonring-
en med lepra. I gruppen terfinns ocks tv barn, tre och fyra/fem r gamla,
bda med periostala plagringar och/eller Cribra orbitalia. lders- och hl-
sokaraktristiken inom grupp 1 skiljer sig markant frn exempelvis de indi-
vider som begravts omedelbart norr om denna grupp (P315: man 25-30 r;
P328: spdbarn 6-9 mn; P327: kvinna 25-30 r; P326: barn 1-5 r; P325:
nyfdd; P343: man 35-40 r). Dessa vuxna individer r ptagligt yngre och
friskare och barnen yngre i denna konstrastgrupp (markerad i fig. 9.6 med
ljusare grtt strax norr om grupp 1). Att inga sjukdomstecken har noterats
inom denna grupp kan mjligen i sig vara relaterat till individernas lder, d
de individer som blir gamla ocks som bekant hinner genomleva fler sjuk-
domar.
Gravgrupp 2 r, till skillnad frn grupp 1, rumsligt avgrnsad frn andra
gravar och terfinns rakt norrut frn kyrkans mittparti utmed den nordvst-
gende stig som troligen har lett fram till kyrkans nordportal (se t.ex. fig. 9.6
dr den dokumenterade stenlggningen r markerad i nordvstra hrnet). I
denna grupp terfinns sex individer vars lders- och hlsotillstnd korrelerar
med gravgrupp 1 (P344: 3-6 mn, periostala plagringar; P345: man 60-80
r, lepra; P346: 8-9 r, periostala plagringar och Cribra orbitalia; P350:
man 30-40 r, periostala plagringar; P351: man 50-60 r, lepra; P352: kvin-
na 60-80 r, artros och kilformade kotor). De vuxnas lder r pfallande hg
och hr finns ocks bland annat tv lepradrabbade och en individ med artros.
Ocks hr terfinns tv barn. Samtliga individers skelett inom denna grupp
uppvisar fysiska anomalier.
Grupperna 1 och 2 har en struktur som ytterligare frstrker en av de ten-
denser som kunde ses i ldersfrdelningen mellan kyrkogrdens zoner: ldre
och/eller vad som kan tolkas som fysiskt funktionsnedsatta individer har i
hg utstrckning avskilts frn yngre, friskare vuxna. Det r ocks tydligt att
barn, fretrdesvis de som passerat spdbarnsstadiet, i viss mn relaterar till
denna grupp som drmed skulle kunna definieras utifrn en tidigare diskute-
rade social struktur. Denna grupps karaktristik liknar den som identifierades
genom begravningsritualens sammansttning i Fjlkinge, som dr fretr-
desvis omfattade ldre och barn samt i ngon mn andra avvikande individer
(se kap 8; jfr ocks Jonsson in print). Inom ramen fr den kristna rumsupp-
fattningen gestaltas dock denna sociala sfr p Kattesundskyrkogrden ge-
nom gravarnas rumsliga frhllande, snarare n som i Fjlkinge genom de
detaljer som kan hnfras till ritualens utformning och den enskilda gravens
inre arrangemang.
Ytterligare en likhet med Fjlkingegravfltet r att spdbarnsgravarna
skiljer sig frn gravar med barn i andra ldrar och att gestaltningen av dessa
utgr en tydlig struktur inom begravningsplatsen. Grupperna 3 och 4 bestr

223
egentligen snarare av frttningar av specifika spdbarnskategorier. Grupp 3
terfinns invid nordvstra lnghushrnet och bestr av tjugofem barngravar
(K39: arkeologiskt bedmt barn; K35: 0-3 mn; K37: nyfdd; K32: arkeo-
logiskt bedmt spdbarn; K28: nyfdd; K34: foster; K31: nyfdd; K36:
arkeologiskt bedmt spdbarn; K33: arkeologiskt bedmt spdbarn;
K30: nyfdd; K24: nyfdd; K29: nyfdd; K28: nyfdd; K27: arkeologiskt
bedmt barn; K26: foster; K25: nyfdd; K22: barn 1-5 r; K21: nyfdd;
K20: arkeologiskt bedmt spdbarn; K19: arkeologiskt bedmt spd-
barn; K18: barn 0-7 r; K16: nyfdd; K15: arkeologiskt bedmt spd-
barn; K14: arkeologiskt bedmt barn; K13: arkeologiskt bedmt spd-
barn). lderssammansttningen i denna grupp r markant: av de femton
osteologiskt bestmda barnen befinner sig tio i nyfddhetsstadiet och ytterli-
gare tv r att betrakta som fr tidigt fdda, d de befinner sig i fosterstadiet.
Ett barn r mellan noll och tre mnader gammalt och tv r troligen ldre,
mellan noll och sju r gamla. Av de tio arkeologiskt bestmda individerna
har ytterligare sju bedmts som spdbarn och tre som barn.
Det br understrykas att endast ytterligare tv barn har bedmts som ny-
fdda i hela materialet. De r begravda i nordvstra hrnet, NV2. Ytterligare
tv foster r ocks identifierade i skelettmaterialet, nmligen T108 som lig-
ger centralt intill kyrkans sdra lngvgg och T104, som dock inte har ngon
egen dokumenterad grav. D ven en vuxen, icke knsbestmd individ har
tillskrivits gravnummer T104, och den dokumenterade kistan r i vuxenstor-
lek, kan fostret antingen tillhra en strd oidentifierad grav, ingtt i en dub-
belbegravning med den vuxna individen eller mjligen vara resultatet av att
denna vuxna varit en gravid kvinna. Det r sledes oklart om ngot mer barn
i fosterstadium, frutom T108, verkligen har begravts p ngon annan plats
n i nordvstra lnghushrnet. Denna plats har i allra hgsta grad anvnts fr
begravningar av en specifik ldersgrupp, nmligen helt nyligen fdda spd-
barn.
D hela omrdet kring kyrkans kor inte r fullstndigt underskt, det syd-
vstra lnghushrnet r exempelvis inte utgrvt, fr gravgrupp 4 kring korets
sdra hrn tjna som jmfrelsematerial till gruppen i norr (T25: 0-3 mn;
T72: 6-9 mn, Cribra orbitalia; T70: 0-3 mn; T69: 6 r; T67; arkeologiskt
bedmt spdbarn; T82: 1,25-2 r, Cribra orbitalia; T66: 3-6 mn, perios-
tala plagringar; T57: arkeologiskt bedmt barn; T73: arkeologiskt bedmt
spdbarn; T80: 6-12 mn; T76: 0-3 mn; T62: 0-3 mn, periostala plag-
ringar; T60: 3-6 mn; T61: 3 mn; T58: arkeologiskt bedmt barn; T75:
20-25 r, ej knsbestmd; T41: kvinna 30-40 r; T81: 3-6 mn; T77: 0-3
mn; T78: 2-3 r; T56: 6-9 mn; T55: 7-8 r).
Ocks hr r strre delen av de begravda individerna spdbarn (12 av 18
osteologiskt bestmda), men dessa befann sig huvudsakligen i en annan
spdbarnsfas vid ddstillfllet n de som begravts i vinkeln dr lnghus m-
ter kor i norr. Fem barn har bedmts vara mellan noll och tre mnader gamla
och sju mellan tre mnader och ett rs lder. Drtill kommer tv barn mellan

224
ett och tre r och tv mellan sex och tta. Hr fanns ocks tv vuxna, varav
en knsbestmts som kvinna. Ytterligare fyra individer r arkeologiskt l-
dersbestmda, tv spdbarn och tv barn.
Om man jmfr spdbarnens ldrar i grupperna 3 och 4 (13 respektive 12
osteologiskt bestmda individer) framgr att spdbarnen i grupp 4 har en
genomsnittslder kring fyra mnader, medan samtliga spdbarn utom ett i
den norra gruppen befann sig i nyfddhetsstadiet vid ddstillfllet. Det r
drmed tydligt att placeringen av de minsta barnen inte bara generellt skiljer
sig frn andra ldersgrupper genom gravarnas nra relation till kyrkobygg-
naden, utan ocks att den osteologiska gruppen spdbarn (<1 r) inte har
distribuerats rumsligt som en socialt homogen kategori.
Liksom det faktum att gravar med trkol eller freml i princip bara ter-
finns inom omrdets sdra del (Mrtensson 1963a; 1976; Andrn 2000;
Cinthio 2002, 120-123) och individer som drabbats av lepra endast norr om
kyrkan, kan man konstatera att ven individers kronologiska eller kanske
snarare funktionella lder har haft viss betydelse fr gravarnas rumsliga fr-
hllande till kyrkobyggnaden.
Yngre vuxna individer har fretrdesvis begravts inom omrdets sdra del
och utgr majoriteten av alla begravda utanfr den innersta zonen. ldre
vuxna individer har istllet i mycket hgre grad begravts i norr, framfrallt
inom den nordvstra ytterzonen. Frttningar av denna lderskategori inom
gravgrupperna 1 och 2 visar ocks att gravar med ldre, leprasjuka och barn,
frmst de som passerat det tidiga spdbarnsstadiet, tenderar att ligga till-
sammans. Spdbarnsgravarna dominerar i omrdet nrmast kyrkan, och r
numerrt mest vlfretrdda i de bda stra innerzonerna. Jmfrelsen mel-
lan grupperna 3 och 4 ger dock vid handen att individer under ett rs lder
inte har begravts inom samma omrde, d gruppen begravda intill nordvstra
lnghushrnet r betydligt yngre n de som begravts kring korets sdra hrn.
Den rumsliga frdelningen av gravar visar att individer under ett rs lder
har givits gravplats som huvudsakligen avviker rumsligt frn gravar med
ldre barn och vuxna, samt att spdbarnsperioden (0-1 r) tydligtvis inte har
uppfattats som socialt homogen.
ldersstrukturen mste ses som en indikation p att de dda inte i frsta
hand har placerats i familjegrupper. Det r tydligt att organisationen av gra-
var inom kyrkogrdsrummet har grundats p andra principer.
Arcini har framhllit att de goda bevaringsfrhllanden som prglar mate-
rialet har bidragit till att vsentligen ka det sammanlagda antalet identifie-
rade ldre individer just kring Kattesundskyrkan, och att det r anledningen
till den i frhllande till andra material avvikande stora andel ldre i detta
material (Arcini 1999, 61-67, 153). Nr det gller frdelningen inom kyrko-
grden torde dock inte en sdan faktor ha inverkat nmnvrt. Med ledning av
andra ldersgruppers frdelning, srskilt segregeringen av spdbarn, r det
vrt att istllet prva en kulturbunden frklaringsmodell.

225
 Kyrkogrdens rumsliga organisation visar ocks att de ftal ambivalenta
uttryck som ryms inom det i vrigt homogena gravsprket str i ett tydligt
artikulerat frhllande till kyrkobyggnaden och gravplatsens avgrnsning.
De gravar som anlagts p avstnd frn kyrkobyggnaden uttrycker i hgre
grad ett ambivalent frhllande till den begravda individens transformation,
vilket torde innebra att gravens placering ska ses i frhllande till hur den
begravdas sjlsliga tillstnd har uppfattats.
Av de principer som styrt placeringen av gravar framstr sociala aspekter,
som individens lder eller hlsotillstnd, som inte helt oviktiga faktorer. De
hierarkiska tendenser som kan ses i gravarnas placering kan motsvara en
social ordning med giltighet ocks fr det levande samhllet. Jag menar dock
att innebrden av en sdan framstllning inom den sakrala begravningsmil-
jn inte kan ses som ett frenklat avtryck av den sociala verkligheten, utan
mste frsts som ett specifikt kommunikationssystem med avsndare och
tnkta mottagare. Dessa faktorer kan vl diskuteras utifrn termer av hur
olika individers vrdighet reproducerades i frhllande till den kristna kul-
ten, och drmed ocks till Gud. I fljande kapitel ska drfr de principer som
kan ha legat till grund fr uppfattningen om individers kristna vrdighet
relateras till den kyrkogrdsliga rumsideologin.

Nrheten till det heliga som rumslig organisatorisk princip

Principen om nrheten till det heliga bygger p en vergripande rumslig
ideologi, dr ocks kyrkans frids- och asyllagar ingr, och har sin bakgrund i
fornkyrkans martyrkult. Genom de handlingar som frrttades vid kyrkans
altaren, kom gravplatsen nra kyrkan under tidig skandinavisk medeltid sna-
rare att vrderas utifrn den aktivitet som pgick i kyrkan n sjlva relikerna
(Nilsson 1989, 160; 1996, 374-379; Andrn 2000, 7-8).
Konsekvensen av en sdan frestllning r att omrdet nrmast huvudal-
taret, det vill sga kring kyrkans stra del eller kor, ansgs hgst vrderad
som gravplats, liksom placeringen i takdroppet utmed kyrkans lngvggar
eftersom graven genom vattenbegjutelsen frn kyrkans tak kom i stndig
fysisk kontakt med byggnaden och dess kultaktiviteter. Utifrn samma nr-
hetsprincip var platsen nrmast kyrkogrdsavgrnsningen, lngst bort frn
kyrkan, lgst vrderad och drmed minst eftertraktad (Nilsson 1989, 124-
142, 160; 1996, 374-379).
Enligt de tidigare berrda norska lagpassagerna (se kap 7.2) var det fram-
frallt individer som hade ekonomiska mjligheter att frmja kyrkans verk-
samhet, och som i praktiken bidragit till kyrkobygge eller underhll, samt
kungens mn som skulle gravsttas i omrdet kring kyrkans kor och i tak-
droppet (Nilsson 1989, 134-140).
Motsvarande ovrdighet kan beskrivas utifrn tv tematiska kategorier,
nmligen egendomslsa eller ofria som inte kunde leva upp till den ekono-
miskt betingade vrdigheten och mnniskor som inte var kvalificerade ge-

226
nom dopet eller som senare i livet visat sig ovrdiga: odpta, icke-kristna
eller de som p grund av sina handlingar hade avskilts frn kyrkan (Nilsson
1989, 134-140, 248-253, 276; Andrn 2000, 9). Det kristna levnadsidealet
framstlls sledes som dels betingat av ekonomiska resurser och dels av
individens i handling manifesterade vrdighet genom mottagandet av dopet
och genom efterlevandet av de kristna regelverken samt i vrigt utrttade
mildhetsgrningar. Gravens plats i nrheten till det heliga, och drmed Guds
fysiska nrvaro p jorden, var sledes ideologiskt bunden till hur individers
vrdighet i frhllande till Gud uppfattades (jfr Andrn 2000, 20).
I frgan om vem som i praktiken avgjorde var inom kyrkogrdens hgn
individer skulle gravsttas r de nordiska textkllorna tystltna. Aktrsfrgan
har ocks, frvnande nog, sllan berrts i studier av kyrkogrdars sociala
organisation. Fr Englands vidkommande har de privata och professionella
aktrsaspekterna av begravningen behandlats utfrligt, som tidigare berrts.
Vad gller den rumsliga dispositionen av kyrkogrdsrummet har det fram-
hllits att the management of the cemetery space was firmly within the pub-
lic realm of professional ecclesiastics (Gilchrist & Sloane 2005, 219). Ett
konkret exempel p den kyrkliga institutionens exklusiva dispositionsrtt
ver kyrkogrdarna kan ses i en dokumenterad konflikt mellan pvestol och
kungamakt i England i brjan av 1200-talet, som resulterade i ett pvligt
frbud fr befolkningen att ta del i de heliga sakramenten. Situationen fran-
ledde uppkomsten av en mngd profana begravningsplatser och illustrerar
tydligt hur den kyrkliga begravningsrtten disponerades inom den kyrkoor-
ganisatoriska hierarkin (Gilchrist & Sloane 2005, 46-47). Det r rimligt att
utg frn att situationen varit likartad ocks i de skandinaviska lnderna.
Bertil Nilsson har framhllit att den kanoniska rtten understryker indivi-
dens rtt till val av gravplats. Motsvarande frhllande kan dock inte belg-
gas gllande det tidigmedeltida skandinaviska lagmaterialet, utom i frga om
rtten att vlja gravplats vid annan kyrka n vid den egna sockenkyrkan
(Nilsson 1989, 52, 169-172, 198-200). Med utgngspunkt i den kristna vr-
dighetens komponenter som frutsttning fr gravsttning inom kyrkogrds-
rummets olika zoner, ligger det betydligt nrmare till hands att utg frn att
en sdan bedmning gjordes av kyrkans fretrdare och mbetsmn n att
individen, eller dennas familj, fritt kunde disponera kyrkogrdens utrymme.
Det r hgst troligt att placeringen av gravar i hg grad har varit en kyrko-
rttslig angelgenhet ocks i det skandinaviska kulturomrdet, och att bisko-
pen besatt en nyckelposition just gllande gravrtten och regleringen av den-
na (jfr Nilsson 1989, 52, 56, 68; Andrn 2000, 10). Den kommersialisering
som sker under 1200-talet gllande gravplatser (se t.ex. Nilsson 1989, 185-
186; Kieffer-Olsen 1993, 93-95; Andrn 2000, 20; Cinthio 2002, 186-187)
talar ocks rimligen fr att kyrkans frvaltare ven tidigare hade organisato-
riskt monopol gllande frdelningen av gravplatserna.
Nr det gller gravplatserna inom kyrkogrdens hgn r det sledes rim-
ligt att utg frn att placeringssrtten har sttt under kyrkoinstitutionens fr-

227
valtning. De strukturer av social karaktr som framtrder inom kyrkogrds-
rummet br drfr frmst tolkas som uttryck fr en tidig kyrkoorganisatorisk
agenda. Uttrycken fr gravplatsbunden tradition och variation och spr av
ambivalens i gravarnas inre konstruktion kan dremot mjligen relateras till
de individer i gravfljet som inte kan rknas till kultspecialisterna.
Som framstllts ovan r det inte srskilt troligt att gravarna p Katte-
sundskyrkogrden har organiserats i familjegrupper. Gravarna uttrycker
istllet ett starkt drag av individualitet: varje individ har givits en egen grav-
plats, som mycket sllan verlagrar en annan. Det finns heller inte ngot
exempel p att tv eller flera individer har lagts i samma kista eller schakt,
med ett mjligt undantag (gravarna T127 och T169, se ovan). Detta skiljer
Kattesundskyrkogrden frn senare medeltida material, svl utanfr som
inom trinitatisomrdet. Frn 1100-talets brjan och framt blir gravlggning
av barn och ungdom/vuxen i samma gravar (p goda grunder tolkade som
familjegravar) vanliga vid Trinitaits stenkyrka (Cinthio 2002, 174). Samma
freteelse upptrder till exempel vid Alvastra klosters kyrkogrd (Regner
2007, 123), dominikanernas kyrkogrd i hus som anlagts under 1200-talets
frsta hlft (Arcini 2003, 32-33) och S:t Jrgens kapell i Malm som anlades
i brjan av 1300-talet (Olsson 2002). Hr har barn i flera fall placerats i
samma grav som en vuxen, ibland till och med i dennes famn. Sdana posi-
tioner eller placeringar r inte knda frn Kattesundskyrkogrden. Under
perioden 1050-1100 r det istllet tydligt att individens frhllande till den
vergripande rumsideologin har formulerat utgngspunkten fr placeringen
inom kyrkogrden.
Andrn (2000) har argumenterat fr att den kristna rumsideologi och de
sociala normverk som framstlls i de tidiga norska lagarna har en motsvarig-
het i den sociala topografin p kyrkogrdarna i Lund. De arkeologiskt identi-
fierbara zonerna r frvisso mer diffusa och svrare att tillskriva s specifika
samhllsgrupper n vad som r fallet med lagmaterialet, men i huvudsak
tycks samma huvudprinciper varit giltiga. Han har ocks framhllit att gra-
varnas placering ska ses som en del i gestaltandet av den kristna rumsideolo-
gin och att denna praxis i hg grad kom att bekrfta rdande social ordning.
Det r dock av avsevrd vikt att frdelningen av mnniskor inom kyrko-
grdsrummet inte betraktas som en frenklad spegling av den levda vrldens
sociala struktur, d det i frsta hand var individens religisa, och inte vrlds-
liga, vrdighet som var under bedmning (jfr ocks Regner 2007, 120-121).
Att vrldslig och sjlslig vrdighet ofta har kommit att sammanfalla, som
exempelvis framgr av trkolsgravarnas placering, beror dock p att ekono-
miskt vlstnd gav strre utrymme fr individen att understdja kyrkans
verksamhet, ven om alla kanske inte frvaltade denna mjlighet (Andrn
2000, 9-10, 21-23).
Rumsordningen p kyrkogrdarna kan drmed inte ses som ett avtryck av
det levande samhllets sociala ordning, utan snarare som kristen ideologi
applicerad p rdande social ordning. Genom klassificering av mnniskor

228
efter deras vrdighet i frhllande till Gud och genom placering av de mest
vrdiga i kyrkans nrhet framstlls ett mnnisko- eller levnadsideal p ett
stt som nrmast liknar praktisk religionsundervisning (jfr ocks Gilchrist
1994).
Utifrn denna frklaringsmodell r trkolsgravarnas placering i sder,
varav hlften i kyrkans nrhet, inte srdeles komplex. Inte heller r det sr-
skilt frvnande att vuxna individer i arbetsfr eller socioekonomiskt pro-
duktiv lder mer sllan har placerats i det nordvstra hrnet av kyrkogrden
n i andra delar. Om man accepterar utgngspunkten att kyrkans organisat-
rer och fretrdare frvaltade kyrkogrdsrummets disposition fr att frmed-
la den kristna rumsideologins symbolstarka innebrd till en nykristen, och
kanske inte i alla avseenden teologiskt lrd befolkning, br man ocks se
placeringen av barn i olika ldrar, leprasjuka samt ldre individer utifrn
samma frklaringsperspektiv.
Lepradrabbade var stigmatiserade redan under tidig medeltid, inte bara p
social utan ven kristen teologisk grund, d sjukdomen ansgs oren (Mller-
Christensen 1971; Gilchrist 1994, 48; Andrn 2000, 11-14; Jonsson in print).
De lepradrabbade individernas kristna vrdighet var drmed troligen jmfr-
bar med deras sociala vrdighet, varfr placeringen av dessa i kyrkogrdens
utkant kan ha framsttt som lttbegriplig fr kyrkobeskarna.
Gravgrupp 2 p Kattesundskyrkogrden r ocks placerad utmed den vg
eller stig som har lett fram till kyrkobyggnaden. Tv individer i denna grupp
br spr av lepra, liksom ytterligare en individ p andra sidan den tnkta
vgstrckningen (jfr fig. 9.4). Det exponerade lget ansluter till de rumsliga
strukturer som Gilchrist har identifierat gllande engelska leprahospital och
borde drmed ocks frsts som en del av gestaltningen av den kristna ren-
hetslran (jfr Gilchrist 1994). Nr det gller barn och gamla r frhllandet
lite annorlunda, ven om den ldrade mnniskokroppen inte precis framstod
som ngot medeltida ideal (Shahar 1994; Simpson-Lewis 2008).
Bde Gilchrist (1994) och Shahar (1994) har i sina studier understrukit
det reciproka frhllandet mellan kroppens fysiska tillstnd och den medelti-
da uppfattningen om mnniskans moraliska eller andliga tillstnd. lderdom
och barndom som fysiska tillstnd var troligen inte behftade med den sor-
tens stigma som till exempel leprasjukdomen. Men unga individer var i reli-
gist hnseende omyndiga till sju rs lder och drfr inte aktiva i religions-
utvningen (Nilsson 1994, 87) och bda kategorierna mnniskor besatt, i det
fall man inte tillhrde samhllets mer vlbesuttna, i mindre grad ekonomisk
och praktisk frmga att understdja kyrkans verksamhet. Om familj eller
annat socialt ntverk saknades, kunde individer utan frsrjningsfrmga
troligen utsttas fr vlgrenhet av korrigerande natur, till skillnad frn till
exempel fattiga prster som sgs som vrdiga vlgrenheten (Gilchrist 1994,
46-47). Det r drmed mjligt att klustren av gamla, barn och leprasjuka ska
ses som en framstllning av passivitet och ofrmga i kontrast till produkti-
va, eventuellt ekonomiskt vlbestllda individers placering.

229
 Jonssons (in print) arbete visar att socialt kn och lder inte uteslutande
har definierats utifrn biologiskt kn och kronologisk lder, utan utifrn vad
som kan beskrivas som normativa uppfattningar om individers kapacitet och
roller i samhllet. Hennes underskningar visar ocks att sdana sociala ka-
tegorier eller sfrer regelbundet har iscensatts inom ramen fr de medeltida
kyrkogrdsrummens disposition. Jonssons underskningsresultat harmonie-
rar vl med de resultat som tidigare framstllts hr gllande den grupp som
jag valt att definiera utifrn social och fysisk kapacitet (se kap 6 och 8).
Denna grupp tycks ha utgjort en social sfr inom hushll och samhlle, som
en del i den knda sociala ordningen, vilket ocks terges i placeringen av
gravarna p Kattesundskyrkogrden.
Den pfallande likhet som freligger gllande ldersfrdelningen p
gravplatserna i Fjlkinge och Kattesund kan vara ett resultat av en i hg grad
individcentrerad gravplaceringsprincip. Arcini och Helgesson (1996) har
tidigare framfrt en sdan hypotes. I ett senare arbete hvdar dock Arcini
(1999), med std av ett yngre danskt frsamlingsmaterial, att svl Fjlkinge
som Kattesund terspeglar en normal befolkningsmortalitet. Utifrn den
avvikande stora andel ldre och barn som gravlagts p Kattesundskyrkogr-
den i frhllande till de bda samtida gravplatserna (jfr Arcini 1999; Cinthio
2002) och med tanke p den icke-territoriellt baserade kyrkotillhrigheten
(se Andrn 1984), br man dock kanske vervga om kyrkotillhrigheten
kan ha varit mer socialt rrlig n den senare sockentillhrigheten, tminstone
vad gller gravlggning.
Om det sakrala rummet i egenskap av minneslandskap kunde fungera som
en arena fr ideologisk gestaltning, r det tnkbart att anknytandet till fr
mnniskor vlknda sociala mnster var en en frutsttning fr framstll-
ningens begriplighet. Genom aktivering av den fr alla knda och rdande
sociala ordningen vid enskilda begravningar, frmedlades ocks centrala
aspekter av den kristna rumsideologins innebrd. Tydliga exempel p hur ett
onskat leverne kunde illustreras i samband med dden ges av Peter Carelli i
en studie av vad han kallat profana gravar (Carelli 1995; se kap 2.3). Be-
gravning eller deponering en individ utanfr kyrkogrdshgnet innebar troli-
gen den mest kraftfulla tergivningen av, i detta fall lg, kristen vrdighet.
ven i senare historisk tid var det fretrdesvis mnniskor som inte hade frt
ett idealt leverne eller inte givits tilltrde till dopet, som har uppfattats som
potentiella gengngare, ssom brottslingar, sjlvmrdare och odpta spd-
barn. Om tolkningen av den pedagogiska rumsgestaltningen r riktig visar de
jordfstande elementens rumsliga belgenhet (se fig. 9.3) att de i ytterkant
begravda individernas vlgng i och bortom graven troligen heller inte upp-
fattades som helt sjlvklar.
Det br ocks noteras att de spdbarn som inte begravts i kyrkans nrhet i
viss mn ocks har omfattats av en sdan frestllning, till skillnad frn
spdbarnen p gravfltet i Fjlkinge (se kap 8). Detta frhllande ska nog
troligast ses som ett uttryck fr att de traditionella begreppen kring den tidi-

230
ga barndomen delvis hade kommit att omformulerats vid tiden fr begrav-
ningsaktiviteten p Kattesundskyrkogrden, mjligen som en fljd av den
kyrkliga organisationens agenda vilket ska diskuteras nrmare i fljande
kapitel.

9.5 Spdbarnen och nrheten till det heliga ideal och

praxis
Det stora antalet spdbarn som gravlagts i Kattesundskyrkans nrhet kan inte
i frsta hand uppfattas som enskilda uttryck fr privat sorg eller omsorg. Mot
en sdan frklaring talar inte bara den rumsliga spridningen av lder inom
spdbarnsgruppen, utan ven det faktum att det inte r srskilt sannolikt att
familjer fritt disponerade kyrkogrdsutrymmet. Inte heller tycks den generel-
la ldersfrdelningen inom kyrkogrden vara resultatet av familjevis grav-
placering, ssom i hgre grad var praxis under den senare medeltiden.
Det finns inte ngra knda uppgifter i skriftliga kllor som srskilt be-
handlar frgan om spdbarnens placering; nd frekommer en rumslig fr-
delning liknande den i Kattesund pfallande ofta i olika kyrkogrdsmaterial
frn tidigkristna etableringsskeden i olika delar av Norden. Som exempel
kan de tidiga kyrkogrdarna vid Skeljastair och Keldudalur p Island och
Tjodhildes kyrka p Grnland nmnas. Vid Skeljastair har, utifrn osteolo-
giska uppgifter kombinerade med kistornas mtt, majoriteten av spdbarnen
placerats i den rekonstruerade kyrkans nrhet (jfr Stenberger 1943, 133-136,
227-260), vilket ocks gller Keldudalur (Callow 2006, 63-64, fig.1). Av
planritningen att dma tycks smbarn vid Tjodhildes kyrka fretrdesvis ha
placerats i omrdet direkt st om kyrkan (Krogh 1967, srskilt 40-41). Den
delvis underskta stavkyrkan under nuvarande stenkyrkan i Mattmar, Jmt-
land uppvisar ocks ett pfallande hgt antal spdbarnskistor (30-60 cm
lnga, osteologisk bestmning saknas) i det underskta omrdet i direkt an-
slutning till den ldre kyrkokroppen (Sundstrm 1989; opubl. rapport).
Samma frhllande tycks freligga p ett flertal andra, ldre kyrkogrdar (se
t.ex. I. Karlsson 1988; Kieffer-Olsen 1993; Nilsson 1994, 84-87; Callow
2006).
Kieffer-Olsen (1993) har bland annat underskt kyrkogrden i danska Ti-
rup med srskilt fokus p kronologiska frhllanden. Han konstaterar att
koncentrationen av spdbarnsgravar i kyrkans nrhet, srskilt kring koret,
tillhrde kyrkogrdens ldsta fas medan ldersgruppen istllet var mer jmnt
disponerad ver gravplatsen i ett senare skede (Kieffer-Olsen 1993, 92-93).
Mjligheterna att dokumentera en sdan kronologisk utveckling r annars
ver lag sm, srskilt om kyrkogrden anvnts under mycket lng tid (se
t.ex. Jonsson in print). I de fall gravplatsen har haft en begrnsad och tidig
anvndningsperiod (t.ex. Tjodhildes kyrka, Skeljastair och Kattesund) r

231
dock denna tendens vanligen dokumenterad. Den lderssegregering av spd-
barn som kan ses i tidig medeltid har drmed kronologiska och ideologiska
berringspunkter med knssegregeringsbruket, i det avseendet att mnni-
skors frdelning p de tidiga kyrkogrdarna tycks ha grundats p individspe-
cifika faktorer.
Som tidigare nmnts, skulle barns gravar flja fdernas placering enligt
de bda norska lagar dr frgan om social stratifiering inom begravnings-
platsen behandlas (se kap 7.2). Dessa barn specificeras inte nrmare, var-
fr omnmnandet lika grna skulle kunna avse den biologiska och sociala
relationen (barn/frlder) som en kronologisk ldersgrupp. Om s r fallet,
fljer de bda lagpassagerna i hg grad kanonisk lag angende familjegrav-
lggningar (jfr Nilsson 1989).
Skillnaden mellan normativa texters ideala framstllningar och praxis s
som den framtrder i det arkeologiska materialet har dock i vissa stycken
visat sig stor, varfr de bda kllkategorierna mste frsts utifrn sina olika
frutsttningar. Som exempel kan nmnas att det i den islndska lagsamling-
en stadgas att de begravdas kvarlevor skulle flyttas i hndelse av nedlgg-
ning av en kyrkogrd, medan arkeologisk underskning av kyrkogrdar ned-
lagda under Grgs-tid visar att s uppenbarligen inte skett (Nilsson 1989,
176-177). Ett annat exempel, som har berrts tidigare, gller den knssegre-
gering som praktiserats frekvent p landsbygden under tidigmedeltid och i
vissa omrden fram i hgmedeltid, men som endast finns omnmnd i en
enda bevarad textklla (jfr t.ex. Vretemark 1992; Kieffer-Olsen 1993).
Bertil Nilsson har understrukit att kanonisk rtt inte innehller freskrifter
om knssegregering och menar drfr att mnniskors placering efter kn p
kyrkogrdarna i Norden r ett resultat av en tidigmedeltida, regionalt tillm-
pad, praxis (Nilsson 1989, 142-143). Han menar ocks att knssegregeringen
initierats av den kyrkliga organisationen och att denna infrdes, trots den
kanoniska rttens betoning av familjegravsprincipen, samtidigt med det utta-
lade kravet p kyrkogrdsbegravning (Nilsson 1989, 78-83, 91, 229-232,
241, 299). Med std i de flesta knda underskningar frn tidigmedeltida
miljer (dock inte Trinitatiskyrkogrdens anlggningsfas: se Arcini 1999),
menar jag att ven lderssegregering med srskilt exklusiv behandling av
spdbarn br ses som en del i samma struktur, nmligen som en praxis sr-
skilt utformad fr den tidigmedeltida, skandinaviska kulturmiljn. Att Katte-
sundskyrkogrden avviker frn den ldre kyrkogrden kring Trinitatiskyrkan
i detta avseende ska troligen frsts i relation till etableringen av biskops-
makten p platsen strax fre anlggandet av stavkyrkan. Denna omstrukture-
ring torde ha inneburit kraftfullt kade mjligheter fr systematisk och en-
hetlig administrering av gravplatserna enligt ideologiska principer.
Knssegregeringen p de tidigmedeltida kyrkogrdarna har behandlats i
ett flertal studier (t.ex. Gejvall 1960; Vretemark 1992; Kieffer-Olsen 1993,
118-120; Nilsson 1994; Risan 2004). Maria Vretemark (1992) har velat se
knsuppdelningen i relation till den omfattande Mariakulten och placeringen

232
av Mariaaltaren vid kyrkornas nordvggar, och tolkar segregeringen som en
illustration av kyrkorummets inre gestaltning, medan Nilsson (1994) fram-
hller gudstjnstlivets teologiskt grundade rrelsemnster som bakgrund till
kyrkogrdarnas uppdelningen av mn och kvinnor. Det frefaller dock som
om denna form av segregering i hgre grad har praktiserats i landsbygdsmil-
jer n i stadsmiljer, varfr motivet ven br ses utifrn de skillnader som
landsbygds- respektive stadskulturen innebar. Den mest pfallande skillna-
den mellan dessa bda kulturmiljer torde vara landsbygdsbefolkningens
starka frankring i grds- och familjeenheten. Som tidigare diskuterats var
frfderskulten och den historicitet som grden representerade ideologiska
centralpunkter i den vikingatida och tidigmedeltida socialmiljn. Maria
Cinthio har drfr bland annat freslagit att knssegregeringen kan ha varit
ett medel fr den tidiga kristendomens representanter att bryta traditionella,
familjebaserade mnster genom kyrkogrdens uppdelning av familjemed-
lemmar och betoning av den mer individbaserade knsaspekten (Cinthio
2002, 134; jfr ocks A-S Grslund 2001, 85). Frklaringen syns mycket
rimlig, srskilt med tanke p att stadsbefolkningen per definition levde av-
skild frn den tids- och platskontinuitet som i hgre grad troligen prglade
landsbygdsmnniskornas liv, varfr grds- och familjestruktur inte p sam-
ma stt konkurrerade med det kristna individbegreppet inom stadsmiljn.
Det faktum att svl islndsk som norsk tidigmedeltida lagstiftning inne-
hller artikulerade pbud om kyrkogrdsbegravning fr alla kristna indivi-
der, har av Nilsson tolkats som uttryck fr ett spnningsfrhllande mellan
tradition och nytnkande under konsolideringsskedet (Nilsson 1989, 228-
229). Det torde innebra att frlggandet av gravar till kyrkogrden inte all-
tid var sjlvskriven under den tidigkristna perioden. Nr det gller spdbarn
r det, som tidigare framhllits, inte ens sjlvklart att dessa alls omfattades
av den normativa begravningstraditionen under perioden fre det att kristna
influenser kan ses i gravmaterialet.
Med utgngspunkt i att knssegregering och krav p kyrkogrdsbegrav-
ning introducerades simultant som tv delar i en vergripande ideologisk
strategi med framstllningar som syftat till att gestalta kristen ideologi, br
man utg frn att ven segregeringen av spdbarn hade ideologiska bak-
grundsmotiv. Av resultatet frn den tidigare textunderskningen (kap 4-6)
framgr att etableringen av dopet och den med tiden alltmer vidgade inne-
brden av denna ritual, samt frbud mot barnutsttning, var tv hgt priorite-
rade frgor fr den tidiga kyrkliga organisationen. Nilssons underskning
visar att dopet, som frutsttning fr kyrkogrdsbegravning, framstlls som
en frga av central betydelse i det tidiga lagmaterialet, inte minst med tanke
p de genersa varianter p nddop som frekommer i de tidiga norska la-
garna (Nilsson 1989, 232-254).
Frgan r dock om man i det tidigaste skedet, fre 1100-talets brjan d
sockenkyrkor och prster fick doprtt, hade mjlighet att hvda dopet som
frutsttning fr begravning? Det finns inga kllor som talar fr att odpta

233
kunde tilltas begravning inom kyrkogrden i det tidiga skedet, andra sidan
r kllorna ocks tystltna nr det gller bakgrunden till knssegregeringen
som tydligtvis utgjorde praxis i mnga landsbygdsomrden. Det kan sledes
ven p denna punkt ha frelegat en skillnad mellan textframstllda ideal
och levd praktik. Placeringen av spdbarn i olika ldrar p Kattesundskyrko-
grden r svrfrenlig med de tidigaste nordiska lagfreskrifterna. Om det
regelrtta dopet var en frutsttning fr begravning p kyrkogrden i prakti-
ken, och spdbarnsplaceringen i korets nrhet har fungerat som en framstll-
ning av dopets egenskaper som grundelement i individens kristna vrdighet,
hade man kanske kunnat vnta en annorlunda ldersfrdelning. Med tanke
p att barndop endast frrttades av biskopen vid de strre hgtiderna fram-
str det inte som srskilt troligt att alla de nyfdda och dessutom minst tre
fr tidigt fdda (foster) som placerats nra koret, verkligen hunnit genomg
regelrtta dop. Man kan ocks notera sambandet mellan de nyfddas placer-
ing p Kattesundskyrkogrden och den medeltida placeringen av Mariaalta-
ren vid just det norra korsprngets vgg (jfr Vretemark 1992). Det finns inga
spr av altaren i Kattesundskyrkan, vilket dock inte utesluter ett Mariaaltare
kan ha funnits, och i s fall innanfr den vgg intill vilken de nyfdda be-
gravdes. Den medeltida Mariakulten innebar delvis en verfring av ldre
traditionselement och hade en central funktion fr reproduktion och barnaf-
dande (se kap 2.2). Det r mjligt att de nyfdda barnens placering i nrhe-
ten av ett Mariaaltare kan ha ingtt i ngon form av vergngskonstruktion
som exempelvis gav teologiskt sanktionerad legitimitet till begravning av
odpta. Vad gller denna frga, samt praxis fr nddop och primsigning och
dessa ritualers giltighet fr kyrkogrdsbegravning i det tidiga Lund, finns
dock inga kllor att tillg varfr frgan tills vidare fr lmnas ppen.
En annan hgt prioriterad frga fr den tidiga kristendomens fretrdare
var frbudet mot det traditionellt accepterade barnutsttningsbruket, vilket
mjligen r en mer relevant frga att diskutera utifrn spdbarnens placering
och lder, srskilt om man beaktar de frids- och asyllagar som kringgrdade
kyrka och kyrkogrdsrum.
Andrn (2000) har tidigare diskuterat de medeltida frids- och asyllagarna
som en bestndsdel i den vergripande kyrkorumsideologin. Dessa lagfre-
skrifter accentuerar den hierarkiska struktureringen av kyrkan och kyrko-
grdsrummet stillvida att bter och straff stegras ju nrmare det heligas
centrum, det vill sga koret och hgaltaret, ett brott blev begnget (Nilsson
1989, 145-154; 1991; Andrn 2000, 21). Frids- eller asylrtten innebar hu-
vudsakligen tv moment: dels att kyrko- och kyrkogrdsrummet skulle vara
fredat, och dels att individer som skt sin tillflykt dit inte fick skadas eller
fras drifrn med vld. De mer detaljerade freskrifterna terfinns i Skan-
dinavien frst i de yngre norska lagarna, som d helt verensstmmer med
kanonisk lag. Mindre specifika freskrifter i de ldsta norska lagarna visar
dock att asyl- och fridskonstruktionen inte var oknd under ldre medeltid
(Nilsson 1989, 145-154; 1991).

234
 Trots det kllkritiskt problematiska frhllandet mellan den ldsta nordis-
ka lagstiftningen och det hr aktuella arkeologiska materialet, vill jag ter-
knyta till ngra centrala teman frn textunderskningen. ven om kllorna
skiljer sig t tidsmssigt och geografiskt kan kyrkogrden i Kattesund, lik-
som de vriga anfrda tidiga kyrkogrdarna med spdbarnskoncentrationer
kring koren, ses som representativa fr samma etablerings- eller konsolide-
ringsfas som den de tidigaste norrna textkllorna representerar, tminstone
s lnge den jmfrande diskussionen rr sig p ett vergripande mentali-
tetsmssigt plan.
I samband med de kompromissartade undantagen i de norska lagarna gl-
lande barnutsttning inom kyrkogrdens hgn diskuterades den riktade stra-
tegi som denna kompromissform kommunicerar (se kap 4). Genom att fr-
visso tillta utsttning i vissa fall, men samtidigt anmoda anhriga att f
barnet dpt eller primsignat och stanna kvar p plats och be fr dess sjl,
accentueras barnets sjlsliga status p ett stt som troligen effektivt motver-
kade barnutsttningsbruket. En social, och troligen mental, frutsttning fr
genomfrandet av abort eller infanticid r att fostret/barnet inte har genom-
gtt introducerande passageritualer, och drmed nnu inte tillskrivits status
som socialt levande mnniska. I kompromisserna ingick ocks, med ett un-
dantag, att barnet i samband med laga utsttning skulle begravas p kyrko-
grden, vilket mste tolkas i samma riktning: en individ som behandlas med
vederbrliga begravningsritualer tillskrivs ocks ett mnniskovrde. Jag
menar att det r utifrn denna fasta konstruktion som de frekventa och ge-
nom placeringen mycket framtrdande spdbarnsbegravningarna under tidig
medeltid ska ses. En individ som i frga om kronologisk och social lder r
likvrdig med de kring koret begravda kan inte avlivas utan att djup ideolo-
gisk konflikt uppstr, tminstone inte inom ramen fr utsttningsbrukets
konceptuella konstruktion.
Frids- och asyllagstiftningen, i den mn den var artikulerad under denna
tid (jfr Nilsson 1989, 145-154), kan ha bidragit till att framstlla spdbarnen
som okrnkbara. Placeringen i den absoluta nrheten till det heliga kan
ocks ha fungerat som en materiell manifestation, syftande till att faststlla
det spda barnets sjlsliga vrdighet. Om detta r det huvudsakliga motivet
bakom gravarnas placering, skulle ett strikt doptvng vara kontraproduktivt,
ven om dopet jmte begravningen tillhrde de mest grundlggande kristna
passageritualerna (Paxton 1990, 102-103). Det r hgst troligt att primsig-
ning och olika typer av nddop har praktiserats ven i Lund under 1000-
talets andra hlft, men inte lika skert att dopet var en absolut frutsttning
fr kyrkogrdsbegravning.
Demonstrationen av spdbarnens sjlsliga vrdighet br ses mot bakgrund
av den traditionella barndomskonstruktion som mjliggjorde barnutsttning i
anslutning till fdelsen, och som inte med sjlvklarhet ledde till regelrtt
begravning om barnet avled spontant. Behovet av en sdan demonstration
fr att omformulera det traditionella barndomskonceptet mste ocks frsts

235
utifrn dess djupa frankring i samhllsbevarande konstruktioner av arvs-
rttslig och hushllsekonomisk karaktr, ven om arvssuccessionen kanske
inte var lika grundlggande viktig fr stadsmnniskor som fr landsbygdsbe-
folkningen. Dessutom tycks den traditionella barndomen ver lag ha varit en
mycket konservativ konstruktion (se kap 4-6).
Att behovet av undervisning gllande spdbarns rtt till kyrkogrdsbe-
gravning har varit reellt kan kanske anas av ett arkeologiskt fynd som gjor-
des i det medeltida Lunds ytterkant. I kvarteret Sjlabodarna upptcktes
nmligen ett spdbarn (0-3 mnader) som begravts eller deponerats under ett
husgolv. Huset dateras till 1000-talet och skelettresterna upptcktes av en
slump eftersom man, som vid flertalet andra stadsarkeologiska undersk-
ningar, inte hade prioriterat dokumentation av benmaterial (Roslund 1990).
Sjlabodsbarnet r ett enskilt fynd, det r dock inte omjligt att liknande
freteelser kan ha frbisetts vid de omfattande underskningar som bedrivits
under mer n 100 r i staden. Det faktum att ven spdbarnsgravarna p Kat-
tesundskyrkogrden uppvisar ambivalenta drag, vilket inte var fallet i Fjl-
kinge, kan ocks vara en antydan om att det meningsinnehll som frmedla-
des genom dessa gravars placering till viss del anammats av mottagarna fr
den pedagogiska gestaltningen. Man kan sledes utg frn att den strategi
som framtrder, svl gllande utsttningskompromisserna i de norska lag-
verken som i placeringen av individer p kyrkogrden i Kattesund, troligen
ocks var effektiv.
Kattesundskyrkogrden ingr som en del i biskopens kyrkokomplex, och
var troligen understlld hans frvaltning. Kyrkans anvndningsperiod inleds
i samband med en strre kyrkoorganisatorisk omstrukturering, nmligen
stiftsinrttandet. Upprttandet och invigning av de tv stavkyrkorna med
tillhrande gravplatser, konstruktioner av dopbrunnar och troligen ven en
klockstapel markerar biskopens och de praktiserande prsternas nrvaro
inom kyrkokomplexet. Dessa materiella spr utgr, i egenskap av redskap
fr kyrkans verksamhet, ven en illustration av kyrkans mbetsmns centrala
uppgifter under detta skede: att kalla levande och dda till kyrkan, frrtta
dop och begravning och genom kyrkogrdens rumsliga gestaltning undervisa
de levande i det ideala kristna levernets ideologi. Inom detta verksamhets-
omrde framtrder ocks en strategisk ambition att i grunden frndra barn-
domens konstruktion, vars angelgenhet kommer till uttryck genom den
demonstrativa placeringen av avlidna nyfdda och ldre spdbarn i absolut
nrhet till det heliga.

236
Avslutande diskussion:
Underskningsdel B

En arkeologisk studie med syftet att underska sociala ldersbegrepp genom

gravkonstruktioner i kombination med osteologisk information krver nog-
granna metod- och kllvervganden. Vilket klassificeringssystem som till-
lmpats vid bearbetningen av benmaterialet kan vara avgrande fr mjlig-
heterna att uppfatta sociala strukturer av detta slag. De hr presenterade fall-
studierna frn Fjlkingegravfltet och kyrkogrden i Kattesund har exempel-
vis visat att spdbarn (0-1 r enligt osteologisk klassificering) inte av sin
samtid uppfattades utifrn ett, utan ett flertal sociala ldersbegrepp, tmin-
stone i begravningssituationen. Detta mnster hade dock inte kunnat identi-
fieras hr om inte kllmaterialet hade tilltit osteologen att frng den tradi-
tionella klassificeringen i grupper till frmn fr en mer exakt bedmning av
individers kronologiska lder.
Det r tydligt att frstelsen fr det varierande antalet identifierade icke-
vuxna individer i gravmaterial frn olika perioder till stor del r frankrad i
forskarens frkunskaper och vetenskapliga utgngspunkter. De fysiologiska
nedbrytningsprocesser som i tidigare forskning har framhllits som den
frmsta frklaringen till barns frnvaro i gravmiljer har stor relevans i frga
om mjligheterna att identifiera unga individer i kremerat benmaterial, men
den nstan totala frnvaron av spdbarn i de hr redovisade materialen frn
frkristen yngre jrnlder krver ocks en kulturell frklaring. Som arkeolog
har jag argumenterat fr en komplementr tolkning utifrn skillnaden mellan
frkristna, synkretistiska och kristna begravningsideologiska aspekter. En
vidareutvecklad tvrvetenskaplig metod dr osteologisk och arkeologisk
kunskap bttre kan vgas samman till en tolkning av samtliga de processer
som format gravmaterialen framstr dock alltjmt som mer n nskvrd.
Som ett resultat av kristnandeprocessen uppvisar gravskicket en s ge-
nomgripande frndring att det r rimligt att betrakta detta som ett specifikt
vergngsgravskick. Den ldre begravningstraditionen karaktriseras av
historiserande och odalsorienterade motiv dr den begravde i hg grad fun-
gerar som gravobjekt eller agent fr kollektiva syften. Inom den kristna,
individfokuserade och uppstndelsemotiverade begravningstraditionen kan
den begravda individen istllet nrmare beskrivas som det gravsubjekt fr
vars tnkta nytta begravningsritualen konstruerats.

237
 Fallstudien av Fjlkingegravfltet visar att element i begravningsritualen
som kan hnfras till frkristen respektive kristen idtradition inte uppfatta-
des utifrn motsatsdistinktioner av 900-talsbefolkningen. I stllet kan en hg
grad av samverkan iakttas mellan olika iduttryck i enskilda gravkontexter
och inom gravplatsen. Genom arbetsbegrepp som exempelvis konstanter och
variabler i frhllande till materialets interna traditionsreferens, kan fasta
och rrliga element identifieras, tolkas och sttas i relation till andra socialt
verksamma faktorer, i detta fall frmst lder. Det framstr sledes som en
metodisk frdel om gravar som i ngot avseende anknyter till vergngsti-
dens variabla former tolkas utifrn en synkretistisk referensram. Perspektiv-
frskjutningen innebr ett avstndstagande frn etikettering av enskilda gra-
vars och individers religisa identitet till frmn fr ett mer problemoriente-
rat fokus p mnniskors frhllningsstt till den pgende processen.
I Fjlkinges gravar framtrder tv, till sin medvetandemssiga karaktr
helt olika, frhllningsstt till samexistensen av de bda eskatologiska id-
formerna.
Den vida variationen i frga om kombinationer av element ssom kropps-
stllning, gravorientering, freml och gravrummets utformning tyder p att
begravningsnormerna medgav utrymme fr individuella formuleringar, tolk-
ningar och val. Den gravgestik som omfattar jordfstande element har hr
uppfattats som uttryck fr en hgst logisk ambivalens infr nrvaron av en
ny och annorlunda syn p den dde och p gravens funktion som viloplats
med referens till teruppstndelsemotivet. Jag menar att de ambivalenta ut-
trycken och tolkningsutrymmet som den individuella variationen represente-
rar, frmst br ses som resultatet av en harmonisk, mentalitetsmssig frnd-
ringsprocess.
I Fjlkinge saknas i pfallande hg grad uttryck fr individuell variation
eller reciprok nrvaro av frkristen och kristen begravningstradition i de
yngsta spdbarnens gravar. Dessa kommunicerar istllet ett homogent och
mer formellt kristet gravsprk, inom vilket den begravde i hg grad mste
uppfattas som gravsubjekt. De yngsta barnens gravar avviker i detta avseen-
de tydligt frn den i vrigt heterogena ritualfloran dr ven andra frhll-
ningsstt kan sknjas, som exempelvis i de barngravar med matkrl i anslut-
ning till det ldre lnghuset som hr tolkats utifrn en kollektivistisk och
historiserande motivgrund.
Det r av avgrande betydelse att sl fast att gravarnas skilda uttryck inte
kan relateras till skilda familjer eller grupper. Hade s varit fallet hade varia-
tionen inte varit s tydligt ldersbunden. I frhllande till den ldre, troligen
selektiva, begravningstraditionen mste det omfattande inslaget av spdbarn
i synkretistiska och tidigkristna begravningsmiljer snarare uppfattas som en
hggradig anpassning till yttre pbud n som ett uttryck fr den mentalitets-
mssiga omsvngning som kan ses i vrigt.
ven p Kattesundskyrkogrden avviker spdbarnsgravarnas uttryck i
frhllande till andra ldersgrupper. Hr framtrder dock skillnaden frmst i

238
frhllande till den kristna rumsideologins hierarkiska konnotationer och
spdbarnsgravarnas dominans i omrdet nrmast kyrkokroppen. Inom den
institutionaliserade milj dr kyrkogrdsrummet utan tvekan varit admini-
strerad av kyrkans frvaltare, artikuleras innebrden av gravgestiken inom
denna lderskategori sledes betydligt klarare n i Fjlkinge.
I jmfrelse med andra ldersgrupper framgr drmed att det troligen inte
var vergripande barndomsbegrepp, utan avgrnsade vrden i livsprocessens
brjan, som kom att ifrgasttas nr ett kristet nytnkande gjordes alltmer
gllande. Den kristna ideologin innebar att individens sjlsliga frhllande
till Gud och den vntande teruppstndelsen kom att betonas i begravnings-
ritualen. Drav ocks det senare artikulerade kravet p att alla levande indi-
vider skulle dpas och begravas p kyrkogrden. De talrika spdbarnsgra-
varna och dessas placering p Kattesundskyrkogrden och andra tidiga kyr-
kogrdar ska drfr troligen uppfattas som en materialisering av detta ideal.
Frutom den tidigare diskuterade frndringen i frga om barnutsttning och
initiation tycks sledes ven den markerade inklusionen av spdbarn i be-
gravningspraktiken frmst vara ett utslag av en medvetet och ideologiskt
styrd process.
Jag finner det troligt att inkluderingen av spdbarn kan ha ingtt i ett mer
vergripande kunskapskoncept, srskilt utformat fr skandinaviska kultur-
frhllanden. En liknande tolkning har framfrts angende knssegregering-
en p de tidiga kyrkogrdarna (Vretemark 1992), vilken br frsts som en
del i samma tankestruktur. Kns- och lderssegregeringen kan ha syftat till
att accentuera individen i egenskap av gravsubjekt och drigenom motvga
den kontinuitetsfrmjande och odalsorienterade kollektivism som prglade
grdsgravfltens ideologi (jfr A-S Grslund 2001, 85). Detta br i s fall ses
som en logisk fljd av den pgende etableringen av kyrkoinstitutionen i ett
samhlle som var starkt frankrat i en familje- och slktskapsstruktur.
Fr att manifestera en sdan nyordning var begravningshandlingen och
gravplatsen lmpliga pedagogiska redskap, srskilt mot bakgrund av den
grundlggande betydelse som gravkulten hade i det frkristna samhllet.

239
10. Kristnandeprocessen ur ett
barndomsperspektiv

Barndomen r, liksom alla andra sociala konstruktioner, i hg grad kultur-

specifik. Utformningen av barndomens sociala utrymmen definieras och
regleras utifrn grundlggande samhllsnormer, varfr sdana konstruktioner
r av srskilt stort vrde fr studiet av ett samhlles ideologi och mentalitet.
Den tidigaste barndomen, det sociala livets brjan, har hr visat sig vara ett
srskilt relevant samhllsstudieobjekt, eftersom kristnandeprocessens meka-
nismer kom att pverka dess grundlggande definitioner.
Tv urskiljbara sociala kategorier eller sfrer har lyfts fram i de arkeolo-
giska och textbaserade underskningarna. Resultatet visar att den beroende-
sfr som omfattat ldre barn framstr som relativt stabil i kontrast till den
tidigaste barndomens omgestaltade definitioner. De mest framtrdande fr-
ndringarna som har kunnat fljas i de presenterade materialen rr barnbe-
grnsningspraktiken, den rituella definitionsrtten (srskilt i arvshnseende)
och begravningstraditionen.
Barnutsttningstraditionen omformas under den aktuella perioden frn att
ha varit en socialt accepterad praktik via undantag och kompromisser till
frbud. Undantaget i den islndska alltingsverenskommelsen och kompro-
missparagrafernas framskjutna plats i de tidigmedeltida norska lagarna tyder
p att frgan hade hg prioritet. Att mnet gnats sdan uppmrksamhet i de
tidiga kllorna, har hr tolkats som ett uttryck fr att frbudet i praktiken
kom att begrnsa hushllens ekonomiska sjlvstndighetsutvning.
Den rituella legitimeringen av nyfdda potentiella arvingar, som fre do-
pets etablering var en angelgenhet uteslutande fr grden och hushllet,
verfrdes under medeltidens lopp till det kristna dopet som huvudsakligen
skulle frrttas i kyrkan. ven denna omformulering tycks ha motsvarat en
reell frndring frn en frkristen till en kristen praktik. Inkonsekvenser i de
svenska lagarna tyder p att processen inte var utan turbulens. Kanske illu-
strerar ocks de sydskandinaviska lagformuleringar som krnfullt slr fast att
hedningar inte fr rva frgans fortsatt hga angelgenhetsgrad. Hade frgan
om dopet och arvsrtten nnu vid denna tid varit neutraliserad s hade troli-
gen incitament saknats fr ett sdana uttryck.
Begravningspraktiken p grdsgravflten under yngre jrnlder tycks en-
dast i ytterst begrnsad omfattning ha innefattat spdbarn. Nr spdbarns-
gravar senare upptrder i anmrkningsvrd omfattning och med avvikande

241
homogent kristen gestik i vergngs- eller tidigkristna gravmiljer mste
denna generella omsvngning uppfattas som en inordning i den kristna ideo-
login. Det framstr ocks som troligt att omformuleringen av den ddes roll
frn gravobjekt till gravsubjekt kan ha understtt den processen.
Jag menar att den pfallande stora mngd spdbarnsgravar som dokumen-
terats i exempelvis Fjlkinge br ses som resultatet av en hggradig anpass-
ning till kristna ideal eller pbud, snarare n som ett uttryck fr en framvx-
ande folklig kristen vertygelse. Frgan om huruvida det frlopp som skisse-
rats hr ska frsts som konsekvensen av en mer vergripande och organise-
rad missionsagenda lter sig dock inte besvaras utifrn det begrnsade
material som behandlats i detta arbete. Den verensstmmelse som de ver-
siktligt granskade kyrkogrdsmaterialen uppvisar, motsger dock inte att s
skulle kunna vara fallet.
De identifierade frndringarna i den rituella och sociala inramningen av
spdbarnsperioden r naturligtvis frmst frankrade i kristen dogmatisk
praxis. Dop och begravning rknas till de mest grundlggande kristna passa-
geritualerna och barnutsttning/infanticid terfinns bland de frgor som han-
terades med hg prioritet i hela det kristna Europa. Vad som br uppfattas
som konstruktioner utformade med srskild hnsyn till det skandinaviska
kulturomrdet r dels det regionala kravet p dopet som arvslegitimeriande
ritual och dels valet att frng den kanoniska familjegravlggningsprincipen
p de tidiga kyrkogrdarna.
Den familje- och grdscentrerade samhllsideologin, som frmst karakt-
riseras i odalskonceptet, fungerade som en organisatoriskt och mentalitets-
mssigt dominant struktur inom det senvikingatida samhllet. Ritualiserade
handlingar i samband med begravning och arvssuccession bekrftade hushl-
let som organisatorisk grundenhet och reproducerade den frkristna sam-
hllsideologin genom de manifestationer av grds- och familjekontinuitet
som genomsyrade dessa praktiker. De kan i det avseendet nrmast beskrivas
som samhllsbevarande institutioner. Nr den rituella arvslegitimeringen
verflyttades till den kyrkliga domnen och avlidna segregerades efter indi-
vidspecifika kriterier ssom lder och kn p landsbygdskyrkogrdarna,
torde detta drfr kunna ses som en strategisk metod syftande till att ngot
neutralisera denna familjestrukturs hegemoni inom samhllsordningen.
I normerna fr spdbarnsbegravning och barnutsttning framtrder aspek-
ter av den sociala barndomskonstruktionen som tydligast skiljer traditionell
och kristen idform t. Fr frndringen av dessa element i den sociala ko-
den och i praxis kan just gestaltningen inom ramen fr den kristna rumsideo-
login ha varit ett verkningsfullt redskap. Jmte naturligt avlidna barns placer-
ing nra kyrkobyggnaden framtrder den intrikata utformningen av laga
utsttning i de norska lagarna som ett parallellt iduttryck. Genom att syn-
liggra och betona det sjlsliga vrde som den kristna ideologin tillskrev
spdbarn framstlldes utsttning som en psykologisk omjlighet, d indivi-
den genom primsigning eller dop och genom begravningen ofrnkomligen

242
tillskrevs ett kulturellt mnniskovrde. Det r ocks troligt att valet av be-
gravningsplatsen som arena fr en sdan akt grundades i en frfrstelse fr
plats- och begravningsbegreppens starkt normerande och definierande digni-
tet. Den administrativa kontrollen ver kyrkogrdsrummet kan sledes ha
fungerat som ett strategiskt verktyg fr den kyrkliga institution vars organi-
satoriska rckvidd i vrigt var ngot begrnsad i ett tidigt skede av proces-
sen.
Introducerandet av dopet som initiationsritual framstr som relativt
oproblematisk i det skriftliga kllmaterialet medan frbudet mot barnutstt-
ning och etableringen av dopets arvsberttigande funktion har avsatt kon-
flikt- och kompromisspr. Detta torde bero p att dessa angelgenheter in-
gick i fundamentala sociala strukturer som i princip konstituerade samhllets
fortbestnd. ktenskapsregleringen kom under senare medeltid att genomg
en liknande process (jfr L. Carlsson 1972).
De ideologiska motsttningar som kan anas i lagmaterialet och segre-
geringen efter individspecifika kriterier p kyrkogrdarna kan inte frsts p
annat stt n som resultatet av en strvan att ka den kyrkliga institutionens
inflytande ver hushllens ekonomiska och familjecentrerade struktur. De
regionalt formulerade ansprken p kyrkligt inflytande tycks drmed inte i
frsta hand ha utmanat centrala religisa frestllningskomplex, utan det
enskilda hushllets autonomi, vilket ocks gllde regleringen av barnbe-
grnsningssystemet. Som delar i en grundlggande struktur kunde dessa inte
ndras utan att hela ekonomiska och sociala system frsvagades eller urhol-
kades, ngot som skulle kunna frklara processens komplexitet.
Syftet bakom en sdan utformning av den kristna institutionens ansprk
torde kunna avlsas i konfliktfaktorernas gemensamma nmnare: frhllan-
det mellan hushllens strukturella sjlvstndighet och den pgende etable-
ringen av Kyrkan som hierarkiskt verordnad samhllsinstitution.
Den rituella initiationen av nyfdda, barnbegrnsningsfrgan och begrav-
ningsfrfarandet frefaller vara komponenter med frklarande potential fr
tolkningen av den sociala kodens reciproka frhllande till den pgende
samhllsprocessen. Dessa tre moment tycks dessutom i s hg grad integre-
rade att man kan tala om en fast etikformel dr en frskjutning av ett enskilt
element ofrnkomligt leder till turbulens i konceptets helhet. Enkelt uttryckt
kan man sga att den frndring som vergngstiden medfrde resulterade i
en tidigarelggning av den ideala barndomens brjan.
Man kan drmed konstatera att normer kring barnbegrnsning, initiations-
och begravningsritualer r intimt frknippade i det avseendet att de p olika
stt definierar det kulturella livets brjan. Samtliga tre idkomplex utgr
nmligen rgngar kring det sociala grnsland som den tidigaste barndomen
i alla avseenden utgr, vilket ocks kristnandeprocessen i Skandinavien vitt-
nar om.

243
Epilog

Frgan om nr livet brjar och nr ett foster blir ett barn med rtt till liv kan
nog sgas utgra en av de eviga frgorna. Trots att frgan faktiskt inte kan
besvaras, krver vr sociala samvaro som mnniskor att vi finner verens-
kommelser fr ett kulturellt accepterbart frhllningsstt till den grnsdrag-
ningen.
ven om varje historisk kontext r unik, menar jag att arkeologisk kun-
skap om mnniskors handlingar och frhllningsstt kan ge ett vrdefullt
perspektiv p vr egen tids moraliska och etiska problematik. Den hr epilo-
giska kommentaren r ett frsk till en sdan reflektion.
Grzonen mellan vad som tolkas som mnskligt liv i vardande och barn
med fullt mnniskovrde utgr i hg grad ett etiskt och juridiskt grnsland.
nd krver vra dagliga angelgenheter ett fast norm- och regelverk fr
olika typer av verksamheter, som fortplantning och familjeplanering, forsk-
ning och omvrdnad och dd och begravning. Frgan om nr, och inte minst
hur, barnet blir ett barn r drfr inte bara av filosofiskt vrde utan tillhr ett
av de hgst aktuella sociala axiom kring vilka vrt kulturella liv kretsar.
Grnsdragningen r i hgsta grad kulturellt konstruerad. Under 1800-talet
hnde det att spdbarn som avlidit odpta under sin frsta levnadsvecka
noterades som ddfdda i kyrkobckerna och i brjan av 1900-talet kunde
kvarlevorna efter ett fullgnget men ddftt barn benmnas fosterklum-
pen, troligen delvis fr att minska moderns knsla av frlust (Brndstrm
1984, 104; Milton 2001, 229). Ett sdant frhllningsstt knns ytterst
frmmande i relation till vr egen konstruktion av spdbarnet, men ligger
sledes relativt nra i tid.
De senaste rtiondena har prglats av en genomgripande frndring i fr-
ga om synen p fostret och det nyfdda barnet. En del av denna process kan
relateras till den aktiva feministiska rrelsen och den alltmer etablerade upp-
fattningen om kvinnans rtt att sjlv bestmma ver sin kropp och fortplant-
ning, som bland annat resulterade i den nya abortlagen r 1974 (SFS
1974:595). En inte helt oansenlig inverkan har ocks den medicinteknolo-
giska utvecklingen haft, med vars hjlp allt yngre fr tidigt fdda barn kan
rddas till livet utanfr livmodern, en utveckling som bidragit med en ny
moralisk problematik (jfr Rynning 2004).
Att tillta abort av foster som befinner sig i ett utvecklingsstadium som
(med teknikens hjlp) kan betraktas som levnadsdugligt r i princip en etisk
omjlighet. Det r nog de flesta av oss verens om. I praktiken har den vre

245
grnsen ocks frskjutits i takt med medicinteknikens framsteg, eftersom
fostrets livsduglighet utgr den avgrande faktorn vid srskilda prvningar
om i vilka fall abort tillts efter den adertonde graviditetsveckan (se t.ex.
Hedstrm 2001; rn 2001; Bygdeman & Ahlenius 2005).
Frskjutningen av de legala definitionernas innebrd p dessa omrden
orsakade ocks en turbulent debatt kring andra verksamheter, inte minst
transplantationsmedicin och vetenskapliga experiment p aborterade foster
som visat livstecken. Filosofen Jan Perselli (1998) omfattar i sitt avhand-
lingsarbete just den turbulenta perioden efter r 1974 d definitionerna i
olika lagrum inte lngre kommunicerade en sammanhllen syn p fostret och
mnniskovrdet. Vid tiden fr Persellis arbete praktiserades i svensk lag-
stiftning olika juridiska definitioner av nr fostret blev ett barn, vilket troli-
gen r en del av bakgrunden till de senaste rtiondenas intensifierade offent-
liga debatt. Idag har definitionerna ngot nrmat sig varandra.
Den juridiska definitionen av nr fostret blir ett barn regleras i folkbokf-
ringslagen och anges dr till den tjugoandra graviditetsveckan, eller om bar-
net/fostret visat livstecken efter fdelsen (SFS 2008:207). Abortlagen frhl-
ler sig med ett skerhetsavstnd till denna reglering genom att tillta abort
fram till den artonde graviditetsveckan, och drefter med Socialstyrelsens
tillstnd om det finns srskilda skl (SFS 1995:660). Om allvarlig risk fr
den gravida kvinnans liv eller hlsa freligger, kan graviditeten drmed med
std av lagen avbrytas ven s sent att fostret kan betraktas som livsdugligt,
vilket enligt praxis infaller kring den tjugoandra graviditetsveckan. Skillna-
den mellan abort och avbrytande av graviditeten blir d i allmnhet att i det
senare fallet grs frsk att rdda svl mor som barn (ven om chansen fr
verlevnad r mycket liten). Det intressanta i sammanhanget r dock att i
dessa fall tillskrivs moderns liv ett hgre skyddsvrde n fostrets, trots att
detta i lagens mening frn och med tjugoandra graviditetsveckan definieras
som barn. Frutsttningarna fr sjlvstndig verlevnad har, och har kan-
ske alltid haft, stor betydelse fr hur fostret eller barnet uppfattas.
Nr avbrytandet av en livsprocess kan tilltas utan alltfr stort samhlls-
moraliskt dilemma r sledes starkt knutet till stadiet av livsduglighet. Kom-
ponenterna utgr s att sga tv icke-sjlvstndiga aspekter av livets brjan
med konkret inverkan p vra handlingsmnster.
Men det finns fler sociala praktiker med ofrnkomliga konsekvenser fr
hur vi uppfattar grnsen mellan liv i vardande och sjlvstndigt, okrnkbart
liv. En sdan praktik r vrt stt att hantera mnskliga kvarlevor efter det att
livsfunktionerna upphrt. Begravningslagen omfattar idag alla ddfdda
efter den tjugoandra graviditetsveckan, eller om barnet/fostret andats eller
visat andra livstecken efter fdelsen (SFS 2008:208). Dessa uppfattas d som
individer med rtt till begravning med vederbrliga ceremonier p vra ge-
mensamma begravningsplatser. Eftersom tidsgrnsen frhller sig harmo-
niskt till grnsen fr avbrytande av liv och bokfringen av vad som kan defi-
nieras som individer, r denna hantering heller inte srskilt kontroversiell.

246
 Vad som dock har uppfattats som kontroversiellt r hanteringen av yngre
foster, som de senare ren har genomgtt en dramatisk frndring och som i
praktiken str i ett etiskt konfliktfrhllande till definitionen av mnnisko-
vrdet s som det framstlls i de ovan angivna lagrummen.
Fr ganska mnga r sedan arbetade jag inom kvinnomedicinsk sjukvrd
p avdelningar dr patienter omhndertogs i samband med svl sena aborter
som missfall och regelrtta frlossningar. En gynekologisk avdelning i da-
gens Sverige r, frutom en sjukvrdsinstitution, en arena dr grnsdrag-
ningar i livets brjan och dess konsekvenser dagligen exponeras och hante-
ras. Det dagliga arbetet styrdes, d liksom nu, av lagar och frordningar som
ocks definierade vr yrkesmssiga hllning om nr den mnskliga barndo-
men brjar, i alla fall i juridiskt hnseende. I praktiken stlldes vi emellant
infr situationer dr omsttningen av lagen till praktik inte alltid var sjlv-
klar, eftersom vra lagverk inte ger detaljanvisningar fr hur vi br handla i
varje enskild situation. Srskilt gllde det hanteringen av kvarlevorna av
sena aborter och missfall.
De missfall som hanterades p avdelningen infll ofta sent i graviditeten
och frldrarnas sorgeprocess utgjorde vr utgngspunkt fr omvrdnaden.
Sjlvklart hanterades fostret med strsta respekt, vilken ocks sammanfll
med lagens frord. Regelrtt begravning ombesrjdes om frldrarna s
nskade, ven om fostret inte hade uppntt den av begravningslagen och
folkbokfringslagen faststllda grnsen som d var tjugotta graviditets-
veckor (vilket mjliggjordes av en ndring i begravningskungrelsen 1982,
se SOSFS 1990:8). Fostret placerades drfr pietetsfullt i en vit, kistliknande
lda i skljrummet i vntan p vidare transport. P avdelningen utfrdes
ocks sena aborter, ven om dessa hndelser inte hrde till vanligheten. Gra-
viditetens stadium avgjorde sjlva abortmetoden, som i de sena fallen likna-
de en provocerad frlossning. Av omsorg om kvinnan (eller paret) bortskaf-
fades fostret ur rummet s snart det var framftt. Om fostret visade livsteck-
en avdelades en i personalen att sitta hos det tills dessa avstannat, varefter
kvarlevorna sndes till frbrnning i enlighet med freskrifter om hantering
av biologiskt material. Det framstod som mycket klart fr mig som sjuk-
vrdspersonal att den juridiska definitionen av vem som var ett barn och inte,
i allra hgsta grad realiserades i vrt hanteringsstt. Endast i frga om det
aborterade fostret som visat livstecken kan vrt handlande inte sgas vara
helt i harmoni med de normer kring livets brjan som lagarna frmedlade.
Att besluta, genomfra och handha ett medvetet avbrytande av en livspro-
cess i vardande r, och har troligen alltid varit, moraliskt och knslomssigt
komplicerat. Det r mjligt att jag i detta avseende har pverkats av min
egen yrkeshistoria i frstelsen av aktrerna i sagatexternas barnutsttnings-
episoder som frser sig med avskrmande och skyddande handlingar, men
det r ocks fullt mjligt att den frkristna barnutsttningspraktiken har s
mycket gemensamt med vr abortverksamhet att de bda praktikernas grund-
lggande systematik r fullt jmfrbara. I bda fallen handlar det om socialt

247
och moraliskt accepterade handlingar, s lnge de kulturellt definierade
grnserna upprtthlls. Mnniskors kapacitet att hantera och genomfra ett
avbrytande tycks dock alltid ha varit beroende av att dessa grnser r tydliga
och enhetliga.
r 1990 utkom Socialstyrelsen med nya rd gllande omhndertagandet
av foster efter abort (SOSFS 1990:8). Reaktioner frn svl personal som
patienter p det faktum att foster efter sena aborter hanterades som riskavfall
p sjukhusen franledde ett alternativt frfarande: efter den tolfte gravidi-
tetsveckan, eller om personalen upplever att fostret har mnniskoliknande
drag, ska nu istllet kvarlevorna skickas till kyrkogrdsfrvaltningen fr
kremering och jordande eller spridning p anonym plats p kyrkogrd eller i
minneslund. Den frndrade hanteringen kan i frstone tyckas vara ett mer
respektfullt, och drmed mindre etiskt laddat, frfaringsstt. Men vad hnder
med vra etiska riktmrken om vi behandlar kvarlevor efter provocerade
aborter p ett begravningsliknande stt?
Arkeologer har under minst hundra r betonat begravningshandlingens
kraft som social och ideologisk markr. En regelrtt begravning enligt gl-
lande normer tillskriver den begravda individen ett obestridligt mnnisko-
vrde, bortom biologiska eller kronologiska grnsdragningar. Platsen fr
begravningen och gravens fysiska frutsttningar att fungera som minnesb-
rare har i det avseendet alltid varit av stor betydelse. Valet av gravplats
kommunicerar hur den begravda individen uppfattas av de efterlevande,
liksom frvaltningen av minnet efter den avlidna. Sjlva begravningen r en
handling som i sig sjlv definierar gravobjektets kulturella position. Och
ven om man frn olika hll har betonat att handhavandet av aborterade fos-
ter inte r begravningar, eftersom vederbrliga ceremonier saknas och kvar-
levorna jordas eller sprids i anonymitet, r det handlingen i sig, inte vad den
kallas, som definierar dess kulturella innebrd.
Det r sledes inte srskilt frvnande att personal frn gynekologiska av-
delningar i Danmark och i Sverige har protesterat mot att, srskilt yngre,
foster behandlas p detta stt. Den begravningsliknande efterhanteringen av
aborterade foster kan leda till en normfrskjutning som innebr att abort-
handlingen i sig skuldbelggs, och personalen uppfattar sig som medverkan-
de till att ta liv, eftersom fostret i kraft av begravningshandlingen tillskrivs
individkaraktr (Haverdahl 1990; Lfgren et al. 1991; Nordgren 1991; Tho-
rup 2007).
Det framgr drmed med all nskvrd tydlighet att de handlingar som
kringgrdar hantering av kvarlevorna i mycket hg utstrckning ingr i den
konstruktion som definierar den mnskliga, sociala livsprocessen. Tillsam-
mans med grnsdragningar fr nr livsprocessen kan avbrytas och en rituell
(eller i vr tid, juridisk) allmndefinition av barnet tycks mnniskovrdet
skapas i skrningspunkten mellan dessa komponenter. De utgr en fast for-
mel i den meningen att en del inte kan frndras utan att de vriga delarna,
och drmed hela definitionen, ifrgastts.

248
 Med detta i tanke vill jag tervnda till vra ldsta kyrkogrdar och till
de kristenrtter som reglerade barnutsttning i det tidigkristna Norge. Jag
menar att i en tid d livsprocessen kunde avslutas strax efter frlossningen
skulle det framst som en moralisk omjlighet att begrava nyfdda individer,
ven om de ngon gng kan ha framsttt som lmpliga objekt fr begrav-
ningens frfadersorienterade motiv. Trots att egentliga kllor saknas, finns
det drfr anledning att utg frn att begravning av samtliga (eventuellt med
undantag av odpta) individer som frordades av de kristna fresprkarna
inte framstod som en omedelbar sjlvklarhet fr mnniskor i allmnhet, ens i
de tidiga formellt kristna skandinaviska miljerna.
Att utplna barnutsttningspraktiken framstod som en hgt prioriterad
uppgift fr den tidiga kyrkans fretrdare, vilket tydligt framgr av det
skriftliga kllmaterialet. Det strategiska tillvgagngssttet har satt avtryck i
svl skriftkllor som i de materiella spren av ideologiskt laddade hand-
lingar. Den demonstrativa placeringen av avlidna spdbarn kring kyrkornas
vggar och kor befste en ny ordning i vilken ven nyfdda barn tillskrevs
ett momentant mnniskovrde, och drigenom ocks ett skyddsvrde. Ge-
nom att under en vergngstid tillta passivt avlivande av nyfdda men i
allmnhet krva att dessa skulle gravsttas p kyrkogrden infrlivades ven
dessa i den barnkategori som besatt skyddsvrde och den vergripande defi-
nitionen av livets brjan ifrgasattes. Genom begravningshandlingen och
kravet p aktrerna att be fr barnets sjl praktiserades en mnniskovrdesyn
som moraliskt omdefinierade handlingen frn utsttning (jmfrbar med
abort) till mord eller drp. Det r i allra hgsta grad troligt att denna norm-
frskjutning upplevdes starkast av aktrerna sjlva. Den tidigmedeltida fr-
ndringsprocessen tycks i detta avseende vara fullt jmfrbar med den som
artikulerats av vrdpersonal idag, nmligen att just det begravningsliknande
handhavandet leder till att den, i vrigt fullt legala, abortverksamheten ifr-
gastts p ett moraliskt plan.
Frgan r ocks om det inte r just den oerhrt komplexa frgan om han-
teringen av aborterade foster som har orsakat nyaktualiseringen av frgan
om abortgrnser och den fria abortens vara eller inte vara som har kunnat
mrkas de senaste tv decennierna.
I vrt samhlle r begravning av mnniskors kroppar mycket strikt regle-
rad. Allmnna eller enskilda begravningsplatser i form av kyrkogrdar eller
minneslundar utgr de enda alternativen fr deponering av mnskliga kvar-
levor, med undantag fr spridning av aska ver ett strre omrde, exempel-
vis ver havet, som kan ske efter srskilt tillstnd frn lnsstyrelsen (SFS
1990:1144). Enskild gravsttning p annan plats, i naturen eller p privat
mark, tillts i regel inte med hnvisning till att handlingen d tillskriver land-
skapsrummet en laddning som i vrigt begrnsar mnniskors otvungna fr-
hllningsstt till platsen (exempelvis fr svampplockning och annan rekrea-
tion). Sekulariseringen av vrt moderna samhlle har mjligen bidragit till
att vi i ngon mn har blivit mindre medvetna om platsbegreppets starka

249
symbolkraft, men faktum kvarstr att den plats dr vi lgger vra anhriga
till den sista vilan har en mycket utprglad och symbolmttad funktion: det
r platsen fr minnelse och hedrande av saknade anfrvanter. Platsens pri-
mrfunktion reglerar drfr vrdet av en begravningsliknande handling, ven
om vi inte kallar deponeringen av foster fr begravning.
Genom kremering och/eller jordandet av de aborterade kvarlevorna i
minneslundar och p kyrkogrdar skapas ett, om inte individuellt s tmin-
stone kollektiviserat, minne ver de foster som kunde ha blivit barn. Minnet
efter denna anonyma, kollektiva individ utan vare sig namn eller person-
nummer skapas i kraft av platsbegreppets kulturella dynamik. P de grav-
platser dr aborterade foster ocks har en synlig markering, vilket till exem-
pel r fallet p en kyrkogrd dr platsen kallas Barnkullen, materialiseras
minnet s tydligt att den begravda fosterkategorin blir konkret och greppbar.
Fostrets anonymitet, som fr vrigt nogsamt vrnas genom hela hanterings-
processen, uppvgs av minnesplatsens existens eftersom fostren inte kan
betraktas som bortglmda. Barnkullen, och andra jmfrbara platser, innebr
full anonymitet samtidigt som platsens kollektiva identifikation tillskriver
denna nya kategori ett ackumulerat vrde, ngonstans mellan aborterbart
foster och folkbokfrd individ. Genom denna normfrskjutning kompliceras
ocks den moraliska ramen inom vilket abortverksamheten bedrivs, enligt
samma mnster som vid vergngen mellan frkristen och kristen tid.
Avsikten med denna nutidskommentar i ett arkeologiskt avhandlingsarbe-
te r p intet stt att ska moralisera eller leda vra etiska balansfrgor i n-
gon specifik riktning, utan endast att ska bidra med den historiska reflek-
tionen att livets brjan eller avgrnsningen av mnniskovrdet aldrig kan
skas i biologiska definitioner. Och kanske i ngon mn pminna om att vi
mste vara medvetna om vra handlingars obevekliga makt att definiera den
fasta formeln fr barndomens grnsland.

250
Summary

This thesis explores the process of Christianisation in Viking and Medieval

Scandinavia through the social constructions of infancy and the beginnings
of human life, as expressed in ideals and practices seen in written and archa-
eological evidence.
Scholars have recently argued that the children of the past are invisible
in the available source material. My opinion is, however, that this invisibility
is an academic construction, which risks preserving the very incongruity it
was meant to address. For this reason, an entirely different approach has
been taken in this thesis. The point of departure is the notion that children
undoubtedly existed in the past and that making them visible only depends
on the chosen perspective. Childhood is here regarded as a social construc-
tion defined by and therefore also reflecting contemporary society. Christi-
anisation is seen as a process, heterogeneous in time, space and manifesta-
tions. It is therefore of the greatest importance to approach each piece of
evidence as a closed phenomenon comparable only to itself.
Scholars generally agree that the emerging Christian institutions provided
alternatives to the pre-Christian perceptions of birth control and initiating
rites of passage, most strikingly expressed in the criminalising of infanticide
and the introduction of infant baptism. In this thesis, the strategies, processes
and ideological foundations behind these new practices and how they chang-
ed the traditional notions of infancy, is investigated and understood in terms
of agency, ideal and practice. For these purposes, two distinct types of evi-
dence have been consulted: medieval texts (provincial laws, poetry and pro-
se) and archaeological cemetery records. Due to the different problems con-
cerning the use of written and archaeological sources respectively, these
materials have been dealt with in two separate analyses. Investigation A
(chapters 46), is entitled Child Abandonment, Social Introduction and
Qualification Representations of Early Childhood in Medieval Texts, whi-
le investigation B (chapters 79), treats The Process of Christianisation and
the Widened Concept of the Grave Early Childhood Displayed in Archaeo-
logical Sources.
Old Norse poetry, prose and Scandinavian laws have, after intense scho-
larly debate, now been recognised as valid sources if used with caution to
Scandinavian medieval mentality, ideology and customary law. The referen-
ces in the written sources to child abandonment (chapter 4), initiating rites of
passage (chapter 5) and different social ages (chapter 6) are considered as

251
aspects of mentality, norms and at times also as expressions of conflict and
compromise within the contexts of cultural change and agency.
The variations in mortuary rituals according to the age of death have been
analysed in two case studies: a late Viking-Age cemetery with syncretic
burial practices (chapter 8) and a formalised early Christian churchyard
(chapter 9). In pre-Christian cemeteries, children in general and infants in
particular, are rarely identified and therefore instead of a case study, a com-
putation of a large body of material selected according to certain criteria has
been put together (chapter 7). In the last chapter (10), the results from inves-
tigations A and B are thematically discussed.
In chapter 4, the written sources are used to examine the concept of child
abandonment in terms of regulating norms, motivations, agency, geography
and gender. The widely accepted idea that selective female infanticide was
practiced is challenged through comparisons with written sources and it is
argued that this notion is based on traditional perceptions of gender roles,
which need to be questioned and reconsidered. Child abandonment needs to
be understood primarily in terms of household economy and autonomy.
This practice was regulated by a specific set of norms, which presumably
constituted the prerequisite for the social acceptance of this custom. The
most significant reason for this acceptance appears to have been that the
abandoned children had not been initiated into society. Spatiality is another
key issue for understanding the mentality behind this phenomenon. In the
Icelandic sagas, child abandonment was performed in places that can be
interpreted as liminal, with boundaries between domesticated and undomes-
ticated land being the most frequently mentioned, while bodies of water oc-
cur sporadically. According to some, rather conciliatory sections of the laws,
churchyards should be used for this purpose. It therefore seems clear that the
practice of child abandonment was strictly enclosed both by social and geo-
graphical boundaries.
The strongest indications that child abandonment was practised during the
conversion period are the prohibitions in the ecclesiastical regulations of the
oldest Norwegian laws. It should be noted that the normative texts have been
continuously re-shaped, both within the oral tradition that forms the origin
for both sagas and laws, and the written versions that may have preceded the
now extant manuscripts. In order to understand the contents of, and the mo-
tivations behind, the prohibitions against child abandonment, it must be kept
in mind that these laws were produced within a Christian culture where this
practice was forbidden. Significantly, in later medieval laws infanticide is
classified as murder or manslaughter.
The prohibitions against abandoning children in the oldest Norwegian
laws contain exceptions that enable the continuation of this practice, altho-
ugh under strictly regulated forms. The prominent position of these regula-
tions in the laws has been seen as an expression of the prioritization of this
issue, both by those in favour of Christianity and those with more conserva-

252
tive views. The new, legal, practices represented with one exception an
ecclesiastical version where the child, after prime-signing or baptism, should
be left to die either outside the church or in a grave. The relatives were urged
to stay with the child until it was dead and to pray for its soul. The emphasis
on the ensouled status of the child represents a clear compromise with earlier
traditions that can, above all, be likened to a psychological strategy. This
was probably a far more successful way of eliminating the practice of child
abandonment than an outright prohibition would have been.
In chapter 5, the written evidence for Christian and pre-Christian rites of
passage is explored. Rituals of official character, such as the pouring of wa-
ter, naming, public announcements at the thing etc. are more frequently men-
tioned than unofficial rituals. Two ritual contexts are particularly interesting
here. The first one is the procedures for passing a child from one family to
another, requiring witnesses to observe when the child was placed on the
ground/floor. This is particularly clearly expressed in regulations concerning
the caring of children otherwise unprovided for. The second noteworthy
ritual is the passage rite of breast-giving, i.e. the infants first feed. In the
early Norwegian and also later Swedish laws, this appears as a rather unoffi-
cial, although highly important ritual, which seems to have served several
purposes. The giving of the breast seems to have signified not only the in-
fants introduction into the economic sphere of the household, but also the
acceptance of responsibility for the raising of the child by the heads of the
household. It was moreover only prior to the first feed that infanticide could
be legally practised.
In the Icelandic law Grgs as well as some Swedish provincial laws, re-
gulations on the requirements for inclusion in the inheritance succession
either alternate between baptism and breast-giving or combine the two. The
view of baptism as an act that qualified the individual for inheritance, which
developed over the course of the Middle Ages, has no support in canon law
and as it only appears in Spanish and Scandinavian medieval law, it is pre-
sumably a result of regional demands. The conflict that can be glimpsed
between the legitimacy of these two rituals may be a consequence of the fact
that breast-giving constituted an important ritual tool within the family and
household. The transfer from the giving of the breast to baptism as a way of
legitimising children for inheritance is here interpreted as a strategic shift of
inheritance-related issues from the private sphere of the household to the
highly specialised and managed Christian one. In this way, the Church bro-
ught these issues under its own control. This new interpretation also sug-
gests that the autonomy of the individual household was challenged at this
time, which could explain the conflict between the two rituals observed in
the sources.
The Laws of the Gulathing and the Frostathing stated that when a child
was transferred from one provider to another, the child and its food vessel
should be placed outside the receiving partys farm. The vessel is here seen

253
as a symbol of the infants first feed and passing it on was presumably both a
manifestation of the childs initiated status and of the transfer of the respon-
sibility to provide for the child. The importance placed on this ritual in the
written sources should above all be seen in relation to the plethora of well-
known late Iron-Age rituals that entailed both the giving and the receiving of
food and drink. The purpose of these rituals was to produce and reproduce
social ties between people, which also appear to have been the overall func-
tions of the ritual first feed.
In chapter 6 the evidence for links between the old or sick and children is
reviewed and discussed in the light of earlier research. The written sources
clearly convey the heroic ideal of individuals who are able to act indepen-
dently on the social scene and in this way reproduce their role. The sphere of
dependency and absence of abilities to maintain social and economic roles,
common to elderly and children, can be seen e.g. in the large fines prescri-
bed by the laws for crimes committed against these groups. The exclusive
social sphere that was characteristic of the elderly and also older children is
used here and in the following archaeological analysis as a tool for separa-
ting out and contrasting the social concepts that structured the period of in-
fancy. The survey of the sources shows that neonates were not included in
this sphere of dependency, which suggests that the first period of a childs
life was surrounded by specific norms.
The archaeological analysis is divided into three separate parts. The well-
known fact that infants are, to a large extent, absent in the burial record from
various prehistoric periods has traditionally been interpreted as a result of
poor conditions for preservation only. In chapter 7, a cultural explanation for
the low numbers of non-adults identified in excavated cemeteries is offered,
through a quantitative study of material from different time periods, which is
followed by an interpretation of the reasons for the varying funerary tradi-
tions. The study covers 978 burials with individuals from the early Iron Age,
for whom the age of death has been established, 863 burials from the pre-
Christian part of the late Iron Age and 1929 from syncretic or medieval buri-
al grounds (see table 7.1-3 and figure 7.1).
The results show that non-adults (< 15 years of age) are a lot more com-
mon in the burial record from the early Iron Age, as well as in the syncre-
tic/medieval periods, than in the pre-Christian Viking Age. The results are
even more striking when comparing the numbers of infants (< 1 years old)
only. During the early Iron Age as well as the syncretic/medieval periods,
infants constitute 36 % and 39 % of the non-adults respectively, while only
one individual from the pre-Christian Viking Age has  hesitantly  been
classified as such (see table 7.4). Since the bone material from both the early
and the late Iron Age is mainly cremated, the variation in the numbers of
infants cannot be seen to be caused by this particular practice. Scholars have
previously argued that the massive external burial constructions of the late
Iron Age are the reason for the missing infants, suggesting that the weight of

254
these must have shattered the fragile infant bones. In this thesis it is, howe-
ver, argued that the almost complete absence of infants in the regular ceme-
teries from the late Iron Age should instead be seen as a result of the prevai-
ling principles of burial.
Apart from a sacral dimension, pre-Christian mortuary practices also con-
tained profane and judicial elements, such as inheritance succession, power
relations and land ownership. All of the former elements were included in
the al, which was one of the key concepts that structured society. The
motifs of late Iron-Age mortuary ideology, in which the dead to a higher
degree should be interpreted as objects rather than subjectives, thus sup-
port the idea that burial practices were selective, and above all included tho-
se individuals who were the most suited for such manifestations. Infants
seem only in exceptional cases to have been ascribed those social qualifica-
tions that were required for burial in the regular cemetery.
For the representatives of Christianity and the medieval Church, the task
of incorporating as many as possible into their religious community was high
on the agenda. In the same way as infant baptism was the concern of Christi-
an society rather than the family, it was not just a right, but more or less a
duty, to bury the dead according to Christian doctrines. The changing burial
practices, which affected also the youngest infants, should most likely be
understood in the light of these ideas. The increased presence of infants,
which is connected to growing Christian influences, is here seen as a real
cultural change. The absence and presence of infants in cemeteries are signi-
ficant as they can be linked to two fundamentally different attitudes to the
individual and the grave. The question as to whether the new practices sho-
uld primarily be seen as an expression of an expanding popular Christian
conviction, or simply as an adjustment of traditional acts, require further
examination. This has been carried out through comprehensive analyses of
the burial practices of two separate bodies of material, the results of which
are presented in chapters 8 and 9.
The conditions for analyses of the materials from the early medieval
churchyard at Kattesund (in use c 1050-1100 AD) and the cemetery at Fjl-
kinge (dating from the late Viking Age, mainly 10th century) (Scania) vary
slightly. Fjlkinge is a burial ground where both pre-Christian and Christian
elements can be identified in the mortuary rituals. The bone material, which
consists of 125 osteologically examined individuals, is extraordinarily well
preserved and documented. The conditions for detailed analyses of age in
relation to the different elements of the mortuary rituals are therefore ideal.
In a case such as this, elements that can be related to pre-Christian or Chris-
tian mortuary ideologies respectively must be seen as parts of a whole, and
the way in which these elements relate to the physiological or social age of
the individuals must be seen as significant.
Kattesund is, as most churchyards, characterised by Christian spatial prin-
ciples. Those aspects of the burial practices that can be related to the age of

255
death are therefore interpreted in relation to the hierarchy of space. The writ-
ten documents are more heterogeneous and thus not as favourable for our
understanding of individual graves. The ages of the interred have been osteo-
logically determined in 247 out of the 321 graves for which the available
documentation allows closer analysis, while for the remaining 74 age has
been estimated on the basis of the documented size of the coffin or skeleton.
In order to carry out the social analysis of the Fjlkinge cemetery, an ini-
tial study of the syncretic and transitional character of the burial practices
was required, in order to elucidate the overall norms governing burial at this
site. These mortuary practices are not seen as a combination of dichotomous
elements belonging to two separate religious systems, but instead as a dis-
tinctive tradition where the co-existence of the two ideologies has created
new ideas, and laid the foundations for dynamic and innovative burial ex-
pressions. This particular form of manifestation has been termed syncretic,
and is here seen to be supported by the absence of a conflict between the
Christian and pre-Christian elements, and also by the fact that elements of
different religious character, found within the same burial context, are fre-
quently seen to co-operate. In order to understand how social age is expres-
sed in the grave, the normative framework of the burial ground was first
examined.
The ambivalence towards the transforming capacity of the grave that is
regularly seen in burial arrangements, demonstrates that the traditional per-
ceptions of the characteristics and functions of the grave had been challeng-
ed by Christian ideals. Certain traits, such as crossed or tied legs, stones pla-
ced over the dead persons head or legs, as well as odd positions of knives in
the graves, have here been interpreted as various means of trying to stop the
dead from walking. This suggestion can also be related to the Christian idea
of the grave as a temporary resting place before resurrection.
The most striking expressions of social order that can be seen in burial ar-
rangements include the presence of pottery vessels and amber, as well as the
homogeneity of the graves of the neonates. At Fjlkinge, all thirty pottery
vessels were found in the graves of children under the age of two, which
suggest that these represent, within the context of this burial ground, a motif
connected to age. These containers must therefore be interpreted through the
social constructions of age. Pottery vessels were moreover found in more
than 50 % of the graves of children who had died before their first birthday
(with the exception of foetuses and newborns). Lipid analyses of seven con-
tainers demonstrated that the main ingredient of the vessels contents seems
to have been milk. It has previously been argued that utensils intended for
preparation and distribution of food and drink were associated with ritual
and social acts in producing and reproducing social relations, even when
they appear in burial contexts.
Given the importance of the ritual first feed, combined with the strict age
distribution of individuals buried with vessels, it is suggested that the vessels

256
signified that these children had been initiated into society and also, through
the inheritance aspect of the first feed, into the family line. This interpreta-
tion is supported by the function of the vessels in the laws discussed above,
as well as the spatial distribution of some of the vessel-graves. These graves
are positioned around a building that seems to be contemporary with the
graves, built on top of an earlier longhouse dating from AD 400-500. The
latter is one of the oldest longhouses known from southern Scandinavia, and
it therefore seems likely that this site remained in popular memory in the
centuries during which it transformed from a settlement into a cemetery. In a
period of instability, the children buried with vessels may have functioned as
agents for re-establishing ties between the living and the ancestors.
At Fjlkinge, amber was found exclusively in burials of older children as
well as in those of the sick and/or old, primarily women. Scholars have pre-
viously argued that Viking-Age people used amber as important amulets.
This notion has here been utilized in order to study the social sphere to
which the individuals buried with amber may have belonged. The old, sick
and young all seem to have had a position of dependence in the household,
which separated them from the adults, who were productive in both social
and economic terms. The distribution of amber in the graves provides the
same image of the sphere of social dependence, as that in the written sources
discussed above.
The number of infants graves at Fjlkinge is not only particularly large in
comparison to other Viking-Age burial grounds, but the burials are also in
many ways different from the otherwise heterogeneous norm of the cemete-
ry. The graves of newborns and infants aged up to three months tend to be
east-west orientated more often than the graves of other age groups. This
tendency is even more pronounced in the graves of foetuses and newborns.
What clearly distinguishes the burials of the youngest infants from other age
groups at this site is not only this over-representation in east-west oriented
burials, but also the high frequency of such graves simultaneously exhibiting
supine interments and absence of grave goods. The presence of all these
elements together is very typical of Christian churchyard burials.
The higher rate of infants buried in east-west oriented graves, a custom
which later became the norm, suggests that the increased presence of young
children in syncretic cemeteries may be a consequence of Christian influence
and/or regulations. The lack of individual and ambivalent traits in the graves
of newborns in Fjlkinge, as well as the aspect of traditional age-selective
mortuary tradition (discussed in chapter 7), suggest that these graves perhaps
ought to be considered as expressions of conformity to Christian standards 
rather than strong Christian beliefs  within the mental framework provided
by the syncretic milieu. This interpretation could also explain why amber,
intended to protect the old and young in life or death, was only given to two
of the fifty-seven infants who died during their first six months. Uninitiated
children, who were not seen as having entered into the social reality of the

257
living, were presumably not perceived to need the funerary rituals in order to
enter the world of the dead. The fact that they still often appear in syncretic
contexts is probably due to other reasons than a fundamental change in the
social and mental constructions of childhood. These other motivations are
more clearly displayed in early churchyards.
Kattesund is currently one of the earliest medieval churchyards known in
the Scandinavian countries. Despite its early date, it is a strictly formalised
churchyard, which was under the authority of the nearby Episcopal seat. The
idea termed the principle of proximity to the holy, i.e. the hierarchical
structure according to which people were spatially organised, depending on
their individual relationships with God, has here been used as the main ana-
lytical tool for the understanding of the social aspects of the churchyard.
Within medieval eschatology, the social presence of the dead took the
form of concrete ideas of the continued physical existence of the dead in the
grave. This in turn triggered widespread notions of ghosts, a theme which
has previously been discussed by scholars. Notions of who ran the risk of
turning into a ghost were closely connected to the perceived religious status
and worthiness of the individual at the time of death. Attributes meant to
keep the dead in their graves, such as crossed burial rods and bodies with
crossed legs, also appeared in the Kattesund churchyard, although only in the
outer areas of the cemetery, which suggest that those buried there were seen
as significantly different from those buried close to the church. The spatial
organisation within the cemetery has therefore been seen as a suitable star-
ting point for the wider discussion on social constructions.
The spatial organisation of the churchyard has been analysed by a divi-
sion of the cemetery into zones, as well as analyses of the spatial relation-
ships between certain age groups and the church building and churchyard
boundary. The distribution of the graves showed a clear pattern in terms of
age and health. Young adults were primarily buried in the southern part of
the cemetery, while the majority of the older individuals lay in the northern
part. It was also here that all those whose skeletons showed signs of leprosy
were found. These bodies had at times been buried in rather exposed loca-
tions, alongside the paths that led from the road to the church, which has in
line with earlier research, been interpreted as a strategic and educational
demonstration of the repercussions of living an unendorsed Christian life.
The most distinct feature of the spatial organisation is the distribution of
the infants graves. Of the 48 newborns that have been osteologically exami-
ned, 33 were found within two metres from the church and all of these, apart
from one, had been buried around the chancel. When burials examined in
osteological and archaeological terms are combined, the presumed infants (<
1 year) make up more than half of all the individuals buried in the zone clo-
sest to the church. It is also clear that infancy was not regarded as a socially
homogenous phase, as the youngest (foetuses and infants < 4 weeks) were
primarily buried in the north-western corner of the nave, while older infants

258
were distributed around the whole church, and some were also found in the
outer zone of the churchyard. This case study thus demonstrates that age
functioned as one of several organisational principles and that the graves do
not seem to have been distributed according to family.
The hierarchical tendencies that can be seen in the location of the graves
may represent a social order with parallels to that of the living. It is however
argued here, that the meaning of such an arrangement should not be seen as a
simplified reflection of a social reality, but rather as a system of communica-
tion with transmitters and envisaged recipients.
Those transmitting these messages were presumably the representatives
of the Church, as well as cult specialists, who had the authority over burial
arrangements and the churchyard itself. The Christian spatial ideology may
thus have functioned as a pedagogical tool for the education of the newly
Christianised congregation. The sparse written information extant today on
the ideological organisation of graves provides an image of how the chur-
chyard space was seen, even if the discrepancy between ideals related in
texts and practices as reflected in the archaeological material, is rather large.
A generic interpretation of the founding principles is that these above all
required that graves should be distributed according to the social and spiritu-
al status of the dead.
The consummate arrangement of the infants at Kattesund has parallels in
other early churchyards, but is not mentioned in the written sources. The
reasons for this can presumably be examined in the light of the information
provided by the written sources on the ecclesiastical agenda of altering the
traditional construction of childhood.
The early Scandinavian laws contain decrees on churchyard burial for
everyone, which previously have been seen as an expression of a not yet
consolidated Christian burial tradition. Concerning the infants of the pre-
Christian Viking Age it is, as pointed out above, by no means certain that
these were included in the regularised burial acts. The large numbers of in-
fants buried next to the church at Kattesund can therefore be seen as part of
the attempts to present burial as desirable and necessary, even for the young-
est in society. Judging by the ages of the infants, it is moreover not certain
that baptism was a prerequisite for churchyard burial. In this period, baptism
was only performed by bishops at certain times of the year. It is therefore not
impossible that the legal requirement of baptism was at this early stage con-
sidered of lesser importance than other more pressing goals.
As mentioned above, the prohibitions against the traditionally accepted
practice of child abandonment were important for the early Church in Scan-
dinavia. This aspect has here been seen as particularly relevant for the reaso-
ning behind the location of infants graves in the early medieval churchy-
ards, especially if taking into account the laws on peace (frir) and asylum
that applied to churches and churchyards, which meant that individuals who
fled to these places could not be harmed or forcefully removed. By burying

259
the youngest infants in the most highly protected and the most highly ideo-
logically charged area of the churchyard, the view of infants as inviolable
and ensouled individuals, was emphasised. This must be seen as part of the
Churchs strategy to change the traditional social construction of early child-
hood.
The overall result of this work can be summarised in four themes:
It is clear that scholars decision to accept or question the perceived in-
visibility of children of the past has been of fundamental importance for the
results achieved. This invisibility, invariably constructed by scholars, has at
times been used as an explanation for the low interest in children shown
within Scandinavian archaeology. In this thesis, the aim was to interpret the
sources with the point of departure that children existed in the past. The re-
sults demonstrate that the process of social change, brought by Christianisa-
tion, was expressed in conservative, innovative as well as conciliatory fa-
shions.
There is good reason to treat the burial practices of the conversion peri-
od as a separate tradition med with a particular capacity to mirror the ongo-
ing process. In this study, special attention has been paid to two phenomena.
The elements intending to keep people in their graves, found in both late
Viking-Age and early Christian cemeteries, have been interpreted as expres-
sions of the popular attitude to the new kind of presence, brought to the gra-
ve by the Christian resurrection motif. The all-inclusive burial principles that
with time embraced almost everyone in society is most clearly expressed
through the difference in the numbers of identifiable infants graves between
the late Iron Age and the early Christian period. Seemingly, these two phe-
nomena correspond to rather different levels of awareness; ambivalent featu-
res appear mainly to represent adjustments in mentality, while the numbers
and organisational features of infants graves should probably be seen as
markers of Christian ideology.
Both written and archaeological sources provide a picture of a socially
constructed sphere of dependency, defined by the inadequacy of certain ca-
tegories of people to act independently on the social arena. These people,
most often the sick, elderly or young, constituted a social stratum that was
internal to the household. This construction seems to have been both stable
and long-standing. All sources consulted here, moreover, clearly show that
newborns or young infants were not included in this construction.
It has also been argued that the significant increase in the number of
childrens, and particularly infants, graves during the transition to Christia-
nity and the early Middle Ages is the result of missionary strategies and the
agenda of the early Church, as is the noteworthy spatial distribution of gra-
ves in the churchyards. Initiation rituals as well as regulations on child aban-
donment and burial practices were strategic tools used to modify the central
aspects of the Viking-Age perception of infancy. It is also argued that traces
of conflict or conciliation are primarily found in issues relating to children as

260
agents of the family and inheritance lines, suggesting that the ongoing estab-
lishment of the Church in some respects challenged the traditional autonomy
of the households.
Strict laws and regulations in themselves were not, however, enough to
change the conceptions of childhood. It is instead argued that the exceptions
in the Norwegian laws regarding child abandonment within churchyards,
demonstrate a clear Christian strategy of compromise. By allowing child
abandonment in certain cases, but at the same time requesting relatives to
have the child baptised/prime-signed and to remain by the child and pray for
its soul, the ensouled status of the child was emphasised in a way that pro-
bably counteracted the tradition of child abandonment rather efficiently. A
social, and probably mental, prerequisite for carrying out infanticide must
have been that the child was not initiated into society and therefore not seen
as a fully living human being. The regulations requiring that the legally
abandoned children should be buried in a churchyard must also be interpre-
ted in the same manner, i.e. an individual who is subjected to proper burial
rituals is also ascribed unquestionable human dignity. In my view, the many
infants burials and their specific location must be interpreted through this
constantly recurring construction. An individual, who in terms of chronolo-
gical and social age, is equal to those buried around the chancel, cannot be
put to death without a deep moral conflict, at least not within the traditional
concept of child abandonment.
This study has therefore resulted in an epilogue, contemplating modern
society and our constructions of the beginning of life in view of the laws on
abortion and the handling of aborted foetuses, issues which recently have
been brought to the fore once again.
Where the boundary is to be drawn between what today is defined as hu-
man life in the making and children, is currently a highly debated ethical and
legal issue. Our daily concerns regarding reproduction, family planning,
research, care, as well as death and burial require comprehensive agreement
on the concept of the beginning of life. The laws that define when the foetus
becomes a child and the regulations on legal abortions must be congruous,
which is why the laws have to be changed on a regular basis. There are, ho-
wever, other social practices with inevitable consequences for our concep-
tion of the boundary between life in the making and independent inviolable
life.
An example of such a practice is our way of handling human remains af-
ter the cessation of the vital bodily functions. In the 1990s, staff and patient
reactions on the handling of late-aborted foetuses as biological waste in
Swedish hospitals resulted in an alternative procedure. Foetuses aborted after
12 weeks of pregnancy, or those which the staff felt had human traits, should
instead be cremated and buried or have its ashes to spread in a churchyard/
memorial grove. This can initially be seen as a more respectful, and thus less
ethically complex, procedure. The question is what happens with our ethical

261
boundaries if we treat the remains of induced abortions in a manner similar
to a regular burial?
Archaeologists have during at least 100 years stressed the power of the
burial as a social and ideological marker. A burial carried out according to
current norms provides the dead with unquestionable human dignity, beyond
biological or chronological boundaries. The location of the burial and the
manner in which the grave carries memories, have always been important in
this respect. The choice of burial site together with commemorative practi-
ces, communicate how the dead is seen by the living. The burial is an act
which in itself defines the cultural position of the object of the grave.
The burial is therefore, both now and in the past, one of the social boun-
daries that defines childhood. Perhaps this thesis can serve as a reminder that
the beginning of life can never be sought in biological distinctions, and also
urge us to consider the power of our actions in terms of defining the bounda-
ries of early childhood.

English revised by Alexandra Samnark

262
Kll- och litteraturfrteckning

Kllor
Arkeologiskt dokumentationsmaterial och otryckta kllor
Fjlkinge 35:60 m.fl.: Regionmuseet Kristianstad och Lunds Universitets Historiska
Museum (LUHM-nr: 30 391).

Kyrkogrden i Kattesund: Kulturens Lundaarkiv (KM 53436; KM 66166; KM

66394).

Sundstrm, Jan. Mattmars kyrka. Rapport ver arkeologisk underskning 1982.

Opublicerad rapport, Jmtlands lns museum. Antikvarisk-Topografiska Arkivet
(ATA).

Muntliga uppgifter
Helgesson, Bertil. Regionmuseet Kristianstad.

Offentligt tryck
Abortlag (SFS 1974:595)

Begravningslag (SFS 1990:1144)

Socialstyrelsens allmnna rd rrande omhndertagande av foster efter abort

(SOSFS 1990:8)

Lag om ndring i abortlagen 1974:595 (SFS 1995:660)

Lag om ndring i begravningslagen 1990:1144 (SFS 2008:208)

Lag om ndring i folkbokfringslagen 1991:481 (SFS 2008:207)

Textkllor och versttningar

Al-Qazwini = Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder. Oversettelse til
norsk av de arabiske kilder med innledning, forfatter-biografier, bibliografi og
merknader av Harris Birkeland. Skrifter utgitt av Det Norske Videnskaps-
Akademi i Oslo II. Oslo 1954.

263
Ansgars levnad = Ansgars levnad versatt av Gunnar Rudberg. Med historisk inled-
ning av Nils Ahnlund. Stockholm 1926.

Brar saga snfellsss = 1. slendinga sgur. Eyrbyggja saga / Halldrs ttir

Snorrasonar / Stfs ttur / Brands ttur rva / Eirks saga Raua / Grnlen-
dinga saga / Grnlendinga ttur / Heiarvga saga / Brar saga snfellsss
Vglundar saga. Grmur M. Helgason og Vsteinn lason bjuggu til prenatur.
slenzkar Fornsgur 2, Akranes 1969.
2. [Ohlmarks 1963a] Vstlandssagor. I tolkning, med skaldevers och kommentar
av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Andra bandet. Stockholm 1963.

DL (Dalalagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges gamla

lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. H.S. Collin och d. C.J.
Schlyter. Vol. 5, Codex iuris Vestmannici = Westmanna-lagen. Lund 1841.
2. [Holmbck & Wessn 1979b] Dalalagen och Vstmannalagen. Svenska land-
skapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och
Elias Wessn. Andra serien. Stockholm 1979.

Draumr orsteins Sdu-Hallassonar = 1. Austfiringa sgur. orsteins saga hvta /

Vpfiringa saga / orsteins ttr stangarhggs / lkofra ttr / Hrankels saga
freygoa / Droplaugarsona saga / Brandkrossa ttr / Gunnars ttr iranda-
bana / Fljtsdla saga / orsteins saga Siu-Hallssonar / Draumr orsteins
Sdu-Hallassonar / orsteins ttr Austfirings / orsteins ttr sgufra /
Gull-su-rar ttr, red. Jn Jhannesson. slenzk fornrit 11, Reykjavik
1950.
2. [Ohlmarks 1964b] Sagorna frn st- och Sydisland. I tolkning, med skaldevers
och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Femte bandet. Stock-
holm 1964.

Egils saga Skalla-Grmssonar = 1. Egils saga Skalla-Grmssonar, red. Sigurur

Nordal. Islenzk fornrit 2, Reykjavik 1938.
2. [Alving 1998c] Egil Skallagrimssons saga / Gunnlaug Ormstungas saga.
versatta och utgivna av Hjalmar Alving, frord av Dag Strmbck. Islndska
sagor III. Hedemora 1998.

Eriks SjL (Eriks Sjllandske lov) = 1. Eriks Sjllandske lov, text 1-2, udgivet af
Peter Skautrup. Danmarks Gamle Landskapslove med kirkelovene,
5. Kpenhamn 1936.
2. [Kroman & Iuul 1945b] Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk ved Erik
Kroman under medvirken af Stig Iuul. Andet bind. Eriks Sjllandske lov / Jyske
lov / Skaanske og Sjllandske kirkelov. Kpenhamn 1945.

Finnboga saga = 1. Kjalnesinga saga. Jkuls ttr Basonar / Vglundar saga /

Krka-Refs saga / rar saga hreu / Finnboga saga / Gunnars saga Kel-
dugnpsffls, red. Jhannes Halldrsson. slenzk fornrit 14, Reykjavik 1959.
2. [Ohlmarks 1964a] Sagorna frn mellersta och stra Nordisland. I tolkning,
med skaldevers och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Fjrde
bandet. Stockholm 1964.

Fstbrra saga = Vestfiringa sgur. Gsla saga Srssonar / Fstbrra saga / ttr
ormar / Hvarar saga sfirings / Aunar ttr vestfirzka / orvarar ttr

264
 Krkunefs, red. Bjrn K. rlfsson & Guni Jnsson. slenzk fornrit 6, Reyk-
javik 1943.
2. [Ohlmarks 1963b] Nordvstislands sagor. I tolkning, med skaldevers och
kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Tredje bandet. Stockholm
1963.

Gsla saga Srssonar = 1. Vestfiringa sgur. Gsla saga Srssonar / Fstbrra saga /
ttr ormar / Hvarar saga sfirings / Aunar ttr vestfirzka / or-
varar ttr Krkunefs, red. Bjrn K. rlfsson & Guni Jnsson. slenzk
fornrit 6, Reykjavik 1943.
2. [Alving 1998b] Gisle Surssons saga / Grette Asmundssons (Den Starke) saga.
versatta och utgivna av Hjalmar Alving, frord av Dag Strmbck. Islndska
sagor II. Hedemora 1998.

GL (Gotlandslagen) = Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. C.J. Schlyter.
Vol. 7, Codex iuris Gotlandici = Gotlands-lagen. Lund 1852.
2. [Holmbck & Wessn 1979d] Sknelagen och Gutalagen. Svenska land-
skapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och
Elias Wessn. Fjrde serien. Stockholm 1979.

Grgs (Konungsbk) = Grgas. Islndernes lovbog i fristatens tid, udgivet efter

det konglige bibliotheks haandskrift og oversat af Vilhjlmur Finsen. Frste del.
Text 1. Kpenhamn 1852.

Grgs (Staarhlsbk) = Grags efter det Arnamagnske Haandskrift. Nr 334 fol.,

Staarhlsbk, red. Finsen, Vilhjlmur. Kpenhamn 1879.

Grmnisml = 1. Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten denkmlern
herausgegeben von Gustav Neckel. Text 1. Germanische Bibliothek herausgege-
ben von Wilhelm Streitberg, 9. Heidelberg 1927.
2. [Collinder 1993] Den poetiska Eddan i versttning av Bjrn Collinder.
Stockholm 1993.

Gunnlaugs saga ormstungu = 1. Hnsa-oris saga / Gunnlaugs saga ormstungu /

Bjarnar saga htdlakappa / Heiarviga saga / Gsls attr Illugasonar, red. Si-
gurur Nordal & Guni Jnsson. slenzk fornrit 3, Reykjavik 1938.
2. [Alving 1998c] Egil Skallagrimssons saga / Gunnlaug Ormstungas saga.
versatta och utgivna av Hjalmar Alving. Islndska sagor III. Hedemora 1998.

Hkonar saga goa = 1. Heimskringla I, red. Bjarni Aalbjarnarson. slenzk fornrit,

Reykjavik 1941.
2. [Johansson 1992a] Frn Ynglingasagan till Olav Tryggvassons saga. ver-
sttning frn islndskan av Karl G. Johansson, frord av Kristinn Jhannesson.
Nordiska kungasagor I. Stockholm 1992.

Hkonar saga herabreis = 1. Heimskringla III, red. Bjarni Aalbjarnarson.

slenzk fornrit, Reykjavik 1951.
2. [Johansson 1992c] Magnus den gode till Magnus Erlingsson. versttning
frn islndskan av Karl G. Johansson, frord av Kristinn Jhannesson. Nordis-
ka kungasagor 3. Stockholm 1992.

265
Harald saga ins hrfagra = 1. Heimskringla I, red. Bjarni Aalbjarnarson. slenzk
fornrit, Reykjavik 1941.
2. [Johansson 1992a] Frn Ynglingasagan till Olav Tryggvassons saga. ver-
sttning frn islndskan av Karl G. Johansson, frord av Kristinn Jhannesson.
Nordiska kungasagor I. Stockholm 1992.

Harar saga ok Hlmverja = 1. Harar saga ok Hlmverja, red. orleifr Jnsson.

slendinga sgur 3, Reykjavik 1891.
2. [Ohlmarks 1962] Landssagor / Upptcktssagor / Sydvstlandssagor. I tolk-
ning, med skaldevers och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna.
Frsta bandet. Stockholm 1962.

Hvaml = 1. Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten denkmlern
herausgegeben von Gustav Neckel. Text 1. Germanische Bibliothek herausgege-
ben von Wilhelm Streitberg, 9. Heidelberg 1927.
2. [Collinder 1993] Den poetiska Eddan i versttning av Bjrn Collinder.
Stockholm 1993.

HL (Hlsingelagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. C.J. Schlyter.
Vol. 6, Codex iuris Helsingici = Helsinge-lagen; Codicis iuris Smalandici pars
de re ecclesiastica = Kristnu-balken af Smlands-lagen; et, Juris urbici codex
antiquior = och, Bjrka-rtten. Lund 1844.
2. [Holmbck & Wessn 1979c] Sdermannalagen och Hlsingelagen. Svenska
landskapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck
och Elias Wessn. Tredje serien. Stockholm 1979.

Hyndloli = 1. Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten denkmlern
herausgegeben von Gustav Neckel. Text 1. Germanische Bibliothek herausgege-
ben von Wilhelm Streitberg, 9. Heidelberg 1927.
2. [Collinder 1993] Den poetiska Eddan i versttning av Bjrn Collinder.
Stockholm 1993.

Ibn Fadlan = Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder. Oversettelse til
norsk av de arabiske kilder med innledning, forfatter-biografier, bibliografi og
merknader av Harris Birkeland. Skrifter utgitt av Det Norske Videnskaps-
Akademi i Oslo II. Oslo 1954.

slendingabk = 1. slendingabk / Landnmabk, red. Jakob Benediktsson. slenzk

fornrit 1, Reykjavik.
2. [Ohlmarks 1962] Landssagor / Upptcktssagor / Sydvstlandssagor. I tolk-
ning, med skaldevers och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna.
Frsta bandet. Stockholm 1962.

JL (Jyske lov) = Jyske lov, text 1: NkS 295 8, udgivet af Peter Skautrup. Danmarks
Gamle Landskapslove med kirkelovene, 2. Kpenhamn 1933.
2. [Kroman & Iuul 1945b] Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk ved Erik
Kroman under medvirken af Stig Iuul. Andet bind. Eriks Sjllandske lov / Jyske
lov / Skaanske og Sjllandske kirkelov. Kpenhamn 1945.

Jmsvikinga saga = Flateyjarbk I, red. Sigurur Nordal. Akranes 1944.

266
Kormks saga = Vatnsdla saga. Hallfrear saga / Kormks saga / Hrmundar
attr Gurnarsonar, red. Einar l Sveinsson. slenzk fornrit 8, Reykjavik
1939.

Kung Sverres Kristenrtt = Norges love ldre end Kong Magnus Haakonssns reg-
jeringstiltrdelse i 1263. Norges gamle love indtil 1387. Udgivne ved R. Keyser
og P.A Munch. Frste bind. Christiania 1846.

Laxdla saga = 1. Laxdla saga / Halldrs ttir Snorrasonar / Stfs attr, red.
Einar l. Sveinsson. slenzk fornrit 5, Reykjavik 1934.
2. [Alving 1998a] Eyrbyggarnas saga / Laxdalingarnas saga. versatta och
utgivna av Hjalmar Alving, frord av Dag Strmbck. Islndska sagor I. Hede-
mora 1998.

Lydekini excerpter = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. H.S. Collin och
d. C.J. Schlyter. Vol. 1, Westgtalagen. Codex iuris vestrogotici, cum notis criti-
cis, variis lectionibus, glossariis locupletissimis ac indicibus nominum propri-
orum. Westgta-lagen, utgifven af d. H.S. Collin och d. C.J. Schlyter. Stockholm
1827.
2. [Holmbck & Wessn 1946] ldre Vstgtalagen, Yngre Vstgtalagen, Sm-
landslagens kyrkobalk och Bjrkartten. Svenska landskapslagar tolkade och
frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och Elias Wessn. Femte se-
rien. Stockholm 1946.

Magnss saga ins goa = 1. Heimskringla III, red. Bjarni Aalbjarnarson. slenzk
fornrit. Reykjavik 1951.
2. [Johansson 1992c] Magnus den gode till Magnus Erlingsson. versttning
frn islndskan av Karl G. Johansson, frord av Kristinn Jhannesson. Nordis-
ka kungasagor 3. Stockholm 1992.

Magnssona saga = 1. Heimskringla III, red. Bjarni Aalbjarnarson. slenzk fornrit.

Reykjavik 1951.
2. [Johansson 1992c] Magnus den gode till Magnus Erlingsson. versttning
frn islndskan av Karl G. Johansson, frord av Kristinn Jhannesson. Nordis-
ka kungasagor 3. Stockholm 1992.

MEL (Magnus Erikssons landslag) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling

af Sweriges gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven afd. C.J.
Schlyter. Vol. 10, Codex iuris communis Sueciae Magnanus = Konung Mag-
nus Erikssons landslag. Lund 1862.
2. [Holmbck & Wessn 1962] Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning
av ke Holmbck och Elias Wessn. Rttshistoriskt bibliotek, serien 1. Sjtte
bandet. Stockholm 1962.

MES (Magnus Erikssons stadslag) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling

af Sweriges gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. C.J.
Schlyter. Vol. 11, Codex iuris urbici Magnanus = Konung Magnus Erikssons
stadslag. Lund 1865.
2. [Holmbck & Wessn 1966] Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning
av ke Holmbck och Elias Wessn. Rttshistoriskt bibliotek, serien 1. Sjunde
bandet. Stockholm 1966.

267
lafs saga ins helga = 1. Heimskringla II, red. Bjarni Aalbjarnarson. slenzk forn-
rit. Reykjavik 1945.
2. [Johansson 1992b] Olav den heliges saga. versttning frn islndskan av
Karl G. Johansson med frord av Kristinn Jhannesson. Nordiska kungasagor
II. Stockholm 1992.

Reykdla saga ok Vga-Sktu = 1. Ljsvetinga saga me attum Reykdla saga ok

Vga-Sktu / Hreiars attr, red. Bjrn Sigfsson. slenzk fornrit 10, Reykjavik
1949.
2. [Ohlmarks 1964a] Sagorna frn mellersta och stra Nordisland. I tolkning,
med skaldevers och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Fjrde
bandet. Stockholm 1964.

Rgsula = 1. Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten denkmlern
herausgegeben von Gustav Neckel. Text 1. Germanische Bibliothek herausgege-
ben von Wilhelm Streitberg, 9. Heidelberg 1927.
2. [Collinder 1993] Den poetiska Eddan i versttning av Bjrn Collinder.
Stockholm 1993.

SdmL (Sdermannalagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Swe-

riges gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. C.J. Schly-
ter. Vol. 4, Codex iuris Sudermannici = Sdermanna-lagen. Lund 1938.
2. [Holmbck & Wessn 1979c] Sdermannalagen och Hlsingelagen. Svenska
landskapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck
och Elias Wessn. Tredje serien. Stockholm 1979.

SkL (Sknelagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. C.J. Schlyter .
Vol. 9, Codex iuris Scanici : iuris Scanici expositio latine conscripta ab Andrea
Sunonis F. archiepiscopo Lundensi ... = Skne-lagen med rkebiskopen i Lund
Andreas Sunessons latinska bearbetning, sknska kyrkrtten och stadsrtten,
samt tskilliga stadgar fr Skne. Lund 1859.
2. [Holmbck & Wessn 1979d] Sknelagen och Gutalagen. Svenska land-
skapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och
Elias Wessn. Fjrde serien. Stockholm 1979.

SmL (Smlandslagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. C.J. Schlyter.
Vol. 6, Codex iuris Helsingici = Helsinge-lagen ; Codicis iuris Smalandici pars
de re ecclesiastica = Kristnu-balken af Smlands-lagen; et, Juris urbici codex
antiquior = och, Bjrka-rtten. Lund 1844.
2. [Holmbck & Wessn 1946] ldre Vstgtalagen, Yngre Vstgtalagen, Sm-
landslagens kyrkobalk och Bjrkartten. Svenska landskapslagar tolkade och
frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och Elias Wessn. Femte se-
rien. Stockholm 1946.

Svarfdla saga = 1. Eyfiringa sgur. Vga-Glums saga / gmundar ttr Dytts /

orvalds ttr Tasalda / Svarfdla saga / orlefs ttr Jarlssklds / Valla-Ljts
saga / Sneglu-Halla ttr / orgrms ttr Hallasonar, red. Jnas Kristjnsson.
slenzk fornrit 9, Reykjavik 1956.

268
 2. [Ohlmarks 1964a] Sagorna frn mellersta och stra Nordisland. I tolkning,
med skaldevers och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Fjrde
bandet. Stockholm 1964.

UL (Upplandslagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven d. C.J. Schlyter. Vol.
3, Codex iuris Uplandici = Uplands-lagen. Stockholm 1834.
2. [Holmbck & Wessn 1979a] stgtalagen och Upplandslagen. Svenska land-
skapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och
Elias Wessn. Frsta serien. Stockholm 1979.

Valdemars SjL AO (Valdemars Sjllandske lov, arvebog og orbodeml) = 1. Val-

demars Sjllandske lov. Arvebog og orbodeml, udgivet af Erik Kroman. Dan-
marks Gamle Landskapslove med kirkelovene, 7. Kpenhamn 1942.
2. [Kroman & Iuul 1945a] Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk ved Erik
Kroman under medvirken af Stig Iuul. Frste bind. Skaanske lov / Valdemars
Sjllandske lov. Kpenhamn 1945.

Valdemars SjL .red. (Valdemars Sjllandske lov, ldre redaktionen) = 1. Valde-

mars Sjllandske lov, ldre og yngre redaktion samt Sjllandske kirkelov, ud-
givet af Erik Kroman. Danmarks Gamle Landskapslove med kirkelovene, 8.
Kpenhamn 1941.
2. [Kroman & Iuul 1945a] Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk ved Erik
Kroman under medvirken af Stig Iuul. Frste bind. Skaanske lov / Valdemars
Sjllandske lov. Kpenhamn 1945.

Vatnsdla saga = 1. Vatnsdla saga. Hallfrear saga / Kormks saga / Hrmundar

attr Gurnarsonar, red. Einar l Sveinsson. slenzk fornrit 8, Reykjavik 1939.
2. [Ohlmarks 1964a] Sagorna frn mellersta och stra Nordisland. I tolkning,
med skaldevers och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Fjrde
bandet. Stockholm 1964.

Vga-Glms saga = 1. Eyfiringa sgur. Vga-Glums saga / gmundar ttr Dytts /

orvalds ttr Tasalda / Svarfdla saga / orlefs ttr Jarlssklds / Valla-Ljts
saga / Sneglu-Halla ttr / orgrms ttr Hallasonar, red. Jnas Kristjnsson.
slenzk fornrit 9, Reykjavik 1956.
2. [Alving 1998d] Hvrankel Freygodes saga / Hsa-Tores saga / Viga-Glums
saga / De Sammansvurnas saga / Smsagor. versatta och utgivna av Hjalmar
Alving, frord av Dag Strmbck. Islndska sagor IV. Hedemora 1998.

VmL (Vstmannalagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweri-

ges gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. H.S. Collin
och d. C.J. Schlyter. Vol. 5, Codex iuris Vestmannici = Westmanna-lagen. Lund
1841.
2. [Holmbck & Wessn 1979b] Dalalagen och Vstmannalagen. Svenska land-
skapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och
Elias Wessn. Andra serien. Stockholm 1979.

Vlusp = 1. Edda. Die Lieder des Codex Regius nebst verwandten denkmlern he-
rausgegeben von Gustav Neckel. Text 1. Germanische Bibliothek herausgegeben
von Wilhelm Streitberg, 9. Heidelberg 1927.

269
 2. [Collinder 1993] Den poetiska Eddan i versttning av Bjrn Collinder.
Stockholm 1993.

ttr orsteins uxafts = 1. Flateyjarbk I, red. Sigurur Nordal. Akranes 1944.

2. [Alving 1998d] Hvrankel Freygodes saga / Hnsa-Tores saga / Viga-Glums
saga / De Sammansvurnas saga / Smsagor. versatta och utgivna av Hjalmar
Alving, frord av Dag Strmbck. Islndska sagor IV. Hedemora 1998.

orsteins ttr Tjaldstings = 1. Harar saga / Barar saga / orskfiringa saga /

Flamanna saga / rarins ttr nefjlfssonar / orsteins ttr xafots / Egils
ttr Su-Hallssonar / Orms ttr Strlfssonar / orsteins ttr Tjaldstings
/ orsteins ttr forvitna / Bergba ttr / Kumbla ttr / Stjrnu-Odda dra-
umr, red. orhallur Vilmundarson & Bjarni Vilhjlmsson. slenzk fornrit 13,
Reykjavik 1991.
2. [Ohlmarks 1964b] Sagorna frn st- och Sydisland. I tolkning, med skaldevers
och kommentar av ke Ohlmarks. De islndska sagorna. Femte bandet. Stock-
holm 1964.

Ynglinga saga = 1. Heimskringla I, red. Bjarni Aalbjarnarson. slenzk fornrit, Re-

ykjavik 1941.
2. [Johansson 1992a] Frn Ynglingasagan till Olav Tryggvassons saga. ver-
sttning frn islndskan av Karl G. Johansson, frord av Kristinn Jhannesson.
Nordiska kungasagor I. Stockholm 1992.

Y.VgL (Yngre Vstgtalagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af

Sweriges gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. H.S.
Collin och d. C.J. Schlyter. Vol. 1. Westgtalagen. Codex iuris vestrogotici, cum
notis criticis, variis lectionibus, glossariis locupletissimis ac indicibus nominum
propriorum. Westgta-lagen, utgifven af d. H.S. Collin och d. C.J. Schlyter.
Stockholm 1827.
2. [Holmbck & Wessn 1946] ldre Vstgtalagen, Yngre Vstgtalagen, Sm-
landslagens kyrkobalk och Bjrkartten. Svenska landskapslagar tolkade och
frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och Elias Wessn. Femte se-
rien. Stockholm 1946.

.BorgL (ldre Borgartingslagen) = Norges love ldre end Kong Magnus Haa-
konssns regjeringstiltrdelse i 1263. Norges gamle love indtil 1387. Udgivne
ved R. Keyser og P. A Munch. Frste bind. Christiania 1846.

.EidsL (ldre Eidsivatingslagen) = Norges love ldre end Kong Magnus Haa-
konssns regjeringstiltrdelse i 1263. Norges gamle love indtil 1387. Udgivne
ved R. Keyser og P. A Munch. Frste bind. Christiania 1846.

.FrL (ldre Frostatingslagen) = Norges love ldre end Kong Magnus Haakons-
sns regjeringstiltrdelse i 1263. Norges gamle love indtil 1387. Udgivne ved
R. Keyser og P. A Munch. Frste bind. Christiania 1846.

.GulL (ldre Gulatingslagen) = Norges love ldre end Kong Magnus Haakons-
sns regjeringstiltrdelse i 1263. Norges gamle love indtil 1387. Udgivne ved
R. Keyser og P. A Munch. Frste bind. Christiania 1846.

270
.VgL (ldre Vstgtalagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af
Sweriges gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. H.S.
Collin och d. C.J. Schlyter. Codex iuris vestrogotici, cum notis criticis, variis
lectionibus, glossariis locupletissimis ac indicibus nominum propriorum. West-
gta-lagen, utgifven af d. H.S. Collin och d. C.J. Schlyter. Stockholm 1827.
2. [Holmbck & Wessn 1946] ldre Vstgtalagen, Yngre Vstgtalagen, Sm-
landslagens kyrkobalk och Bjrkartten. Svenska landskapslagar tolkade och
frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och Elias Wessn. Femte se-
rien. Stockholm 1946.

gL (stgtalagen) = 1. Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges

gamla lagar, p kongl. maj:ts ndigste befallning utgifven af d. H.S. Collin och
d. C.J. Schlyter. Vol. 2. Codex iuris Ostrogotici = stgta-lagen. Stockholm
1830.
2. [Holmbck & Wessn 1979a] stgtalagen och Upplandslagen. Svenska land-
skapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar av ke Holmbck och
Elias Wessn. Frsta serien. Stockholm 1979.

Litteraturfrteckning
Acsdi, Gyrgy & Nemeskri, Jnos. 1970. History of human life span and mortali-
ty. Budapest.

Alexandre-Bidon, Danile & Lett, Didier. 1997. Children in the Middle Ages. Fifth
Fifteenth Centuries. Notre Dame.

Alving, Hjalmar. 1998a. Eyrbyggarnas saga / Laxdalingarnas saga. Islndska sa-

gor, 1. Hedemora.

1998b. Gisle Surssons saga / Grette Asmundssons (Den Starke) saga. Islndska
sagor, 2. Hedemora.

1998c. Egil Skallagrimssons saga / Gunnlaug Ormstungas saga. Islndska sagor,

3. Hedemora.

1998d. Hvrankel Freygodes saga / Hsa-Tores saga / Viga-Glums saga / De

Sammansvurnas saga / Smsagor. Islndska sagor, 4. Hedemora.

Ambrosiani, Bjrn. 1973. Gravbegreppet i grvningsstatistiken, Tor 15: 122-136.

Andersson, Gunnar, 2000. West and east two sides of the same coin? I: Plu-
sowski, Alex (red), Early Medeival religion, Archaeological Review from
Cambridge, 17: 2. Cambridge: 133-147.

2004. Gravsprk som religis strategi. Valsta och Sklby i Attundaland under
vikingatid och tidig medeltid. Disputationsupplaga fr licentiatexamen. Stock-
holm.

271
 2006. Among trees, bones and stones, I: Andrn, Anders et al. (red), Old Norse
religion in long-term perspectives. Origins, changes and interactions. Vgar till
Midgrd 8. Lund: 195-199.

Andersson, Kent, 1999. De dolda knen om barn, ungdomar, vuxna och ldring-
ar i romartidens Uppland och Vstmanland, I: Andersson, Kent et al. (red)
Forskaren i flt en vnbok till Kristina Lamm. Stockholm: 77-86

Andrn, Anders. 1984. Lund: tomtindelning, gostruktur och sockenbildning. Rap-

port Riksantikvariembetet och statens historiska museer. Medeltidsstaden, 56.
Stockholm.

1989. Varfr Medeltidens fdelse?, I: Andrn, Anders (red), Medeltidens

fdelse. Symposier p Krapperups Borg 1. Lund: 9-10

2000. Ad Sanctos de ddas plats under medeltiden, Hikuin 27: 7-26

2002. Efter medeltidsarkeologi? META 2: 22-29

Andrn, Anders & Carelli, Peter. 1998. De anglosaxiska spren, Kulturens rsbok.
Lund: 27-35

Anglert, Mats. 1995. Kyrkor och herravlde. Frn kristnande till sockenbildning i
Skne. Lund studies in Medieval Archaeology, 16. Lund.

Annuswer, Bo. 1999. Ett folkvandringstida gravflt vid Brunna. Arkeologisk under-
skning fr jrnvgen Mlarbanan delen Vsters Kolbck. UV Uppsala
Rapport 1997:57, Uppsala.

Arbman, Holger. 1943. Birka I. Die grber. Vol. 1: Text. Kungliga Vitterhets histo-
rie och antikvitets akademien, Birka untersuchungen und studien 1. Stockholm.

Arcini, Caroline. 1996. Appendix 6 [osteologisk rapport], I: Helgesson, Bertil.

Rapport, arkeologisk underskning 1990 Fjlkinge 35:60 m.fl. Fjlkinge socken
fornlmning 18 och 19, bilaga 6. Lnsmuseet i Kristianstad 1996:5. Kristian-
stad.

1999. Health and diseases in early Lund. Osteo-pathologic studies of 3,305 indi-
viduals buried in the first cemetery area of Lund 900-1536. Archaeologica Lun-
densia. Investigationes de antiqvitatibus urbis Lundae, 8. Lund.

2003. derfrkalkning och portvinstr. Vlfrdssjukdomar i medeltidens hus.

Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar skrifter 48. Stockholm.

2007. Elden utplnar inte allt, I: Arthursson, Magnus (red), Vgar till Vtland.
En bronsldersbygd i nordstra Skne 2300-500 f.Kr. Stockholm: 169-186

Arcini, Caroline et al. 2007. Gravar, blplatser och tv bronsldersfamiljer i Gua-

lv, I: Arthursson, Magnus (red), Vgar till Vtland. En bronsldersbygd i
nordstra Skne 2300-500 f.Kr. Stockholm: 107-168

272
Arcini, Caroline & Helgesson, Bertil. 1996. A Major Burial Ground Discovered at
Fjlkinge. Reflections of Life in a Scanian Viking Village, Lund Archaeologi-
cal Review: 51-61

Arcini, Caroline & Jacobsson , Bengt. 2008. Vikingarna frn Vannhg, Ale: 1-14

Aris, Phillipe. 1962. Centuries of childhood. A social history of family life. New
York.

Aronsson, Peter. 2004. Historiebruk att anvnda det frflutna. Lund.

Arrhenius, Birgit. 1961. Btgraven frn Augerum, Tor 6: 167-183

Artelius, Tore. 2000. Bortglmda frestllningar. Begravningsritual och begrav-

ningsplats i hallndsk yngre jrnlder. Riksantikvariembetet Arkeologiska un-
derskningar skrifter 36, GOTARC, Series B, 15. Gteborg.

2004. Minnesmakarnas verkstad. Om vikingatida bruk av ldre gravar och be-

gravningsplatser, I: Berggren, sa et al. (red), Minne och myt konsten att
skapa det frflutna. Vgar till Midgrd, 5. Lund: 99-120

2005. The revenant by the lake. Spear symbolism in Scandinavian Late Viking
Age burial ritual, I: Artelius, Tore & Svanberg, Fredrik (red), Dealing with the
dead. Archaeological perspectives on prehistoric Scandinavian burial ritual.
Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar skrifter, 65. Stockholm:
261-276

Artelius, Tore & Arcini, Caroline. 1996. Sannagrd bosttningsomrde och grav-
plats i hallndsk brons- och jrnlder. Arkeologiska delunderskningar av forn-
lmmning 30 och 97, Sannagrd 1:19 och 3:1, Vinberg socken, Falkenbergs
kommun, Halland. UV Vst Rapport 1996:23. Kungsbacka.

Artelius, Tore & Kristensson, Anna. 2005. En vikingatida gravplats i norra Sm-
land. Arkeologisk underskning av fornlmning RA 19, Bogla 1:35 i Rogeber-
ga socken och Jnkpings kommun med anledning av ombyggnad av Riksvg 31
frbi Rogeberga kyrka. Jnkpings lnsmuseum, Arkeologisk rapport 2005:38.
Jnkping.

Artursson, Magnus et al. 1996. Lundbacken. Ett gravflt frn romersk jrnlder del
2: gravar sder om jrnvgen Mlby 1:15, Tillinge sn, Uppland Ra 297:3.
Tryckta Rapporter frn Arkeologikonsult AB, 17. Upplands Vsby.

Arwill-Nordbladh, Elisabet. 1998. Genuskonstruktioner i nordisk vikingatid. Frr

och nu. GOTHARC Series B, 9. Gteborg.

Back Danielsson, Ing-Marie. 2007. Masking moments. The transitions of bodies and
beings in Late Iron Age Scandinvia. Stockholm Studies in Archaeology, 40.
Stockholm.

Bagge, Sverre. 1998. Mennesket i middelalderens Norge. Tanker, tro og holdninger

1000-1300. Oslo.

273
Baker, Mary. 1997. Invisibility as a symptom of gender cathegories in archaeolo-
gy, I: Moore, Jenny & Scott Eleanor (red), Invisible people and processes. Wri-
ting gender and childhood into European archaeology. London: 183-191

Bartholin, Thomas S. 1976. Dendrokronologiske og vedanatomiske undersgelser

af traefundene, I: Mrtensson, Anders W. (red), Uppgrvt frflutet fr PKban-
ken i Lund. En investering i arkeologi. Archaeologica Lundensia VII, Lund:
145-170

Bates, Daniel G, & Lee, Susan H. 1979. The myth of population regulation, I:
Chagnon, Napoleon, A. & Irons, William (red), Evolutionary biology and hu-
man behavior. An anthropological perspective. Massachusetts: 273-289

Baudou, Evert. 1965. Gvletrakten under vikingatiden. Underskningar p gravfl-

tet vid Jrvsta, Frn Gstrikland, Gstriklands kulturhistoriska frenings med-
delanden, 1965: 5-64

Beausang, Elisabeth. 2005. Childbirth and mothering in archaeology. GOTARC,

series B, 37. Gteborg.

Benedictow, Ole Jrgen. 1985. The Milky Way in history: breast feeding antago-
nism between the sexes and infant mortality in medieval Norway, Scandinavi-
an Journal of History, 10: 19-53

1993. The Medieval Demographic System of the Nordic Countries. Oslo.

Bennett, Agneta. 1987. Graven religis och social symbol: strukturer i folkvand-
ringstidens gravskick i Mlaromrdet. Theses and papers in North-European ar-
chaeology, 18. Stockholm.

Bennike, Pia. 1985. Paleopathology of Danish skeletons, a comparative study of

demography, disease and injury. Kpenhamn.

Binski, Paul. 1996. Medieval death. Ritual and representation. London.

Birkeland, Harris. 1954. Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder.

Oversettelse til norsk av de arabiske kilder med innledning, forfatterbiografier,
bibliografi og merknader. Norske Videnskaps-akademi i Oslo II, Hist-filos.
klasse 1954:2. Oslo.

Birkeli, Fridtjov. 1982. Hva vet vi om kristningen av Norge? Utforskningen av norsk

kristendoms- och kirkehistorie fra 900- til 1200-tallet. Oslo.

Blomkvist, Torsten. 2002. Frn ritualiserad tradition till institutionaliserad religi-

on. Strategier fr maktlegitimering p Gotland under jrnlder och medeltid.
Uppsala.

Blomqvist, Ragnar. 1951. Lunds historia. 1, Medeltiden. Lund.

1963. En stavkyrka frn 1000-talet, I: Blomqvist, Ragnar & Mrtensson, An-

ders W. (red), Fynd frn Ultima Thule. En berttelse om vad grvningarna fr
Thulehuset i Lund avsljade. Archaeologica Lundensia II. Lund: 16-42

274
Bolen, Kathleen. 1992. Prehistoric construction of mothering, I: Claassen, Cheryl
(red), Exploring gender through archaeology. Selected papers from the 1991
Boone conference. Monographs in World Archaeology 11. Madison Wisconsin:
49-62

Bonnier, Ann Catherine. 1996. Kyrkor, dopfuntar och gravmonument, I: Nilsson,

Bertil (red), Kristnandet i Sverige. Gamla kllor och nya perspektiv. Projektet
Sveriges kristnande publikationer 5, Uppsala: 181-216

Bringus, Nils-Arvid. 1971. Svenska dopseder, Fataburen. Nordiska museets och

Skansens rsbok: 63-84

Brink, Stefan. 2002. Law and legal custom in Viking Age Scandinavia, I: Jesh,
Judith (red), The Scandinavians from the Vendel period to the tenth centur: an
ethnographic perspective. Woodbridge: 117-127

2003. Den frkristna muntliga kulturen i Norden. Till frgan om det kollektiva
minnet Saga och sed. Kungliga Gustav Adolfs Akademiens rsbok, Uppsala:
71-81

2004: Mytologiska rum och eskatologiska frestllningar i det vikingatida Nor-

den, I: Andrn, Anders et al. (red), Ordning mot Kaos. Studier av nordisk fr-
kristen kosmologi. Vgar till Midgrd 4. Lund: 292-316

2008. Lord and Lady Bryti and Deigja. Some Historical and Etymological
Aspects on Family, Patronage and Slavery in Early Scandinavia and Anglo-
Saxon England. London.

Brothwell, Don R. 1972. Digging up bones, London.

Brndstrm, Anders. 1984. De krlekslsa mdrarna Spdbarnsddlighet i Sve-

rige under 1800-talet med srskild hnsyn till Nedertorne. Ume Studies in the
Humanities, 62. Ume.

Bugge, Sophus. 1885. Blandede sproghistoriske bidrag, I: Storm, Gustav (red),

Arkiv fr nordisk filologi. 2. Christiania: 207-213

Bygdeman, Marc & Ahlenius, Anita. 2005. Fosterskada allt vanligare orsak till
abort efter 18:e veckan, Lkartidningen 102/8: 557-559

B, Olav. 1956. Namngjeving, I: Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid,

Malm: sp 206-210

Callow, Chris. 2006. First steps towards an archaeology of children in Iceland,

Archaeologia Islandica 5: 55-96

Carelli, Peter. 1995. We are not equal in the face of death. Profane graves in Me-
dieval Lund, I: Ersgrd, Lars (red), Thirteen Essays on Medieval Artefacts.
Meddelanden frn Lunds Universitets historiska museum 1993-1994. New seri-
es 10. Lund: 43-60

275
Carlsson, Dan. 1999. Grd, hamn och kyrka. En vikingatida kyrkogrd i Frjel,
CCC Papers, 4. Visby.

Carlsson, Lizzie. 1972. Jag giver dig min dotter. Trolovning och ktenskap i den
svenska kvinnans ldre historia II. Skrifter utgivna av Institutet fr rttshistorisk
forskning grundat av Gustav och Carin Olin, serie 1, 29. Stockholm.

Cinthio, Maria. 1992. Ngra daterings- och tolkningsproblem aktualiserade i sam-

band med bearbetningen av gravar och kyrkogrd tillhrande Trinitatiskyrkorna
i Lund, META 1-2: 30-39

1996. Kyrkorna kring Kattesund. Rekonstruktionsfrsk. Arksologiska rapporter

frn Lund 14. Lund.

1999. The archaeological context, I: Arcini, Caroline. 1999. Health and dis-
eases in early Lund. Osteo-pathologic studies of 3,305 individuals buried in the
first cemetery area of Lund 900-1536, Archaeologica Lundensia. Investigationes
de antiqvitatibus urbis Lundae, 8. Lund: 18-46

2002. De frsta stadsborna. Medeltida mnniskor och gravar i Lund. Stockholm.

Clover, Carol. 1982. The medieval saga. Ithaca.

1988. The politics of scarcity: Notes on the sex ratio in Early Scandinavia,
Norse values and society, Scandinavian Studies 60: 147-188

1993. Regardless of sex: men, women and power in Early Northern Europe
Speculum: 363-387

Clunies Ross, Margaret. 1998. Hedniska ekon. Myt och samhlle i fornnordisk litte-
ratur. Grbo.

2000. Women skalds and Norse poetics: Jrunn skldmr's Sendibtr. I:

Hansson , Stina & Malm, Mats (red), Gudar p jorden. Festskrift till Lars Lnn-
roth. Eslv: 85-96

2002. Nrvaron och frnvaron av ritual i norrna medeltida texter, I: Jennbert,

Kristina et al. (red), Plats och praxis. Studier av nordisk frkristen ritual. Vgar
till Midgrd 2. Lund: 13-30

Collinder, Bjrn. 1993. Den poetiska Eddan. Stockholm.

Crawford, Sally, 1999. Childhood in Anglo-Saxon England. Stroud.

Cullberg, Kjerstin. 1973. Ekehgen - Backa Rd Valtersberg. Frgor om kronolo-

gi och kulturkontakter under yngre frromersk jrnlder i Gteborgsomrdet.
Gteborg.

Dahlerup Koch, Hanne. 2000. Rosenkranse i grave. Gravskikkens baggrund, date-

ring og perspektiver Hikuin 27: 107-136

276
Davidson, Hilda Roderick Ellis. 1943. The road to Hel, a study of the conception of
the dead in old Norse literature. Cambridge.

Dickemann, Mildred. 1979. Female infanticide, reproductive strategies and social

stratification: a preliminary model, I: Chagnon, Napoleon, A. & Irons, William
(red), Evolutionary biology and human behavior. An anthropological perspec-
tive. Massachusetts: 321-368

Dillmann, Franois-Xavier. 2003. Rgsula I: Reallexikon der Germanischen

Altertumskunde, von J. Hoops, 24. Berlin: 619-628

DuBois, Thomas, A.1999. Nordic Religions in the Viking Age. Philadelphia.

2006 Rituals, witnesses and sagas, I: Andrn, Anders et al. (red), Old Norse
religion in long-term perspectives. Origins, changes and interactions, Vgar till
Midgrd 8. Lund: 74-78

Egan, Geoff. 1996. Playthings from the past. Lead Alloy miniature artefacts c.1300-
1800. London.

Ekholst, Christine. 2009. Fr varje brottsling ett straff. Frestllningar om kn i de

svenska medeltidslagarna. Stockholm.

Eliade, Mircea. 2002. Myten om den eviga terkomsten: arketyper och upprepning.
Ludvika.

Engstrm, Tony. 2007a. De dolda dda, I: Notelid, Michel (red), Att n den andra
sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Arkeologi E4 Uppland studier,
vol. 2. Uppsala: 77-100

2007b. Gravsprk och verklighetsbild, I: Notelid, Michel (red), Att n den

andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Arkeologi E4 Uppland stu-
dier, vol. 2. Uppsala: 311-331

Enright, Michael, J. 1996. Lady with a mead cup: ritual, prophecy and lordship in
the European warband from La Tne to the Viking Age. Dublin.

Eriksson, Lisette & Bergegrd, Sofia Margareta. 1992. Bjrned. En studie av en

tidigkristen gravplats i Torsker sn. ngermanland. C-uppsats i arkeologi.
Ume.

Ersgrd, Lars. 1996. Religionsskiftet som social frndring, I: Engdahl, Kerstin &
Kaliff, Anders (red), Religion frn stenlder till medeltid. Artiklar baserade p
Religionsvetenskapliga ntverksgruppens konferens p Lvstadbruk den 1-3 de-
cember 1995. Riksantikvariembetets Arkeologiska underskningar Skrifter 19.
Linkping: 9-17

2006. Ddens berg och Guds hus frfderskult, kristnande och kloster i Al-
vastra i den tidiga medeltidens stergtland, I: Ersgrd, Lars (red), Helgonets
boning. Studier frn forskningsprojektet Det medeltida Alvastra, Lund Studi-
es in Historical Archaeology 5. Lund: 23-140

277
Evanni, Louise. 2007. Gravar lngs vgen genom Sittesta hage. Utbyggnad av vg
73, delen Hammarbcken-Nyfors Sdermanland smo socken, Sittesta 1:36,
RA 258, UV Mitt, Dokumentation av Fltarbetsfasen 2007:3, Arkeologisk un-
derskning. Hgersten.

Evans-Grubbs, Judith. In prep. Children Without Fathers in Roman Law: Paternity,

Legitimacy, and Freedom.

Fabech, Charlotte. 1991. Samfundsorganisation, religise ceremonier og regional

variation, I: Fabech, Charlotte & Ringtved, Jytte (red), Samfundsorganisation
og regional variation. Norden i romersk jernalder og folkevandringstid. Beret-
ning fra 1. Nordiske jernaldersymposium p Sandbjerg Slot 11-15 april 1989.
Jysk arkologisk Selskabs Skrifter XXVII. Aarhus: 283-304

1994. Reading society from the cultural landscape. South Scandinavia between
sacral and political power, I: Poul-Otto Nielsen et al. (red), The archeaology of
Gudme and Lundborg. Papers presented at a conference at Svendborg October
1991. Kbenhavn: 169-183

Fahlander, Fredrik. 2003. The materiality of Serial Practice. A microarchaaeology

of burial. GOTARC series B, 23. Gteborg.

Fenger, Ole. 1987. Om kildeverden af normative texter I: Hastrup, Kirsten &

Meulengracht Srensen, Preben (red), Tradition og historieskrivning. Kilderne
til Nordens ldste historie. Aarhus: 39-51

Fernstl, Lotta. 2004. Delar av en grav och glimtar av en tid. Om yngre jrnlder,
Tuna i Badelunda i Vstmanland och personen i grav X. Stockholm Studies in
Archaeology 32. Stockholm.

Fildes, Valerie. 1995. The culture and biology of breastfeeding: an historical re-
view of Western Europ, I: Stuart-Macadam, Patricia och Dettwyler Katherine,
(red), Breastfeeding. Biocultural perspectives. New York: 101-126

Flygerfeldt, Lina. 2005. Stenen som brinner om amulettliknande freml i senvi-

kingatida gravar. C-uppsats i arkeologi, Uppsala Universitet. Uppsala.

Foote, Peter. 1987. Reflections on Landabrigsattr and Rekaattr in Grgs I:

Hastrup, Kirsten & Meulengracht Srensen, Preben (red), Tradition og historie-
skrivning. Kilderne til Nordens ldste historie. Aarhus: 53-64

Foucault, Michel. 1972. The archaeology of knowledge. London.

Fowler, Chris. 2004. The archaeology of personhood. An anthropological approach.

London.

Fredriksen, Guro. 1979. Barnegraven fra Leiro i Valdres, AmS smtrykk 5: 20-24

Fritzner, Johan. 1954. Ordbog over det gamle norske sprog. 2. Oslo.

278
Frlund Per, 2000. Dd och begravd fr 1000 r sedan, I: Flygare, Irne. (red),
Barnen r vr framtid. Uppland 2000. rsbok fr medlemmarna i Upplands
fornminnesfrening och hembygdsfrbund. Uppsala: 11-34

Gansum, Terje. 2004. Hauger som konstruksjoner arkeologiske forventninger

gjennom 200 r. GOTARC series B, 33. Gteborg.

Gaunt, David. 1983. Familjeliv i Norden. Stockholm.

Geary, Patrick. 1994. Living with the Dead in the Middle Ages. Ithaca.

Gejvall, Nils-Gustav. 1960. Westerhus. Medieval population and church in the light
of skeletal remains. Kungl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien, 43.
Lund.

Gennep van, Arnold. 1960 [1909]. The Rites of Passage. London.

Gilchrist, Roberta. 1994. Medieval bodies in the material world: gender, stigma and
the body, I: Kay, Sarah. & Rubin, Miri. (red), Framing medieval bodies. Man-
chester: 43-61

1999. Gender and archaeology. Contesting the past. London.

2004. Archaeology and the life course. A time and age for gender, I: Meskell,
Lynn & Preucel, Robert W. (red), A companion to social archaeology. Oxford:
142-160

Gilchrist, Roberta & Sloane, Barney. 2005. Requiem. The medieval monastic ceme-
tery in Britain. London.

Gjessing, Guttorm. 1934. Studier i norsk merovingertid. Det norske vitenskaps aka-
demi skrifter 2. Oslo.

Grslund, Anne-Sofie. 1973. Barn i Birka, Tor 15: 161-179

1980. Birka IV. The burial customs a study of the graves in Bjrk. Stockholm.

1985. Den tidiga missionen i arkeologisk belysning problem och synpunkter,

Tor 20: 291-314

1989. Gud hjlpe nu vl hennes sjl. Om runstenskvinnorna, deras roll vid krist-
nandet och deras plats i familj och samhlle, Tor 22: 223-244

1991a. Arkeologi som klla fr religionsvetenskapen. Ngra reflektioner om hur

gravmaterialet frn vikingatid kan anvndas, I: Steinsland, Gro et al. (red),
Nordisk hedendom. Et symposium. Odense: 141-148

1991b. Var begravdes bygdens frsta kristna? I: Ferm, Olle (red), Kyrka och
socken i medeltidens Sverige. Studier till det medeltida Sverige 5. Stockholm:
37-48

279
 1996. Arkeologin och kristnandet I: Nilsson, Bertil (red) Kristnandet i Sverige.
Gamla kllor och nya perspektiv, Projektet Sveriges kristnande publikationer 5.
Uppsala: 19-44

2001. Mentalitet och ideologi. Om religionsskiftet i Skandinavien frn en arkeo-

logisk horisont. Occasional Papers in Archaeology 29. Uppsala.

2004. Dogs in graves a question of symbolism? I: Santillo Frizell, Barbro

(red), PECUS. Man and animal in antiquity. Proceedings of the conference at
the Swedish Institute of Rome, September 9-12, 2002. Projects and Seminars, 1.
Rom: 167-176

2005. Symbolik fr lycka och skydd vikingatida amuletthngen och deras

rituella kontext I: Bergsvik, Knut Andreas & Engevik, Asbjrn (red), Fra funn
til samfunn : jernalderstudier tilegnet Bergljot Solberg p 70-rsdagen UBAS
Noridsk, Universitetet i Bergen arkeologiska skrifter. Bergen: 377-392

Grslund, Bo. 1983. The human sex ratio at birth. Reproductive strategies in early
society Annales Acaddemiae Regiae Scientarium Upsaliensis. Kungl. Veten-
skapssamhllets i Uppsala rsbok, 24 (1981-1982). Uppsala: 59-81

1989. Forntida sjlstro i arkeologisk belysning, I: Kungliga Vitterhets Historie

och Antikvitets Akademiens rsbok, Stockholm: 60-67

Grnbech, Vilhelm. 1932. The Culture of the Teutons, 3. London.

Grnwall, Richard & Werthwein, Gran. 2005. Ett folkvandringstida-vendeltida

gravflt i Tby. Uppland, Tby socken, Karby 2:1, RA 57. UV Mitt, Dokumen-
tation av fltarbetsfasen 2005:19, Arkeologisk underskning. Hgersten.

Gurevich, Aaron. 1985. Categories of Medieval culture. London.

1992. Historical Anthropology of the Middle Ages. Cambridge.

Gustafsson, Malin et al. 2005. Kttsta - boplatser och gravar under 2 000 r. Un-
derskningar fr E4. Uppsala socken, Uppland. Avdelningen fr arkeologiska
underskningar, Uppsalandsmuseet, rapport 2006:7. Uppsala.

Hagberg, Louise. 1937. Nr dden gstar. Svenska folkseder och svensk folktro i
samband med dd och begravning. Stockholm.

1949. Seder och tro vid mrkestillfllena i barnets liv, I: Wikman, K. Robert V.
(red), Livets hgtider, Nordisk Kultur 20, Stockholm: 14-40

Hagen, Anders. 1953. Studier i jernalderens grdssamfunn. Universitetets oldsak-

samlings skrifter 4. Oslo.

Hamre, Lars. 1956. Skytning, I: Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid.

Malm: sp 155-164

Hastrup, Kirsten, 1985. Entropisk Elegi Stofskifte. Tidsskrift for Antropologi 8/12:
45-59

280
Hauptman Wahlgren, Katherine. 1995. Ett grdsgravflt i Hrads kyrkby. Sder-
manland, Hrads socken, RA 83. UV Stockholm, Rapport 1995:10. Stock-
holm.

Hed Jakobsson, Anna. 2003. Smltdeglars hrskare och Jerusalems tillskyndare.

Berttelser om vikingatid och tidig medeltid. Stockholm Studies in Archaeolo-
gy, 25. Stockholm.

Hedeager, Lotte, 1999. Sacred topography: depositions of Welth in the Cultural

Landscape, I: Gustafsson, Anders & Karlsson, Hkan (red), Glyfer och arkeo-
logiska rum en vnbok till Jarl Nordbladh. GOTARC A, 3. Gteborg: 229-
252

Hedelin, Helena. 1997. Barngravar speglingar av en verklighet? I: Bratt, Peter

och Lundstrm, sa (red), Bronslder och ldre jrnlder i Stockholms ln. Tv
seminarier vid Stockholms lns museum, Stockholm: 79-85

Hedstrm, Anders. 2001. Om livsduglighet - ett inlgg i abortdebatten, Lkartid-

ningen vol. 98/11: 1289-1290

Helgesson, Bertil. 1992. En mrklig frdelning. Ett senvikingatida gravflt i Fjl-

kinge, Skne META 1-2: 40-43

1996. Rapport, arkeologisk underskning 1990 Fjlkinge 35:60 m.fl. Fjlkinge

socken fornlmning 18 och 19, Lnsmuseet i Kristianstad 1996:5. Kristianstad.

1997. Fjlkinge regionalt centrum i NV Skne, I: Callmer, Johan & Rosen-

gren, Erik (red), gick Grendel att ska det hga huset Arkeologiska kl-
lor till aristokratiska miljer i Skandinavien under yngre jrnlder. Hallands
lnsmuseers skriftserie 9/GOTARC series C. Arkoelogiska skrifter 17. Halm-
stad: 119-130

Helle, Knut. 2001. Gulatinget og Gulatingslova. Leikanger.

Hellstrm, Jan Arvid. 1996. Vgar till Sveriges kristnande. Stockholm.

Herschend, Frands. 1997. Livet i hallen. Uppsala.

In print. Early Iron Age in South Scandinavia. Social order in settlement and
landscape.

Hertzberg, Ebbe. 1895. Glossarium, I: Hertzberg, Ebbe & Storm, Gustav (red),
Norges gamle love indtil 1387. 5. Kristiania.

Holck, Per. 1985. Cremated bones. A Medical-Anthropological study of an srchae-

ological material on cremated bones. Antropologiske skrifter 1. Oslo.

Holmberg, Rikard. 1990. Kyrkobyggnad, kult och samhlle, Lund Studies in Medie-
val Archaeology 8. Stockholm.

281
Holmbck, ke & Wessn, Elias. 1946. Svenska landskapslagar tolkade och frkla-
rade fr nutidens svenskar. ldre Vstgtalagen, Yngre Vstgtalagen, Sm-
landslagens kyrkobalk och Bjrkartten. Femte serien. Stockholm.

1962. Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning. Rttshistoriskt bibliotek,

serien 1. Sjtte bandet. Stockholm.

1966. Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning. Rttshistoriskt bibliotek,

serien 1. Sjunde bandet. Stockholm.

1979a. Svenska landskapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar.

stgtalagen och Upplandslagen. Frsta serien. Stockholm.

1979b. Svenska landskapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar.

Dalalagen och Vstmannalagen. Andra serien. Stockholm.

1979c. Svenska landskapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar.

Sdermannalagen och Hlsingelagen. Tredje serien. Stockholm.

1979d. Svenska landskapslagar tolkade och frklarade fr nutidens svenskar.

Sknelagen och Gutalagen. Fjrde serien. Stockholm.

Holmdahl, Barbro. 2000. Tusen r i det svenska barnets historia, Lund.

Hovstad, Johan. 1943. Mannen og samfunnet. Studier i norrn etik. Oslo.

Hultgrd, Anders. 1991. vergngstidens eskatologiska frestllningar I: Steins-

land, Gro et al. (red), Nordisk hedendom. Et symposium. Odense: 161-168

1992. Religis frndring, kontinuitet och ackulturation/synkretism i vikingati-

dens och medeltidens skandinaviska religion I: Nilsson, Bertil (red), Kontinui-
tet i kult och tro frn vikingatid till medeltid, Projektet Sveriges kristnande pub-
likationer 1. Uppsala: 49-104

1999. Fornskandinavisk hinsidestro i Snorre Sturlusons spegling, I: Drobin, Ulf

(red), Religion och samhlle i det frkristna Norden. Ett symposium. Odense:
109-124

2003. Menschenopfer, I: Reallexikon der Germanischen Altertumskunde, von J.

Hoops, 19. Berlin: 533-546

Hultkrantz, ke. 1973. Metodvgar inom den jmfrande religionsforskningen.

Stockholm.

Hrdelin, Alf. 1998. Mening och funktion i medeltidens kyrkliga konst. Reflek-
tioner kring en ny konsthistoria, Kyrkohistorisk rsskrift, 98: 200-208

Ingvarsson-Sundstrm, Anne. 2003. Children lost and found. A bioarchaeological

study of Middle Helladic children in Asine with comparison to Lerna. Uppsala.

282
Iregren, Elisabeth. 1972. Vrby och Vrberg II. Studie av kremerat mnnisko- och
djurbensmaterial frn jrnldern, Theisis and Papers in North-European Archa-
eology, 1. Stockholm.

1988. Avbruten amning blev barnens dd? Populr arkeologi, 1988:2: 22-25

Isaksson, Sven, 2000. Food and Rank in the Early Medieval Time, Thesis and Pa-
pers in Scientific Archaeology, 3. Stockholm.

2007. Analys av organiska lmningar i keramik frn Fjlkinges barngravar,

Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Uppdragsrapport 47. Stockholm.

Iversen, Tore. 2003. Fra trell til leilending frigivning, bosetning og herredmme i
Norge, Norden og Vest-Europa i tidlig middelalder, I: Lindkvist, Thomas &
Myrdal, Janken (red), Trlar. Ofria i agrarsamhllet frn vikingatid till medel-
tid. Stockholm: 22-49

Jakobsson, rmann. 2008. The Patriarch. Myth and reality, I: Lewis-Simpson,

Shannon (red), Youth and Age in Medieval North, The Northern World, 42. Lei-
den: 265-284

Jakobsson, rmann et al. (red) 2003. Fornaldarsagornas struktur och ideologi.

Handlingar frn ett symposium i Uppsala 31.8-2.9 2001. Nordiska texter och
underskningar, 28. Uppsala.

James, Allison et al. 1998. Theorizing childhood. Camebridge.

James, Allison & James, Adrian. 2004. Constructing childhood. Theory, policy and
social practice. Hampshire.

Jennbert, Kristina. 1988. Gravseder och kulturformer. I arkeologins grnsland I:

Iregren, Elisabeth et al. (red) Gravskick och gravdata: rapport frn arkeologi-
dagarna 13-15 januari 1988, University of Lund, Institute of Archaeology rep-
ort series 32, Lund: 87-100

Jensen, Bo. 2008. Vikingetidsamuletter og deres anvendelse i Skandinavien og Ves-

teuropa. Pdf-avhandling i forhistorisk arkologi ved Kpenhavns Universitet.
Kpenhamn.

Jensen, Jrgen. 1982. Nordens guld, Kpenhamn.

Jesch, Judith. 1991. Women in the Viking Age. Woodbridge.

1994. Runic inscriptions and social history. Some problems of method, I:

Knirk, James E. (red), Proceedings of the third international symposium on
runes and runic inscriptions, Grindaheim, Norway, 8-12 augusti 1990. Runrn.
9. Uppsala: 149-162

Jochens, Jenny. 1995. Women in old north society. London.

Johannisson, Ture. 1948. Fvn. ndttr och avledningarna p -ttr I: Ljunggren,

Karl Gustav (red), Arkiv fr nordisk filologi. 63. Lund: 181-191

283
Johansson, Barbro. 2005. Barn i konsumtionssamhllet. Stockholm.

Johansson, Karl G. 1992a. Frn Ynglingasagan till Olav Tryggvassons saga. Nor-
diska kungasagor, 1. Stockholm.

1992b. Olav den heliges saga. Nordiska kungasagor, 2. Stockholm.

1992c. Magnus den gode till Magnus Erlingsson. Nordiska kungasagor, 3.

Stockholm.

1998. Rigsula och Codex Wormianus. Textens funktion ur ett kompilationsper-

spektiv, Alvssml 8: 67-84

Jonsson, Kristina. 1999. Bland barnafderskor, spdbarn och vuxna barn social
och religis kontroll speglad i gravmaterialet frn Vsterhus, META 4: 12-35

In print. Tills dden skiljer oss t... Sociala markrer i medeltida gravskick i
Vsterhus p Frsn, Lddekpinge i Skne och Peterskyrkan i Tnsberg., I:
Iregren, Elisabeth et al (red), Vsterhus. Kapell, kyrkogrd och befolkning
KVHAA. Fristende monografi. Stockholm.

Kaliff, Anders. 1992. Brandgravskick och frestllningsvrld. En religionsarkeolo-

gisk diskussion. Occasional Papers in Archaeology 4. Uppsala.

1997. Grav och kultplats. Eskatologiska frestllningar under yngre bonslder

och ldre jrnlder i stergtland. Aun 24, Uppsala.

2005. The grave as concept and phenomenon. Reflections on the relation be-
tween archaeological terminology and interpretation I: Artelius, Tore & Svan-
berg, Fredrik (red), Dealing with the dead. Archaeological perspectives on pre-
historic Scandinavian burial practice. Riksantikvariembetet arkeologiska un-
derskningar skrifter 65. Stockholm: 125-142

2007. Fire, Water, Heaven and Earth. Ritual practice and cosmology in ancient
Scandinavia: An Indo-European perspective. Stockholm.

Kaliff, Anders & Sundqvist, Olof. 2004. Oden och Mithraskulten. Religis ackultu-
ration under romersk jrnlder och folkvandringstid. Occasional Papers in Ar-
chaeology 35. Uppsala.

Kaliff, Anders & stigaard, Terje. 2004. Cultivating corpses a comparative ap-
proach to disembodied mortuary remains. Current Swedish Arcaeology 12: 83-
104

Kallstenius, Lars. 1999. och vidare frekom icke.. En studie av ett rttsfall i Ydre
fr hundra r sedan. sterbymo.

Kanvall, Petra. 1995. Barn i frhistorisk tid. En teoretisk diskussion kring begrep-
pet barn I: Johnsen, Barbro & Welinder, Stig (red), 1995. Arkeologi om barn.
Occasional Papers in Archaeology 10. Uppsala: 7-12

284
Karlsson, Eva. 1997. Prinsessor eller mylingar? En studie av lndska barngravar
frn jrnldern. Magisteruppsats i arkeologi, Mitthgskolan. stersund.

Karlsson, Ingrid. 1988. Barnets stllning i Norden under medeltiden en analys

med utgngspunkt frn arkeologiskt och osteologiskt material. Seminarieupp-
sats, Lunds Universitet. Lund.

Keyser, Rudolph et al. (red). 1895. Norges gamle love indtil 1387. Supplement,
Glossarium, Anhang samt tillg og rttelser. Bd 5. Christiania.

Keyser, Rudolph & Munch, Peter Andreas. 1846. Norges gamle love indtil 1387. Bd
1. Christiania.

Kieffer-Olsen, Jakob. 1993. Grav og gravskik i det middelalderlige Danmark. 8

kirkegrdsutgravningar. Hjbjerg.

1997. Christianity and Christian burial. The religious background, and the tran-
sition from paganism to Christianity, from the perspective of a churchyard ar-
chaeologist, I: Kjeld Jensen, Claus & Hilund Nielsen, Karen. (red), Burial
and society. The chronological and social analysis of archaeological burial
data. Aarhus: 185-189

Kloo, Anna et al. 1999. Barnen berttar. En studie av barngravar frn ett vikingati-
da gravflt i Fjlkinge. Kandidatuppsats, arkeologiska institutionen, Lunds Uni-
versitet. Lund.

Klos, Lydia. 2006. Wanderer zwischen den Welten. Die Kriegerinnen der Eisenze-
it, I: Marold af, Edith & Mller, Ulrich (red), Femogtyvende tvrfaglige Vi-
kingasymposium. Kiel: 27-36

Kriig, Stefan. 1987. Lunds ldsta kyrkogrd. C-uppsats i arkeologi, Lunds Universi-
tet. Lund.

Krogh, Knud, J. 1967. Erik den Rdes Grnland. Kpenhamn.

Kroman, Erik & Iuul, Stig. 1945a. Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk. Skaans-
ke lov / Valdemars Sjllandske lov. Frste bind. Kpenhamn.

1945b. Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk. Eriks Sjllandske lov / Jyske lov
/ Skaanske og Sjllandske kirkelov. Andet bind. Kpenhamn.

1948. Danmarks Gamle Lova paa nutidsdansk. Retshistorisk indledning, kom-

mentar, sagregister. Tredie bind. Kpenhamn.

Kyhlberg, Ola. In print. Det stora konststycket.

In prep. Den lnga jrnldern.

Larsson, Annika. 2006. Kldd krigare. Skifte i skandinaviskt drktskick kring r

1000. Occasional Papers in Archaeology 39. Uppsala.

285
Larsson, Inger. 2003. Svenska medeltidsbrev. Framvxten av ett offentligt skrift-
sprk. Stockholm.

Larsson, Lars. 2006. Ritual building and ritual space. Aspects of investigations at
the Iron Age central site Uppkra, Scania, Sweden, I: Andrn, Anders et al.
(red) Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes and inte-
ractions, Vgar till Midgrd 8. Lund: 248-253

Larsson, Mats. 1994. Arkeologisk underskning, Sjgestad. Stensttning med 29

gravgmmor. Stensttning RA 75, Sjgestad socken, Linkpings kommun, s-
tergtland, RA UV Linkping, Rapport 1994:56. Linkping.

Lewis-Simpson, Shannon. 2008. Old Age in Viking-Age Britain, I: Lewis-

Simpson, Shannon (red), Youth and Age in Medieval North, The Northern
World, 42. Leiden: 243-264

Lillehammer, Grete. 1986. Barna i Nordens forhistorie. Drft metodegrunnlaget og

kildenes brekraft KAN 2: 3-21

1989. A child is born: the childs world in an archaeological perspective Nor-

wegian Archaeological Review 22, 89-105

2000. The world of Children, I: Joanna Sofaer Deverenski (red), Children and
material culture, London: 17-26

2005. Archaeology and children K.A.N, 24: 18-35

Linder, Lena. 1995. Hade den vikingatida brsrken ngra barn? I: Johnsen,
Barbro & Welinder, Stig (red), Arkeologi om barn Uppsala: 69-77

Linderoth, Thomas. 1990. Vart har alla barn tagit vgen? Populr arkeologi 8:3:
14-16

Lindkvist, Thomas. 1996. Kungamakt, kristnande, statsbildning I: Nilsson, Bertil

(red), Kristnandet i Sverige. Gamla kllor och nya perspektiv, Uppsala: 217-242

Lindquist, Malin. 1981. Mylingar offer, utsatta barn eller frhistoriska barnbe-
gravningar?, Gotlndskt arkiv, 53: 7-12

Lundborg, Lennart & Sigvallius, Berit. 1994. Sund, Sffle. Gravflt och boplatsom-
rde frn yngre jrnldern invid Bylven p Vrmlandsnset, Halmstad.

Lundstrm, Inga & Theliander, Claes. 2004. Sntorp. Ett gravflt i Vstergtland
frn frromersk jrnlder till tidig medeltid. GOTARC Series C, arkeologiska
skrifter 49. Gteborg.

Lundstrm, Per. 1981. De kommo vida Vikingars hamn vid Paviken p Gotland,
Stockholm.

Lfgren, Mats et al. 1991. Abortlagen ifrgastts genom nya rutiner fr omhnder-
tagande av foster efter abort, Lkartidningen 1991/88: 10-13

286
Lnnroth, Lars. 1987. The effects of conversion on Scandinavian mentalit, I:
Sawyer, Birgit et al. (red), The Christianization of Scandinavia. Alingss: 18-20

1997. Hvdingahallen i fornnordisk myt och saga, I: Callmer, Johan & Rosen-
gren, Erik (red), gick Grendel att ska det hga huset Arkeologiska kl-
lor till aristokratiska miljer i Skandinavien under yngre jrnlder. Halmstad:
31-37

Lvkrona, Inger. 1999. Annika Larsdotter barnamrderska. Kn, makt och sexuali-
tet i 1700-talets Sverige, Lund.

Magnsson, Sigurur Gylfi. 2003. The singularization of History: social history

and microhistory within the postmodern state of knowledge, Journal of Social
History 36/3: 701-735

2006. Social History as `sites of memory`? The institutionalization of History:

microhistory and the grand narrative, Journal of Social History 39/3: 891-913

Malmer, Brita. 2003. Om penningar och halvpenningar, NNUM 7-8: 119-127

Maurer, Konrad. 1880. ber die Wasserwihe des germanischen Heidentumes.

Mnchen.

Meaney, Audrey, L. 1981. Anglo-Saxon amulets and curing stones, BAR British
series 96, Oxford.

Milton, Lena. 2001. Folkhemmets barnmorskor. Den svenska barnmorskekrens

proffessionalisering under mellan- och efterkrigstiden. Studia Historica Upsali-
ensia, 196. Uppsala.

Mmisson, Kristjn. In prep. Singularizing the past. The materiality of the small
and ordinary.

Molin, Anna. 1999. Barngravfltet i Hulje. I: Kaliff, Anders (red), Olika perspektiv
p en arkeologisk underskning i vstra stergtland. RA, Arkeologiska un-
derskningar. Skrifter nr 28. Linkping: 42-56

Moore, Jenny & Scott Eleanor. 1997. Invisible people and processes. Writing gen-
der and childhood into European archaeology. London.

Mundal, Else. 1987. Barneutbering Norskrift 56: 1-78

1988. Forholdet mellom born og foreldre i det norrne kjeldmaterialet Collegi-

um Medievale (1988) 1: 9-26

1989. Barneutbering, I: Hedda Gunneng et al. (red), Kvinnors rosengrd. Me-

deltidskvinnors liv och hlsa, lust och barnafdande. Fredrag frn nordiska
tvrvetenskapliga symposiet I rhus aug. 1985 och Visby sept. 1987, Skriftserie
frn centrum fr kvinnoforskning vid Stockholms universitet, 1. Stockholm:
122-134

287
Mygland Samset, Sigrid. 2007. Children in medieval Bergen. An archaeological
analysis of child-related artefacts. The Bryggen papers Main Series 7. Bergen.

Myrdal, Janken. 1999. Jordbruket under feodalismen 1000-1700. Det svenska jord-
brukets historia 2. Stockholm.

Mrtensson, Anders W. 1963a. Gravar kring stavkyrkan, I: Blomqvist, Ragnar &

Mrtensson, Anders W. (red), Fynd frn Ultima Thule. En berttelse om vad
grvningarna fr Thulehuset i Lund avsljade. Archaeologica Lundensia II.
Lund: 43-66

1963b. Gravarna kring S:t Drotten, I: Blomqvist, Ragnar & Mrtensson, An-
ders W. (red), Fynd frn Ultima Thule. En berttelse om vad grvningarna fr
Thulehuset i Lund avsljade. Archaeologica Lundensia II. Lund: 89-109

1976. Gravar och kyrkor, I: Mrtensson, Anders W. (red), Uppgrvt frflutet

fr PKbanken i Lund. En investering i arkeologi. Archaeologica Lundensia VII,
Lund: 87-134

Mller, Jens Schou. 1940. Moder og barn i dansk folkeoverlevering. Fra svangers-
kab till daab og kirkegang. Danmarks folkeminder 48. Kpenhamn.

Mller-Christensen, Vilhelm. 1971. Spedalskhed, Kulturhistoriskt lexikon fr

nordisk medeltid, XVI: sp 460-470

Nagmr, Robert. 1983. Fjlkinge. Boplatslmningar och gravar frn sten- och jrn-
lder. RA Rapport UV 1983:13. Stockholm.

Nevus, Clara. 1974. Trlarna i landskapslagarnas samhlle: Danmark och Sveri-

ge. Studia historica Upsaliensia, 58. Uppsala.

Nielsen, Ann-Lili. 1997. Pagan Cultic and Votive Acts at Borg. An Expression of
the Central Significance of the Farmstead in the Late Iron Age, I: Andersson,
Hans et al. (red), Visions of the past. Trends and traditions in Swedish Medieval
Archaeology. Stockholm: 373-392

Nilsson, Bertil. 1987. Dd och begravning, I: Ferm, Olle & Tegnr, Gran (red),
Tanke och tro. Aspekter p medeltidens tankevrld och fromhetsliv. Studier till
det medeltida Sverige 3. Stockholm: 133-150

1989. De Sepulturis. Gravrtten i Corpus Iuris Canonici och medeltida nordisk

lagstiftning. Bibliotheca Theologiae Practicae, Kyrkovetenskapliga studier, 44.
Uppsala.

1991. Frids- och asylfreskrifter rrande den medeltida sockenkyrkan. I: Ferm,

Olle & Andersson, Roger (red), Kyrka och socken i medeltidens Sverige. En
samling uppsatser. Studier till det medeltida Sverige 5. Stockholm: 473-504

1994. Kvinnor, mn och barn p medeltida begravningsplatser, Projektet Sveri-

ges kristnande Publikationer 3. Uppsala.

288
 1996. Frn gravflt till kyrkogrd. Frndringar och variation i gravskicket., I:
Nilsson, Bertil (red), Kristnandet i Sverige. Gamla kllor och nya perspektiv.
Projektet Sveriges kristnande publikationer 5. Uppsala: 349-386

1998. Missionstid och tidig medeltid. Sveriges Kyrkohistoria, 1. Stockholm.

Norberg, Lars. 1998. Ett gravflt frn yngre jrnlder i Strngns. Arkeologiska
meddelanden, Sdermanlands museum 1998:1, Nykping.

Nordberg, Andreas. 2003. Krigarna i Odins sal. Ddsfrestllningar och krigarkult

i fornnordisk religion. Stockholm.

Nordstrm, Therese. 2004. Barnens roll i en tid av frndring. En analys av ett

barngravflt frn ldre romersk jrnlder p land. C-uppsats i arkeologi,
Stockholms Universitet. Stockholm.

Norman, Karin. 1996. Kulturella frestllningar om barn ett socialantropologiskt

perspektiv. Stockholm.

Norr, Svante. 1998. To rede and to rown. Expressions of early Scandinavian king-
ship in written sources. Occasional Papers in Archaeology 17. Uppsala.

Norseng, Per. 1991. Law codes as a source for Nordic history in the Early Middle
Ages, Scandinavian Journal of History 16: 137-166

Nyln, Erik. 1958. Pryda, skydda, binda? Om gravskickets mening och skrvstens-
rsenas problem med anledning av ett aktuellt bronsldersfynd. Gotlndskt ar-
kiv: 23-38

Nyln, Erik & Schnbck, Bengt (red). 1994. Tuna i Badelunda. Guld, kvinnor,
btar. Uppsala.

Nsman, Ulf. 1973. Vapenminiatyrer frn Eketorp Tor 15: 94-102

Nsstrm, Britt-Mari. 1996. Frn Frja till Maria. Det frkristna arvet speglat i en
folklig frestllningsvrld I: Nilsson, Bertil (red), Kristnandet i Sverige.
Gamla kllor och nya perspektiv, Projektet Sveriges kristnande publikationer 5,
Uppsala: 335-348

2001. Fornskandinavisk religion. En grundbok. Lund.

2002. I livets skeden, I: Jennbert, Kristina et al. (red), Plats och praxis. Studier
av nordisk frkristen ritual. Vgar till Midgrd 2. Lund: 69-86

Nsstrm, Elisabeth. 1996. Barn eller vuxen i det vikingatida Danmark? Ett frsk
att fina en social grns mellan barn och vuxen i ett gravmaterial. Kandidatupp-
sats, arkeologiska institutionen, Lunds Universitet. Lund.

Ohlmarks, ke. 1962. Landssagor / Upptcktssagor / Sydvstlandssagor. De is-

lndska sagorna, frsta bandet. Stockholm.

1963a. Vstlandssagor. De islndska sagorna, andra bandet. Stockholm.

289
 1963b. Nordvstislands sagor. De islndska sagorna, tredje bandet. Stockholm.

1964a. Sagorna frn mellersta och stra Nordisland. De islndska sagorna, fjr-
de bandet. Stockholm.

1964b. Sagorna frn st- och Sydisland. De islndska sagorna, femte bandet.
Stockholm.

Olsson, Mona. 2002. De dpta och de odpta barnen, I: S:t Jrgen mitt i medelti-
den. Malmya 7. Malm: 43-47

Ottoson, Erik. 1999. Under ytan. Votivoffer i vtmark. CD-uppsats i arkeologi, Upp-
sala Universitet. Uppsala.

Overing, Gillian. 1999. A body in question: aging, community and gender in Me-
dieval Iceland Journal of Medieval and Early Modern studies 29/2: 211-225

Paxton, Frederick S. 1990. Christianizing death. The creation of a ritual process in

early medieval Europe. Ithaca.

Pentikinen, Juha. 1968. The nordic dead child tradition. Nordic dead-child beings,
a study in comparative religion. Helsingfors.

1990. Child abandonment as an indicator of Christianization in the Nordic coun-

tries, I: Ahlbck, Tore (red), Old Norse and Finnish religious and cultic place-
namnes. bo: 72-91

Perselli, Jan. 1998. Fostersyn i svensk rtt. Linkping Studies in Arts and Science,
170. Linkping.

Persson, Nancy. 2009. Det frflutna i det frflutna en studie i frflutet historie-
bruk. C-uppsats i arkeologi, Uppsala Universitet. Uppsala.

Persson, Per & Sjgren, Karl-Gran. 2001. Falbygdens gnggrifter [D.1], Under-
skningar 1985-1998. GOTARC, series C arkeologiska skrifter, 34. Gteborg.

Persson, Per-Olof & Persson, Evy. 1983. Report on the anthropometrics of the skele-
tons from the early Medieval cemetery in Lddekpinge (Scania, S. Sweden),
The Lddekpinge Investigation V. Lunds Universitets Historiska museum,
rapport 19. Lund.

Peterson, Magnus. 2006. Triberga kvarnbacke, ett gravflt frn yngre jrnlder.
RA 73, Hulterstad socken, land. Kalmar lnsmuseum rapprter 2006:2. Kal-
mar.

Petr, Bo. 1984. Arkeologiska underskningar p Lov, del 4, bebyggelsehistorisk

analys, Studies in North-European Archaeology 10. Stockholm.

1999a. Gravfltet RA 13 Sderby, Lov sn, Uppland. Ett gravflt med tv famil-
jer frn yngre jrnlder,Lov Archaeological reports and studies 6. Stockholm.

290
 1999b. Gravfltet RA Sderby, Lov sn, Uppland. Ett gravflt frn yngre jrn-
lder, Lov Archaeological reports and studies 7. Stockholm.

2000. Gravfltet RA 87, Lunda, Lov sn, UP. Ett gravflt frn yngre vendeltid.
Lov Archaeological reports and studies 8. Stockholm.

Pollock, Linda. 1983. Forgotten children: Parent-child relations from 1500 to 1900.
Cambridge.

Poluha, Eva et al. (red). 2000. Children across time and space. Social and cultural
conceptions of children and childrens rights. Stockholm.

Price, Neil S. 2002. The Viking Way. Religion and war in Late Iron Age Scandina-
via. AUN 31, Uppsala.

Prout, Alan & James, Allison 1997. A new paradigm for the sociology of childho-
od? Provenance, promise and problems. I: Prout, Alan & James, Allison (red),
Contstructing and reconstructing childhood. Contemporary issues in the socio-
logical study of childhood. Hampshire: 7-34

Qvortrup, Jens. 1987. The sociology of childhood. Barndomsprojektet, 87/2. Esbjerg.

Redin, Lars. 1976. Lagmanshejdan. Ett gravflt som spegling av sociala strukturer i
Skanr. Acta archaeologica Lundensia, series in 4, 10. Lund.

Rega, Elizabeth. 1997. Age, gender and biological reality in Early Bronze Age
cemetery at Mokrin I: Moore, Jenny & Scott, Eleanor (red), Invisible people
and processes. Writing gender and childhood into Europaen archaeology. Lon-
don: 229-247

Regner, Elisabet. 2007. Buried bodies and scattered bones: Child graves and sec-
ondary burials at Alvastra Abbey, I: Fransson, Ulf et al. (red), Cultural interac-
tion between east and west. Archaeology, artefacts and human contacts in
northern Europe. Stockholm: 120-126

Regulska, Joanna. 2005. Family in Europe I: Essed, Philomena et al. (red), A

Companion to Gender Studies. Blackwell companions to cultural studies, 8.
Malden: 392-402

Reichborn-Kjennerud, Ingjald. 1933. Vr gamle trolldomsmedisin II. Skrifter utgitt

av det Norske Videnskaps-Akademi i Oslo, 2. Oslo.

Rindal, Magnus. 2004. Dei eldste norske kristenrtter. I: Sigursson, Jn Vidar et

al. (red), Religionsskiftet i Norden. Brytinger mellom nordisk og europeisk kul-
tur 800-1200 e. Kr. Occasional Papers skriftserie 2004/6. Oslo: 103-138

Risan, Thomas. 2004. Kirkegrden p Domkirkeodden. Om kjnn og kristenrett,

META 2004:1: 3-20

Roesdahl, Else. 1987. The archaeological evidence for conversion, I: Sawyer,

Birgit et al. (red), The Cristianization of Scandinavia. Report of a Symposium
held at Kunglv, Sweden 4-9 August 1985. Alingss: 2-5

291
Roslund, Mats. 1990. Nittiotalets medeltidsarkeologi och det dda barnet, Forn-
vnnen 85: 283-291

Runcis, Janis. 2002. Brnstensbarnen. Bilder, berttelser och betraktelser Riksan-

tikvariembetet, arkeologiska underskningar skrifter 41. Stockholm.

Rydving, Hkan. 1995. The end of drum-time. Religious changes among the Lule
Saami, 1670s 1740s. Acta Universitatis Upsaliensis. Historia Religionum 12.
Uppsala.

Rynning, Elisabeth. 2004. ldersgrns fr mnskliga rttigheter? Om rtten till

hlso- och sjukvrd vid livets brjan, I: Hollander, Anna et al. (red), Barn och
rtt. Uppsala: 149-180

Saal, Frederick, S. vom. 1994. The role of social, religious, and medical practices
in neglect, abuse, abandonment and killing of infants, I: Parmigiani, Stefano &
vom Saal, Frederick S. (red), Infanticide and parental care: proceedings of a
workshop held at the International School of Ethology, Ettore Majorana Centre
for Scientific Culture, Italy, 13-20 June 1990. Ettore Majorana International Life
Sciences Series 13. Chur: 43-72

Sahlstrm, Karl Esaias & Gejvall, Nils-Gustaf. 1948. Gravfltet p Kyrkbacken i

Horns socken, Vstergtland, Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akade-
miens handlingar, 60:2. Stockholm.

1954. Banklla och Stora Ro. Tv vstgtska brandgropsgravflt, Kungl. Vitter-

hets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar 89. Stockholm.

Sallander, Karin. 1995. Bronslderns barn. Magisteruppsats i arkeologi, Uppsala

Universitet. Uppsala.

Sandholm, ke. 1965. Primsigningsriten under nordisk medeltid. Acta Academiae

Aboensis, ser. A, 29:3. bo.

Sanmark, Alexandra. 2004. Power and Conversion. A Comparative Study of Chris-

tianization in Scandinavia. Occasional Papers i Archaeology 34. Uppsala.

Saunders, Shelley & Hoppa, Robert. 1993. Growth deficit in survivors and non-
survivers: Biological mortality bias in subadult skeletal samples, Yearbook of
Physical Anthropology 36: 127-151

Sawyer, Birgit. 1988. Property and inheritance in Viking Age Scandinavia; the runic
evindence. Occasional Papers on Medieval Topics 2. Alingss.

1992. Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandinavien. Occasional
papers on Medieval topics 6. Skara.

Sawyer, Peter. 1982. Kings and Vikings. Scandinavia and Europe AD 700-1100,
London.

292
Schiratzki, Johanna. 2003. Barnkonventionen och barnets bsta globalisering med
reservation, I: Sandin, Bengt & Halldn, Gunilla (red), Barnets bsta en an-
tologi om barndomens innebrder och vlfrdens organisering. Stockholm: 25-
52

Schjdt, Jens Peter. 1989. Nogle overvejelser over begrebet religionsskifte med
henblik p en problematisering af termens brug i forbindelse med overgangen til
kristendommen i Norden I: Andrn, Anders (red), Medeltidens fdelse. Sympo-
sier p Krapperups Borg 1. Lund: 187-201

Scott, Eleanor. 1997. Introduction: on the incompleteness of archaeological narra-

tives I: Moore, Jenny & Scott, Eleanor (red), Invisible people and processes.
Writing gender and childhood into Europaen archaeology. London: 1-14

1999. The archaeology of infancy and infant death. BAR International Series
819. Oxford.

Seiler, Anton. 2001a. I skuggan av btgravarna.Landskap och samhlle i Vendels

socken under yngre jrnlder. D.1 Text och figurer. Theses and Papers in Ar-
chaeology, 7. Stockholm.

2001b. I skuggan av btgravarna.Landskap och samhlle i Vendels socken under

yngre jrnlder. D.2. Appendix. Theses and Papers in Archaeology, 7. Stock-
holm.

2003. I guldsmedens tjnst. Spr av trldomen i gravmaterialet frn stra Mel-

lansverige under yngre jrnlder, I: Lindkvist, Thomas & Myrdal, Janken (red),
Trlar. Ofria i agrarsamhllet frn vikingatid till medeltid. Stockholm: 77-87

Sellevold, J. Berit. 1989. Fdsel og dd. Kvinners ddleighet i forbindelse med

svangerskap og fdsel i forhistorisk tid og middelalder, belyst ut fra studier av
skjelettmaterialer. I: Gunneng, Hedda et al. (red), Kvinnors rosengrd. Medel-
tidskvinnors liv och hlsa, lust och barnafdande. Fredrag frn nordiska tvr-
vetenskapliga symposiet I rhus aug. 1985 och Visby sept. 1987, Skriftserie frn
centrum fr kvinnoforskning vid Stockholms universitet, 1, Stockholm: 79-96

Sellevold, J. Berit et al. 1984. Iron Age man in Denmark. Kpenhamn.

Selling, Dagmar. 1955. Wikingerzeitliche und Frumittelalterliche Keramik in

Schweden. Stockholm.

Shahar, Shulamith 1994. The old body in medieval culture I: Kay, Sarah & Rubin,
Miri (red), Framing medieval bodies, Manchester: 160-186

Shetelig, Haakon. 1944. Smykker av jet i norske vikingfunn Bergens museum,

rsbok 1944 Historisk-antikvarisk rekke 1. Bergen: 1-14

Sigursson, Jn Vidar. 2003. Kristninga i Norden 750-1200. Oslo.

2004. Innledning, I: Sigursson, Jn Vidar et al. (red), Religionsskiftet i Nor-

den. Brytinger mellom nordisk og europeisk kultur 800-1200 e. Kr. Occasional
Papers skriftserie 2004/6. Oslo: 5-12

293
 2008. Becoming old. Ageism and taking care of the elderly in Iceland c. 900-
1300, I: Lewis-Simpson, Shannon (red), Youth and Age in Medieval North, The
Northern World, 42. Leiden: 227-242

Sigvallius, Berit. 1991. Trullhalsar. Om den osteologiska underskningen, I:

sterholm, Inger (red), Ur den gotlndska jorden. Glimtar frn arkeologiska
underskningar, RAGU Arkeologiska skrifter 1991:1. Visby: 23-25

1994. Funeral pyres.Iron Age cremations in North Spnga. Thesis and Papers in
Osteology, 1. Stockholm.

Sjholm, Elsa. 1976. Gesetze als Quellen mittelalterlicher Geschichte des Nordens.
Stockholm.

1988. Sveriges medeltidslagar. Europeisk rttstradition i politisk omvandling.

Lund.

Sjling, Emma. 2007. Brnt, begravet och nedbrutet, I: Notelid, Michel (red), Att
n den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Arkeologi E4 Up-
pland studier, vol. 2. Uppsala: 123-142

Sjvold, Torstein. 1977. Non-metrical divergence between skeletal populations. The

theoretical foundation and biological importance of C. A. B. Smith's mean
measure of divergence. Stockholm.

Skre, Dagfinn. 1996. Herredmmet: bosetning og besittelse p Romerike 200-1350

e. Kr. Oslo.

2001. The social context of settlement in Norway in the first millenium AD

Norwegian Archaeological Review 34: 1-34

Sofaer Deverenski, Joanna. 1994. Where are the children? Accessing children in
the past Archaeological Review from Camebridge 13(2): 7-20

1997. Engendering children, engendering archaeology. I: Moore, Jenny &

Scott, Eleanor (red), Invisible people and processes: Writing gender and child-
hood into European Archaeology, London: 192-202

2000a. (red). Children and material culture. London.

2000b. Material culture shock. Confronting expectations in the material culture

of children, I: Sofaer Deverenski, Joanna. (red), Children and material culture,
London: 4-16

2006. The body as material culture: a theoretical osteoarchaeology. Cambridge.

Staecker, Jrn. 1999a. Rex regum et dominos dominorum. Die vikingerzeitlichen

Kreutz- und Kruzifixanhnger als ausdruck der mission in Altdnemark und
Schweden. Lund studies in Medieval archaeology 23. Lund.

294
 1999b. Thors Hammer Symbol of Christianization and political delusion.
Lund Archaeological Review, 5: 89-104

Steinsland, Gro. 1989. Religionsskiftet i Norden et dramatisk ideologiskifte, I:

Andrn, Anders (red), Medeltidens fdelse. Symposier p Krapperups Borg 1.
Lund: 203-212

1991. I: Religionsskiftet i Norden og Vlusp 65, I: Steinsland, Gro et al. (red),

Nordisk hedendom. Et symposium. Odense: 335-348

2004. Myten om kongen i historien om religionsskiftet i Norge, I: Sigursson,

Jn Vidar et al. (red), Religionsskiftet i Norden. Brytinger mellom nordisk og
europeisk kultur 800-1200 e. Kr. Occasional Papers skriftserie 2004/6. Oslo: 63-
102

2007. Fornnordisk religion. Stockholm.

Stenberger, Mrten (red), 1943. Forntida grdar i Island. Kpenhamn.

(red), 1955. Vallhagar. A migration period settlement on Gotland, Sweden. 1-2.

Kpenhamn.

1979. Det forntida Sverige. Stockholm.

Stjernquist, Berta. 1987. Spring-cults in Scandinavian prehistory, I: Linders, Tul-

lia & Nordquist, Gullg (red), Gifts to the Gods. Proceedings of the Uppsala
Symposium 1985. Uppsala: 149-158

Stjernquist, Berta et al. 1994. Archaeological and Scientific Studies of Amber from
the Swedish Iron Age Scripta Minora. Regiae Societatis Humaniorum Littera-
rum Lundensis. Studier utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i
Lund 1994-1995: 1. Lund.

Strm, Folke. 1942. On the Sacral Origin of the Germanic Death Penalties. Lund.

Strm, ke V. 1967. Scandinavian belief in Fate. A Comparison between Pre-

Christian and Post-Christian Times, I: Ringgren, Helmer (red), Fatalistic Be-
liefs in Religion, Folklore, and Literature. Stockholm: 63-88

Strmberg, Mrta. 1961. Untersuchungen zur jngeren Eisenzeit in Schonen. Acta

Archaeologica Lundesia series in 4, 4. Malm.

Stuart-Macadam, Patricia, 1985. Porotic hyperostosis: Representative of Childhood

Condition, American Journal of Physical Anthropology 66/4: 391-398

1992. Porotic Hyperostosis: A New Perspective, American Journal of Physical

Anthropology 87 (1): 39-47

1995. Breastfeeding in prehistory, I: Stuart-Macadam, Patricia & Dettwyler Kath-

erine (red), Breastfeeding. Biocultural perspectives. New York: 75-100

295
Stuart-Macadam, Patricia & Kent, S, (red) 1992. Diet, Demography and Disease,
New York.

Sundstrm, Jan. 1989. Stavkyrka i Mattmar, I: Hemmendorff, Ove (red), Arkelogi

i fjll, skog och byg 2, jrnlder-medeltid, Fornvrdaren 24. stersund: 145-152

Sundqvist, Olof. 2000. Freyrs offspring. Rulers and religion in ancient Svea socie-
ty. Uppsala.

Svanberg, Fredrik. 2003. Death rituals in south-east Scandinavia AD 800-1000.

Acta Archaeologica Lundensia, Series in 4, 24. Lund.

Svensson, Susanne & Andersson, Gunnar. 2005. Gravfltet vid Lilla Sylta. Uppland,
Fresta socken, Stora Alby 1:75, RA 87:1-2. UV Mitt, Dokumentation av Flt-
arbetsfasen 2005:2, Arkeologisk underskning. Hgersten.

Swahn, Jan-jvind. 1999. Gudinnans trar som blev till Prinsens droppar och ciga-
rettmunstycken I: Andersson, Lars, et al.. (red), Brnsten. Den levande stenen
Statens historiska museum utstllningskatalog 330: 47-50

Theden, Susanne. 2009. Whos that girl? The Cultural Construction of Girlhood
and the Transition to Womanhood in Viking age Gotland Childhood in the
Past. Volume 1: 78-93

Theliander, Claes. 2005. Vstergtlands kristnande. Religionsskifte och gravskickets

frndring 700-1200. GOTARC series B, 41. Gteborg.

Tilley, Christopher. 1996. An etnography of the neolitic. Early prehistoric societies

in southern Scandinavia New studies in archaeology. Camebridge.

Tillhagen, Carl-Herman. 1983. Barnet i folktron. Tillblivelse, fdelse och fostran,

Stockholm.

Thomson, Arthur. 1960. Barnkvvningen. En rttshistorisk studie. Skrifter utgivna

av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund, LVIII. Lund.

Thunmark-Nyln, Lena. 2004. Visby ett pussel med gamla och nya pusselbitar.,
Fornvnnen, 99: 285-297

Ucko, Peter, J., 1969. Ethnography and archaeological interpretations of funerary

remains, World Archaeology, 1: 262-280

Ulln, Marianne. 1998. Kyrkobygge i tr och sten, I: Nilsson, Bertil (red), Mis-
sionstid och tidig medeltid. Sveriges Kyrkohistoria, 1. Stockholm: 199-207

Uppdrag granskning. 2008-05-07. SVT1, Sveriges Television.

Valk, Heiki. 1998. About the transitional period in the burial customs in the region
of the Baltic Sea, I: Blomkvist, Nils (red), Culture clash or compromise?The
Europeanisation of the Baltic Sea area in 1100-1400 AD. Papers of the XIth
Visby Symposium held at Gotland Centre for Baltic studies, Gotland University
College, Visby October 4th-9th, 1996. Visby: 237-250

296
Vibe Mller, Inger Helene. 1991. Fra ttefelleskap til sognefelleskap. Om over-
gangen fra hednisk tilkristen gravskikk, I: Steinsland, Gro et al. (red), Nordisk
hedendom. Et symposium. Odense: 359-372

Victor, Helena. 2002. Med graven som granne. Om bronslderns kulthus. Aun 30.
Uppsala.

Vikstrand, Per. 2006. sgarr, Migarr, and tgarr, I: Andrn, et al. (red.), Old
Norse Religion in long-term perspectives: origins, changes, and interactions.
Vgar till Midgrd 8. Lund: 354-357

Vretemark, Maria. 1992. Den knssegregerade kyrkogrden ett utslag av Maria-

kult? META, 1-2: 120-128

Wagnkilde, Hanne & Pind, Torben. 1991. En gravplads ved Ndr. Grdbygrd i ker
fra tiden omkring kristendomens indfrelse. Fra Bornholms Museum 1989-
1990: 53-66

Wallette, Anna. 2004. Sagans svenskar. Synen p vikingatiden och de islndska

sagorna under 300 r. Malm.

Wallin, Curt. 1989. Premonstratenserna och deras kloster i Skne. I: Cinthio, Erik
(red), Sknska kloster, Kristianstad: 63-81

Wapler, Ulrike. 1998. Cribra Orbitalia in anthrobiology: Diagnostic criterions and

implications in the study of ancient skeletal populations, Vol. 1: Text.
Luniversit Bordeaux 1. cole Doctorale des Sciences Biologiques et Mdi-
cales. Bordeaux.

Wedrup, Karin. 1956. Barneutbering, Sverige, I: Kulturhistoriskt lexikon fr nor-

disk medeltid. Malm: sp 349

Welinder, Stig. 1990. Mnniskor i Vsterstrakten fr 1000 r sedan. Vsters kul-

turnmnds skriftserie, 22. Vsters.

1995. Barnens demografi, I: Johansen Barbro & Welinder, Stig (red),

Arkeologi om barn. Occasional Papers in Archaeology 10. Uppsala: 13-18

1998. The Cultural Construction of Childhood in Scandinavia 3500 BC-1350

AD, Current Swedish Archaeology, 6: 185-204

Wicker, Nancy. 2002. Selective female infanticide as partial explanation for the
dearth of women in Viking Age Scandinavia, I: Halsall, Guy (red), Violence
and society in the Early Medieval West. Woodbridge: 205-221

Williams, Henrik. 1996. Vad sger runstenarna om Sveriges kristnande?, I: Nils-

son, Bertil (red), Kristnandet i Sverige. Gamla kllor och nya perspektiv. Pro-
jektet Sveriges kristnande publikationer, 5. Uppsala: 45-84

Wilson, Margo & Daly, Martin. 1994. The psychology of parenting in evolutionary
perspective and the case of human filicide, I: Parmigiani, Stefano & vom Saal,

297
 Frederick S. (red), Infanticide and parental care: proceedings of a workshop
held at the International School of Ethology, Ettore Majorana Centre for Scien-
tific Culture, Italy, 13-20 June 1990. Ettore Majorana International Life Sci-
ences Series 13. Chur: 73-104

Wood, James, W. 1992. The Osteological Paradox. Problems of inferring prehis-

toric health from skeletal samples, Current Anthropology, 33 (4): 343-370

Ylnen-Peltonen, Raija, 2000. Interpreting Childrens Graves in Early Christian

Cemeteries in FinlandTwo 11th- 13th Century Cemeteries in Southwestern
Finland META, 3: 46-55

Zachrisson, Torun. 1994. The Odal and its Manifestation in the Landscape, Cur-
rent Swedish Archaeology, 2: 219-239

2003. De osynliga. Om trlar i arkeologisk forskning, I: Lindkvist, Thomas &

Myrdal, Janken (red), Trlar. Ofria i agrarsamhllet frn vikingatid till medel-
tid. Stockholm: 88-102

ij, Karin. 1993. bygravfltet. UV Rapport 1987:11. Stockholm.

lands jrnldersgravflt. 1-4 (1987-2001). Riksantikvariembetet och Statens

historiska museer. Stockholm.

rn, Peter. 2001. vre tidsgrnsen fr abort omprvas. Allt fler fr tidigt fdda
verlever visar ny svensk studie, Lkartidningen 98/5: 404-405

sterberg, Eva. 1991. Tystnadens strategi. Milj och mentalitet i de islndska sa-
gorna. Historisk tidskrift 1991:2: 165-185

298
Occasional Papers in Archaeology
1 The Bjurselet settlement III. Vol.12. Hans Christiansson and Kjel Knutsson
(eds.). Uppsala 1989. 274 pp. 155 pp.
2 U. Alstrm. Hus och grd i Olavs vrd: Trondheim ca 9901300 (Houses and
farmsteads in Olavs care. Trondheim c. 9901300). Uppsala 1991. 72 pp., 43
figs.
3 F. Herschend. The recasting of a symbolic value: three case studies on rune-
stones. Uppsala 1994. 123 pp., 48 figs.
4 A. Kaliff. Brandgravskick och frestllningsvrld: en religionsarkeologisk dis-
kussion (Cremation burial practice and religious beliefs). Uppsala 1992. 148
pp., 12 figs. (Out of print).
5 S. Welinder. Mnniskor och artefaktmnster. (Humans and artifact patterns).
Uppsala 1992. 76 pp., 56 figs.
6 K. Andersson. Romartida guldsmide i Norden II: fingerringar (Roman Period
gold jewellery in the Nordic countries. II: finger rings). Uppsala 1993. 158 pp.,
103 figs. (out of print)
7 Arkeologi och miljgeologi i Gamla Uppsala: studier och rapporter I (Archaeo-
logy and environmental geology in Gamla Uppsala: studies and reports I). W.
Duczko (ed.). Uppsala 1993. 127 pp., 37 figs.
8 L. Wilson. Runstenar och kyrkor: en studie med utgngspunkt frn runstenar
som ptrffats i kyrkomilj i Uppland och Sdermanland (Rune-stones and
churches). Uppsala 1994. 143 pp., 42 figs.
9 J. Coles. Rock carvings of Uppland: a guide. Uppsala 1994. 98 pp., 82 figs., 11
maps.
10 B. Johnsen & S. Welinder. Arkeologi om barn. Uppsala 1995. 83 pp.
11 Arkeologi och miljgeologi i Gamla Uppsala: studier och rapporter II (Archae-
ology and environmental geology in Gamla Uppsala: studies and reports II).
W. Duczko (ed.). Uppsala 1996. 230 pp., 50 figs.
12 J. Hegardt. Relativ betydelse: individualitet och totalitet i arkeologisk kulturteo-
ri (Relative meaning: individuality and totality in archaeological cultural theo-
ry). Uppsala 1997. 277 pp., 2 figs.
13 K. Andersson & F. Herschend. Germanerna och Rom, (The Germans and
Rome). Uppsala 1997. 140 pp., 36 figs.
14 F. Herschend. Livet i hallen: tre fallstudier i den yngre jrnlderns aristokrati
(Life in the hall: three case-studies, on aristocracy). Uppsala 1997. 94 pp., 12
figs.
15 F. Herschend. The idea of the good in Late Iron Age society. Uppsala 1998. 210
pp., 41 figs.
16 Proceedings from the Third Flint Alternatives Conference at Uppsala, Sweden,
October 18- 20, 1996. Holm, L. & Knutsson, K. (eds.). Uppsala 1998. 206 pp.
17 S. Norr. To rede and to rown: expressions of early Scandinavian kingship in
written sources. Uppsala 1998. 253 pp., 4 figs.
18 F. Herschend. I frhllande till arkeologi (In relation to archaeology). Uppsala
1998. 176 pp., 16 figs.
19 Suionum hinc civitates: nya underskningar kring norra Mlardalens ldre
jrnlder (Suionum hinc civitates: new investigations concerning the Early
Iron Age in the northernpart of the Lake Mlaren Valley). K. Andersson (red.).
Uppsala 1998. 275 pp., 93 figs.
20 A. Kaliff. Arkeologi i stergtland: scener ur ett landskaps frhistoria (ster-
gtland: scenes from the Prehistory of a Swedish province). Uppsala 1999. 163
pp., 59 figs.
21 R. Meurman. Silverberg i Jrnbrarland: bergshanteringens begynnelse i ljuset
av Schmidt Testhammar-datering (Silver mountains in iron ore country: the be-
ginning of mining as reflected in Schmidts Test-hammer datings. Uppsala
2000. 184 pp., 74 figs.
22 M. Notelid. Det andra pseendet: en studie av vergngar i den arkeologiska
disciplinens historia (The second glance: a study of transitions in the history of
the archaeological discipline). Uppsala 2000. 217 pp., 2 figs.
23 M. Notelid. Det andra pseendet, del II. Den omvnda diskursen (The Second
Glance, part II: The reversed discourse). Uppsala 2001. 43 pp.
24 F. Herschend. Journey of civilisation: the late Iron Age view of the human
world. Uppsala 2000. 200 pp. 19 figs.
25 H. Gthberg. Bebyggelse i frndring: Uppland frn slutet av yngre bronslder
till tidig medeltid (Changing settlements: Uppland from the end of the Late
Bronze Age to the Early Middle Ages). Uppsala 2001. 262 pp., 87 figs.
26 A. Kaliff. Gothic connections: contacts between eastern Scandinavia and the
southern Baltic coast 1000 BC500 AD. Uppsala 2001.
27 (= SAR 39) Mellan sten och brons: uppdragsarkeologi och forskning kring
senneolitikum och bronslder (Between stone and bronze: rescue archaeology
and research concerning the Late Neolithic Period and the Bronze Age). H. Bo-
lin, A. Kaliff, T. Zachrisson (red.). Uppsala & Stockholm 2001. 152 pp., 31
figs., 4 tables.
28 A. Sundkvist. Hstarnas land: aristokratisk hsthllning och ridkonst i Svealands
yngre jrnlder (The land of the horses: aristocratic horsemanship and riding in
the Late Iron Age). Uppsala 2001. 260 pp., 90 figs., 4 tables.
29 A-S. Grslund. Ideologi och mentalitet: om religionsskiftet i Skandinavien frn
en arkeologisk horisont (Ideology and mentality: the conversion of Scandinavia
from an archaeological perspective). Uppsala 2001. Revised 2002. 172 pp. 40
figs.
30 J. Ros. Sigtuna. Staden, kyrkorna och den kyrkliga organisationen (Sigtuna: the
town, churches and the ecclesiastical organisation). Uppsala 2001. 310 pp. 48
figs.
31 L. Lager. Den synliga tron: runstenskors som spegling av kristnandet i Sverige
(The visible faith: runestone crosses as reflections of the christianisation of
Sweden). Uppsala 2002. 274 pp. 83 figs.
32 (= Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar skrifter no 44) L. Kar-
lenby. Bronsyxan som ting och tanke i skandinavisk senneolitikum och ldre
bronslder (Object and symbol: the bronze axe in Late Neolitithic and Early
Bronze Age in Scandinavia). Uppsala 2002. 128 pp., 21 figs.
33 C. Samuelsson & N. Ytterberg (red.). Uniting Sea: Stone Age Societies in the
Baltic Region. Proceedings from the First Uniting Sea Workshop at Uppsala
University, Sweden, January 26-27, 2002. Uppsala 2003. 256 pp., 95 figs.
34 A. Sanmark. Power and Conversion a Comparative Study of Christianization
in Scandinavia. Uppsala 2004. 322 pp., 5 maps, 13 figs, 4 diagrams, 1 table.
35 A Kaliff & O. Sundqvist. Oden och Mithraskulten. Religis ackulturation under
romersk jrnlder och folkvandringstid (inn and the Cult of Mithras. Relig-
 ious Ackulturation in the Roman and Migration Periods). Uppsala 2004. 126
pp., 28 figs.
36 F. Markus. Living on Another Shore: Early Scandinavian Settlement on the
North-Western Estonian Coast. Uppsala 2004. 226 pp., 53 figs, 6 tables.
37 F. Andersson. Med historien i ryggen: om den arkeologiska uppgiften. (With
History at our Backs. On the Archaeological Mission. Uppsala 2005. 186 pp., 3
figs.
38 F. Herschend. Ackulturation och kulturkonflikt. Fyra esser om jrnldersmen-
talitet (Acculturation and cultural conflict. Four essays on iron-age mentality).
Uppsala 2005. 116 pp., 22 figs and tables.
39 A. Larsson. Kldd Krigare: Skandinaviskt drktskifte omkring r 1000. Uppsala
2007. 370 pp., 54 figs and 7 tables.
40 J. Hegardt. Fyrtio minuter. En ess om arkeologins berttelser. Uppsala 2007.
213 pp., 29 figs.
41 Olof Sundqvist. Kultledare i fornskandinavisk religion.(Cult Leaders in Ancient
Scandinavian Religion A Collection of Articles). Uppsala 2007. 272 pp., 39
figs.
42 Valsgrde Studies: The Place and its People, Past and Present. S. Norr (ed.).
Uppsala 2008. 210 pp., 94 figs, 20 tables, 6 apps.
43 Roger Edenmo. Prestigeekonomi under yngre stenldern. Gvoutbyten och
regionala identiteter i den svenska btyxekulturen. (Prestige Economy in the
Younger Stone Age. Gift Exchange and Regional Identities in the Swedish Boat
Axe Culture.) Uppsala 2008. 298 pp., 78 figs and 11 tables.
44 Lotta Mejsholm. Grnsland. Konstruktion av tidig barndom och begravnings-
ritual vid tiden fr kristnandet i Skandinavien. (Borderland. Constructions of
Early Childhood and Burial Rituals during the Christianisation in Scandinavia).
Uppsala 2009. 298 pp., 21 figs and 18 tables.